Idag skriver Justitiekansler Göran Lambertz en debattartikel i Dagens Nyheter, en artikel som delvis handlar om de personer som i media kallas ”Allmänläkaren och Obducenten”, män som enligt tingsrätten har styckat Catrin da Costa.

JK – Göran Lambertz: ”Det ställs orimligt höga krav för att resning ska beviljas i mål med skakig bevisning och tvivelaktiga domslut. De båda läkare som i domskälen utpekades som skyldiga till styckning av en dödad kvinna bör få en ny rättslig prövning. Alla jurister som sätter sig in i fallet lär konstatera att bevisningen är svag. Samma sak med den finske man som 2002 dömdes för att ha kastat ut en kvinna från sjunde våningen i ett bostadshus. Där finns åtskillig teknisk bevisning som talar emot mordhypotesen, liksom nya obduktionsrön. Jag har nu beslutat att ta upp vissa rättssäkerhets-
frågor till förnyad granskning. Vissa domare sätter i dag beviskravet lägre än att brottet ska vara styrkt bortom rimligt tvivel. Många domare anser det också rimligt att fälla om två poliser samstämmigt vittnar om en persons skuld. Frågan gäller hur många oskyldiga vi ska tillåta oss att döma för att kunna fälla tillräckligt många skyldiga.”

För en månad sedan skrev jag om Per Lindebergs bok, Döden är en man, en bok om allmänläkaren och obducenten. Han tar i boken upp mängder av fakta som direkt motsäger den beskyllning som tingsrätten gjorde i resonemanget i domskälen. Man skrev att det var klart att dessa bägge män hade styckat offret, men att brottet var preskriberat varför de ej kunde dömas. Att över huvud taget ta ställning i skuldfrågan när det inte går att döma på grund av preskription är ett brott mot den rättsliga tradition vi har i Sverige.

Dessutom finns det mycket som talar för att de vittnen som har ställt upp missuppfattat det mesta, och i många fall fritt fantiserat ihop de uppgifter de senare lämnat i rätten. Därför är det utomordentligt bra att ge de verkliga offren i sammanhanget chans till resning och därmed möjlighet att resa de ekonomiska ersättningskrav de har mot den svenska staten. Det lär bli många miljoner som de bör tillerkännas i skadestånd.

JK – Göran Lambertz: ”Det mål där två läkare år 1991 ansågs överbevisade om att ha styckat en dödad kvinnas kropp är ett exempel. De dömdes visserligen inte för något brott, eftersom brottet att stycka kroppen var preskriberat och bevisningen för mord inte räckte. Men de förlorade sina läkarlegitimationer med motiveringen att det var bevisat att de hade

Per Lindebergs bok som nämns i min text

styckat kroppen. Numera har så mycket nytt framkommit att alla jurister som sätter sig in i fallet lär konstatera att bevisningen mot läkarna är svag. Jag har sedan länge sagt att jag skulle välkomna en ny prövning av skuldfrågan.”

Göran Lambertz tar också upp frågan om huruvida JK ska ha rätt att ta upp sådana saker som rättsäkerheten i domstolarna utan att trampa på domstolarnas själständighet. Min egen uppfattning i frågan är klar, alla berörda instanser bör samverka för att förstärka rättssäkerheten. Domstolarna bör hellre fria tio brottslingar än att döma en oskyldig. Att ett brott ska vara styrkt bortom allt rimligt tvivel är inget uttryckssätt som lämnar möjlighet för subjektivt tyckande. Det är vad som gäller i Sverige och den principen har det tummats på. Allmänläkaren och Obducenten är bara två av offren för ett illa fungerande rättsystem.

Jag själv om Per Lindebergs bok Lambertz på DN/Debatt SDS HD SvD it

[tags]Göran Lambertz, Justitiekanslern, Högsta Domstolen, Per Lindeberg, Döden är en man, Catrin da Costa, Allmänläkaren, Obducenten, Styckmord, Rättsröta, Brott, Kriminalitet, Mord, Boktips, Böcker, Politik, Rättsäkerhet, Domstolsväsendet[/tags]