Billie Holiday, märkliga frukter och Bashar al-Assad


Dagens gästbloggare är Hans Öhrn. Han är frilansjournalist med inriktning på internationella frågor och som i maj besökte Syrien och bland annat intervjuade företrädare för oppositionen. Tillsammans med mig har han publicerat artikeln ”Syrien – en bricka i USA:s spel mot Kina” i FIB-Kulturfront nr 8 2012. (http://www.fib.se.) 31 augusti publicerade han här inlägget ”Etnicitet och imperialism i Syrien – riksdagsmän skriver till Putin” och den 12/9 ”Blicken på Zuma”. Här väver han ihop det storpolitiska allmänna med det individuella.

Inlägget

Det berättas att när Billie Holiday för första gången sjöng ”Strange fruit” offentligt på en tillställning i Harlem 1938 förändrades stämning bland publiken radikalt. Charles Gilmore, som har vittnat om händelsen, beskrev det hela som att lägenheten blev till en kyrka, festen övergick till en begravning. ”Det var allt hon sjöng. Ingen bad henne sjunga något mer. Allt var sagt i och med sista tonen. Pianisten kände det också. Han bara rest sig upp och gick. Det var en märklig upplevelse. Ingen applåderade eller så”.

Det som la sordin på stämningen var den tragiska bakgrunden till sången, ursprungligen en dikt av Abel Meeropol som han tonsatt själv. Meeropol, en ”vit” lärare i New York av judisk börd och med kommunistisk övertygelse hade upprörts över lynchningarna av svarta som vid den tiden grasserade i Södern. Hans dikt och sång var och är en flammande protest mot alla rasism och inskränkthet i världen. Det var säkert vetskapen om detta som påverkade den, får man förmoda, företrädesvis svarta publik som lyssnade till Billie Holiday den där natten för 74 år sedan och orsakade den plötsliga scenförändringen. Men det var inte alla som upprördes över lynchningarna. De talrika rapporterna om det besinningslösa våldet i söder motverkade också sitt syfte.

Gunnar Myrdal uppmärksammar detta i sin epokgörande studie över rasrelationerna i USA, An American Dilemma, och skriver att rapporterna hade en förråande inverkan på hela landet. ”Även i nordstaterna har vissa upphört att förfasa sig när ännu en lynchning äger rum och det skämtas om att bege sig till Södern för att se en lynchning” framhåller Myrdal i sin klassiska studie.
Jag tänker ibland på Gunnar Myrdal och ekonomiprofessor Munir al-Hamish i Damaskus, som har Myrdal som andlig guru, när jag hör nyhetssmattret om Syrien. Hamish hävdade med emfas när jag träffade honom i våras, att dagens kris i Syrien är intimt förknippad med det vi brukar kalla globalisering och han förde ett långt resonemang om Världsbanken, IMF och andra multinationella organ som domineras av de rika länderna i Nord.

Inget av detta finns med i mediernas förenklade, enfaldiga och fördummande rapporteringen från Syrien. Där handlar det enbart om en brutal diktator som alltid har förvägrat sitt folk de heliga korna demokrati och yttrandefrihet (även om inget sas om det när han för inte så långe sedan var inne i den västliga stugvärmen) och nu håller på att mörda dem han alltid förtryckt. Blir den märkliga frukten av denna rapportering förråande såtillvida att den tycks ha fått många tidigare antiimperialister att i dag kräva humanitär intervention, våld? Tidigare klartänkta människor att tro att käcka blonda, svenska grabbar och tjejer med vapen i hand och Jasplan kan befria människor i länder utanför Europa och rädda dem undan gruvliga diktatorer?

När Ingvar Carlsson nyligen invigde ett monument vid Långholmen över svenska politiska fångar hävdade han att människor i dag söker sig till Sverige undan det politiska förtryck som en gång utövades mot bland andra hans föregångare Hjalmar Branting.
Men är det verkligen så? Är det för att de förvägras demokrati och yttrandefrihet människor söker sig till Sverige i dag? Eller är det för att de är drabbade av ett världspolitiskt ekonomisk system som Sverige och andra länder är beredda att upprätthålla med alla medel, även militära? Om det är det sista som gäller, är Ingvar Carlsson då cynisk eller okunnig?

Finns det inget problem med att länder som behöver befrias i de flesta fall har en befolkning med en hudfärg annan än den som normalt kallas ”vit” och en annan kultur än den som normalt kallas ”västerländsk”?
Att de människor som ska befria de förtryckta kommer från länder med en befolkning som normalt kallas ”vit” och ur en kulturkrets som normalt kallas ”västerländsk”?

Går det verkligen att skrika ”Inga rasister på våra gator” och samtidigt vara för sanktioner mot Syrien? Sanktioner som enligt Hamish försvårar livsvillkoren för syrier och driver många av dem i landsflykt. Har den vite mannan fortfarande en börda att bära?

Kanske har alla frågor inte ett svar. Ibland, när det blir för svårt, tar jag på mig hörlurarna och lyssnar på Billie Holiday när hon sjunger ”Strange fruit”. Det hjälper. Åtminstone för stunden. Åtminstone mig.


i Andra om: , , ,, , , , , , , , FN-stadgan , , , ,,

Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar
Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11
Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

The Telegraph 7/11 Intervju med Assad Kritik från Rysslands utrikesminister Thierry Messan i Voltaire Network 29/10 FIB-Kulturfront konferensreportage Porelären om Syrien Russia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn

  4 comments for “Billie Holiday, märkliga frukter och Bashar al-Assad

  1. 29 november, 2012 at 17:37

    Ahh, Strange Fruit med Billie Holiday blev utsedd till 1900-talets bästa sång (melodi) och det kan man bara hålla med om. Den borde ju inneburit att amerikaner insett vad rasism innebär. Men med tanke på deras agerande i muslimska länder så har de nog inte lärt sig någonting.
    Nu ska jag sätta på skivan.

    • Hans Öhrn
      29 november, 2012 at 23:20

      Inte bara ”amerikaner” utan också svenskar borde ha insett, kan man tycka, I dagens Svenska Dagladet uttalar sig Maria Ferm (mp) klokt om rasismen. Hon säger bland annat att ” människor med främlingsfientliga ideal inte är koncentrerade bara till Sverigedemokraterna” utan att ”den strukturella rasismen genomsyrar hela samhället.”
      Rasismen ser olika ut under olika tidperioder. I dag tar den sig bland annat uttryck i tron på den humanitära imperialismen. För människor som skriker ”inga rasister på våra gator” och samtidigt är för sanktioner mot Syrien, borde det därför vara obligatorisk att lyssna på Billie Holidy när hon sjunger ”Strange fruit”.

    • Kamelsilen
      3 december, 2012 at 00:31

      Men de har i alla fall lärt sig så mycket att de för andra gången har röstat fram en färgad president.

  2. 29 november, 2012 at 23:04

    Så bra. Den är nog utsedd till av flera viktiga sånger under 1900-talet av Wikipedia, som skriver ”Barney Josephson recognized the power of the song and insisted that Holiday close all her shows with it. When she was ready to begin it, waiters stopped serving, the lights in the club were turned off, and a single pin spotlight illuminated Holiday on stage. During the musical introduction, Holiday would stand with her eyes closed, as if she were evoking a prayer”.
    Uppförandet av USA i muslimska länder har nog främst med USA-imperialismen att göra: att än mer öka sitt ekonomiska och militära inflytande över andra länder och folk.

Comments are closed.