Idag är det 25 år sedan Berlinmuren började falla. Detta socialistiska misslyckande uppmärksammas stort runtom i världen, och i ett blogginlägg här senare idag. I sin ”Söndagskrönika” över en helsida skriver idag DN:s chefredaktör Peter Wolodarski under titeln ”Ett kvarts sekel av fromma förhoppningar” bland annat ”Ryssland annekterade Krim och startade ett krig i östra Ukraina”, vilket är en slags historiedesinformation, liksom hans beskrivning av Molotov-Ribbentrop-pakten. Han skriver ”Många hoppades, många försökte, många ville väl men nästan alla var naiva och fick fel.” Och inte ett kritiskt ord om USA, som ligger bakom de stora, brutala krigen detta millenium. Eller att USA & Co åter startar ”det kalla kriget”.
Jag minns väl när Berlinmuren började byggas. Arbetade som diskare under sommarlovet på Svenska Lloyds Brittanica, en passagerarbåt som gick mellan Göteborg och Tilbury, en bit från London. Månadslönen var 490 kronor och jag hade blivit befordrad från att diska i andra till första klass, för att jag tålde kraftig sjögång bra. Någon månad tidigare hade jag legat en vecka på sjukhus i Brunnsbüttelkog och hörde hur en vacker sjuksköterska som flytt från Östtyskland längtade tillbaka.
Uppfostrad, och som de flesta andra, antikommunist såg jag Berlinmuren som ett misslyckande. Och det gör jag än idag. Jag besökte Berlin och Östberlin i samband med en alkoholforskarkonferens, tog en bit av muren som ligger i en plastpåse på vinden.
Historiska axplock.
Efter beslut vid Jalta delades Berlin, beläget i Östtyskland i 4 delar, och öst-Berlin låg förstås i Östtyskland.
Tysklands gamla industricentra låg främst i västra Tyskland. USA som efter kriget stod för närmare 2/3 av världens industriproduktion kunde via Marshallhjälpen och på annat sätt stödja uppbyggnaden av Västtyskland, medan Sovjetunionen som till stora delar slagits sönder i kriget, med 20 miljoner eller fler döda hade inte alls samma möjlighet att bistå Östtyskland. Och östra Tyskland var troligen sönderslaget mer än västra Tyskland eftersom Sovjetunionen var nazisternas huvudfiende och huvudsakliga besökare.
Som framgår i kapitel 8 ”Östeuropa 1948-56 – operation Splittringsfaktor” i William Blums utmärkta bok ”CIA & USA:s verkliga utrikespolitik” bedrev USA via agenter en splittringsverksamhet, inkluderande förtal och splittring av kommunistpartier i dessa nytillkomna socialistiska stater. Detta bidrog till arrestering och ibland helt felaktiga rättegångar och dödsdomar för oskyldiga människor. Till detta bidrog tveklöst en delvis förkastlig övervakningsverksamhet i t.ex. Östtyskland via Stasi, som nästan kan mäta sig med USA:s NSA. Där fanns en överdriven intolerans mot oliktänkande.
* 10 mars 1952 föreslog Stalin att Tyskland borde återförenas och bli en neutral stat, utan ekonomiska villkor och med demokratiska rättigheter. Enligt förslaget skulle Tyskland bli medlem i FN, få ha en egen armé och ha möjlighet att ha fria val. Ett viktigt skäl var att Sovjetunionen, som var kraftigt försvagat efter Andra Världskriget, ville hindra att Västtyskland gick med i NATO. Uppgifterna om Sovjets styrka och att Sovjet var ett krigshot var i grunden ren propaganda. Sovjetunionen gav inte stöd till de grekiska kommunisterna under inbördeskriget efter Andra Världskriget och var passiva under Koreakriget, som visade en oerhörd brutalitet från USA:s sida. I Östtyskland avstannade kollektiviseringen och konflikten med kyrkan våren 1952. David Horowitz anför i sitt klassiska mästerverk ”From Yalta to Vietnam” starka skäl för att erbjudandet var allvarligt menat. Men det avslogs av Västtyskland, med USA:s stöd.
Till följd av demokratiska brister i dessa socialistiska stater, bristande förankring för socialismen hos många samt intensiv propaganda och (des)information via bl.a. ”Radio Free Europe”, samt högre levnadsstandard och högre löner i Västtyskland lämnade hela 3,5 miljoner Östtyskland för att slå sig ned i Västtyskland. De flesta lämnade via någon gränsövergång i Berlin. Under första halvåret 1961 lämnade 100 000 människor Östtyskland, och under juni månad 30 000. Detta hotade Östtysklands ekonomiska utveckling.
I augusti 1961 började man uppföra Berlinmuren för att hindra människor att lämna Östtyskland. Jag anser att detta var ett stort misstag. Man skulle i stället ha satsat på demokratisering och på de fördelar som socialismen kunde innebära.
Den 9 november 1989 återgav politbyråmedlemmen Günter Schabowski vid en kaotisk presskonferens generalsekreterarens Egon Krenz direktiv att gränspasseringar skulle tillåtas ut ur Östtyskland. Möjligen var inte beslutet tänkt att bli giltigt direkt (och möjligen inställas om den kaotiska situationen i landet lugnat ner sig – en spekulation som inte kan uteslutas), men då en journalist vid presskonferensen frågade när beslutet skulle aktualiseras, svarade Schabowski osäkert att det enligt hans kännedom skulle aktualiseras direkt. Regeringen fortsatte under tiden sitt sammanträde utan att vilja behöva störas mer.
Genast efter Günter Schabowskis presskonferens hade avslutats började folk samlas vid de fyra gränsövergångar som existerade mellan Öst- och Västberlin. Det var gränsövergången Bornholmer Straße som öppnades allra först.
Gränsvakternas befäl på denna gränsövergång var osäkra om vad de skulle göra men när antalet människor (på båda sidor muren) hela tiden ökade i antal och alla hävdade att ”TV meddelat” om omedelbar gränsöppning föll gränsbefälet till föga och tillät att man började släppa ut folk.Regeringen kunde inte nås – oenighet? När trycket ökade nu mycket hastigt och på grund av de stora folksamlingarna som krävde att få släppas igenom, öppnade slutligen gränsvakterna gränsen helt och hållet. I glädjeyran som snart uppstod började väst- och östberlinarna att riva muren. När regeringen väl förstod vad som inträffat fanns inte längre någon realistisk möjlighet att förhindra förloppet.
Många trodde att murens fall och Sovjetunionens upplösning skulle medföra ökad fred i Europa och världen. Men det har blivit tvärtom. Imperialismen finns ju kvar. Och har inte en mur byggts i en annan del av världen under senare år?
i Andra om: Tyskland Sovjetunionen, muren, socialism, kapitalism, Politik opinion, demokrati
USA imperialism krig
DN:s ledare 9/11 Sveriges Radio 9/11 Hans lilla gröna Globalresearch 8/11 2009 Fotolasses blogg
12 svar till “Berlinmuren – ett ”socialistiskt” misslyckande”
Sovjet var passiva under korea kriget. Dom var med och grundade kommuinist partiet samma parti som fortfarande förtrycker folkt. Att Sovjet skickade piloter och plan är allmänt känt, så vad pratar du om?
Du har ett underbart sätt att skriva på ”Till följd av demokratiska brister i dessa socialistiska stater, bristande förankring för socialismen hos många samt intensiv propaganda och (des)information via bl.a. ”Radio Free Europe”, samt högre levnadsstandard och högre löner i Västtyskland lämnade hela 3,5 miljoner Östtyskland för att slå sig ned i Västtyskland. De flesta lämnade via någon gränsövergång i Berlin. Under första halvåret 1961 lämnade 100 000 människor Östtyskland, och under juni månad 30 000. Detta hotade Östtysklands ekonomiska utveckling.” I folkmun livet var så fördjävligt att folk riskerade livet för att fly. Varför skriver du inte det istället för att på något sätt försöka försvara muren.
Sovjet testade gift på fångar, dom skickade tusentals personer till sinnesjukhus med påhittade diagnoser, dom mördade miljoner av sin egen befolkning varför tar du aldrig upp något av det. Alla dina beskrvingar av Kalla kriget verkar vara att Usa var onda och Sovjet försökte bara försvara sig.
Att säga att Stasi nästan kan jämföras med Nsa visst en organisation lyssnar på information och den andra mördade oliktänkade och skickade folk till fängelse för att dom hade en kaffekokare ifrån Väst tyskland. Men visst samma sak.
Hej
Du tar upp många saker i din kommentar. (Varför fungerar inte din mail-adress?)
1. Koreakriget har jag behandlat flera gånger i bloggen samt i boken ”USA som världspolis”. Ja, Sovjetunionen var passivt, det var Kina som gick in då Mac Arthur hotat att använda kärnvapen både mot Nordkorea och Kina, och hotat anfall landet.
Utdrag ur inlägg i 13/4 2013 http://jinge.se/allmant/krig-mellan-usa-nordkorea.htm
”Något om Koreakriget
Utlösande faktorerna var USA:s undergrävande av försöken till återförening av landet, den sydkoreanske presidenten (från 1948, hade dessförinnan bott länge i USA) Syngman Rhees insisterande på att militärt återförena Korea och de pågående striderna mellan enheter från norra och södra Korea längs demarkationslinjen, ofta i form av räder. Det är oklart om hur kriget började omkring 26 juni 1950 några dagar efter ett möte mellan USA och Sydkorea på hög nivå – möjligen anföll Nordkorea. Redan följande dag, då Sovjetunionen bojkottade USA-dominerade FN som ville ha Taiwan och inte Folkrepubliken Kina som representant för Kina, antogs en resolution som fördömde Nordkorea, och en FN-styrka helt dominerad av USA sattes in. Nordkorea fick inte framlägga sin version inför FN.
Douglas Mac Arthur untitled
För USA:s del spelade tillkomsten av folkrepubliken Kina 1949 en avgörande roll; det gällde nu att ”hålla tillbaka” Kina och dess allierade Nordkorea. Visserligen avskedades så småningom general MacArthur för ordervägran då han ville driva kriget mycket långt. Men därvid stannade moderationen, och i stället släpptes kriget löst, med bl. a napalmbombning och användning av biogiska vapen av USA.
Pyongyang var då en stad utan militär betydelse med en halv miljoner invånare i trähus. Då de amerikanska brandbomberna föll så brann staden upp – en stor krigsförbrytelse. General MacArthurs order var att ödelägga alla kommunikationsmedel, varje installation och fabrik och alla städer och på landsbygden, från Manchuriet i norr och hela vägen söderut. Resultatet blev fasansfullt. Antalet döda anges av olika källor till 3-4 miljoner (Dowd, D. Blues for America. Monthly Review. 1997:108, Horowitz, D. Från Jalta till Vietnam. En kritisk granskning av USA:s utrikespolitik. Prisma: 1966:107), ja, t o m 5 miljoner döda (NE 1993:328) och hela landet lades bokstavligen i ruiner, med industricentra i norr totalt sönderbombade av USA. Koreakriget var det tidiga Kalla krigets mest blodiga krig, och skulden för det blodiga kriget var tämligen entydigt USA:s.
Hur kan konflikten lösas?
Det är kanske magstarkt av en svensk, som bara varit i Sydkorea en gång, att komma med förslag till lösning. Skulle tro att åtminstone punkt 1-3 har betydande stöd i Sydkorea.
1. Fredsfördrag.
2. Återförening av Korea till ett land.
3. Samtal mellan Washington och Pyongyang och kanske FN och andra makter.
4. Ett slut på de årliga månadslånga USA-sydkoreanska krigsspelen riktade mot främst Nordkorea.
5. Upphör med sanktioner mot Nordkorea.”
2. Terrorn i Sovjetunionen har jag behandlat i flera blogginlägg. Enligt aktuella källor dödades omkring 720 000 människor, hemskt, men avsevärt färre i absoluta tal och f.a. som andel av befolkningen i Korea-kriget och Vietnamkriget, och möjligen även i Irak.
3. Övergreppen i Sovjetunionen bör upp i ljuset och diskuteras. Nu upphörde dock landet att existera för närmare 25 år sedan. Vi har en enda supermakt som har en betydligt mer brutal utrikespolitik än Sovjet, och som störtat flera demokratiskt valda regeringar än Sovjetunionen. Historia är intressant, men dagens situation är intressantare och framför allt viktigare.
4. Jag kallar Berlinmuren för ett socialistiskt misslyckande. Instämmer du i det?
Berlinmuren var en nödvändighet i försvaret mot imperialism och monopolkapitalismen. Med det historiska facit i handen, där alla socialismens landvinningar i Sovjet, i Östeuropa och i andra delar av världen fullständigt raserats och förlorats och ersatts av det råa kapitalistiska utsugandet, måste varje socialist inse betydelsen av de skyddsinstument, bl.a. Muren, som inrättades av socialismens försvarare.
Det är beklämmande att notera hur de, vars socialistiska övertygelse inte kan betvivlas, med argument hämtade från den korrupta liberala borgerliga demokratins rika förråd av manupulationspropaganda hyllar murens fall. Beklämmande, undfallande och fegt.
Historien har visat, och för den som studerat Lenin är det uppenbart, att socialismen vare sig kan vinnas eller försvaras med den borgerliga demokratins manupulationsinstrument som borgerlig ”yttrandefrihet” , borgerlig ” åsiktsfrihet” eller borgerliga ”fria val”. Dessa verktyg tjänar enbart till att upprätthålla bourgeoisiens oinskränkta maktställning och utsugningen av arbetarklassen. Det är endast genom revolution och fullständig eliminering av bourgeoisien och dess lakejer som socialismen kan vinnas.
Som svar till Johan Eriksson: Ser att det återigen är tillåtet på din blogg att uppmuntra till mord i socialismens namn.
Nej, jag är emot mord över huvudtaget, såväl i socialismens som i imperialismens, kolonialismens och fascismens namn, liksom mord av vanliga brottslingar.
Nu är det ju så att de klart flesta morden, i vad du syftar på efter Andra Världskriget har utförts av imperialismen och särskilt av USA-imperialismen efter Sovjetunionens sammanbrott för närmare 25 år sedan
Anders Romelsjö,
Vilka mord menar du har begåtts i socialismens namn?
I den socialistiska kampen begås inga mord, däremot kan den revolutionära kampen mot det monopolkapitalistiska samhället kräva att arbetarklassen i självförsvar använder våld. Detta Anders Romelsjö är en revolutionär nödvändighet. Varför låter du dig uppslukas av borgarklassens begreppsvärd, skapad för att manipulera arbetarklassen? Förmår du inte att skilja arbetarklassens självklara rätt och skyldighet till självförsvar med mord begångna av den brottslighet, som kommer ur det monopolkapitalistiska samhällets girighet och som ofta begås av småborgerliga element?
Även i socialismens namn begås övergrepp. Detta skedde t.ex. i Sovjetunionen på 1930-talet, även enligt SUKP och KKP, och oskyldiga människor dödades.
Anders Romelsjö,
Du är fortfarande fast i borgarklassens manipulativa begreppsvärd när du nyttjar begreppet ”övergrepp”. På grund av socialismens stora framgångar på 30-talet under Stalin blev självklart Sovjetunionen den främsta fienden för det internationella monopolkapitalet, som såg hela sin existens hotat. På alla upptänkliga sätt stöddes och uppbådades kontrarevolutionära krafter för att störta socialismen. Att det i denna kritiska situation kan ha begåtts misstag är inte märkligare än att det i varje krig förekommer att egna styrkor beskjuter andra egna styrkor.
I en kritisk situation finns sällan helhetsbilden utan det gäller då att verka utifrån den information som är tillgänglig. Att vänta skulle endast leda till större skada. Detta är vad som skett i varje krig och detta är vad som skedde i 30- talets Sovjetunionen. I det sistnämnda fallet kan vi konstatera att handlandet i huvudsak var riktigt då revolutionen räddades.
Det är bekymrade att du fortsatt har svårt att skilja mellan girigbukarnas småborgerliga brottslighet och arbetarklassens rätt till självförsvar och den revolutionära nödvändigheten att verka utifrån de förutsättningar som är kända.
Wolidarski är uppenbarligen helt omedveten om den politiska kontexten som varje seriös betraktare ser som högst okontroversiellt. Det resulterar i ren propaganda -en nyttig idiot i tjänst hos västliga historierevisionisters intresse.
”Stalin’s 1952 proposal to unify Germany with free elections was flatly rejected because of his condition that a reunited Germany not join a U.S.-run military alliance, a sine qua non for any Soviet leadership. Had this and later initiatives been pursued, there might have been no Berlin wall and no Soviet invasions of East Berlin, Budapest and Prague. Currently the United States looks askance at moves toward European integration that might strengthen its major rivals on the world scene while undermining the U.S. influence that results from East-West confrontation and the pact system.”
Chomsky.
Se vidare uppföljning till det medvetet ökade spänningarna som var en politisk inducerad provokation som radikaliserade en redan hänsynslös person som Stalin. Sarotte har en purfärsk bok ute för alla som är intresserade av en seriös analys.
http://www.foreignaffairs.com/articles/141845/mary-elise-sarotte/a-broken-promise
Lägg märke till att demoniseringen och ekokriget mot öst fortsätter trots ideologiskiftet. Den gemensamma nämnaren är frigörande från det anglosaxiska imperiet.
Kommunismen skulle aldrig haft en chans att komma till makten utan omfattande ekonomiskt stöd från anglosaxarna med motiv att försvaga Ryssland. När nationer väljer själva blir det ökande inslag av marknadsekonomi.
Senare vidtog sedvanlig brittisk splittringstaktik tex i Korea, där britterna försåg Kina med info om Usas planer vilket gjorde att Kina vågade ingripa.
Usa planerade både Koreakriget och Vietnamkriget redan i slutet av WWII enligt underrättelseinsidern Fletcher Prouty.
Ständigt krig är Usas valspråk.
När Koreakriget avbröts hade Usa säkrat viktiga Volframfyndigheter.
I Vietnam avbröt de när de var färdiga med kartläggning av naturtillgångar genom omfattande mätningar med flygplan över stora områden av både land och hav.
Usa förlorade inte utan lyckades. Syftet var att förstöra möjligheter till uppkomsten av goda exempel genom att fördärva både länder och massmörda människor.
Vietnam bombades sönder, man förstörde medvetet och kallt beräknande ett helt agrart civilsamhälle, la bombmattor och napalm över en totalt försvarslös bondebefolkning. Civila dödssiffror sågs som ”framgångar’ eftersom man ville förstöra supportstrukturen för FNL. Konsekvensen blev militärt inducerad Urbanisering , enorma folkmassor som tvingades söka skydd i städer men som tvingades in i koncentrations-inhängnader som byggdes och övervakades av amerikanska ockupationsstyrkor. Andra halvåret 1967 ansågs huvudmålet uppnått även om kriget ekonomiskt var en katastrof för usa-ekonomin. Ett underordnat mål som inte uppnåtts var att få Vietnam att bli till en indokinesiskt Suharto-modell.
Vad var huvudmålet ? Man var rädd att”viruset” (som det internt kallades) ett oberoende Vietnam skulle sträva efter en ekonomisk samhällig utvecklingskurs, som skulle tjäna som ett föredöme för andra länder i regionen. En samhällsmodell som skulle ”hota” att sprida sig från Indokina till Indonesien [Suhartoregimen instigerad och stödd av USA]. Vidare såg Kennan ett fritt Vietnam som ett hot mot Marcosdiktaturen i Phillipinerna [USA CIA kupp.] Man hade även farhågor att ”viruset” – om det fick fäste i Indonesien – även kunde spridas via Sydasien och nå Mellanöstern, som ju alla vet är den mest strategiskt viktiga plats på jorden med planetens största energitillgångar och strategiska handelsknytpunkter etc etc.
Vietnamnkriget accentuerade också USA:s tidigare maktprojektion [WW II] som blockerat Japan att utveckla en regionärt baserad ekonomi och fungera som ett oberoende teknologiskt industricentra för regionen, [japans mål i WW II som man ”drivits” till via isolering; protektionism/stål/industriella handelsblockader från engelskt håll, som hindrat Japan att nå europeiska marknader ]. Ett fritt Vietnam som en regional ”smittsam samhällsmodell ”med Japan som regionens industriella nav sågs från USA:s sida som en katastrof eftersom det skulle innebära att Japan skulle nå sina andra världskrigs-mål. och upprätta en [co-asperity sphere.] en oberoende region som inte kontrolleras och dikteras av USA.
Nu vet vi varför. Denna Strategi går under namnet ”Rollback” [används i melllanöstern med Israel som off-shore balance] ,dessa är konstanta utrikespolitiskta verktyg och ingår i ett mönster som återupprepas genom USA:s globala maktprojektion; regionsbaserad med motivet att skapa (vilket man gjort) geopolitisk/militär/ekonomisk kontroll över en regionalt/centralt kontrollerad världsekonomi. Ett totalitärt system.
Som Kennedy sa ”Vietnam was the keystone in the arch”
Du skriver om Stalins förslag 1952, och oavsett varifrån initiativet kom när det gäller Österrike tycker jag att det är intressant med vad som hände det landet efter andra världskriget. Efter annekteringen 1938 (populärt bland i alla fall stora delar av den österrikiska befolkningen), kriget och krigsslutet blev ju Österrike liksom (övriga) Tyskland ockuperat av de fyra segrarmakterna och indelat i fyra ockupationszoner. Men redan 1955 (!) avslutades ockupationen och Österrike blev åter en suverän stat – men med neutralitet som villkor … Sällan är något kolsvart eller kritvitt. Av litteraturen har jag förstått att det var Stalin som drev igenom att det skulle bli rättegångar mot ansvariga efter krigets slut, medan Churchill och Roosevelt ville att de ansvariga skulle avrättas direkt. Stalins idé om rättegångar kanske egentligen mest liknade en sorts skådespel, men rättegångar blev det ju och när främst amerikanarna fick sätta tänderna i det juridiska blev det grundliga sådana. … Jag delar uppenbarligen inte din politiska uppfattning. Men har inte anammat högsta modet just nu att bli rasande av att läsa texter man inte (helt) instämmer i. Exempelvis tycker jag man bör nämna att Sovjet en masse monterade ner och fraktade hem till det egna landet hela fabriker i östra Tyskland (liksom man gjorde i den sovjetiska ockupationszonen i Österrike) – som s.k. krigsskadestånd. Det var inte precis något som Östtyskland tjänade på. … Kvardröjande minnesbilder är ett Östtyskland som bl.a. i svensk debatt och i svenska medier under 70- och en bit in på 80-talet utmålades som något av ett skyltfönster för den sovjetiska kommunismen. Den ultramoderna och ideala kommunistiska staten. Men det visade sig bara vara potemkinkulisser det handlat om. Landet var i själva verket ett ruckel, under ledning av Ulbricht & Honecker (mesta tiden) – bägge utan vare sig hjärna eller hjärta.