Det är idag 51 år sedan revolutionären Che Guevara mördades. En dyster dag, jag minns den väl. Men också en utgångspunkt för diskussion om lämplig taktik och strategi i kamp mot orättvisar och förtryck. Denna artikel replierar bl.a. på en artikel av Martin Österlin i Proletären för 10 år sedan, som jag förkortat. Därtill om Kubas internationella engagemang och egna reflexioner. Proletären
Många har nog diffus kunskap om Che Guevara, av naturliga skäl. Det var ju 51 år sedan han mördades och han kämpade mot USA-imperialismen, som gärna demoniserar sina kritiker.
Ernesto Che Guevara föddes 1928 i Argentina och växte upp under goda förhållanden, med en far som var ingenjör. Han fick tidigt astman som plågade honom hela livet, och som familjen 1947 flyttade familjen tillbaka till Buenos Aires och Che sökte in på medicinhögskolan. Han kom in och tog examen 1953 på rekordtid tre år.
Under läkarutbildningen hade han inlett sina motorcykelresor i Latinamerika. Han såg hur de fattiga och ursprungsbefolkningen levde.
I Bolivia 1953 upplevde han arbetarmobiliseringen och organiseringen av folkmilis, jordreformen och nationaliseringen av tenngruvorna under den arbetarvänliga nationalistiska regeringen. I Guatemala hade Arbenz-regeringen exproprierat icke uppodlad mark som ägdes av USA-bolaget United Fruit (idag Chiquita) för att fördelas bland landsbygdsbefolkningen. Che bevittnade den USA-uppbackade invasionen som störtade president Arbenz 1954.
I Guatemala, där han fick sitt smeknamn, träffade Che peruanskan och blivande hustrun Hilda Gadea. Genom henne fick han kontakt med och anslöt sig till Kubas revolutionära 26-julirörelse, vars namn kommer från en attack mot Moncada-kasernen i Santiago de Cuba som utfördes 1953 av den nya revolutionära rörelsen
Kubas revolution segrade 1 januari 1959. Che fick kubanskt medborgarskap. Som representant för Kuba besökte han flera länder.
Efter den kubanska revolutionens seger mot Battista-regimen hade Che uppdrag som bl.a. chef för jordreformsinstitutet, riksbankschef, industriminister. H
Senare blev det skilsmässa från Hilda, nytt äktenskap och fyra barn.
1965 avsade han sig alla kubanska uppdrag och skrev ett avskedsbrev till Fidel Castro ”Andra trakter av världen begär mina ringa insatser.” Han reste i hemlighet som rådgivare åt gerillarörelsen i Kongo efter mordet på Patrice Lumumba.
Det var i Afrika han skrev budskapet ”Vietnam får inte lämnas ensamt!”.
1966 återvände Che i hemlighet till Kuba för att förbereda kampen i Bolivia dit han anlände med flera andra kamrater i november samma år.
Nästa år, 1967, 8 oktober sårades Che i strid och togs till fånga. På order från Bolivias regering och i samverkan med CIA mördades Che dagen därpå. 1997 identifierades Ches kvarlevor i Bolivia och flögs till Kuba där de begravdes i ett monument i Santa Clara tillsammans med flera medkämpar.
Hur var läget 1967?
1967 såg USA till att Latinamerikas länder hade presidenter som skyddade USA:s intressen. I Bolivia hette dessa intressen tenngruvor och olja.
År 1952 hade nationalistiska krafter agerat tillsammans med arbetarrörelsen och på gatorna besegrat armén. Tenngruvorna nationaliserades. Jordreformer, allmän rösträtt med mera förverkligades. USA la sig i och en militärkupp genomfördes 1964. Militärkuppens ene general Barrientos blev president och det var han som gav order att mörda Che Guevara.
Kamp i Bolivia
Che hade tillsammans med sin huvudsakligen kubanska gerillagrupp, tagit sig in i Bolivia i hemlighet. Avsikten var att med erfarenheterna från den revolutionära kampen på Kuba bygga upp en gerillarörelse på landsbygden tillsammans med bolivianska revolutionärer, och tillsammans med arbetarrörelsen i städerna och i gruvorna ta makten från militärerna och den USA-beroende överklassen.
Che menade att den kubanska revolutionens seger 1959 visade att: ”De folkliga krafterna kan vinna ett krig mot den reguljära armén” och att ”Man behöver inte alltid invänta alla förutsättningar för att göra revolution; upprorets kärna kan frambringa dem”.
Denna teori, ”focus-teorin”, att en inledd miliär kamp i sig (ganska lätt) kan medföra en revolutionär rörelse har kritiserats som orealistiskt. Kritikerna, bland andra samtida marxister, menar att det centrala är att först skapa starkt stöd bland arbetarklassen och allierade. Därefter arbetet på att införa socialismen på lämpligt sätt, i en något grov beskrivning. Che Guevara och hans anhängare hade nog inte en tillräckligt korrekt teori om kraftförhållandena och den politiska stämningen i Bolivia.
Moraliska drivkrafter
I ett minnestal på Revolutionsplatsen i Havanna 18 oktober 1967, sa Fidel Castro om Che: ”som revolutionär, som kommunistisk revolutionär, som sann kommunist, trodde han obegränsat på de moraliska värdena, och på människornas samvete. Och det bör sägas att han helt klart insåg att de moraliska drivkrafterna är den avgörande hävstången för att bygga upp kommunismen i det mänskliga samhället.”
Vidare skriver han ”För att bygga kommunismen måste man forma den nya människan samtidigt som man förändrar den materiella grundvalen. Det är därför det är så viktigt att välja rätt redskap för att mobilisera folket. Detta redskap måste i grunden vara av moralisk natur, utan att man därför försummar att på ett riktigt sätt utnyttja materiella drivkrafter, främst sådana som också har social inriktning.”
Situationen i dagens värld med USA som krigshotande ensam supermakt kräver all vår förmåga i kampen framöver. I den kampen har vi Che med oss!
Internationell solidaritet.
Che Guevaras insatser i Bolivia är ett av uttrycken för internationell solidaritet. Men Kubas omfattande internationella solidaritet domineras av mycket omfattande hälso- och sjukvårdsinsatser i andra länder. En kort redogörelse, utifrån en artikel här som publicerades för exakt 3 år sedan. Che Guevaras internationalism lever -Kuba sänder 500 läkare mot Ebola!
Artikeln från 2014.
Nu ställer Kuba upp med femhundra läkare för att stoppa ebolaepidemin. Sverige ska skicka tio och USA ingriper med militärer som ska bedriva sjukvård. Hur kommer det sig att det fattiga landet Kuba kan göra så mycket?
Kubanska läkare mot Ebolaepidemin
Kubas internationella hälsobistånd har pågått sedan revolutionen 1959 och under åren har man har skickat ut inte mindre än ett hundra tusen hälsoarbetare till katastrofområden och fattiga samhällen utan fungerande sjukvård. Trots att landet motarbetas och förtalas och trots att man själva lider brist på både medicinsk utrustning och läkemedel (delvis på grund av den USA:s handelsblockad som Sverige i praktiken deltar i) fortsätter man sin självpåtagna, humanitära insats.
Just nu arbetar inte mindre än femtiotusen kubanska hälsoarbetare i Afrika, Latinamerika och Asien. Kubanska läkarlag var snabbt på plats i Sri Lanka efter tsunamin, i Pakistan efter jordbävningen där och tidigare i Centralamerika efter orkanen Mitch, för att nämna några exempel.
Även till det tsunamidrabbade Sri Lanka anlände US Army med militärfordon och personal i kamouflagedräkt för att delta i uppröjningsarbetet och första hjälpen men befolkningen jublade inte. I radioprogrammet Konflikt den 27 september2014 raljerade man över teorier som ifrågasatte att USA:s hjälp skulle ha andra syften än att just hjälpa medan Kubas insatser inte ens nämndes.
Faktum är att Kubas arbete t.ex. i Haiti under många år mångdubbelt har överträffat dem från alla andra länder liksom från internationella organisationer som Läkare utan gränser och Röda Korset. Haitis egna politiska ledare har tillkännagivit sin stora tacksamhet inför omvärlden, men media i väst inbegripet vår public service har förtigit detta.
Världshälsoorganisationen WHO, däremot, har gång på gång lovordat Kubas egen hälsovård och dess internationella bistånd och senast den 22 september framhöll självaste FN-chefen Kuba som en förebild (”role-model”) på hälsoområdet och prisade ännu en gång landets insatser i kampen mot ebolaepidemin.
Medicinsk personal i Kuba är väl förberedda för sådant arbete. Deras eget land är ett låginkomstland i tropikerna med knappa resurser och de har en kultur av solidaritet och medkänsla. Svarta, vita och färgade (om man får använda så primitiva beteckningar) arbetar tillsammans i det flerrasiga samhället, och det är också en fördel när de kommer till Afrika. Det har jag med egna ögon kunnat bevittna när jag verkat i Moçambique, Angola och Etiopien på sjuttio, åttio och nittiotalet.
Det finns såväl regeringar som frivilligorganisationer som samarbetar med Kuba. Mest omfattande är Venezuelas ersättning för en del av Kubas hälsoprogram. Men även länder som Brasilien, Norge och Belgien stöder Kuba i dess hälsobistånd. Kanada deltar i en rad forskningsprojekt med universiteten.
Som ett alternativ till att skicka kubanska läkarlag har Kuba också utbildat tusentals fattiga ungdomar från Latinamerika, Afrika och Asien inom hälsoyrkena. Ungdomarna har fått en fullvärdig utbildning kostnadsfritt på det enda villkoret att de återvänder till sina ursprungssamhällen. Medan USA, England och EU-länderna dränerar u-länder på utbildade yrkespersoner, vilket förutom fattigdomen är en bidragande orsak till ohälsan, skickar Kuba dit dem.
USA har faktiskt ett federalt program för att förmå just kubanska läkare att överge sina arbeten såväl i sitt eget land som i katastrofområden i andra länder och emigrera till USA där de får en särskild förmånlig behandling, pengar och anställning.
Kommer den nya svenska regeringen att återuppta samarbetet på det medicinvetenskapliga området som både kubaner och svenskar minns med saknad? Då kommer Kuba att kunna bidra ännu mera till att förhindra ebolaepidemins spridning. Inte bara Västafrika skulle vara hjälpt av detta utan även mera näraliggande länder som Spanien, Storbritannien och Norge där de första fallen som bekant har dykt upp. Ligger det inte i vårt eget intresse också?
Om nu Sverige inte har kapacitet att skicka personal att bekämpa farsoten kunde vi väl backa upp det land som överträffat sig självt med den otroliga insatsen på femhundra specialister?
Tänk om den nya regeringen skulle minska Sveriges krigsinsatser bara i Afghanistan och använda resurserna till fredsinsatser i Västafrika. Sådana insatser skulle bli mycket effektiva om man samarbetade med Kuba.
På Kuba finns kunnandet och kulturen för ett solidariskt och internationalistiskt hälsobistånd av det slag som Che Guevara fortsätter att symbolisera.
I TV pågår en serie om ”Meningen med livet”. Är inte detta att kämpa mot orättvisor och för en bättre värld. Detta kan ske på olika sätt, som Che, som Kuba i sina omfattande solidariska hälso och sjukvårdsinsatser, i vanligt politiskt arbete eller rentav med pennan.
i Andra om: Kuba, Ebola,internationalism, Che Guevara, Massmedia, USA, Politik, embargo imperialism
Svensk-kubanska Om Kubas medicinska engagemangDaily Telegraph 12/9 2014Kuba lever – blogginlägg 24/1 Björn Kumm i Ab
28 svar till “51 år sedan revolutionären Che Guevara mördades – Meningen med livet?”
”Che Guevara: A Revolutionary Life”.
En utmärkt biografi skriven av Jon Lee Anderson.
”Acclaimed around the world and a national best-seller, Jon Lee Anderson’s biography traces Che’s extraordinary life, from his comfortable Argentine upbringing to the battlefields of the Cuban revolution, from the halls of power in Castro’s government to his failed campaign in the Congo and assassination in the Bolivian Jungle.”
Han misslyckades i Kongo och Bolivia. Det var nära att han inte kommit längre än till första landstigningen på Kuba, det höll på att gå åt h-e redan där. Om han nu skulle ha begivit sig till Afrika eller Sydamerika så borde åtminstone platserna ha valts bättre. Varför trampa runt i djungeln bland ointresserad lokalbefolkning när den revolutionära kampen i Bolivia pågick bland gruvarbetarna på högslätten?
Att försöka upprepa sin ungdoms bravader när man börjar bli till åren kommen är inte alltid så lyckat. Skulle tro att Che gjorde mer nytta som marxistisk tredjevärlden-ideolog än som medelålders gerillakämpe. Som talare och skribent gjorde han nog mer nytta i längden. Han hade väl inte tänkt sig att bli någon sorts framtida reklampryl.
Det är ett humant och värdefullt arv som vårdas på Kuba & de länder hans ande aldrig slutar sväva över. Bara något som obegränsad girighet kan få för sig att bekämpa den eller undgå livsverket som aldrig dör, aldrig kan dö, hur man än försöker mörda det, nonchalera det eller som fjanten Björn N. här ovan försöka förminska och reducera till någon slags personkult.
Givetvis är det avundsjuka och missunnsamhet. Självutnämnda landsfäder, otäcka despoter, diktatorer, når aldrig stjärnstatus och det måste väl vara alla militanta medaljers skrot och blytyngd som håller dem kvar på jordskorpan. Det militärindustriella komplexet har bara ond bråd död, kupper, folkmord, som spår till sina stora altare där vinsterna blir ländernas fattigdom tappade på allt blod och på folkets bekostnad.
Hej Castoropollux
Idag läste jag om partiet Fi:s skuggbudget och kom då att tänka på att det partiet möjligen kan stämma ganska väl in på dina politiska värderingar och ställningstaganden bl.a. genom grundläggande systemförändringar. Det är bara en notering, men tänker jag fel där?
https://www.expressen.se/nyheter/fi-vill-fasa-ut-avdrag-och-satsa-pa-vard-och-omsorg/
Här är ej Jude eller Grek?
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/che-guevara-hedras-50-ar-efter-sin-dod
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/50-ar-sedan-che-guevara-dodades-i-bolivia
SVT har gjort en nu gjort en krönika till minne av Ernesto Che Guevara 50 år efter hans död som var en ren avrättning. Där berättas bl.a.
”Men grunden lades under uppväxten i en radikal och intellektuell familj.”
Men var det inte en borgerlig familj där endast modern var utpräglat radikal?
”Han utvecklade ett stort litteraturintresse under sin ungdom, som sedan följde honom genom livet.
1948 började han studera till läkare. Han tog pauser i studierna för att först, 1950, genomföra en resa på landsbygden i norra Argentina och året därpå en resa på motorcykel genom Sydamerika med en vän. Den senare resan brukar beskrivas som central för hans politiska uppvaknande.”
Sen är det då den där resan som görs central för Guevaras politiska uppvaknande. Jan Myrdal gjorde en liknande resa. Men sen när blev det en nyhet att borgerligheten är kosmopolitisk? De har väl alltid genom historien varit typiska vid allehanda upptäcktsfärder? Arbetarklassen gör ytterst sällan några sådana resor, de lever oftast sina enkla liv på stället utan några sådana större ambitioner.
Jag noterar att kommunister verkar vara typiska bokläsare som föds fram ur intellektuella miljöer som till exempel inom högre utbildningsväsenden. Det är genom den högre nivån de sedan får möjlighet att påverka människor på lägre nivå inom samhällena. Den här högre nivån borde stå i paritet och därmed bli en konkurrent till borgerligheten men även tänkbar samarbetspartner om ömsesidigt intresse finnes.
Jag har svårt att se kommunismen som något annat än ett samhälle skapat av energiskt intellektuella men för mindre intellektuella som inte orkar skapa det samhället som till exempel jag själv. Även oavsett om det är efterfrågat eller inte eftersom själva idén och önskan att genomföra den kommer från de intellektuella själva som även är beredd att genomföra den med våld. De intellektuella människorna som är arkitekter till det här konstruerade samhället menar att det kommer leda sig självt utan hjälp av någon styrande administration. Men människan är av naturen ett flockdjur och flocken söker alltid sin ledare så hur tänkte arkitekterna där? Menar de att människan i grunden måste förändras så de inte längre söker sina ledare? Eller vill de intellektuella själva vara ledare över de mindre intellektuella? De intellektuellas samhälle? Den kvinnliga delen av de här arkitekterna menar ofta att kön är en social konstruktion och är således inte av naturen kommen. Men människan är också ett däggdjur och om deras teorier skulle stämma med verkligheten borde det då inte finnas några utpräglade manliga och kvinnliga beteendemönster i djurens värld? Vad händer om man modifierar tjuren till en ko, blir det då ens några kalvar?
En stor andel, majoriteten av medlemmar i de stora kommunistpartierna kom från arbetarklassen och närstående grupper, som fattigbönder och lägre mellanbönder i Kina. De ideologiska ledarna var ofta intellektuella. Man måsta ha viss vana att läsa för att ta till sig en del texter av Marx, Engels, Lenin och Mao. Men läs ”Kommunistiska manifestet” – är det svårtillgängligt?
Det vet ju alla att ett etablissemang i mer eller mindre korrupt stadie alltid kommer motsätta sig en ändring av status quo, deras maktförhållande. Korruptionens karaktär är alltid våldet nära (har inte fått svärdet förgäves) & deras projektioner blir givetvis därefter. I hur allt som hotar deras av gud (?) givna ordning beskrivs i dystra, grälla och osmakliga färger. Demoniseringen är väl lika gammal som människan & lika unken. Groteska beskrivningar brukar vara tilltagna i överkant & förvrängda efter det behag dess skapare & underhållare kräver..
Att korsfästa alla de syndare som ifrågasatt makten med fakta, har pågått sedan tiden började räkna med maktens anspråk på sanningen. ”Vinnaren” ansåg sig ha rätt att skriva historien efter eget tycke & smycke. Inkluderande allt som kunde tänkas förgylla Kejsarens & gynnarnas beskrivning av den värld de säger sig bekämpa..
Intellektuella är nog inte alls för våld i den omfattning du själv accepterar det. Köper du beskrivningen av Che som en våldsam typ har du betydligt fler problem än de intellektuella. Särskilt som du inte förstår alls hur de tänker & själv alltså sväljer våldets signatur så fort det passar dina åsikter. Med tanke på allt blod som flutit för att stoppa den oönskade revolution US/Fascismen bedrev måtte ju en anskrämlig beskrivning till för att ursäkta blodspillet US & diktatorerna bedrivit. Det krävs en stor blind fläck för att missa det faktum att våldets natur är och förblivit på den kant du tillhör och har svårt att släppa.
Kriget i Syrien visar samma sak. För att skapa en opinion mot Assad bedriver man Falseflags en masse och hoppas folk aldrig orkar eller vågar sätta sig in i de faktiska förhållandena. Ingen vill ju stå på en ”massmördares” sida. men just det har US gjort under snart sagt hela förra århundradet. Enda problemet med Assad var att han inte var något av diktator eller folkmördare efter US behag. Medan alla deras andra onekligen höll måttet om det sedan var i Asien, Afrika, Sydamerika eller som före ww2, en stor del av Europa, inklusive Shitler… Den planerade kuppen mot FDR ska givetvis tillskrivas samma krafter som höll fascismen nära till sitt bröst, ordinerade sitt eget folk, arbetslöshet, svält, rasmotsättningar, lönedumpning. Samma medicin som nu & med SD insyltat till sina nazistiska öron.
Att US själva stod för terrorn i hela Sydamerika står för de flesta klart. Vad annat skulle ursäktat deras hårdföra blodiga lösningar annat än demoniska beskrivningar av en fiende.. Vartill Syrienkriget är en karbonkopia på samma tema.
Det retar givetvis MIC alla gynnare att Che’s porträtt sprids överallt. Det säger väl också hur rädda man är för något som inte ”fungerar”? Medan miljardrullningen för att bekriga, döda allt som påminner om folklig kamp, självständighet, självbestämmande fortgår i allt blodigare spår, otäcka metoder & ms-medietystnad. Givetvis kryddad med den smak köttkvarnen kräver för att ingen ska våga säga emot eller avvika från den önskade beskrivningen.
En annan syn på Che:
http://www.aftonbladet.se/a/Qd7LW/50-ar-sedan-mordarmaskinen-che-guevara-dog
Intressant med detta förtal i förtryckets och USA-krigens tjänst som kanske dödat 20 miljoner efter Andra världskriget.
Här en annan artikel i Aftonbladet Aftonbladet
Förtal+ Det mesta av vad Johan Norberg beskriver finns ju dokumenterat i otaliga källor så det är ju knappast förtal. Bara en korrekt beskrivning av verkligheten.
”Men Che var ingen frihetlig anti-imperialist. Han var en, enligt egen utsago, ”blodtörstig” (ja, han skrev så) stalinist som eftersträvade kommunistisk diktatur på Kuba, medan andra revolutionärer fortfarande diskuterade om de kanske borde återupprätta demokratin. Han förklarade att de borde motiveras av hat mot fienden så de förvandlas till ”kyliga mördarmaskiner”. ”
Finns inga belägg för detta. Däremot för de väldiga negativa effekterna av USA:s olagliga embargo och USA:s krig med miljontals dödas. Norberg blundar för det och varje media som sätter frihet och demokrati avstår från att publicera hans smörja.
Det kommunistiska revolutionära avantgardet har inte alltid samsyn på hur revolutionen ska framskrida och Ernesto Che Guevara lämnade sedan Kuba för fortsätta den kommunistiska revolutionen på andra håll, bl.a. i Kongo vilket misslyckades. Men min fråga är om han lämnade Kuba med avsaknad eller om han inte riktigt var överens med bröderna Castro så de mer eller mindre ville få bort honom så de kunde fortsätta revolutionen i den riktning de önskade. Vet du något om den saken?
Nej
Jaha, vet inte du det så vet absolut inte jag det heller. Men jag tycker faktiskt det låter sannolikt eftersom Che tydligen var mycket brutal och kunde på så vis utgöra ett effektivt verktyg som murbräcka vid revolutionens inledande skede men sedan vid den sociala omformningen vara besvärande och kanske t.o.m ett hinder för just brutalitetens skull. I Ryssland var Stalin mycket brutal och mycket av kritiken på Sovjetunionen vilar just på det. Som jag ser en lyckad socialistisk revolution så kan den vara smärtsam i början men det ligger i revolutionärernas intresse att så snabbt som möjligt läka såren.
Hur vet du att Che var ”mycket brutal”?
Men det har ju vi gått igenom tidigare. Nånstans i hans anteckningar skrev han själv att han på något sätt njöt av att döda som jag uppfattade det. Det, tillsammans med hans omfattande insats vid revolutionsdomstolarna och vad man kan antaga skedde där får mig att lära känna honom som en tämligen otäck person som de övriga revolutionsledarna när maktövertagandet var över inte precis ansåg sig behöva.
Du har med stor sannolikhet missuppattas/lurats om detta där du inte har angett källan. I sitt vuxna liv slogs han mot övergrepp och förtryck – vilket är en inställning som är tväre emot den du anger.
”Omfattande insats vid revolutionsdomstolarna”? Säger inget alls. Sprider du helt overifierade rykten, eller sådant som som passar CIA:s och dess allierades bild? Återkom om du har något som liknar fakta eller bra källor av intresse.
Det står en hel del om Che Guevara på Wikipedia där det även framgår hans verksamhet i fängelser och domstolar. Kan vara uppåt tusen avrättade människor men i vart fall flera hundra. Det framgår också kritik för brutalitet och ska man bara avfärda allt sådant som lögner?
Jag kan föreställa mig att en beundrare och övertygad kommunist kan göra och jag kollade också marxistarkivet om Che men bara jag såg alla tusentals ord skrivna så klicka jag genast på det röda krysset längst upp till höger = orkar bara inte… Jag själv har inget som helst förhållande till Che Guevara och är heller ingen övertygad kommunist även om jag försökt tidigare. Däremot är jag intresserad och kan även hålla med om mycket som du och andra skriver på den här bloggen och många gånger håller jag med utan att för den skull skriva något. Jag gillar din stil att öppna för saklig och detaljerad kritik men att avfärda kritik som har huvudsyftet att propagera. Jag har faktiskt provat det och genast sprungit på pumpen ;-)
Uppgifterna i Wikipedia om Che är motsägelsefulla. De kommer från Orlando Borrego enligt Wikipedia som på annat ställe behandlar Orlando Borrego. Där kan man läsa:
”What explains the Che mania? Guevara’s allure seems to stem, rather, from a nostalgic longing for the pure, uncompromising ideals of the past. In a world of ferocious competition and consumerism, some element of humanity is still looking for a hero with values. In Che, they have a paradigm: a man who was absolutely honest, completely selfless, constantly perfecting his personality.”
— Orlando Borrego, Newsweek magazine, 1997 (21/7 1997)
Jag kan inte bedöma uppgifterna men känslan säjer helt klart att ideologiskt drivna personer med vapen i hand inte brukar bete sig som änglar vilket vi minst sagt fått vetskap om i våra dagar. Jag respekterar så klart din tro men känner mig samtidigt säker på att nån kommunistisk revolution med våld inte längre är aktuell och då är det heller inget att bekymra sig om. För länge sedan var det mer samhällets elit som hade tillgången till kommunikationen men idag gäller den så gott som alla. Den siste kolportören som reste runt på arbetsplatser och propagerade ”ståendes på en låda” var nog greven Ian Wachtmeister men då gällde det inte att övertyga om kommunismens framtida samhälle som arbetarnas paradis. Idag är istället kommunikationen elektronisk och när som helst dygnet runt…
Var Stalin en ”blodtörstig kommunist” skulle han inte jagat samma sorts människor som Shitler eller de andra fascisterna långt före ww2.. Att som Tomas Åkerblad hoppas på och beskriva sin egen förhoppning om folkets fördumning har givetvis också gett SD en oförtjänt framgång i bristen på fakta i allt de beskriver och hoppas ångans inre övertryck ska uträtta. Demoniseringen av vänstern till groteska nivåer är givetvis sponsorernas våta dröm. Få lär ju älskat Stalin med tanke på förföljelserna, fängslandet, riggade rättegångar & justitiemord. Det är inte svårt att föreställa sig att SD skulle bli Stalinlikt om de fick möjligheten. Tendenserna och frukterna av det trädet visar sig redan..
Kul att Norberg lyckas glömma fascismens härjningar i hela Sydamerika. Batista och alla de andra omänskliga svinen US gödde med allt de kunde för att roffa åt sig ländernas rikedomar..
Givetvis finns samma sorts krafter & maktmissbruk i det gamla Sovjet, som i USA.. US ”demokratiska krig” är ju blott en mediefråga. Om de sedan kallar sig världpolis eller fredsbevarare är funktionen densamma, förtryck av alla folk, massmord, i vad som inte går att missta för annat än lika illa som Stalins anda.
Hammare & Skära har Alliansen visat sig svinga och bruka hårdhänt i välfärdens bördiga fält. 140 miljarder i skattesänkningar & dödsskuggans dalar breder ut sig som aldrig förr. Medan idioterna i & kring SD vrålar allt de kan om rasism, utrotningshot, massinvandring, sänks lönerna, försämras avtalen, som om vi fick vår egen depression i Sverige. Näringslivets hästpiller mot drägliga arbetsförhållanden, trygghetslagar kunde vara lika dödligt konsekvent som i Depressionens USA…
Che var en mardröm för det giriga USA’s militanta intressen. Varför skulle de annars lägga allt krut på en människa som var så dålig? Att SD passar på att visa hur vansinnigt folkstyre kan bli om näringslivet får bestämma ska vi inte förglömma. Taktikerna är inte så lite dumma och det är väl girigheten som kompenserar för bristen på allt förstånd.
Jag undrar om Aftonbladet någonsin skulle porträttera Reagan, Thatcher eller någon annan amerikansk president, västeuropeisk ledare eller monopolföretagsledare som mördarmaskiner – trots att dessa och amerikansk underrättelsetjänst har mördat och torterat miljarder människor. Särskilt då i Syd- och Mellanamerika där USAs samarbete är väl dokumenterat.
Deras mord pågår fortfarande – över hela världen.
Che var en som befriade fattiga människor från godsherrarna – och för detta blir han kallad för en mördarmaskin!?!
Så är det synd om alla dessa godsherrar och andra makthavare som utnyttjade och utnyttjar fortfarande fattiga som slavar i deras företag och blir utsatta för olika cancerframkallande gifter och som sedan dödades av människorna som gjorde uppror? Nej!
På den tiden kan det varit så av sociala skäl, men hur är det idag?
Kommunismens lära och övertygelse lever ju vidare, åtminstone hos vissa och knappast där av sociala skäl efter välfärdsstatens bildande men som nu tycks vara på tillbakagång.
Min fråga är vad som driver kommunisten (idag), egenintresset eller intresset för någon annan? För mig verkar det som om Karl-Bertil blev påverkad av sin egen miljö och ville revoltera mot den snarare än att han bekymrade sig för de fattiga som han gav de stulna julpaketen till för hur mycket visste han om dem från den skyddade miljö han kom ifrån? Min tanke är att de endast var föremålet för hans gärning.
Alla levande varelser har en överlevnadsinstinkt, men hos kommunisten tycks den ha blivit påverkad av miljön. Det verkar förresten gälla alla övertygelser.
”Skjut din fegis, du dödar bara en människa” sade Ernesto Che Guevara till sin bödel.
Med ett sådant påstående borde Che menat att ideologin han representerade skulle överleva medan endast han själv skulle dö. Jesus dödades också för sina övertygelser, men kunde överleva döden tack var sin tro på Gud. Che överlevde inte men mötte döden likaväl på grund av sin övertygelse. Jag saknar utpräglad övertygelse men kommer ändå möta döden tids nog. Men både kommunismen och kristendomen får nog evigt liv så länge mänskligheten finns tror jag.
arbetarklass
Jag tror att du är något på spåren här. Man måste ha en viss övertygelse för att förstå och sedan ”förstår” man utifrån den övertygelsen. Precis som kapitalistanhängarna, antikommunisterna…
Sedan tror jag inte att man blir mer eller mindre belönad i ett eventuellt nästa liv. Där blir det mer rättvist och jämlikt utifrån det livets materiella förutsättningar…
OK, det är alltså en övertygelse som måste förmedlas för att kunna uppnå målsättning.
Kärlek borde vara tacksamt att förmedla men även materiell standard. Hat borde vara svårare att förmedla och kanske bara tilltalar ett fåtal som kanske inte alltid mår så bra? (Hat för mörka stunder). Men en kärlek till fosterlandet är väl också en slags kärlek? Mja.. Det borde bli en ganska tjock lärobok för att sammanfatta konsten att driva politik.
Norberg;
”2003 imponerade Kubas Fidel Castro på filmaren Oliver Stone genom att säga att ”till och med våra prostituerade har högskoleutbildning” – trots att det betyder att på Kuba måste till och med högskoleutbildade prostituera sig.”
I USA kan ingen högskoleutbilda sig annat än svårligen och numer med livslång skuld.. US håller den låga bristfälliga utbildningen för tillgänglig och hoppas utslagningen ska göra sitt.. Medan Castro utrotade analfabetismen, den Batista upprätthöll. Något att ha i åtanke när SD inte satsar något på skolan annat än vad vinstintressena föreslår. Det enda den segregerade skolan tjänar ä’r alltså som slagträ åt hatet SD vill ska växa & som de gör politisk karriär på..
Ska bli roligt att se hur Norberg hanterar Harvey Weinstein.