I 40 år har 4-julikommittén manifesterat mot USA:s krigspolitik på Stortorget i Stockholm 4 juli, USA:s nationaldag. Med tal, sång och musik och flygblad även på engelska. Det är gott om turister så här i juli och det blir många samtal. Flera appelltal hölls. Programmet och det innehållsrika flygbladet har presenterats här. Alla folks lika värde – mötet på USA:s nationaldag

Apelltalet om Syrien av Hans Öhrn, Föreningen Syriensolidaritet. Hans är frilansjournalist (Öhrn Reportage & Medier) med inriktning på internationella frågor, och även lärare. Hans har skrivit artiklar här i olika frågor och besökte Syrien i maj 2012.
Appelltalet.
Vänner, anti-imperialister!
I över fem år har nu folket i Syrien fått stå ut med krigets gissel. Hundratusentals har dött och miljontals människor drivits på flykt. Fredsansträngningarna har varit många och konferenserna legio. Ändå fortsätter freden att gäcka Syriens befolkning. Det finns anledning att fråga sig varför det är så. När kommer freden till Syrien?

Varför har inte Kofi Annan, Lakhdar Brahimi och Stefan de Mistura, alla FN:s speciella sändebud under olika perioder med uppdrag att förhandla fram en fred i Syrien lyckats i sitt uppsåt? Vem saboterar freden?
En av de första konferenserna sammankallades i Genève av Kofi Annan för nu fyra år sedan. Den konferensen omintetgjordes effektivt av USA som varken tillät Syrien, det angripna landet, eller Iran, ett land som ligger mycket nära Syrien, att delta. Det var USA på andra sidan jordklotet, Frankrike i en annan världsdel och några andra västländer på betryggade avstånd för krigsscenerna som skulle förhandla fram en fred åt Syriens folk, som alltså själva inte skulle ha något att säga till om.

Det säger sig självt att sådana förhandlingar på förhand är dömda att misslyckas.

Två år senare var det dags igen. Denna gång tilläts Syrien visserligen att delta i förhandlingarna. Men den så kallade oppositionen, som närmast släpades till förhandlingsbordet av USA som en fasad, kunde inte enas och även dessa förhandlingar rann ut i sanden. Klart att oppositionen inte kunde enas, denna bestod ju av allehanda banditgrupperingar som aldrig var genuint intresserade av någon fred.

I år var det dags igen. I januari tillkännagavs att det skulle bli nya fredsförhandlingar i Genève. En månad senare hade även dessa försök kollapsat. Även denna gång för att den så kallade oppositionen inte kunde enas om någon gemensam förhandlingsstrategi.

Andra, mindre initiativ för att få till en lösning i Syrien har också gjorts. Den svenska regeringen under statsminister Reinfeldt bjöd in några illustra herrar ur den så kallade oppositionen och trakterade dem på fashionabelt konferensslott utanför Stockholm under en vecka. Notan skickades till UD och pengarna togs från biståndsbudget. Inte heller detta främjade freden i Syrien. Snarare tvärtom.
I efterhand har det visat sig att svenska biståndsmiljoner, vi talar om hundratals, inte bara gått till flott konferensboende utan också indirekt till väpnade grupper i Syrien, de grupper som alltså motsätter sig alla fredsförsök.
Vänner, låt oss inte bedra oss själva. Alla dessa fredsförsök har aldrig varit allvarligt menade från västländernas sida. De har varit fikonlöv för de verkliga planerna för Syrien. Dessa har hela tiden varit att med våld avsätta landets regering och förvägra syrierna en självständig utveckling.

Medan USA-presidenten Obama har talat om fred i Syrien har han moderniserat sina kärnvapen för att de ska kunna användas i krig och skickat ut sina dödspatruller för att likvidera motståndare. När några desillusionerade belgiska ungdomar ställde till med sanslösa massmord i Paris skickade den franske presidenten Hollande som hämnd en bombarmada inte till förövarnas hemstad Bryssel utan till Raqqa, en halvmiljonstad i Syrien.
Hollandes råa och brutala hämnd är likväl som Obamas dödspatruller naturligtvis ett flagrant brott mot folkrätten.

Obama och Hollande och de övriga västledarna som gömmer sig bakom dem, inklusive de nordiska, vill inte fred utan har valt krigets väg för att lösa sina problem.
En sådan väg skapar inte bara namnlöst lidande för miljoner utan sätter också själva världsfreden på spel. Krigsivrarna måste stoppas och det är bara vi som kan göra det. Freden i Syrien kommer när dessa krigsförbrytare inser att de inte kan vinna, inser att de inte har folkmajoriteten i sina länder med sig på sina mordiska planer. Endast en folklig mobilisering för fred kan stoppa dem.

Det är därför vi har samlats här i dag. För att visa att det finns en fredsrörelse även i dagens värld, den mäktigaste fredsrörelse som någonsin funnits, den anti – imperialistiska rörelsen.

i Andra om: Syrien, imperialism,ISIS, USA, politik, Obama, FN, terroriststater, krig, Frankrike, ekonomi, demokrati