Amnesty om Syrien


Att den syriska regeringen använder våld för att försvara staten och landet mot en utlandsstöd intervention, där en stor andel av de stridande kommer från andra länder är inte så konstigt. Det har landet också all rätt till enligt bl.a. FN-stadgan. Det finns starka belägg för att påstådda massakrer av den syriska regeringen i själva verket har utförts av den USA-stödda rebellsidan. Detta har vi diskuterat i flera blogginlägg tidigare.

I krig är det ofta svårt att få tillförlitliga uppgifter, och dessa är också ofta motstridiga, då det finns tillspetsade, motstridiga intressen. <

Amnesty tillhör de internationella organisationer som kritiserat våld från den syriska regeringen. Vi har i tidigare inlägg funnit att varken FN, Al Jazeera, Syrian Observatory for Human Rights eller Human Rights Watch kan ses som oberoende, fristående rapportörer. Inte heller Amnesty kan ses som en oberoende organisation. Detta är beklagligt, fler än jag har väl ibland funderat på att gå med i Amnesty. 4/7 2011 skriver Amnesty ”Redan i april 2011 krävde Amnesty vapenembargo för den syriska regeringen, men ej för rebellerna under motiveringen att myndigheterna i Syrien slog ned på fredliga och innan någon beväpnad opposition framträtt” (”when the Syrian authorities were repressing peaceful protestors, and before any armed opposition had developed”). (Joe Emsberger. Debating Amnesty about Syria and double standards. (http://mrzine.monthlyreview.org/2012/emsberger060712p.html). Men det finns starka belägg för att en beväpnad opposition framträdde vid den första demonstrationen i Daara i mars 2011. Emsberger menar att Amnestys oberoende är mindre än FN:s. Han skriver att han väntade att Amnesty skulle följa efter då FN bad om vapenstillestånd, men Amnesty stod fast vid sitt krav på ensidigt vapenembargo.

Och 2011 gjorde Amnesty ”misstaget” att medverka i en demonstration utanför Syriens ambassad i med kravet att störta Syriens regering. Den minnesgode erinrar sig att Amnesty gav ut och spred förfalskade bilder av irakiska soldater som skulle ha slitit ut barn från kuvöser i Kuwait 1991. Påståendet att Amnesty fick 500 000 US dollar av Kuwaits regering för detta har inte förnekats.

Amnesty som organisation. Amnesty uppger att man finansieras huvudsakligen av medlemsavgifter och offentliga donationer och att organisationen är oberoende av varje regering, politisk ideologi, ekonomiska intressen och religion.

På Amnestys vanliga hemsida är det svårt att finna information om ekonomiska bindningar.
Men i Amnesty International Limited 2011 Rapport och Redovisning står att Amnesty får stöd av MacArthur Foundation, Oak Foundation, Georgia Foundation, Vanguard Charitable Endowment programmet, Mauro Tunes, och judiska World Service i USA. Man får också stöd från Storbritannien och EU (EuropeAid).

Uppenbarligen tar Amnesty emot pengar från både regeringar och företags-finansintressen. Man får också pengar från ”Open Society”, som kontrolleras av Wall Street-spekulanten och miljardären George Soros, vars Open Society finansierar också Human Rights Watch och många andra organisationer som bevakar ”mänskliga rättigheter” och på detta sätt putsar bilden av sig själv som en spekulant med tvivelaktiga affärer. Han dömdes för insiderhandel i 2002 i den franska storbanken Société Générale.

Valet av exekutiv chef för Amnesty säger också något om organisationen agenda. Suzanne Nossel, verkställande direktör för Amnesty International USA, kom direkt från USA: s utrikesdepartement, vilket i sig ifrågasätter Amnesty påstående att man är ”oberoende” av regeringars intressen. Nossel har fortsatt att främja USA:s utrikespolitik. På Amnestys hemsida nämns särskilt Nossels roll för USA-stödda FN-resolutioner om Iran, Syrien, Libyen och Elfenbenskusten. Ser man närmare på verksamheten finner man att de frågor som USA:s UD arbetar med också har prioritet för Amnesty. Dit hör stöd till USA-stödda ”Pussy Riot”, underminering av regeringen i Syrien och Vitryssland, menar Cartalucci.

I sanningens namn kritiserar Amnesty också amerikansk utrikespolitik, men den kritiken har underordnat utrymme. Och det är just därför att Amnesty täcker många frågor, men selektivt betonar de som är av intresse för USA och storbolag, som Amnesty inte är en trovärdig förespråkare för fri opinionsbildning om mänskliga rättigheter på jorden.


i Andra om: , , ,, , , , , , , , FN-stadgan , , , , ,

Anders Svenssons blogg 8/12 SP om Syrien 7/12Pepprat och Rödgrönt Röda Malmö DN 9/12USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar
Sara Flounders. Syria and US Imperialism om Qatar Tony Cartalucci. Human Rights Watch: “Syrian Rebels” Guilty of Torture, Murder, 19/9 2012 Ronda Hauben. The United Nations and the Houla massacre – the information battlefield. 12/6 2012 Tony Cartalucci. UN expert panel concludes Syria regime, militia have committed war crimes against civilians FN-rapport 17/9 2012 Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11
Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

The Telegraph 7/11 Intervju med Assad Kritik från Rysslands utrikesminister Thierry Messan i Voltaire Network 29/10 FIB-Kulturfront konferensreportage Porelären om Syrien Russia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn

  5 comments for “Amnesty om Syrien

  1. Kristoffer
    12 december, 2012 at 19:20

    ”Att den syriska regeringen använder våld för att försvara staten och landet mot en utlandsstöd intervention, där en stor andel av de stridande kommer från andra länder är inte så konstigt.”
    Kanske inte. Men desto mer ”konstigt” (eller inte) är att den syriska regimen i decennier har använder våld för att skrämma befolkningen till tystnad. Våldsanvändning från regimen är således inget nytt. Men syrierna har tydligen inte rätt att försvara sig mot regimens terror.

    • Henrik Stenberg
      13 december, 2012 at 13:54

      Kristoffer, varför skall vi stödja dina islamister som krigar för USA? Att påstå att de bara ”försvarar” sig mot ”regimens våld” är i högsta grad okunnigt. De har från början varit extremt offensiva med avrättningar, massakrer, bombattacker, total vägran till förhandlingar etc. Muslimska Brödraskapet i Syrien krigade för USA på 70-80-talet och nu har de satt igång igen. Det finns många som vill ha politisk förändring i Syrien men det är allt färre som stödjer dina islamistvänner som slåss för att upprätta sig religiöst präglade samhälle med en extrem nyliberal politik. Ta en titt på Muslimska Brödraskapets (MB) politik i Egypten så får du se vad som väntar. MB har en dominerande roll i USAs nya ”exil-regering” som de skall tillsätta när de har sanktionerat och bombat sönder Syrien.

  2. 12 december, 2012 at 22:16

    Vad har du för belägg för våldsanvändning för att skrämma befolkningen till, tystnad. Stämmer inte med andra rapporter. Träffade i kväll ett par personer som besökte Syrien i maj, och besökte ett fint kontor i centrala Damaskus dör en del av den fredliga oppositionen berättade varför de ville ha bort Assad, för att ta ett exempel.

  3. Kristoffer
    12 december, 2012 at 22:54

    Tvärtom, det stämmer väl överens med andra rapporter. Se t.ex. http://www.unhcr.org/refworld/country,,,,SYR,,4da56d83a2,0.html
    Under vilka omständigheter arbetar oppositionen i fråga? Kan de röra sig fritt? Tillåts de hålla offentliga möten?

  4. 13 december, 2012 at 09:51

    Det finns en hel del rapporter om våld av regeringen (och rebellerna) i Syrien, av den i Irak, Saudiarabien, Bahrain och framför allt om våld av USA i andra länder, och än mer i många av de diktaturer som USA tidigare upprättat eller stött (Egypten t.ex.) . I vissa fall är beläggen dåliga även om de är samstämmiga. Detta gäller t.ex. Syrien. Detta behandlas något i inlägget men mer i broschyren ”Vad händer i Syrien”? Det handlar om planerad desinformation, strategisk kommunikation som det kallas i Konflikt som behandlade frågan nyligen.Bortsett från detta, att uppgifter är svårbedömbara på avstånd och att man kan värdera dem olika är detta absolut inget giltigt skäl för att söka destabilisera landet eller vidta sanktioner mot det. FN-stadgan är kristallklar på den punkten.Ja, oppostionen kunde röra sig tämligen fritt och ha egna möten och demonstrationer. Detta framgår t.ex. av Arabförbundets nedtystade rapport från början av året. 166 delegater reste då runt i en månad i Syrien, besökte 20 städer, intervjuade människor, såg ”öppna” demonstrationer mot och för regeringen. Det har knappast alls skrivits om detta – massmedias rapportering är mycket skev och inte ”objektiv” eller källkritisk. Jag hörde igår journalisten Hans Öhrn berätta hur han och en annan svensk besökte en oppositionsgrupps fina lokal i centrala Damaskus i maj. Det finns en stor inhemsk oppisitonsgrupp, NCB eller NCC (Nationella koalitionen för demokratisk förändring). Den beskrivs i Aron Lunds fina broschyr ”Divided they stand” till Palmecentrum.

Comments are closed.