Att den syriska regeringen använder våld för att försvara staten och landet mot en utlandsstöd intervention, där en stor andel av de stridande kommer från andra länder är inte så konstigt. Det har landet också all rätt till enligt bl.a. FN-stadgan. Det finns starka belägg för att påstådda massakrer av den syriska regeringen i själva verket har utförts av den USA-stödda rebellsidan. Detta har vi diskuterat i flera blogginlägg tidigare.

I krig är det ofta svårt att få tillförlitliga uppgifter, och dessa är också ofta motstridiga, då det finns tillspetsade, motstridiga intressen. <

Amnesty tillhör de internationella organisationer som kritiserat våld från den syriska regeringen. Vi har i tidigare inlägg funnit att varken FN, Al Jazeera, Syrian Observatory for Human Rights eller Human Rights Watch kan ses som oberoende, fristående rapportörer. Inte heller Amnesty kan ses som en oberoende organisation. Detta är beklagligt, fler än jag har väl ibland funderat på att gå med i Amnesty. 4/7 2011 skriver Amnesty ”Redan i april 2011 krävde Amnesty vapenembargo för den syriska regeringen, men ej för rebellerna under motiveringen att myndigheterna i Syrien slog ned på fredliga och innan någon beväpnad opposition framträtt” (”when the Syrian authorities were repressing peaceful protestors, and before any armed opposition had developed”). (Joe Emsberger. Debating Amnesty about Syria and double standards. (http://mrzine.monthlyreview.org/2012/emsberger060712p.html). Men det finns starka belägg för att en beväpnad opposition framträdde vid den första demonstrationen i Daara i mars 2011. Emsberger menar att Amnestys oberoende är mindre än FN:s. Han skriver att han väntade att Amnesty skulle följa efter då FN bad om vapenstillestånd, men Amnesty stod fast vid sitt krav på ensidigt vapenembargo.

Och 2011 gjorde Amnesty ”misstaget” att medverka i en demonstration utanför Syriens ambassad i med kravet att störta Syriens regering. Den minnesgode erinrar sig att Amnesty gav ut och spred förfalskade bilder av irakiska soldater som skulle ha slitit ut barn från kuvöser i Kuwait 1991. Påståendet att Amnesty fick 500 000 US dollar av Kuwaits regering för detta har inte förnekats.

Amnesty som organisation. Amnesty uppger att man finansieras huvudsakligen av medlemsavgifter och offentliga donationer och att organisationen är oberoende av varje regering, politisk ideologi, ekonomiska intressen och religion.

På Amnestys vanliga hemsida är det svårt att finna information om ekonomiska bindningar.
Men i Amnesty International Limited 2011 Rapport och Redovisning står att Amnesty får stöd av MacArthur Foundation, Oak Foundation, Georgia Foundation, Vanguard Charitable Endowment programmet, Mauro Tunes, och judiska World Service i USA. Man får också stöd från Storbritannien och EU (EuropeAid).

Uppenbarligen tar Amnesty emot pengar från både regeringar och företags-finansintressen. Man får också pengar från ”Open Society”, som kontrolleras av Wall Street-spekulanten och miljardären George Soros, vars Open Society finansierar också Human Rights Watch och många andra organisationer som bevakar ”mänskliga rättigheter” och på detta sätt putsar bilden av sig själv som en spekulant med tvivelaktiga affärer. Han dömdes för insiderhandel i 2002 i den franska storbanken Société Générale.

Valet av exekutiv chef för Amnesty säger också något om organisationen agenda. Suzanne Nossel, verkställande direktör för Amnesty International USA, kom direkt från USA: s utrikesdepartement, vilket i sig ifrågasätter Amnesty påstående att man är ”oberoende” av regeringars intressen. Nossel har fortsatt att främja USA:s utrikespolitik. På Amnestys hemsida nämns särskilt Nossels roll för USA-stödda FN-resolutioner om Iran, Syrien, Libyen och Elfenbenskusten. Ser man närmare på verksamheten finner man att de frågor som USA:s UD arbetar med också har prioritet för Amnesty. Dit hör stöd till USA-stödda ”Pussy Riot”, underminering av regeringen i Syrien och Vitryssland, menar Cartalucci.

I sanningens namn kritiserar Amnesty också amerikansk utrikespolitik, men den kritiken har underordnat utrymme. Och det är just därför att Amnesty täcker många frågor, men selektivt betonar de som är av intresse för USA och storbolag, som Amnesty inte är en trovärdig förespråkare för fri opinionsbildning om mänskliga rättigheter på jorden.

i Andra om: Syrien, Libyen, Folkrätt,Syriens nationella råd, imperialism, desinformation, Krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration Carl Bildt, Human Rights Watch FN-stadgan jäv opposition, islam, USA, Amnesty, mutor,