Denna artikel ”Australia needs an urgent reappraisal of its place in a changing world” som nu publicerats i Off-Guardian är skriven av den geopolitiske analytikern James O’Neill och har översatts av Christine Vaple.

Angår Australien, ”down under” oss? Läs och reflektera! Kan man som regel byta ut ordet ”Australien” mot ordet ”Sverige rentav?

Artikeln.
Australien behöver brådskande ompröva sin plats i en föränderlig värld

Australiens representanthus och senat kommer troligen att godkänna regeringens lagstiftningsförslag, som sägs vara riktat mot påstådd utländsk inblandning i landets valprocess. Trots att man förnekat det är lagförslaget tydligt riktat mot en påstådd kinesisk inblandning, men vidden i de föreslagna bestämmelserna innebär en fortsatt attack mot kritikers möjligheter att i media och på annat håll göra sitt jobb att ställa regeringar till svars.

Cyniker kan hävda att en sådan lagstiftning knappast är nödvändig, eftersom en seriös och ihärdig kritik mot australiensiska regeringars politik, i synnerhet vad gäller områdena ”försvar” och ”nationell säkerhet”, under många år varit praktiskt taget obefintlig, både i MSM och inom Labor-oppositionen.

Endimensionell propaganda har ökat explosionsartat under de senaste decennierna och faktabaserad analys har i motsvarande grad minskat. Lika försåtlig som propagandan i mycket av det som kallas ”nyheter” är den systematiska negligeringen av faktiska händelser. Ett iögonfallande exempel på detta är hur det påstådda mordförsöket på Sergei och Yulia Skripal bevakades i början och hur denna historia nästan totalt försvann från nyheterna, allt eftersom den brittiska regeringens ursprungliga absurda påståenden systematiskt förstörts.

Det faktum att den brittiska regeringen utfärdade ett ”D”-notice efter att Daily Telegraph omnämnt (men inte namngivit) Skripals MI6-kontakt, som bor i Salisbury, är signifikant, men australiensiska media har helt ignorerat detta faktum. Att Skripal och hans MI6-kontakt också var förknippade med författaren till den så kallade Steele-rapporten via samma företag (Fusion) är viktigt för att förstå Skripal-incidenten och det troliga motivet för attacken på Skripal och hans dotter.

I stället för att undersöka dessa frågor har media bara likt papegojor upprepat de brittiska påståendena. Den australiensiska regeringen har inte varit bättre. Den utvisade helt enkelt två ryska diplomater när undersökningen av Skripal-händelsen knappt inletts, och definitivt innan det fanns några bevis som kunde stödja den brittiska regeringens påståenden. Utrikesminister Bishops uttalande vid den tiden var bara en upprepning av de brittiska påståenden som gjordes i ett memorandum och skickades till 80 utländska ambassader i Moskva.

Ett annat exempel på medias oförmåga att föra fram en objektiv analys är hur språket används för att baktala föremålet för åtlöje medelst nedsättande adjektiv. Assads regering i Syrien beskrivs alltid som en ”regim”; Rysslands president Putin är ”brutal” eller ”auktoritär”; och Kinas politik är ”alltmer aggressiv” eller ”offensiv”.

Sådan terminologi tillämpas aldrig på allierade som USA, Israel eller Saudiarabien, trots att dessa tre regeringars agerande under de senaste 70 åren vida överskrider allt som skulle kunna tillskrivas Ryssland eller Kina i brutalitet och hänsynslöshet. Bland andra William Blum, inklusive John Menadue, har bidragit med en detaljerad uppräkning av de oräkneliga massakrer som kan tillskrivas USA.

Det våldsamma operationerna för ”regimskifte” medelst bombningar, invasioner, färgrevolutioner, sanktioner och mutor gäller nu över 70 länder, med hittills över 30 miljoner döda.

I många av dessa operationer för regimskifte har Australien varit en villig deltagare. Vietnam, Afghanistan, Irak och Syrien är bara några av de mer kända exemplen. Det som är särskilt irriterande är att dessa olagliga krig alltid åtföljs av det obevekliga mantrat om Australiens stöd till den ”regelbaserade internationella ordningen”.

Undermeningen till detta mantra är att det är vår definition av ”regler” och ”ordning” som tillämpas och något alternativt synsätt ges inte någon som helst legitimitet. Även i sin egen definition klarar dock Australien och dess allierade inte något juridiska test. Invasionen av Afghanistan och den fortsatta ockupationen i mer än 16 år är en pågående kränkning av folkrätten. De senaste avslöjandena om australiensiska truppers påstådda krigsförbrytelser av i Afghanistan är bara de senaste i en lång rad av ockupationsstyrkornas vidrigheter.

Detsamma gäller invasionen 2003 och ockupationen av Irak, som också fortsätter efter mer än 15 år. Den invasionen grundade sig på en särskilt flagrant uppsättning lögner. Olagligheten förstärks i Australiens fall genom en fortsatt vägran att hålla förövarna ansvariga, eller ens genomföra något liknande Chilcotutredningen.

Det aktuella engagemanget i kriget i Syrien är ytterligare ett exempel på olaglighet, som förvärras av bristen på ordentlig parlamentarisk ansvarsskyldighet och den slöja av sekretess som lagts över militära operationer som åtminstone involverade Australien som part i krigsförbrytelser utförda av USA-styrkor.

Det passerkort som MSM ger till sådana terroristanknutna grupper som ”Vita hjälmarna” och den ständiga upprepningen av ”Assadregimens användning av kemiska vapen”, när sådana påståenden har blivit fullständigt krossade, visar hur bottenlöst journalismens tillstånd är i detta land.

Ett annat favoritmantra är utövandet av så kallade ”navigeringsfrihet” för amerikanska krigsfartyg, som stöds av Australien. Den ”fredliga” sjöfarten garanteras enligt FNs havsrättskonvention (UNCLOS), som Kina, men inte USA, undertecknat. Det finns inte ett enda påvisbart exempel på att Kina hindrar navigeringen i Sydkinesiska havet. Om fri passage hindras, skulle den största förloraren vara Kina självt, för vilket Sydkinesiska havet är livsnödvändigt för både export och import. Det är inte svårt att föreställa sig USAs reaktion om Kina skulle utföra liknande övningar utanför USAs kust eller i Mexikanska golfen. Man behöver bara påminna sig Kubakrisen 1962 för att få en vink om den troliga reaktionen.
Kinakritiker pekar på byggandet av konstgjorda öar i omtvistade vatten och deras befästning i vissa fall. Att identiska fall att skapa konstgjorda öar och befästa dem gjorts av bland andra Vietnam och Taiwan nämns aldrig i MSM.

På samma sätt håller media tyst om den årliga gemensamma USA-australiensiska militärutövningen Operation Talisman Saber, i vilken ett mål är att blockera det 2,5 km smala Malackasundet, genom vilket över 80% av Kinas oljeimport passerar.

Att Kina med rätta bekymrar sig för sin säkerhet till följd av Operation Talisman Saber, genomförandet av regelbundna militära övningar i eller nära kinesiska territorialvatten eller landgränser, och förekomsten av 400 amerikanska militära baser med det primära syftet att ”innesluta” Kina eller fungera som ett språngbräda i händelse av krigsutbrott, det medges aldrig av MSM. Kina är också starkt medvetet om att stora krig (Korea, Vietnam, Kambodja och Laos) under de senaste årtiondena har utkämpats på eller nära Kinas gränser.

Australiensiska politiker och media har varit lika tysta om blockaden av Gaza och Jemen, båda olagliga enligt internationell rätt och vars följder kan jämställas med folkmord. Australiens fortsatta stöd till Israel i FN är helt oförenligt med någon uppriktig tro på internationell rätt, men ändock är detta stöd ett av de dominerande dragen i australiensisk utrikespolitik.

Ironiskt nog var det USA och Israel som uttryckte oro över regeringens lagar mot inblandning, eftersom de skulle hämma deras egna aktiviteter. Australiensiska lagstiftare åker i skytteltrafik till Tel Aviv, men ingen i media är villig att ta upp förhållandet mellan detta faktum och det stöd som Israel fått av Australien i FN och på andra håll.

Hur Australien röstat i FN och landets ständiga inblandning i andras olagliga krig är det som bör ligga till grund för en diskussion om ”utländsk inblandning”. Inblandning är dubbelriktat, och Australiens deltagande i Afghanistan, Irak, Syrien, Östtimor och Nauru utgör riklig bevisning.
Turnbull och Bishop
Att Australien i grund och botten är en USA-koloni, vilket återspeglas i Malcolm Turnbulls beteckning ”sammanfogade vid höften”, utgör en mycket större anledning till oro än påstådd kinesisk ”inblandning”.

Man kan misstänka att det som ligger till grund för denna fabricerade panik om Kina och Ryssland är en gryende insikt att USAs hegemoni och den unipolära världens era snabbt håller på att sönderfalla. De senaste 300 åren av västerländsk dominans är en historisk avvikelse och en återkomst av Österns traditionella dominans är på gång.

Australien har faktiskt tjänat på denna övergång, vilket handel, utbildning, turism och investeringar visar. Vad som saknats i politiken och media har varit en motsvarande övergång i Australiens strategiska tänkande. En informerad och skarpsinnig omprövning av denna övergång och dess långsiktiga konsekvenser borde ha gjorts för länge sedan.

Dagens närsynthet och dåligt informerade hysteri tjänar inte Australiens nationella intresse.

strong>James O’Neill var tidigare akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

intressant.se, Kina, politik, kapitalism, Australien, Ryssland, USA,Syrien, ekonomi, mediademokrati, Irak, Afghanistan, ekonomi, handel