Medias moral och Utøya?



Om några dagar så har det gått ett år sedan det rasistiska massmordet på Utøya, inklusive bomben inne i det centrala Oslo. Vissa aspekter på händelsen får dock en fadd bismak, det finns en tendens till att kommersialisera händelsen, något som drabbat alla tidningar, men där Aftonbladet har tagit ledningen genom att uppfinna en egen slogan, ”Vi gillar olika”.

Jan Helin/AB: ”Jan Helin: Viktigt att stå för att vi fortfarande gillar olika.

På söndag har det gått ett år. De döda är begravda. Rättegången är genomförd. Sorgen kvarstår, men Norge är igenom traumat. Vad ska vi minnas? Vad finns att lära av en vedervärdig terroristattack?

Från och med i dag till års­dagen på söndag publicerar Afton­bladet en rad reportage om de som överlevde och kan berätta. På söndag gör vi en specialtidning med flera perspektiv om den mest skakande attacken mot ett öppet skandinaviskt samhälle i vår tid.”

Media hamnar givetvis i en svår avvägning, för det första så måste de skildra vad som hänt. En händelse som denna där Sverigedemokraternas beundrare, Anders Behring Breivik, utnämner sig själv till bödel och mördar sjuttiosju personer, allt för att han i sin förvirrade hjärna tror att muslimer kommit till Skandinavien för att tvinga på oss Islam. Det är en meganyhet som media måste skildra utförligt i alla dess skeden, och även då det handlar om rättegångar och minnesdagar.

Men Aftonbladet går ytterligare ett steg, låt vara att det kan vara nittio procent välmening och enbart tio procent marknadsföring, eller tvärtom, men man presenterar en slogan som har just den språkliga finess som alla reklam-
makare älskar, läsarna kommer ihåg paroller som saknar ett eller flera ord, – Vi gillar olika, är en sådan.

Om det sedan är tidningens marknadsavdelning som hittat på det, eller en dyr guldäggsvinnande reklambyrå låter jag vara osagt. Men Helin håller i alla fall en konsekvent linje när han inleder sin artikel i Aftonbladet med dessa ord, ett tydligt tecken på att tidningen avser att skriva sammanlagt minst tjugo trettio sidor om morden och ettårs-
minnet av denna tragedi.

Jag kan inte rå för det, men för mig känns det olustigt, man använder tragedin för att skapa och förstärka tidningens egen profil, och givetvis också för att sälja extra många lösnummer plus en ”specialtidning”.


i Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , ab123 gp dn12 svd


5 svar till “Medias moral och Utøya?”

  1. AB är en tidning för den sovande svensken. Den har förlorat all politisk inriktning och är helt dedikerad åt att mjölka sina läsare på så mycket pengar som möjligt. Kolla bara på Jan Helin med sin kotlettfrilla och fina villa. Snart börjar de väl sälja klistermärken med ”alla gillar olika” på.

    • Men samtidigt har Jan Helin lyckats, han har ju blivit en av högerextremisternas största hatobjekt i Sverige. Han har konsekvent pekat ut sverigedemokraternas dubbelmoral.

      Men jag antar att han är för mainstream för de flesta av bloggens läsare, tydligen verkar bara anhängare av ”mellanmjölkspolitik” tycka om honom.

  2. Oavsett vilket tror jag att det är väldigt viktigt att tidningar och medier tar officiell ställning i de här frågorna – strunt samma om det är kommersiella överväganden eller inte.

    I annat fall riskerar Sverige att gå igenom samma utvecklingsprocess som Danmark, där ställningstaganden mot rasism och främlingsfientlighet börjat stämplas som ”partiska”. Om en journalist på exempelvis DR, som ju har ett public service-uppdrag, uttalar sig mot rasism i något sammanhang har det blivit så hemskt att han eller hon riskerar sitt jobb. Dansk Folkeparti, eller valfri annan främlingsfientlig rörelse, kommer genast sättande med anklagelser om att journalisten i fråga inte är tillräckligt partipolitiskt opartisk, etc.

    Tyvärr kan man redan se likartade tendenser i Sverige. Jag tycker mig märka att SVT alltmer börjar tassa på tå i vissa frågor. Jag betvivlar att Uppdrag Granskning skulle kunna göra ett nytt ”valstugereportage” idag, för att bara ta ett exempel.

    Det är oerhört viktigt att det även i fortsättningen är lika självklart rätt att vara mot rasism som det är att vara för demokrati och mänskliga rättigheter. I det ögonblick man skiljer frågorna åt har sådana som Sverigedemokraterna och Anders Behring Breivik vunnit.