Ekonomerna Calmfors och Marthin säger i tidningen Ekonomisk Debatt att Anders Borg bygger sina reformer på en delvis påhittad ideologi, en skapelse i hans egen fantasi, något som givetvis Aftonbladet hänger på i dagens tidning.
AB: ”Anders Borgs förhoppningar om en a-kassa som skulle skapa lägre arbetslöshet, måttliga löneökningar och allmänt välstånd är en fantasiprodukt.
Det är inte vi som säger det. Det är ekonomerna Lars Calmfors och Georg Marthin i senaste numret av Ekonomisk debatt. Avgiftshöjningarna – särskilt för de med små inkomster och otrygga jobb – beskrivs som ”ett exempel på hur en politik som bygger på ofullständiga teoretiska modeller kan få oönskade effekter”.
I klartext; när man hittar på politik utan att bry sig om verkligheten kan det gå lite hur som helst. En halv miljon människor kan till exempel bli utan arbetslöshetsförsäkring.”
Nu vet vi ju redan att mycket av den moderata politiken bygger på ideologi, en uppfattning om hur det borde fungera, och hur det borde vara, men som alla ideologier så behöver den ju inte ha någon bäring på verkligheten. Det enda som garanterat stämmer i den borgerliga ideologin är att de rikare blir rikare om man klämmer åt dem som inte har det så fett, metoden kallas för nyliberalism som bekant.
Vi är några stycken som har skojat om att bygga en schavott utanför Rosenbad, det skulle sannolikt bli ett populärt folknöje att bege sig dit på helgerna för att säga ett par sanningens ord till somliga.
Jag själv, och antagligen många med mig, har skrämts ordentligt av Juholt och Waidelich, sådant som först såg ut som en socialdemokratisk kursändring åt vänster visade sig vara en högersväng. Men när folk klagade över kursändringen så hävdade Juholt att han aldrig hade sagt det han hade sagt och det hela utvecklades som en sketch av Tage Danielsson om kärnkraften. Hans gamla sannolikhetsmonolog blev plötsligt aktuell igen tack vare den socialdemokratiska partiledaren.
Själv har jag ju aldrig trott på att socialdemokraterna har blivit vänsterinriktade, lika lite som jag har trott på att ett nyliberalt högerparti skulle bli ett nytt arbetarparti, men uppen-
barligen finns det andra som tror på det. I alla fall gruvarbetarna i Malmfälten eftersom de sitter still nu när Marcus Wallenberg blivit ordförande för LKAB. Så det kanske stämmer, Juholt har hela tiden velat höja a-kassan och Borg och hans parti har blivit ett arbetarparti. (forts nedan..)
Vad jag har blivit är dock lättast att begripa, för jag har nämligen blivit lurad, och kanske andra med mig?
it Andra om: Moderaterna, Socialdemokraterna, Schavott, Rosenbad, Sannolikhetsmonolog, Val 2014, Politik, Anders Borg, Håkan Juholt, LKAB ab ex svt ekot dn svd
Tweet
4 svar till “Bygga en Schavott vid Rosenbad?”
Att den borgerliga regeringen i allmänhet, och Borg i synnerhet, bygger sin politik på ovanligt lösa och grumliga teoretiska modeller tycker jag har varit huvudproblemet ända från första början. Ända från 2006.
Många av teorierna är, märkligt nog, inte ens särskilt borgerliga. RUT-avdraget och permanentat ROT-avdrag är exempel på reformer som borde få varje sant marknadsorienterad liberal att svimma av. Att, som många inom vänstern gör, ändå envist fortsätta använda invanda argument och invektiv (som ”nyliberalism”) mot politiken blir på det här sättet en del av problemet.
Varför är det då ett problem? Jo, för att en himla stor del av väljarkåren GILLAR att regeringen inte följer politiskt logiska mönster. Att Borg dumpar ideologiskt OCH vetenskapligt grundade principer, och istället gör lite som han känner för, har uppenbarligen visat sig vara populärt. Regeringen verkar inte ens behöva göra saker rätt och bra, bara de med stolta steg går på tvärs mot experter och remissinstanser.
Okej, Juholt och Waidelich är kanske inte ”sann vänster”. De står förmodligen inte och viftar med röda flaggor och sjunger Internationalen hela dagarna. Men de har de till uppgift att greja ett regeringsskifte i ett politiskt landskap där väljarna numera struntar fullkomligt i om politikerna läst partiboken ordentligt eller ej.
Det är detta som vi som inte gillar den nuvarande regeringens politik har att förhålla oss till.
Att, som många inom vänstern gör, ändå envist fortsätta använda invanda argument och invektiv (som ”nyliberalism”) mot politiken blir på det här sättet en del av problemet.
Det var kul skrivet. Så du menar att tack vare RUT och ROT så för inte borgarna en till stor del – nyliberal politik? Det är ju intressant, mycket av orsaken till att de KAN göra det är ju saker som pigavdraget. Att de belastar skattebetalarna med den utgiften betyder ingalunda att det inte skulle vara just nyliberalt. Att det dessutom blir – en del av problemet tycker jag att du ska utveckla vidare…
F.ö. är termen ”nyliberal” inte ett invektiv…
Att skattesubventionera privat konsumtion är allt annat än nyliberalism. Det handlar ju i grunden om att styra konsumtionen – och dessutom sortera företag och branscher i subventionerade respektive icke-subventionerade. Folk som exempelvis är emot statligt presstöd eller jordbrukssubventioner och samtidigt för RUT/ROT borde knappt ens få yttra sig politiskt.
Min poäng är alltså att regeringen inte har någon som helst ordning på ideologin. De blandar och ger, tar det som behövs för att belöna sina väljargrupper och erövra nya. Och det fungerar! Det är tydligen ett jättepoppis sätt att driva ett land på.
Detta är en verklighet som jag menar inte går att tänka bort enbart med hjälp av ideologisk renlärighet.
Nyliberalisterna och andra konservativa eller laissez-faireförespråkare kommer just förespråka subventioner som ett sätt att slippa skatter så mycket som möjligt. Inte brukar de vara några rena frimarknadsförespråkare eller ens förstå marknadsekonomi heller. Borgerlig press är dessutom helt beroende av presstödet. Ligger i deras intresse att ha det kvar. Korporativism och stödja oligopol och karteller är inget främmande på högersidan varför skulle någon sk frimarknadsförespråkare faktiskt införa en frimarknad i denna värld? Och visst kom mycket av politiken i nyliberala svängen. Men ser de en chans där någon kan berika sig på avregleringar eller stöd så gör dom ju det också. Det handlar ju om att uppfinna politik som stödjer deras världsbild inget annat egentligen.
T ex har fortfarande Nyliberaler och konservativa eller borgerliga i Sverige en annan frihetssyn och det kommer såklart prägla politiken. Oavsett vad de tar till för medel eller hur de agerar populistiskt. Eftersom det är annan filosofisk grund, även om allt härstammar från upplysningstiden och fortsättning på det så har vi ju olikheter. De som format nyliberala policies har ju också misslyckats och stater som experimenterat har ofta fått rulla tillbaka ändringar, men finns ändå tendenser man kan härleda till olika politiska strömmningar. Att vi har en de-facto välfärdsstat betyder ju inte att vi inte genomför nyliberala reformer (där högern vill gå längst) där mer hamnar i privat kontroll t ex. Ideologin är ju en del av att de vägrar utvärdera förändringar och förslag. Det är ju ideologiskt rätt att ha en dyrare sjukvård t ex. Att nått ska skötas av marknaden (även om de inte förespråkar en fri sådan) är inte pga effektivitet eller kostnad. Sen är såklart makt den viktigaste faktorn. Sen har såklart socialdemokratin varit en del av nyliberalismen. Kritiken mot nyliberalismen är inte kritik mot ett visst partis ideologi, och den inkluderar flera områden som påverkats av den nya trenden. Mycket inspireras ju också av politik som aldrig har genomförts på riktigt, brett eller ens formulerats ordentligt. När något är nytt så blir det som det blir, klart de väljer och vrakar. Du kan ju inte bli motsagd eller ha någon vetenskaplig grund och därför avfärdar kritik för något som helt enkelt inte finns eller varit några försök som går att utvärdera av. Politiker skapar ju fria tyglar och fantasier. Det är väl inget konstigt och det går väl att kritisera hur fint som helst.