Denna recension av Yanis Varofakis uppmärksammade bok och av EU har skrivits av Jan Nybondas, som också kommenterar på bloggen, och som tidigare skrivit artiklar och tipsat.Förre CIA-agenten Kevin Schipper avslöjar CIA, USA:s skuggregering. Jag tacjar varmt för detta.

Ekonomen Yanis Varoufakis, YV, fungerade som grekisk finansminister i ett drygt halvår 2015 för den nya politiska kraften Syriza, varefter han kastade in handduken då inget av de mål han uppsatt hade uppnåtts. Boken ”Adults in the Room” han skrivit är en detaljerad redovisning över hans period som minister. Över 500 sidor med bilagor kan synas överdrivet långt men YV har velat ge ett tidsdokument där läsaren får möjligast detaljrik inblick i spelet bakom kulisserna. YV har av media betecknats som fåfäng och han är väl inte helt fri från denna egenskap som han även själv omnämner. Detta är en bisak som man inte skall låta sig störas av.

Bokens tema är den grekiska krisen men indirekt och kanske ännu viktigare är dess redogörelse över hur Europa blivit ett teknokrat- och oligarkvälde, där demokratin satts på undantag och endast fungerar som en kuliss för de godtrogna.

För dem som vill få en kritisk inblick i EU:s tillstånd erbjuder YV de rätta kvalitéerna och dessa är även anledningen till att man fortast möjligt ville få bort honom. YV är en ekonom av rang som känner till både nationalekonomins allmänna teori men som därtill besitter tillräcklig teknisk kunskap för att kunna överblicka de detaljer som kontrollen av skuldregleringen, bankväsendet och skatteuppbörden förutsätter, i detta avseende således unik bland EU:s finansministrar. Dessa professionella egenskaper var även skälet till varför Syriza ville ha honom som sin minister, trots att han inte var partimedlem.

Bland de olika utgångspunkterna för att lösa krisen intar YV en moderat hållning. Han medger att det hade varit bättre om Grekland inte hade anslutit sig till euron överhuvudtaget men vill i detta skede inte förespråka ett utträde. YV anser att ett utträde vore förknippat med så stora risker att han inte vill förorda ett sådant beslut. YV hänvisar till situationen i Argentina där de gjorde en framgångsrik frikoppling från dollarn. Detta, förklarar YV, var möjligt därför att peson hela tiden fanns i bruk. Det var endast kursbindningen som man behövde göra sig av med, sedan kunde man fortsätta med sin egen valuta. I Grekland skulle avbräcket bli ett annat då drakman först måste återinföras. Däremot anser han att även detta steg vore att föredra framom den rådande politiken att pumpa in mer skuldpengar i en ekonomi som är bankrutt.

YV:s modell för återhämtning kan kort beskrivas på följande sätt: Han lägger fram förslag till omreglering av statsskulden men går inte i detta skede ens så långt att han skulle föreslå skuldavskrivningar. Därtill påpekar han att det är orimligt att förutsätta att statsbudgeten kan gå med de primära överskott som krävts, över fyra procent. En ekonomi i depression kan bära högst en procent. Därtill avvisar han sådana krav på åtstramning som tidigare räddningspaket föreskrivit. Det är orimligt att sälja ut statlig egendom i ett läge där priserna rasat till bottennivåer och det är orimligt att lägga fler bördor på låginkomsttagare som inte längre ens har några inkomster kvar annat än små bidrag. Han föreslår åtgärder för att komma åt skattesmitningen som blivit en destruktiv nationalsport framförallt på högre nivåer i samhället.
Yanis Varoufakis
Alla YV:s förslag avvisas, varje gång han presenterar dem för eurokraterna. Skälen är flerdubbla.
* För det första avskyr Bryssel, Frankfurt. Berlin och Washington den nya grekiska regringen och framförallt dess pålästa finansminister.
* Därtill kommer omsorgen om den egna prestigen, man kan inte medge att de två ”räddningspaket” som genomdrivits inte räddat Grekland utan fördjupat skuldkrisen.
* Vidare motiv är att eftergifter till Grekland kunde ge upphov till liknande krav från andra och större krisekonomier såsom Spanien och Italien.
* Ytterligare är man oförmögen till beslut såsom skuldlättnader som skulle vara politiskt smärtsamma på kort sikt t.ex i Tyskland.
För att säkra de egna valframgångarna skjuter man problemet på framtiden. Modellen kraschar men det får bli de efterkommandes bekymmer.

De upprepade förhandlingsomgångarna är en sällsam häxdans på grekernas bekostnad.

Det börjar med att man försöker stressa den nya Syrizaregeringen till eftergifter.
* Eftersom Grekland befinner sig under konstant likviditetskris uttnyttjar trojkan denna omständighet till att strypa likviditeten ytterligare och därmed framkalla hotet om en stängning av bankerna.
* Regeringen hinner knappast installera sig innan dessa hot plockas fram. Kravet är att det avtal som den föregående regeringen godtog skall gälla oförändrat.
* Grekernas massiva protest som störtade de gamla partierna från podiet skall enligt trojkan inte betyda någonting. YV får under processens gång vid många tillfällen medhåll av högt uppsatta eurokrater. Men endast mellan fyra ögon. Så fort man intar den officiella rollen läser man högt ur manuskriptet; ingen omförhandling är möjlig. Vad gäller medgivanden kommer ett överraskande sådant från

den tyska finansministern Schäuble. Denne håller med YV om att Greklands ställning är ohållbar och att räddningsoperationerna inte löser problemet. Schäubles egen lösning vore dock att utesluta Grekland ur euron åtminstone för en period, men denna lösningsmodell passar inte hans kansler, fru Merkel, som absolut inte vill släppa Grekland, men å andra sidan inte är villig att erbjuda ett avtal som realistiskt skulle få landet på fötter.

Att YV överhuvudtaget kan sätta viss press på Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden hänger samman med vissa utfästelser som Grekland vid behov kan vägra efterkomma. Institutionerna tvingas väga in denna risk eftersom inställda återbetalningar kunde sätta igång en snöbollseffekt likt Lehman Brothers i USA 2007.

Slutuppgörelsen blir dramatisk inte bara för YV personligen, utan för hela landet.

Syrizas ledning som redan länge visat tecken på att vilja kapitulera inför trojkans krav och därmed visat allt svagare kampvilja för omförhandling, får snilleblixten att underlätta sin egen ställning genom att genomföra en folkomröstning om avtalskraven. Eftersom massmedia i Grekland hela tiden stått på trojkans sida och smutskastat YV:s linje, tror Syriza-ledningen att folket kommer att rösta ja till trojkan eftersom de förstår att detta om inte annat skulle garantera att bankerna fungerar under den närmaste framtiden.

Men folket röstar nej med 61 procents övervikt emot trojkans linje. Syriza som hade räknat med ett ja tvingas ytterligare förnedra sig själva och omvandlar nejet till ett ja.

För YV återstår att packa väskan och ta datorn under armen.

Huvuddelen av det relaterade skådespelet försiggår inom ett organ som kallas Eurogruppen där euroländernas finansministrar ingår och som fungerar separat från trojkan bestående av EU-kommissionen, ECB och IMF om än i nära samverkan med dessa. Inom Eurogruppen tas alla de viktiga besluten som Grekland ställs inför.

Så vilka är Eurogruppens befogenheter enligt EU-fördragen ? Svaret är att en sådan grupp inte existerar. Den är helt informell, vilket är underbart därför att allt som försiggår är skyddat från insyn och kontroll. Finansminister Schäubles stående uppmaning inom gruppen löd

”kom för helsike inte med skriftliga förslag för då tvingas jag gå till förbundsdagen med dem.” En komisk incident kom att understryka detta. YV uteslöts ur ett av eurogruppens möten. Vid protest och förfrågan om lagligheten av ett sådant uteslutande blev svaret till Grekland att eurogruppen inte finns upptagen i fördragen och därför står utanför laglighetskontroll. Lagen i detta fall var gruppordförandens beslut. Ridå för demokratin.

Boken innehåller en rad anekdoter som är både betecknande och antingen chockerande eller komiska beroende på ens synvinkel. Några av dem följer här:
* Inom eurogruppen och de övriga institutionerna, den sk. trojkan, har man i det personliga umgänget lagt bort titlarna och efternamnen. Detta är anmärkningsvärt, eftersom en sådan vana oundgängligen missgynnar den svaga parten. Man skapar en familjär stämning för att lättare kunna betvinga den som är i underläge. Det har sina komiska poänger: YV är du och bästa bror med Angela, Wolfgang, Christine och Mario som ingenting hellre vill än sätta in dolkstöten.
* YV, som den kända ekonom han är, har etablerat kontakt med andra i branschen och får dem att stödja sina ansträngningar. En av dem är Jeffrey Sachs, amerikansk ekonom med kontakter till centrala institutioner i USA. När YV via mobilen kontaktar Sachs och berättar om en plan att inställa vissa återbetalningar går det bara några minuter innan Sachs blir uppringd av USA:s finansdepartement som frågar huruvida YV menar allvar. M.a.o. har YV och Sachs ständigt avlyssnats av den amerikanska underrättelsetjänsten, vilka dessutom haft proffsigt folk för uppdraget eftersom de fattade att planen hade sprängkraft.

Ingen kris utan att George Soros hör av sig. Han låter folk med inflytande få veta att YV måste avlägsnas från sin post, eftersom han fungerar som en bromskloss. Europa kan inte ha två brinnande kriser på gång, enligt Soros måste Ukraina ges prioritet. Så sker även på ett annat plan, nämligen den modell för skuldreglering som YV föreslår för Greklands del förkastas, men dyker upp som ett innovativt koncept för att hjälpa regimen i Kiev.

intressant.se Grekland, euro, EU, politik, Varoufakis, val Syriza, folkomröstning Tsipras imperialism, kapitalism ekonomi demokrati