I slutet av januari meddelade Jan Myrdalsällskapets styrelse att den beslutat att Jan Myrdalbibliotekets lilla pris – Robespierrepriset för 2016 ska tilldelas Sápmi Sisters – Maxida och Mimie Märak – med motiveringen:

”… för deras entusiastiska, envetna och slagkraftiga kamp för förtryckta minori­teter mot de ekonomiska särintressen som hotar deras försörjnings­möjligheter och frihet att välja sin egen livsform. Sin protest gestaltar de, med inspiration från folkliga traditioner så vitt skilda som jojk och afrikansk folkmusik till en personlig och sant folklig konstform.”

Prisutdelningen skulle ägt rum idag på Varbergs teater och består förutom av ära och diplom också av en summa pengar. Prissumman för Jan Myrdal­bibliotekets stora pris – Leninpriset är 100 000 kronor och för Jan Myrdalbibliotekets lilla pris – Robespierrepriset 10 000 kronor.

Dock har Sapmi Sisters i sista stund tackat nej till priset. I en intervju för Dagens ETC berättar nu Mimie Märak att systrarna har beslutat sig för att tacka nej. http://www.etc.se/inrikes/jan-myrdal-ar-homofob
-Jan Myrdal är homofob och jag är inte strejt. Som samisk queerfeminist är Jan Myrdal och Robespierre inga namn jag varken vill lyfta eller liksom tvätta med mitt eget namn och min kamp.
På vilket sätt menar du att Jan Myrdal är homofob?
– Jan Myrdal har flera gånger uttalat sig om homosexualitet. På 80-talet ville han inte att homosexualitet skulle gå under hatbrottslagstiftningen. Han har också deltagit i ett upprop för att motarbeta homovigslar i kyrkan och uttryckt att det är synd om barn utan far.”

Vidare, när Dagens ETC når Jan Myrdal blir han förvånad av beskedet och mejlar över ett långt hyllningstal han hade tänkt att hålla till pristagarna.
Vad tråkigt. Det hade varit enklare om de hade ringt mig och talat med mig så hade vi kunnat reda ut det hela. Gubbigt? Vad ska jag säga? Det är svårt att hitta en bestämmande kvinna från den här tiden med samma inflytande som Robespierre.
Jag har nåtts av Jan Myrdals kommentar till detta, som förtjänar att läsas och fundera över.
Man undrar om Sapmi Sisters helt missuppfattat Jan Myrdals uppfattning?

Jan Myrdals kommentar under rubriken ”Bjuden är fägnad”.
På nätet läser jag att Mimi Märak och Maxida Märak inte kommer hit till Varberg i morgon för att ta emot Robespierrepriset. Mimi Märak har uttalat sig för ETC. Det kan vara synd att de inte kommer, jag hade sett fram att möta dem. Men bjuden är fägnad, de har fått priset och jag talar i morgon rätt utförligt om den tradition i vilken de verkar. Inte ett ord i den sakliga motiveringen till priset och i min bedömning förändras av detta deras uteblivande.

Talet om någon min homofobi är tomt ljud. Jag har aldrig brytt mig om folks, vare sig vänners eller utomståendes, sexuella inriktning. Däremot har jag från det jag blev politiskt medveten och organiserad för mer än sjuttio år sedan varit aktivt med om RFSU:s kamp mot den lagstiftning som då riktade sig mot homosexuella.
Äktenskapet är i en sekulär stat som den svenska en för medborgarna såväl heterosexuella som homosexuella viktig juridisk fråga Jag har menat att det därför – som i Frankrike – bör ingås inför dess representanter. Huruvida det därefter bekräftas/välsignas av någon religiös församling är inte för staten eller utomstående att avgöra.

Ja, jag är beredd till brett samförstånd för att bekräfta barns rätt att känna till sitt biologiska arv, inklusive sin far. Feministers kamp för kvinnors rätt till anonym insemination innebär att de kränker dessa barns rätt. Vi har i Sverige aldrig delat Code Napoleons fastställande att efterforskning av barnets far är olagligt.

Nuvarande svensk lagstiftning har skrivningen ”sexuell läggning”. Det är ett såväl okunnigt som farligt ordval. Rätt ord är ”inriktning”. Ty att vårt sexuella beteende formas av gener och miljö är sant. Men exakt hur är inte klarlagt. Våra lagstiftare har med ordvalen ”läggning” betett sig lika intellektuellt förvirrat som de sovjetiska centralkomittémedlemmar som en gång trodde sig utan egen forskning ideologiskt kunna avgöra vad som var rätt och vad som var fel i Mendels lagar i genetiken.”
(Slut på kommentaren).

Vem var fransk revolutionens Robespierre?
I sitt tal till pristagarna 2014 motiverade Jan Myrdal valet av namn på prisen. Ett utdrag följer:

”Se på upprördheten över att vi hänvisar till Robespierre och Lenin. Utanför Sverige är det möjligt att diskutera i sak om dem och deras såväl historiska som aktuella betydelse med även ideologiska motståndare.

De vet att Robespierres formuleringar om samhällets skyldighet sörja för alla sina medborgare (med skatter) prefigurerade det som man från socialdemokratiskt och vänsterborgerligt håll sökte förverkliga under efterkrigstidens våg av ”välfärdspolitik” i Storbritannien, Frankrike och även de skandinaviska länderna. Men än viktigare är att även ideologiska motståndare där inser att deras bittra kamp för 1789 års formulering av ”Mänskliga rättigheter” i sina medier, i Förenta nationerna och världspolitiken mot länder som frigjort eller frigör sig ur imperialismen återgår på den bittra kampen mot Robespierres ”Mänskliga rättigheter” år 1793.

Robespierres aktualitet framgår av att han där såväl tar upp demokratiska krav som ännu inte förverkligats i våra, de utvecklade kapitalistiska, staterna som att han förebådade frigörelsekrav i den koloniserade och nedtryckta världen sådana som formulerades i Sun Yatsens ”Folkets tre principer”. I dag är Robespierres ord ett vapen mot de falska marknadsliberalernas klassförtryckande ”Mänskliga rättigheter”.

För att tydliggöra detta citerar jag från Robespierres Mänskliga rättigheter av 1793 något av det som skiljer från och går förbi 1789 års deklaration:

”Art. II. De grundläggande mänskliga rättigheterna är rätten att sörja för bevarandet av den egna existensen, samt friheten.
…
Art. X. Samhället är skyldigt att sörja för alla sina medlemmars uppehälle, antingen genom att förse dem med arbete eller genom att garantera existensmedel åt dem som är ur stånd att arbeta.
—
Art. XIV. Folket är suveränt: regeringen är dess verk och dess egendom, de offentliga tjänstemännen är deras biträden. Folket kan närhelst det så önskar byta ut sin regering och avsätta sina ombud.
—
Art. XXII. Alla medborgare har lika rätt att medverka till att utse folkets ombud och till lagens utformning.”

i Andra om: Jan Myrdal, Robespierre, folkrätt Jan Myrdalssällskapet, revolution, Politik massmedia MR sexualitet, genus