|
I vart fall så höjer nu Polisförbundets ordförande Jan Karlsen rösten för att protestera mot vad poliserna själva kallar för ”pinnjakten”, en metod att statistiskt mäta polisens arbete. Polisförbundets Jan Karlsen/DN-Detatt: ”Sedan några tillbaka mäts polisens arbete genom kvantitativa mål. Målen, som inom polisen beskrivs som en jakt på pinnar, får nu stark kritik från poliserna ute på fältet. 8 av 10 poliser anser inte att pinnjakten är ett bra sätt att mäta polisens effektivitet. Poliserna anser att man i stället för att fokusera på yrkeskriminella prioriterar att rapportera medelsvensson. 1 av 3 poliser uppger också att det finns en risk för att om poliser ska nå de statistiska målen hellre tar enklare ärenden som till exempel snatteri än mer komplicerade ärenden. Det visar en färsk undersökning som Polisförbundet låtit göra. För Polisförbundet är det uppenbart att polisen måste öka förtroende hos allmänheten. Det gör vi bäst genom att klara upp fler brott, inte genom att vi tvingas prioritera fel saker på grund av de statistiska kraven.” Själv har jag ett förflutet i ”Narkotika- Det som hänt de senaste åren är att alltfler polisdistrikt lagt ner sina narkotikarotlar och låtit verksamheten gå upp i de vanliga kriminalrotlarna. Nu har jag inte kollat alla distrikt som jag haft samarbete med förr, men jag tror att det gäller samtliga. Och det som har hänt är att antalet beslag av narkotika har ökat liksom antalet människor som dömts för innehav. Hur hänger nu det ihop? Jo det är den av Karlsen omtalade pinnjakten som lett till detta. I stället för att ha en förhållandevis dyr verksamhet som en narkotikarotel som bedriver sin verksamhet riktad mot den tyngre gruppen langare som ibland går under öknamnet ”kilogubbar” så har mycket av verksamheten övergått till att gripa de lokala missbrukarna och lagföra dem för vad de haft på sig och – i sig. Det ger givetvis utslag i statistiken, i stället för att ha gripit 6-7 storlangare som sammanlagt skulle ha fått 30-40 års fängelse så griper man nu 2-300 narkomaner som ytterst sällan får fängelse men som i alla fall döms. 2-300 dömda narkotikabrott eller 6-7 är en högst väsentlig skillnad om man ser till statistiken. Men som alla förstår så betyder detta att de riktigt fula fiskarna, kilogubbarna, lugnt kan fortsätta sin verksamhet i den fasta förvissningen att det är pinnjakten som gäller och att de knappast riskerar att få bosätta sig på Hall eller Kumla utan lugnt kan fortsätta sitt halvårsvisa boende i residenset i Phuket. |
Boven i dramat kallas politiken. Om någon enskild grupp skulle ställas till svars för dessa missförhållanden så är det de politiska partier som suttit i regeringsmakten från tidigt 90-tal fram till idag. Det blir med andra ord en viss övervikt av sossar, men inga borgerliga partier går fria från kritik. Den svenska narkotikapolitiken har blivit som en blind oceangående koloss. Man hör att den brummar men man ser den aldrig. Hade vi tusen duktiga kriminalpoliser i landet, poliser som uteslutande fick ägna sig åt den grövre narkotikabrottsligheten, så skulle vi inom en tioårsperiod se att brottsligheten på ett generellt plan sjunker. Orsaken är tämligen enkel, om import och försäljning av narkotika försvåras så kommer nyrekryteringen till missbruket att avta. Får storlangare och importörer tillbringa 10-12 år på lämplig inrättning så kommer de att omvärdera residenset i Phuket. Givetvis måste den typen av åtgärder kombineras med en rejäl utbyggnad av narkomanvården – samt inte minst tullverkets gränskontroller. Jag ska inte trötta läsarna med att förklara vad ”blomster” och ”klet” är för något, jag bara berättar att skiten flödar in över gränserna. Idag är det praktiskt taget riskfritt att importera 10-12 kilo amfetamin från Polen eller Holland, eller varför inte Estland-Lettland som gör transporten kortare. Men som sagt, Karlsen talar om jakten på pinnar. Personligen tycker jag att vi borde börja med jakten på politiker, främst sådana som vägrar att inse att man inte kan lura väljarna med statistik.
Andra om: Narkotika, Polis, Kriminalpolis, Narkotikapolis, Tull, Statistik, Pinnar, Jan Karlsen, Narkotikapolitik, Missbruk, Klet, Blomster, Amfetamin, Heroin, Kokain, Hasch, Smuggling, Politik [tags]Narkotika, Polis, Kriminalpolis, Narkotikapolis, Tull, Statistik, Pinnar, Jan Karlsen, Narkotikapolitik, Missbruk, Klet, Blomster, Amfetamin, Heroin, Kokain, Hasch, Smuggling, Politik[/tags] |
11 svar till “Nu börjar polisen kritisera polisen”
Du har helt rätt Jinge! Bra att du inser detta! Men samtidigt så glömmer den inhemska produktionen av narkotika. Den kan inte tullen komma åt!
@nature:
Den inhemska produktionen av amfetamin har aldrig varit speciellt omfattande. Fleming Broman är väl en av dem som lyckats, men det tog en ända med förskräckelse. Jag har en gammal klient som försökte koka tjack i ett utedass i Småland. Det gick inte heller så bra eftersom dasset small som en bomb och både brandkår och polis kom till platsen… :-)
Möjligen kokas det mer idag sedan polisen lagt ner spaningen mot den grova brottsligheten.
Märk väl att jag skrev narkotika INTE Amfetamin. Föresten kan du lägga till alla narkotikaliknande preparat som INTE är olagliga (men har en snarlik påverkan) som säljs fritt över nätet.
Mycket har hänt sedan 70-talet runt narkotikan.
Nu ökar dessutom dödsfallen bland tunga narkomaner i Sverige, drastiskt.
@nature:
Du!
Jag slutade inte arbeta inom narkomansvängen 1970…
en exempel trafik poliser försöker ta kökrkort från unga dvs. 18-20 åringar som har körkort med prov tid .i stället borde polisen kämpa mot profs åkare som som bus,last bil,taxi osv.som kör btyligt doligare och forttare en 18-20 åringar som har prov tid på sig .här tror jag polisen vill höja antal indragning körkorts statistiken ,därför att ungar kan inga lagar nästan och skriver under alla brotföreläggande
mvh
En annan effekt som det här har är att de ger sig på mer eller mindre slumpvisa ungdomar (det hjälper inte att vara alternativ) och tvingar med dem till stationen då de ändå får bra statistik även om folk pissar rent.
Jag och en kompis passerade, på väg till en grillfest några gårdar bort, några poliser som bevakade en studentfest. De kom med konstiga svepskäl som att de sett att vi varit torra i munnen, att min kompis ”luktade hasch hela han” och att hans pupiller blev ”större hela tiden” och de undersökte vår misstänkta knarkparafernalia i form av varsitt sexpack folköl och korv att grilla. De trakasserade oss i ca 15 min, vi fick tillslut tillåtelse att ringa till festen och säga att vi tyvärr inte skulle kunna dyka upp på grund av polisens statistikjakt men sen så fick de plötsligt ett anrop om några mer misstänkta personer och då var vi med ens inte intressanta längre och fick gå med orden att de skulle hålla ett öga på oss.
Det gör ganska mycket med ens förtroende för samhället om man känner att man aldrig kan med all säkerhet bestämma något alls med någon då det när som helst kan komma ett par poliser och tvinga med en till stationen istället. En annan gång fick vi åka med hela vägen, ta prover, de tjatar på att man ska erkänna och sen får man inte ens en ursäkt med provsvaren som kommer en månad senare. Det har hänt många bekanta till mig.
Här kan ni läsa den C-uppsats som drog igång den massiva kritiken mot polisen i bl.a Skåne. Fråmgår svidande kritik mot ”pinnjakten” samt om hur nästan 50% av den absoluta ledningen i Skåne är gifta med varandra.
Jan Karlsen är en marionettdocka han snackar en massa om saker som skall göras. Hela polisförbundet är ett ”luftslott” och helt tandlöst. Polisen får ju inte ens strejka! Killarna som skrev uppsatsen försökte nå honom i 15v utan att han ringde tillbaka.
http://www.uppsatser.se/uppsats/6e2f714c4e/
@Helen Eriksson
Jag skummande igenom avhandlingen. Ett problem i inhämtningen samt bearbetandet och kategoriseringen av ”indatat” är att alla intervjuer naturligtvis borde skrivas ut på papper. Därefter borde alla satsdelar klippas ut samt ”köras” alltså jämföras kvalitativt mot varandra. Nu verkar det som om forskarna har ”lagt på minnet” vad intervjuoffren sagt vid intervjuerna. Har vi inte alla individuella satsdelar utklippta, hur kan då den kvalitativa forskningen kallas vetenskaplig? Alltså: ge mej materialet och jag, eller vem som helst, bör då komma fram till samma resultat! Men har vi inte alla individuella satsdelar utklippta ur intervjuerna – hur kan vi då få samma resultat? Får vi däremot samma resultat av samma material å är avhandling vetenskaplig i den bemärkelsen att vi kan förutsäga slutresultatet! Vidare, har forskarna ställt samma frågor till alla oberoende kön, etnicitet, ålder osv? Hur vet man det i så fall? Var frågorna ledande i någon mån? Vem av gör det i så fall?
Annars så bekräftar bara avhandlingen vad vi alla misstänker!
Det enda som verkligen är intressant med polisen är att de har näst totala maktbefogenheter. Allt från att säga till någon medborgare till att döda denna. Allt naturligtvis ”in the name of security.” Allt går nämligen att motivera med att säkerheten (läs Israel) alltid står i första rummet; gällande den enskilda polismannen. Det som gör det än mer intressant är att det i stort sätt är HELT omöjligt att bevisa inför en domstol att polisen använt mer våld än vad nöden kräver. Det är nämligen upp till den enskilda polismannen att avgöra hur mycket våld som nöden kräver! Ingen utan han/hon kan avgöra det! Och så svårt är det inte att skapa en situation där nöden kräver våld. Se bara på polisens agerande vid Göteborgskravallerna. Där bar många poliser mask för ansiktet. De kastade sten mot människor. Sköt flyende barn i ryggen. Spärrade av inte mindre än 300 totalt oskyldiga människor på Hvitfeldtska gymnasiet samt misshandlade något färre!
Någon polisman fälld? För mened i vart fall? Gissa svaret?
@nature:
Hur får du in Israel i det resonemanget?
Polisen i de flesta länder har snarlika instruktioner…
@Jinge
Israel motiverar allt sitt våld med ordet säkerhet!
Polisen motiverar allt sitt våld med ordet säkerheten!
Makten döljer ofta sina övergrepp med ordet säkerheten.