I helgen har det avslöjats att svenska officerare deltar i kriget mot talibanerna som ”rådgivare” åt Afghanistans egna stridande krafter, en armé som styrs helt och hållet från Vita Huset i Washington. Landets president Hamid Karzai är en marionett och idag deltar närmare 400 svenskar i en Isaf-styrka försedda med Natoemblem få uniformen. En styrka som enligt vår regerings talesmän kan komma att utvidgas.

När jag skriver att jag anser att Sverige ska ta hem sina soldater från Afghanistan så dyker det alltid upp ett antal nyliberaler som låter som Magnus Betnér på rösten och säger: ”- Men stackars Afghanistans kvinnor då, tänker du inte på dom?” I själva verket är deras månande om den afghanska befolkningen ett sätt att stödja det amerikanska ”Kriget mot Terrorismen”, men att säga sådant högt är inte speciellt politiskt korrekt längre efter USA:s icke avslutade folkmord i Irak, därför värnar man plötsligt om bergslandets kvinnor.

Men det är inget antingen eller, idag höjs fler och fler röster som säger sanningen – kriget mot talibanerna kan inte vinnas med militära medel med mindre än att man helt bombar sönder landet med kärnvapen. Det beror på många saker, men man kan börja med att nämna att dessa talibaner inte är en enhetlig och lätt definierad grupp. Till del består den av ”riktiga” talibaner, dvs. koranstuderande afghaner. Idag är det svårt att skilja en sådan från dess pakistanska motsvarighet. Dessutom brukar man felaktigt inkorporera ett antal krigsherrars privata miliser.

Att olika klaner i Afghanistan har militära eller paramilitära grenar ska inte missuppfattas som att de är ”talibaner”. Inte heller ska olika narkotikaligor och andra kriminella grupper kammas med samma kam. Man ska inte heller göra det allvarligaste misstaget av alla, säga att al-Qaida består av talibaner. De utländska grupper som finansieras av det saudiska kungahuset är det egentliga al-Qaida, om man nu nödvändigtvis måste klassificera grupper.

Sverige slåss idag på samma sida, och under befäl av USA:s Operation Enduring Freedom, som istället för att angripa problemens kärna i Saudiarabien slåss mot dess yttringar i Afghanistan och nu den

senaste tiden även i Pakistan. Vi borde givetvis ta hem samtliga svenskar från landet och istället börja arbeta för att förhandla med de spillror av motståndsrörelser som finns i landet.

Nu skulle jag kunna skriva långa haranger om varför USA inte vänder sig mot det land som är både upphov och finansiärer av al-Qaida, men jag har skrivit det förut och jag tror att de flesta vet varför Bush & Co inte vill peta på Saudiarabien.

Idag berättar SvD att Storbritanniens befälhavare, Brigadgeneral Mark Carleton-Smith, säger att de allierade styrkorna inte kan vinna kriget mot rebellerna i Afghanistan. Vår svenska försvarsminister, värnpliktsvägraren Sten Tolgfors, kontrar och säger att vi behöver skicka fler soldater till landet.

Jag undrar vem som är bäst skickad att avgöra den saken, Tolgfors eller Carleton-Smith?

AB12 DN1 ETC SvD12345 it

[tags]Afghanistan, Pakistan, Isaf, Nato, Karzai, Bush, FN, Liberaler, Wahabbister, Islam, Saudiarabien, Terrorism, Politik, Talibaner, Tolgfors, Tomhylsan, Högerregeringen, Nyliberaler[/tags]