Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat inlägg här i flera ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?” om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”? om bankunionen, senast 13/7. Han har skrivit om unga vuxna, om science och fiktion, ”Jag känner mig ledsen” sa Anders Wijkman och ”Skall vi tala om raser?”

Han har också skrivit om GMO, genmodifierad gröda senast i inlägget ”Hotet mot liver – den genetiska manipulationens dolda agenda” 31/1 och 4/3 ”Hur ska vi förklara vad som sker?” Inlägget 25 maj handlade om Första Världskriget och det senaste 2/7 om köttkonsumtion och hälsa. Han har tidigare skrivit om privatisering av vården och senast ”Nordström i Kommunal tassar runt den heta gröten”. Senast publicerades här en recension av den uppmärksammade boken ”Profiting without producing” av Costas Laspavistas 13 juli. Artikel om skol(aga) finns i pipeline. Denna artikel handlar om BRIKS (BRICS), nu aktuell då man bildar en ny världsbank SvD ”Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (Bric) är i färd med att bilda en egen, alternativ världsbank; The New Development Bank. Man är missnöjd med befintliga institutioner som Världsbanken och IMF, inte minst har Ryssland och Kina haft synpunkter på krav och villkor som kringgärdat lån och avtal, liksom på de rikare ländernas dominerande inflytande.” Världsbankens och IMF:s politik analyseras i boken ”USA som världspolis” (se bloggsidan). Artikeln har fått ligga en tid pga. kriget i Gaza och nedskjutningen av flygplanet från Malaysia.

Artikeln.
Fotbolls-VM i Brasilien är över. Trots jämna matcher i kvartfinalerna och senare, med tilläggstid och till slut straffsparkar, blev VM en fotbollsmässig succé. Värdlandet fick beröm för att arrangemangen fungerade så väl. Den berättigade kritiken mot FIFA, och dess boss Sepp Blatter, kan ju inte Brasilien lastas för.

Annat ljud i skällan var det dock före VM startade. Då utsattes Brasilien för hård kritik. Sportjournalister, vilka inte ens kunde stava till höger och vänster, tävlade om att vara den största glappkäften. Det var skandal med VM förklarade dessa politikens underbarn: Det är bara korruption i Brasilien, klassorättvisorna är stora och ingenting kommer att bli färdigt till VM-starten. Dessutom har man rivit några slumområden (favelas), för att få plats för nya byggprojekt kring VM, och bara det visar hur skurkaktiga Brasilien är.

Vid dessa våldsamma journalistutspel tänker jag ofelbart på projektet Friends Arena och Arenastaden i Solna. Jag hittar ett pressklipp från 2012 som säger: ”I maj 2012 dömdes Solnas tidigare stadsdirektör Sune Reinhold för att ha tagit emot mutor i samband med bygget av nationalarenan. Ytterligare fem personer friades samtidigt från misstankar om mutbrott och bestickning, bland annat kommunstyrelsens ordförande i Solna stad, Lars-Erik Salminen (M) samt Erik Paulsson, storägare i Peab.” Domen överklagades, men jag har – dessvärre – inte följt upp utfallet. Dock tycks det hela fortsätta: Skandalerna kring Arenastaden i Solna tar aldrig slut. På fredagen beslutade byggföretaget Peab att polisanmäla en hög chef som arbetar med mångmiljardbygget Mall och Scandinavia. Orsaken ska vara misstankar om ekonomiska oegentligheter (AB 15/7 2014).

Nu har – som sagts – kritiken mot Brasiliens VM helt tystnat. Ja, den snott runt, 180 grader, och Brasilien gratuleras för arrangemanget. Kan detta scenario reduceras till ett gäng fåntrattar bland portjournalisterna? Nej, det tycks handla om ett större mönster. Och attackerna riktas mot BRIKS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), och inför fotbolls-VM blev Brasilien måltavlan.

Men är inte detta långsökt? Skulle ett gäng sportjournalister gå i ledband och så lätt kunna styras? Nej, det tror jag inte, men även dessa journalister kan ha en känsla för vad som är lämpligt att säga. De läser väl någon gång sina egna tidningars ledare, där försvaret för Västvärlden (Triaden) är starkt.

Finanskrisen 2008, startade i USA, med Lehman Brothers konkurs som en slags symbol för spekulationsvansinnet. Den spillde över på Europa, genom ökad offentlig upplåning, delvis för att parera den USA-exporterade lågkonjunkturen, delvis för att det europeiska finanskapitalet inte ville vara sämre än det amerikanska i spekulationer. Sedan ett år tillbaka står ledande politiker och uppburna ekonomer med kikarna och spanar längs horisonten. Kommer den? Ser ni något? Det sker allt medan man låter sedelpressarna arbeta, köper egna stadspapper och låter lånekranarna till bankerna flöda. Och bankerna lånar ut pengar till obligationsköp eller spekulation, men bara få investeringar sker.

Nu har dessa ekonomins fågelskådare haft svårt att se något i kikarna. Ja, en liten uppgång – kanske – i USA, men dystert i andra delar av världen. Ja, värst är det att Triadens avsättningsmarknader, t ex BRIKS, inte köper lika mycket som de borde. De har fräckheten att skriva ned BNP-prognoserna till europeiska nivåer, i stället för att solidariskt sponsra exporten från Triaden. Sedan behöver man inte tala så högt om att Triaden kraftigt minskat importen från och investeringarna i t ex BRIKS. Så t ex varnar en brasiliansk mainstreamekonom, med bakgrund i Berkeley (dr i ekonomi) och europeiska storbanker – Alexandre Schwartsman – för att investera i Brasilien (SvD 22/5 -14).

I sin kritik av Brasiliens ekonomiska system har Schwartsman för visso en del på fötterna. Inflationen har ökat i Brasilien (>4,5 %), och priserna stigit, infrastrukturen är underfinansierad, industriinvesteringar är blygsamma och produktiviteten har inte ökat. Det leder ekonomen till att propagera för en utbudsekonomi – en inte ovanlig högerpolitisk syn. Och därmed hamnar han i det ekonomisk-politiska kraftfält, som vi ser idag i Latinamerika. När förre presidenten Lula da Silva tillträdde 2002, för en center-vänsterregering, bröts högerns makt. Det var något nytt och under de senaste 10 åren har 40 miljoner människor kunna lämna den extrema fattigdomen. Miljontals jobb skapades, familjeprogram för att få barn att gå i skolan, vårdsatsningar (med hjälp av kubanska läkare) och ökad postgymnasial utbildning har genomförts. Samtidigt ledde den starka urbaniseringen, dåliga bostads-förhållanden och en relativt ung befolkning till stora politiska protester 2013 i Brasilien. Dessa utnyttjade nu högern, och speciellt kring VM försökte man skapa protester.

Latinamerika (LA) var under 1990-talet i djup ekonomisk kris, framför allt till följd av nyliberalism och högerpolitik. Det vi sett i LA sedan 2000-talet är en försiktig vänstersväng i länder som Venezuela, Brasilien, Bolivia, Argentina, Equador, Nicaragua och i någon mån även i Chile. Mot detta försöker högern, reaktionen och USA (det jag kallar USA-imperialismen) rida spärr. Senast är att riskkapitalister från USA ( s k gamfonder) försöker försätta Kirchnerregeringen i Argentina i kris, via amerikanska domstolsbeslut. Dessa gamfonder har specialiserat sig på att köpa upp obligationer och skuldsedlar från länder och företag nära en konkurs. De köper värdepapperen till 20-30 % av det nominella värdet och sedan driver de processer för att få ut 100 % av värdet. Denna ruttna affärsmoral har lett till att Argentina fått stöd från många LA-länder.

Den stora BRIKS-staten är Kina. Dess investeringar i olika afrikanska länder har systematiskt misstänkliggjorts i Västvärldens medier, t ex med flera artiklar i Dagens Industri och SvD. Detta sker trots att Kina uttryckligen inte ställer politiska krav på regeringar i de länder de investerar i eller träffar avtal med om handel och utveckling. Det kontrasterar starkt mot Internationella valutafondens, och dess påhäng, de transnationella koncernernas krav på strukturreformer (SAP). Ett av de senaste utspelen är att peka ut Sydafrika som en slags trojansk häst, som släpper in Kina i södra Afrika (P1 6/7).

Ryssland har kommit att bli särskilt utpekad, genom högervridningen i Ukraina, och NATO:s försök att ytterligare inringa Ryssland. EU:s sanktionspolitik är i dagsläget blygsam, till följd av tyska och franska ekonomiska intressen i handeln med Ryssland. Ryska gasleveranser till EU spelar också in, liksam krav på försiktighet från marginella EU-stater som Finland. Mot denna bakgrund är handelsavtalen mellan Ryssland och Kina viktiga – och mycket glädjande! Det handlar om långsiktiga investeringar i infrastruktur för gasleveranser från Ryssland till Kina, ökad gränshandel och samarbete om utveckling av stora passagerarflygplan.

Indien är den BRIKS-medlem som håller en låg profil. Det hindrade dock inte utländsk finanskapital från att spekulera i den indiska rupien. Från maj till augusti 2013 föll rupien med nära 25 % i förhållande till USA-dollar. Den främsta orsaken angavs vara US Feds uppköp av statspapper, och därmed skapandet av en dollarflod som svept över världen. Den har satsats i Indien och andra tillväxtländer. När Fed så aviserat att stödköpen skall upphöra i takt med att USA-ekonomin repar sig, söker sig många investerare tillbaka till USA (SvD 23/8 -13).

Den här komprimerade beskrivningen vill peka på den objektiva motsättningen mellan Triaden, ledd av USA, och BRIKS-länderna. För lite fylligare framställning och fler förklaringar ber jag att få hänvisa till Anders Romelsjös och min bok ”USA som världspolis” (2013).Ett VM i fotboll kan uppenbarligen rymma så mycket mer än den runda, lilla läderkula, som varje lands spelare vill behärska.

i Andra om: BRICS korruption, fotboll,miljö, protester, Brasilien, polisen, FIFA, Politik, VM, orättvisor kapitalism