Att näringslivet äger massmedia och att de knappast skulle tillåta socialdemokraterna att få större utrym-
me, eller bli mer rättvist skildrade än idag, har vi sett många exempel på den senaste tiden. Antagligen är det dessutom så att Sveriges Television bryter mot avtalet med staten när man har politiska kommenta-
torer Margot Silberstein och Mats Knutsson, som båda två är påtagligt borgerliga i sina värderingar, och minst en av dem tidigare har varit medlem i det Moderata samlingspartiet.
Men givetvis kan inte (S) skylla allt på media. Visserligen kastar sig media över Håkan Juholt varenda gång han uttrycker sig som en klassisk socialdemokrat, något som är en direkt effekt av att hans företrädare alltid valt att alltid hålla en borgerlig politisk linje och aldrig sticka ut hakan. Göran Persson valde till och med bort att hävda att han var en demokratisk socialist utan sade istället att han var en social demokrat, med två ord, fast med en annan innebörd.
Socialdemokraternas högervridning har varit tydlig även i bloggosfären. Två mycket synliga bloggare har varit Jonas Morian och Erik Laakso. Erik Laakso har nu lämnat partiet, samtidigt som han var den av de två som kunde formulera sig klart och tydligt på det svenska språket. Morian är såvitt jag har förstått saken redan på väg till ett borgerligt parti, men det lär vi få läsa mer om så småningom.
Att socialdemokraterna har försvunnit är det fler än undertecknad som konstaterar, Jan Guillou hävdade i Aftonbladet igår att de borgerliga snart kommer tillåta riskkapitalister att kalavverka skogarna runt huvudkommunen, något förenklat.
Jan Guillou i AB: ”Den politiska oppositionen har inte bara ett, utan ett tiotal, öppna mål. Borde det inte vara ett närmast blygsamt politiskt krav att förstörelseverket måste ta slut? Vem kan vara emot det, utom de mest fanatiska anhängarna av det de kallar avreglering och valfrihet.
Den mänskliga girigheten är inget mysterium. Men den politiska oppositionens tafatthet är det.”
Själv är jag övertygad om att Socialdemokraterna har förlamats av sin inre rådvillhet, man har tappat riktningen eftersom partiet varit alldeles för otydligt, den grund som partiet tidigare vilat på är försvunnen, och bland de politiker som haft framgång förutom Persson och Sahlin finns Ilija Batljan, Per Nuder, Thomas Östros, Mikael Damberg och Tommy Waidelich. Ingen av dessa nämns ens samma vecka som man tar orden ”demokratisk socialism” i sin mun.
Jag tror att partiets enda chans att komma tillbaka är att man enar sig om vilken politisk ideologi som ska vara grunden för det politiska arbetet, det duger inte att släppa fram folk att bli företrädare för partiet bara för att de -vill- komma fram, det minsta man kan begära av ett parti är rimligen att dess företrädare vill arbeta för partiets mål, inte för att själva bli försörjda av skattebetalarna på livstid.
it Andra om: Socialdemokraterna, Ideologi, Göran Persson, Mona Sahlin, Ilija Batljan, Per Nuder, Thomas Östros, Mikael Damberg, Tommy Waidelich, Jonas Morian, Politik, Val 2014, Vänsterpartiet ab12 ex svt dn1 svd1
Tweet
14 svar till “Vart tog sossarna vägen?”
Möjligen kan en nytändning inom S utlösas av Lena Sommestad (läs hennes blogg!) och kvinnoförbundet, kanske från grupper inom SSU också. Själva partiet och dess övriga sidoorganisationer verkar hel- eller halvdöda. Det krävs att vissa personer lyfts bort och resten ställs inför hotet att lyftas bort för att det skall hända något inom S, med andra ord att ledningen hotas av riktiga medlemsrevolter samt jagas av rörelser utanför partiet. Men det är väldigt sent på dagen nu för korrigering.
Sant, men hur troligt är det att den sortens revolt börjar? Jag är övertygad om att vissa ”sossar” har gjort bort sig tillräckligt för att vara politiskt rökta, men gamla trotjänare som har varit ministrar flyttar man inte så lätt på.
Här är f.ö. adressen till Lena Sommestads blogg: http://lenasommestad.wordpress.com/
Skulle någon av er, Björn eller Jinge, kunna förklara vad det är med Lena Sommestad som ni tycker är så fantastiskt?
Brukar gå till hennes blogg ibland men tyvärr känner jag att hennes ”rätt man på rätt plats är en kvinna” skulle skrämma bort fler än det skulle locka tillbaka.
Har hon uttryckt sig så? Att hon är feminist är ju inget konstigt i sig, hon är väl såvitt jag förstår ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, men för egen del kan jag konstatera att hon är – socialdemokrat, något som man inte kan beskylla någon av de jag listade i det skrivna..
Vem har använt uttrycket ’fantastiskt’? – Nå råkar Lena S, till skillnad mot en hel del andra figurer i S-ledningen dels ha en egen kunskaps- och erfarenhetsplattform att stå på, dels ha förmåga att ställa kritiska frågor och peka på problem även inom det egna partiets politik. Integritet med andra ord, och kunskap. Sådant kan få en massa folk att tänka, och det är farligt för partihövdingarna och de socialdemokrater som inledde den nuvarande liberala politiken men som nu bara är intresserade av att hänga sig kvar på välbetalda partipositioner. Hur långt Lena S. kommer med det – ja, det får vi se!
Ingvar Carlsson uttryckte det väldigt bra när han sammanfattade partiets insatser under regeringen Bildt i början på 90-talet. Han sa något om att Socialdemokraterna är bra på att regera men dåliga på att bedriva opposition. Den sanningen har inte på något vis slutat gälla.
Till problemet hör att alla (medier, borgare, väljare, etc) fortsätter att behandla sossarna som ett regeringsparti. Om och när de försöker göra oppositionsutspel bemöts och bedöms de ändå som om de egentligen satt i regeringsställning. Folk förväntar sig nästan att de ska gå in och ”ta makten” varje gång de visar sig – och när det inte sker framstår utspelen lätt som icke trovärdiga och halvhjärtade.
På sätt och vis kan jag tycka att Juholt gör rätt när han inte utnyttjar debaclet kring privatiseringar och avregleringar. Kanske vore det nyttigt för väljarna att äntligen lära sig att de faktiskt har röstat FÖR den politik som nu håller på att förstöra Sverige. Väljarkåren kan inte för all evighet skylla ifrån sig på att Socialdemokraterna är så himla föredetta.
Av (S) efterlyser ni socialdemokratiskt politik. Glöm det. Socialdemokraterna har ingen möjlighet att bedriva socialdemokratisk politik eftersom de som bestämmer Sveriges politik övergripande är EU och där står socialdemokratisk politik inte högt i kurs.
När Ingvar Carlsson (S) lämnade in Sveriges EU-ansökan grävde sossarna i själva verket sin egen grav utan att begripa det.
Att det alls fanns några sossar som efter att ha sett Ingvar Carlsson och Carl Bildt sida vid sida propagerande för samma sak i slutdebatten i tv inför EU-omröstningen är en gåta. Förstod inte de som sossar som dagen därpå gick och röstade ja till EU-anslutning att de var nyttiga idioter så finns det inget hopp för sossarna som sossar i framtiden. Möjligtvis som socialdemokratiska moderater.
Jan Garefelt! Man måste ha en fungerande mejkladress! / Jinge
Ja det är sannerligen ett mysterium att sossarna inte kan ena sig om vilken politik de ska föra. Att de har fullständigt öppet mål verkar inte spela någon roll. Se bara på moderaterna. Där tystas snabbt alla som står utanför mallen och alla ska använda någon typ av ”klädkod”, som tydligen ända sedan 2006 är röd slips. Såg roligt ut när både Juholt och Reinfeldt hade röd slips i riksdagen.
Ser man till hur det är i USA, så såg jag ett avsnitt av Jay Leno, där han intervjuade Bill O Reilly om republikanernas kandidater. Bill O Reilly tyckte det var för överdrivet med skandalerna om Herman Cain och Newt Gingrich. ”Det var så länge sedan” avfärdade han det med. Herman Cain hade sexuellt trakasserat kvinnor och Newt Gingrich hade varit otrogen, två gånger dessutom med sina två första fruar, och lämnat sin fru när hon låg på sjukhus med cancer. Newt Gingrich är också direkt otrevlig med en klar besserwisser-attityd, ingen jag skulle rösta på. Bill Clinton har sina brister men är ett helgon i jämförelse. Jämför man sedan med Juholt-affären som dessutom egentligen inte var ett regelbrott så ter sig våran ”skandal” som löjeväckande.
Nej. Jag tror att det som skadar socialdemokraterna nu är den interna maktstriden. Efter att Bosse Lundgren blev avpolleterad har det verkligen varit rätning i leden hos moderaterna. Inte demokratiskt, men uppvisande av en polerad yta som tydligen tilltalar somliga personer..
Att skylla frånvaron på Socialdemokratisk Press på de Borgerliga är en historieförfalskning. Verkligheten är att de (s)-märkta tidningarna på 60- och 70-talen var så partifixerade att de kunde beskrivas som Internbulletiner för den innersta kretsen av de redan frälsta. De var helt oläsliga för den som inte var fundamentalistisk Sosse. (Med några få undantag). Därmed fick de få läsare vilket i sin tur ledde till få annonsörer. Varefter Partiet och LO ansåg att det var för dyrt att stödja dem.
Så kom nystarten för Stockholms-Tidningen. Vilket resulterade i en bra, spänstig och läsvärd Sossetidning (som bland annat jag prenumererade på). Men – ve och fasa – den kritiserade inte bara Borgerligheten, man kritiserade även Socialdemokratin då och då. Vilket inte accepterades och ganska snart ryckte LO undan mattan för den tidningen.
Visst vore det bra med en stor vänstertidning men skälet till att det inte finns någon sådan kan man hänföra till vänstern själv. Inte någon annan stans.
WoW! Det var den fetaste förenkling jag läst denna vecka! Grattis!
Har du någon länk som stöder ditt antagande?
Är det konstigt menar du att näringslivet köper upp tidningar och att näringslivet styr vad som ska stå i dessa?
Nejdå.
Jag har inte någon som helst länk som stöder mitt antagande. Den enda källa jag har är jag själv som levde då och kunde iaktta vad som skedde. Och jag skulle gärna skulle ha sett en fristående och aktiv vänsetertidning under den tiden. Precis som i dag. Men någon sådan fanns helt enkelt inte. Vare sig då eller nu.
När det gäller den sista och kortlivade ”StockolmsTidningen” så skrevs det en bok om detta som hette ”StupStocken”. Den stödjer mina åsikter men är nog inte så enkel att få tag på i dag en massa år efteråt.
Skulle det ha funnits en läsvärd dagstidning med vänsteråsikter på den tiden som hela ”Sossepressen” gick under så skulle den givetvis ha överlevt. Därför att antalet potentiella läsare var väldigt stort – den gången. Men inte någon fann på tanken att tillgodose dessa läsare.
Och dess värre var inte heller VPK-pressen bättre. Den gången hade vi ”Ny Dag” som husorgan. Som inte heller var läsbar utanför de inre cirklarna. Alternativet den gången var den kraftfullt Sovjetälskande ”Norrskensflamman”.
Den perioden som den Socialdemokratiska pressen gick under sammanfaller märkligt nog med en period när vänstern stod starkare än den gjort vare sig förr eller senare. Och tidningsdöden kan sannerligen inte skyllas på ”kapitalismen”.
Därför att den gången hade ”Rörelsen” tillräckligt med pengar för att hålla sin press gående utan stora skaror med läsare men valde att inte göra det. Antagligen därför att man räknade med att vinna val i all framtid oavsett vad man gjorde.
”Därför att den gången hade ”Rörelsen” tillräckligt med pengar för att hålla sin
press gående utan stora skaror med läsare men valde att inte göra det. Antagligen
därför att man räknade med att vinna val i all framtid oavsett vad man gjorde.”
Vilken helt hjärtskärande fabulering!
Allvarligt talat: Antar du verkligen att NÅGOT politiskt parti räknar/räknat med att vinna val i all evighet vad man än företar sig?
Att ”Rörelsen” skulle varit så nerlusad med pengar under någon period att det gick bra att köra en a-press på ”tomgång” betyder att man tror på den borgerliga mytbildningen om ofantliga rikedomar hos (s). Det vore ju förnämligt om den vore sann, men det är den ju dessvärre inte. Har aldrig varit. Någonsin.
Aftonbladet hade på 60-eller 70-talet vill minnas flera artiklar om problemen för a-pressen. Lägre inkomster (väsentligt mycket lägre) från annonsförsäljningen jämfört med konkurrenterna på den borgerliga sidan var och är nog den verkliga orsaken till a-pressens försvinnande. Det är nämligen annonsintäkterna som är det viktiga inom tidningsbranschen, om nu detta är obekant.
Skillnaderna i annonsinkomster kom sig av att den förkrossande majoriteten av annonsörerna (läs företag/are) beställde stora dyra helsidesannonser i b-press, små och billiga radannonser eller kanske tvåspaltare i a-press. Ett fenomen som dessutom är vanligt även idag. Dessutom ofta nog annonsering enbart i b-press.
Det här trodde jag att ”alla som varit med” visste/förstått/upplevt..?
Jomenvisst! Sådan är kapitalismen!
Det var bra sagt. Sossarna har aldrig riktigt begripit att människan förutom producent också är konsument, och att dessa rättigheter också ska försvaras. Folk har fått stå med mössan i hand inför myndigheter och institutioner. Dess fackföreningar har gjort den offentliga sektorn till ett självändamål, där ”klienterna” enbart ses som ett besvär. Polisens fack t.ex. har konsekvent saboterat all effektiv brottsbekämpning. Till slut tänkte väl många väljare (även låginkomsttagare) att det knappast kan vara värre att bli ”kund” hos en riskkapitalist.