Ingvar Persson på Aftonbladets ledarredaktion är en klippa. Han har varit med länge och han är ofta klok som en uggla, men idag visar han sin mänsklighet genom de inledande meningarna i dagens huvud-
ledare. Rubriken på hans artikel är ”S ställer krav på plikt och ansvar”.
Ingvar Persson/AB: ”När två ledande socialdemokrater skriver att partiet sätter full sysselsättning överst på dagordningen borde det inte väcka uppmärksamhet.
Det finns förmodligen inget politiskt krav, eller löfte, som socialdemokrater upprepat oftare genom historien.
Ändå skapade Stefan Löfven och Magdalena Andersson en del rabalder när de i går i en debattartikel i Dagens Nyheter presenterade en försmak av den budgetmotion partiet tänker lägga fram om knappt två veckor.
Andersson och Löfven skriver nämligen att Socialdemokraterna ibland varit otydliga, inte bara med rätten till arbete utan också med kraven på människor att själva göra sig ”anställningsbara”.”
Att Löfven och Andersson fick ett negativt mottagande från vänstern både inom och utanför partiet sved antagligen i vissa socialdemokratiska själar, att S ställer krav på plikt och ansvar är en rubrik som andas samma borgerliga grundsyn som den i Dagens Nyheter igår. Det är helt klart att även demokratiska socialister ställer den typen av krav, men frågan är om det verkligen är högerparoller man ska trumma in som motvikt till höger-
partiernas hårda retorik.
Anammar man deras ord så anammar man också deras synsätt, så tror jag att många ser på saken. Att Stefan Löfven inte är en vänstersosse som Håkan Juholt har nog alla uppfattat, och när erfarna uvar som Ingvar Persson har ansvaret för en rubrik om plikt och ansvar blir det än mer tydligt, vi har en kamp mellan två klart borgerliga partier framför oss. Igår skrevs många kommentarer som gissade på att moderater och sossar skulle samregera efter 2014 om det inte blev en jordskredsseger för endera sidan. Jag börjar tro det jag också, det är tydligt att man nu försöker attrahera mitten- och storstadsväljare och då är begrepp som plikt och ansvar användbart, liksom eget ansvar för sin anställningsbarhet.
Det råder knappast någon motsatsställning mellan plikt, ansvar och anställningsbarhet och en traditionell socialdemokratisk politik. Det illustrerar snarare en kursändring i retoriken, det är en eftergift åt en mer konservativ framtoning, och jag undrar om den verkligen kommer bära fram till målet. Själv skulle jag aldrig rösta på ett parti som låtsas vara konservativt, då tar jag hellre äkta vara, om man säger så.
Men artikeln är intressant, inte bara för att Ingvar Persson normalt är en vettig skribent, för jag oroar mig storligen över det faktum att socialdemokratin inte har en egen Per Schlingmann, för en sådan behövs om man inte ska ägna sig åt en ”på stället marsch” därute i klaveret..
it Andra om: Stefan Löfven, Socialdemokraterna, Kravsossar, Politik, Val 2014 ab123 svt1 sr1 dn123 svd1234
8 svar till “Stefan Löfven, en representant för Kravsossarna”
Den väsentliga frågan är väl vad ”krav på eget ansvar att göra sig anställningsbar” innebär. Politiskt är det, som sagt, en tämligen värdeladdad formulering. Men vad betyder det egentligen?
Om svaret är ”annars blir du utförsäkrad” är det en väldig skillnad på det och exempelvis ”annars måste vi hjälpa dig skaffa en bättre utbildning”. Kombinationen av krav på den enskilde och vilka resurser samhället ställer till förfogande är helt avgörande för hur man ska uppfatta detta politiskt. Här spelar höger eller vänster ingen roll: den rätta mixen av krav och resurser är det som har betydelse.
Att Socialdemokraterna använder sig av detta rent retoriskt är inget de lärt sig av Moderaterna. Den viktigaste förebilden på området är Tony Blairs Labour. För att vinna val gäller att ta bort så många orsaker att inte rösta på en som möjligt. Den förebilden kan man ha många åsikter om, men sedan Reinfeldt började följa den för snart ett decennium sedan har den blivit ett av modern svensk politiks villkor.
Och här misstänker jag att vi återkommer till en viktig kärnfråga: bör sossarna rätta sig efter villkoren för att vinna val, och slänga ut borgarregeringen till dit den hör hemma, eller är det alldeles för pragmatiskt?
Jag tycker nog att du läste ledaren lite som fan läser bibeln. Jag tycker slutklämmen säger vad han menar.
”Och efter sex års borgerliga experiment med trygghetssystemen är det inte krav på sjuka och arbetslösa Sverige lider brist på. Det som fattas är konkreta möjligheter att ta ansvar, genom utveckling och omställning.”
Nej. Med tanke på att han utgick ifrån debattartikeln i DN så tycker inte jag samma sak som du. Dessutom så tror jag att (S) behöver en Schlingmann…
Utspelet igår kan vara ett försök att mota Olle i grind, det vill säga ett försök att ta udden av Alliansens tjat om att valet står mellan ”ansvarslinjen” och ”bidragslinjen”.
Det är en välvillig tolkning.
En annan tolkning är att skillnaden mellan M och S är precis så hårfin som det framstår. Jag tippar att valet 2014 i praktiken står mellan M och S. Det parti som går segrande ur den kampen bildar egen regering med det förlorande partiet som pålitligt stödparti. De står obehagligt nära varandra i många stora frågor: Vinster i välfärden, kärnkraften, vapenexporten. Båda gör sig på så sätt oberoende av oppositionella, störande småpartier. Två flugor i en smäll!
Det är en realistisk tolkning.
I takt med att politikerna inte längre klarar av att administrera en sönderfallande marknadsekonomi, kommer de att lägga över ansvaret på individerna. Om ekonomin inte förmår att skaka fram tillräckligt många arbetstillfällen är det upp till dig som individ att skaffa dig ett jobb. Politikerna behöver inte ta något ansvar för detta. Precis som politikerna sydde samman ett självreglerande pensionssystem över vilket de inte behöver bry sig. Det sköter sig självt.
På 70-talet kunde i princip vem som helst få ett jobb och en lön att hanka sig fram på. Man gick med i facket och det var ordning och reda på arbetsmarknaden. Idag råder rena anarkin. All politik syftar till att hålla medelklassen på gott humör. Resten får skylla sig själva om de inte gör sig ”anställningsbara”.
Efter x antal år a borgligt styre blir man bara trött av att höra samma retorik från sossarna också. Vem är det dom tror de talar till? Barn. Alla vuxna vet redan att de har eget ansvar. Tror vänstern kan vinna på detta. Avvaktar ett tag till för att se vad sossarna tar vägen med resten av sin politik. De verkar ha glömt att de är opposition samt sin egen ideologi för att vinna valet. Ännu mer dumt blir det är sossarna sedan försöker leka opposition fast de egentligen inte tar ställning till något.
Jag delar det mesta av din analys, men inte din kommentar ”Att Stefan Löfven inte är en vänstersosse som Håkan Juholt har nog alla uppfattat”. Håkan var och är en ”mittensosse”, men det var tillräckligt utmananade för att många s-profiler med höga inkomster och formella/informella maktpositioner skulle gå till attack på honom i uttalanden/debattartiklar/ledarkommentarer (Widar A)under det mediadrev som Aftonbladet startade i höstas.
Om nu alla politiker ska vara ägda av svenskt näringsliv kan de väl bara avskaffa val och göra om vårt statsskicket till aktiebolag istället, det vore väl mycket smidigare än den här demokrati charaden?