Nu börjar media på ny kula, eventet med Löfvens besök i Göteborg är överståndet, nu kommer del II, den del som ska visa att den socialdemokratiska budgetmotionen är tillverkad och godkänd som en ofarlig allmän-
borgerlig handling.
Ingvar Persson/AB: ”När det gäller den grundläggande politiken för jobb och tillväxt har den nya socialdemokratiska partiledningen skaffat sig ett bergfast förtroende. Det är inte de frågorna som behöver nya svar.
De frågorna handlar i stället om rättvisa. Om bristen på jämställdhet, om ökade klyftor och om segregation. Och -naturligtvis om barnfattigdom.
”Politiken måste utvecklas hela tiden”, sa Löfven till otåliga journalister. Det kommer att behövas.
I dag presenterar Magdalena Andersson sin första budgetmotion. Vi vet att den kommer att handla om ekonomisk balans, utbildning och näringspolitik.
Till hösten måste det också finnas nya förslag för rättvisa och trygghet.”
Jag vet egentligen inte hur jag ska tolka Ingvar Perssons rader på Aftonbladets ledarsida. Det känns som han går balansgång på en spång i våtmarker, men det tycker han säkerligen inte själv. Men talet om vad han förväntar sig till hösten ger i vart fall mig den bilden. Att Magdalena Andersson ska presentera sin första budgetmotion idag säger mig ingenting, men jag förstår att partiets experter varit med och rört om med sina slevar, själv känner jag mig tveksam efter gårdagens föreställning, och jag tror att samma tveksamhet finns kvar ikväll.
Men så röstar jag inte på (S), och jag lär inte göra det framöver heller. Men jag kan tro saker, även om vissa säger att man ska göra sådant i kyrkan. Min tro är nämligen den att om inte (S) visar upp någon traditionell socialdemokratisk politik så kommer opinionshaussen att stagnera. Vad det betyder kan de lärde tvista om, igår verkade det mer som om Löfven öppnade för väljarflykt både åt vänster, mot (MP) och rasistpartiet. Det jag såg och hörde var formaterat för storstadsväljarna, knappast för de 120 000 arbetslösa ungdomarna.
Jag hoppas verkligen att jag har fel, det trista är att mina känselspröt ofta leder mig rätt. Gör de det även denna gång så kommer vi relativt snart se, om inte en ökad politisk turbulens så i vart fall en ökad politisk rörlighet bland de osäkra väljarna. Men varför sitta inne en dag som ska ge oss mycket sol och värme? Man kan ju alltid låtsas som om den nya socialdemokratiska ledningen förr eller senare visar att de är – sossar…
it Andra om: Löfven, Socialdemokraterna, Politik, Val 2014 ab12345 svt ekot1234 gp123 dn12345 svd1234
9 svar till “Dagen efter 1 maj 2012”
Thomas Östros (S) blir bank-vd enligt ekot. Så ser dagens socialdemokrater ut. Hur har det kunna ske. Tragiskt.
Det är en rätt vanlig karriärväg för gamla sossar..
Jag brukar fråga mig varför jänkarna accepterar att generaler i USA tillåts få jobb inom vapenindustrin när de lämnar armén bakom sig; ofta får de höga positioner i företag som de köpt vapen och fordon av.
Nu är det nog dags att fråga sig varför svenskar accepterar att politiker här får höga positioner i näringslivet när de lämnar politiken bakom sig – speciellt när det gäller politiker som sagt sig vara på vänsterkanten.
Till Östros försvar bör möjligen nämnas att han i realiteten fick hela sin politiska karriär avbruten.
För inte så längesedan var han tilltänkt som finansminister. Sedan ställde Juholt av honom som partiets ekonomiske talesman. Därefter blev han INTE återinsatt som sådan av Löfven. I det läget måste det ha stått klart för alla att Östros hade väldigt lite framtid inom partiet, åtminstone vad beträffar högre poster.
Kravet på ”karens” för höga politiker som går till näringslivet är rimligt, men inte ens Östros har gjort sig förtjänt av något slags yrkesförbud. Låt honom ta ett jobb där han förhoppningsvis kan göra lite större nytta.
Problemet med ”traditionell socialdemokratisk politik” är att den bara finns som praktiskt genomförd regeringspolitik. I oppositionsställning kan partiet inte uträtta särskilt mycket utan endast framställa sig som ett alternativ till den förda regeringspolitiken. Och då är frågan: hur framställer man sig som ett alternativ på bästa sätt?
Ja, för en som röstar på Vänsterpartiet och ”aldrig lär rösta på S” är svaret givetvis lätt. Då är man ett alternativ bara om ens politik är så anti den borgerliga regeringens som möjligt. Men för alla oss andra är detta faktiskt en betydligt svårare fråga.
Som jämförande exempel kan nämnas Reinfeldt-moderaternas egen, synnerligen väldokumenterade strategi för att ta regeringsmakten 2006. De förändrade sin retorik just för att slippa förändra sin politik. De slutade prata om exempelvis skattesänkningar för att sedan kunna sänka skatterna mer än alla tidigare borgerliga regeringar tillsammans. De lät bli att prata om ”systemskifte” för att få ett handlingsutrymme att göra så genomgripande förändringar i systemen som möjligt.
Det finns massor av väljare som ännu inte uppfattat detta. Eftersom de själva inte upplevt några försämringar (snarare tvärtom) av en moderatledd regerings politik tror de att skillnaden egentligen aldrig blev särskilt stor. De flesta politiska analyser bygger därför numera på principen att val vinns genom att inte utlova alltför häftiga ideologiska kast.
Jag har förstått att det, bland annat här, finns en idé om att man bara ska ignorera dessa väljare. De är ju så kallade mittenväljare och eftersom ”det inte finns någon politisk mitten” kan man lika gärna strunta i dem. Det är ett väldigt bekvämt vänstersynsätt som även Socialdemokraterna kunde hänge sig åt på den tiden de satt i närmast ohotad regeringsställning.
Fast nu behöver sossarna alltså erövra den väljargruppen för att kunna återta regeringsmakten. Häpp?
Jag håller med dig Jens. De som varit friska och haft ett hyfsat jobb att gå till plus en villa eller bostadsrätt har ju inte fått det sämre under Reinfeldt. Det är ju först när de blir av med jobbet eller blir sjuka som problemen börjar på allvar. Men mer pengar i plånboken fungerar en tid så länge verkligheten inte kommer i kapp och man upptäcker att skyddsnäten inte finns där längre.
Svårigheten för S framöver blir att övertyga tillräckligt många av den stora gruppen som kunnat dra nytta av regeringspolitiken så här långt, att även dom en vacker dag kan behöva ett skyddsnät. Nog så svår uppgift.
Hösten 2006 sa väl, andra personer, liknande saker: det där med folks konkreta försörjning är inte längre någon stor fråga. De hade fel. De levde i en skyddad, isolerad höginskomsttagar-bubbla & hade därför tappat kontakt-ytan med marken. Bisarra förslag & märkliga ideér strömmade ut från bubblan, påhitt man själva, i sin världsfrånvändhet, tyckte var briljanta.
Och så unken ”krav-katalog” på de svagaste grupperna som (fp) kunde ha varit stolta över: tvångs-gymnasium för ungdomen, annars ryker bidragen! Nya ”(s)” är som en grå spypåse, en tråkig & repressiv konservburk fylld med oätlig smörja..
Är det verkligen någon som sagt att bidragen ska ”ryka”? Om en stor del av ungdomsarbetslösheten beror på saknad gymnasiekompetens får det väl betraktas som en ganska bra idé att förlänga skolplikten. Sedan återstår förstås frågan om hur det ska lösas, vilka möjligheter och alternativ som kommer att stå till buds.
De som lär bli emot detta är givetvis högern, som ju tycker att det är bra att en viss procent grundskoleelever aldrig lyckas skaffa sig gymnasiebehörighet. I deras värld är utslagning alltid det bättre alternativet.