Jag kan inte rå för det, men jag känner det jag skriver i rubriken. Silvio Berlusconi är en pajas, ett skämt. Troligen har han varit hyfsat effektiv som företagsledare med tanke på resultatet, sin dominans inom medieindustrin i Italien, men idag framstår han bara som en äldre man med dåligt omdöme som dessutom är sällsynt hårt drabbad av gubbsjuka (Senis morbum).

AB: ”Den europeiska centralbanken är den enda centralbank i världen som vägrar ta ansvar för det finansiella system som den faktiskt kontrollerar. För Tyskland är det en nationell princip. Man är paniskt rädd för inflation. Rädslan kommer ur landets historiska trauma. Tysklands 1920- och 1930-tal handlade om hyperinflation och inflationen banade väg för ni vet vem. Aldrig mer! Angela Merkel ser framför sig slitna hemmafruar som släpar skottkärror fulla med värdelösa sedlar till affären för att köpa en liter mjölk för en miljon mark, så fort någon ens nämner att ECB borde göra något.”

Min största invändning idag är dock en annan, han borde ha avgått direkt. Det finns ingen anledning att skjuta upp de beslut som Italien måste fatta, att han ska sitta kvar ända till det är klart ser jag som hans sista halmstrå. Han griper tag i det han kan för att hålla sig kvar vid maktens grytor och det hedrar honom inte. Att han ens finns kvar i ledningen för landet är märkligt, det sägs ju att italienare ska vara så på bettet när det gäller uttrycken för deras antagonism. Möjligen är det vi i Sverige som har svårt att förstå mannens ställning i det italienska samhället.

Samtidigt med Berlusconis sista ryckningar innan han blir utbytt så undrar jag fortfarande över den ekonomiska kris som EU har hamnat i. Den ständigt återkommande lösningen tycks vara att sälja ut de statligt ägda företagen och betala utlandsskulderna med de slantar som kommer in. Det är ungefär samma sak som händer hemma i Sverige. Vi sålde ut Apoteksbolagets ensamrätt för att få driva apotek, sedan kom de nya apoteken och ville att staten skulle betala mer i läkemedelssubventioner så att de kan öka vinsten. Att de sedan skickar pengarna till olika skatteparadis muttrar Anders Borg lite om i media, men han gör ingenting åt saken. (forts nedan..)

På samma sätt är det med andra företag som används för att konkurrensutsätta det stat och kommun tidigare haft ansvar för, pengarna transporteras iväg till olika skatteparadis och finansministern muttrar och låtsas vara indignerad.

Det senaste, att utse Investors Marcus Wallenberg till ordförande i det statliga LKAB är förstås ingen tillfällighet. Man gör det så att Wallenberg får något eller några år på sig att bedöma hur mycket de vill betala för LKAB och sedan ställs folk inför fullbordat faktum, Investor tar över LKAB, eller snarare, de tar över de miljarder som företaget årligen betalar in till statskassan. När sedan Vattenfall AB har sålts så har vi inte kvar något av värde av vår nationella förmögenhet, om man kan tala i den sortens termer.

Högerpartierna säljer ut allt vad de kan, ett recept som redan Grekland och Italien tvingats att svälja med hull och hår. Nu ska allt ändras i nyliberal riktning och Borg och Reinfeldt tror uppenbarligen, eller vet, att de kommer komma undan med det så länge de kan fixa ytterligare något ”jobbskatteavdrag”.

it Andra om: Berlusconi, EU, Euron, Nyliberalism, Reinfeldt, Borg, Apoteken, Senis morbum, Gubbsjuka, Politik, LKAB, Wallenberg, Investor ab1 svt1 sr1 dn1 svd1 ex1
Tweet