|
Att starta en v-kongress på nationaldagen är nog relativt ovanligt, jag vet inte ens om det skett tidigare. Orsaken är förstås att folk är lediga, andra växlar på saken ska man nog försöka undvika att dra. Jag har läst igenom det som skrivit om kongressen i tidningarna och skrattade rått åt Svenska Dagbladets jämförelse med de rödmålade indianerna man upptäckt i Brasilien. SvD ansåg att (v) var lika mycket efter sin tid som dem. Å andra sidan kan man konstatera att SvD:s politiska kolumnister och ledarskribenter ofta kommer farande med skriven kökkenmödding. I Aftonbladet ställer man den mer adekvata frågan om hur Vänsterpartiet ska förändras. Aron Etzler i AB: ”– Partiet har redan gjort några viktiga saker, till exempel har de börjat åka ut och prata med människor. Men de måste också lära sig det politiska spelet bättre. Nu tvekar de i regeringsfrågan och då blir det svårt att handla. Där tycker jag att miljöpartiet är mycket skickligare. – Sedan skulle partiet behöva några tydliga profilfrågor som de kan formulera lite ”catchy fraser” kring. Fredrik Reinfeldt har gjort det bra när det gäller skattepolitiken och den utlovade 1000-lappen. Men vänsterpartiet är lite oroliga för att formulera sig för lättbegripligt.” I samma tidning pekas Josefin Brink ut som den som ska förnya vänsterpartiets ledning. Det valet är så klokt som om det vore gjort av landets församlade ugglor. Josefin är hela hon en ”catchy” person om man travesterar Aron Etzlers uttryck, för den dagen Lars Ohly är trött på partiledarskapet så kommer Josefin att väljas till partiledare. I vintras skrev jag något om partiet och då var det en hel bunt med människor som skrev att de ville att Josefin skulle väljas direkt, då på momangen. Den lilla detaljen att det är partiets kongress som beslutar om sådant bortsåg man givetvis från. Men det tyder i alla fall på att hon är en person som går fram utomordentligt väl i media, något som givetvis behövs. Samtidigt kan jag bara konstatera att partiet har en mycket bra partiledare, om än inte lika sprakande som Josefin eller gamla Gudrun. När det gäller västerledare så tycks det som om könsmaktsordningen är den omvända, vänsterpartister tycks föredra kvinnliga ledare, eller som Göran Greider säger i Aftonbladet: |
G GreiderAftonbladet: ”- Hon är en sån som kommer att göra intryck på en massa väljare. Hon kommer göra många förbannade också. Men i grupper där vänstern kan dra till sig folk, där kan hon gå hem.” Johanna Melén/AB: ”…Med tatueringar långt ner på armarna, knallrött läppstift och ett förflutet som saxofonist i det radikalfeministiska ska-bandet Vagina Grande svepte 38-åringen in i Sveriges riksdag efter valet 2006.” Döper man sitt band till Vagina Grande så törs man sticka ut hakan i andra sammanhang också. Om hon törs redan efter valet 2010 vet jag förstås inte, men det är troligt… Andra om: Vänsterpartiet, Kongress, Josefin Brink, Lars Ohly, Partiledare, Vagina Grande, Val 2010, Politik [tags]Vänsterpartiet, Kongress, Josefin Brink, Lars Ohly, Partiledare, Vagina Grande, Val 2010, Politik[/tags]
|
15 svar till “Vänsterkongress med Josefin”
Jag tror faktiskt att det är ett av vänsterpartiets sjukdomstecken att man hänger upp så mycket på partiledarskapet. Ett socialistiskt parti kan inte lita på att dess ledande företrädares bombastiska personlighet ska ge dem god mediapublicitet.
En alldeles för stark personlighet kan dessutom vara negativt för en svag partiorganisation, vilket vänsterpartiet har. Partiet behöver stärka sin organisation, inte sina ledande företrädare.
Man måste välja. Vill man vara ett rörelseparti, med stark gräsrotsorganisering, eller vill man vara ett mediaparti dominerat av en eller en handfull karismatiska personer.
@Vidugavia:
Vad grundar du ett sådant uttalande på? Eller behövde du bara motionera pekfingret? :P
JoseFIN är den starka kvinna vänsterpartiet behöver för att verkligen en gång för alla framstå som ett riktigt feministiskt parti att räkna med. Lars Ohly borde omdelbart träda tilllbaka. Visserligen är han både snäll och duktig, men absolut ingen visonär, ingen nyskapare…
Jinge:
Vilket påstående menar du? Jag gjorde flera.
Jag tror i korthet att det kan vara ett farligt individualistiskt misstag att stirra sig blind på enskilda ledargestalter.
Till exempel tror jag att det starka postition som den karismatiska Schyman hade som partiordförande delvis hade en negativ följd för partiet organisatoriskt. Vänsterpartiet framstod på sätt och vis lite som en enmansshow, ett förhållande som inte är hållbart i längden.
Den hos tidningarna ständigt lika heta frågan om partiledarskapet riskerar att föra bort den viktigare diskussionen om hur vänsterpartiet som organisation skall bli något som folk har förtroende för. Hur ser vi till att vänsterpartiet, oavsett vem som för närvarande är partiordförande, är ett parti som man litar på, stödjer och blir medlem i? Jag vill inte att folk ska rösta på Ohly, jag vill att de ska rösta på vänsterpartiet.
Särskilt som vårt parti har en lite mystisk tradition av att fd partiordföranden startar egna partier…
@Vidugavia:
Jag menade talet om det organisatoriska, minns inte exakt hur du skrev men det var nåt i stil med ”partiet måste få en bättre organisation”. Nu är jag inte aktiv, har inte varit på ett partimöte på närmare ett år, men jag har inte sett något fel i organisationen. Dessutom håller man på att testa nya modeller för just medlemsvärvning i form av uppsökeri, ett uppsökeri som har som huvudmålsättning att fråga folk vad de tycker behöver förändras/förbättras lokalt.
Jag tycker inte heller att det ska vara fokuserat på partiledaren, men det är samtidigt en sorts medieverklighet.
Efter 2010 byter vi ut Ohly!;)
Jinge, jag håller helt med dig om att Ohly kanske inte är en särskilt ”sprakande” mediapersonlighet. Jag vet dock att han har gnistan då jag sett honom dansa till kletzmermusik. :-)
Frågan är dock om den viktigaste egenskapen hos en partiledare är att vara hipp. Ohly har haft den otacksamma uppgiften att försöka leda ett parti i intern kris vilket jag tycker att han gjort på ett hyffsat sätt. Det är ett svår uppdrag som kräver lyhördhet och diplomati. Jag tror knappast att en så egotrippad och odiplomatisk person som Schyman skulle klarat det bättre.
Oavsett hur dagens mediaverklighet ser ut så får vi inte göra misstaget att endast hantera den taktiskt. Som socialister måste vi tänka och handla strategiskt för att motverka det individcentrerade och elitistiska perspektiv på politik som idag är det rådande i media. Vi får inte göra misstaget att endast kortsiktigt anpassa oss efter vad ”media” kräver.
Pastey, varför vill du byta ut Ohly?
Sedan så tror jag att alla medlemmar i vänsterpartiet borde sticka ut hakan, innan valet 2010. Jag är så hjärtligt trött på diverse missnöjda partimedlemmar som mer eller mindre verkar betrakta sig själva som hjälplösa utan Gudruns fasta hand.
Människan är ett flockdjur. Man vill ha en stark ledare. Och sedan vill man gärna ha en ovanför sig själv så att man kan skylla ifrån sig på dom misstag man har gjort.
Det är ju därför många vill ha josefin, för hon verkar stark. Och hon kan dels försvara sig, och dels möta andra.
Sedan förstår jag inte varför man blandar in SvD i det hela. Denna ledarsida är oehört schizofren. Dom är emot bidrag, samtidigt som dom är den tidning i sverige som är mest beroeende av bidrag.
@Vidugavia:
Jag vill inte byta ut Ohly! Jag tyckte att det framgick? Men jag minns hur tveksam han var innan han valdes och vi kan konstatera att han haft det tufft. Den dagen han och partiet vill byta däremot, då tror jag att det är dags för Josefin om hon är intresserad. Jag tror inte heller att det finns några krafter som är kritiska mot Ohly, iaf inte om man bortser från ngt av Stockholmsdistrikten (eller snarare en enskild medlem där). Att Josefin gillas brett av många vänsteranhängare är dock ett faktum som inte ligger henne i fatet.
Jinge; Missförstå mig inte, mina funderingar var inte riktade som kritik av dig utan är tänkta som ett mer allmänt angrepp på tendenser i partiet jag irriterat mig på.
Jag tror själv att Brink skulle kunna vara en alldeles utmärkt ordförande och som eventuellt kongressombud skulle jag rösta på henne ställd mot de flesta ledande partister jag känner till, inklusive Ohly. I min nuvarande politiska prioriteringslista kommer frågan om ett eventuellt byte av partiordförande rätt långt ner.
Jag irriterar mig väldigt mycket på folk som Pastey som säger att de vill byta ut Ohly utan att säga vad de tror att man kan uppnå med ett dylikt byte. Jag tror att allt för många har den naiva och kortsiktiga inställningen att allt blir bra bara vi byter partiordförande.
Jag gillar både Ohly och Josefin Brink.
Varför inte ett delat ledarskap – tror att de skulle kunna komplettera varandra väl.
Ohly är välkammad och rejäl, men i dagarna har han nog använt kammen några tag för mycket! Inte ändra mycket på borgarnas lågskattepolitik, va! – och slopa 6-timmars arbetsdag! Konsensus för att nå regeringsställning!
Snart är VP inget annat en blek kopia av sossarna.
Vi kommer hur lätt som helst att anpassa oss i det stora globala
nyliberala sällskapet som Milton Friedmans anhängare om inte Lasse snart börjar få tag i visionerna igen.
@Daniel A Skrev:
”Sedan förstår jag inte varför man blandar in SvD i det hela. Denna ledarsida är oehört schizofren. Dom är emot bidrag, samtidigt som dom är den tidning i sverige som är mest beroeende av bidrag”.
Ha ha ha ha… Bra Daniel …
”Människan är ett flockdjur. Man vill ha en stark ledare”.
Nja där är vi nog olika! Jag kan inte förstå vad vi skall ha ledare till? Ingen har någonsin kunnat förklara detta för mej! Vad är idén är med en ledare? För mej så finns dem bara för sin egen skull!
När jag själv varit chef (ledare) så har jag ganska fort rationaliserat bort mig själv!
För jag trodde att alla visste att det bästa ledarskapet är att omforma gruppen så att de socialt växer så pass mycket i sin kommunikation att ledaren inte längre behövs för sammårdingen! En grupp som behöver en ledare är en socialt omogen grupp = större behov av en ledare = rundgång!
Ser man det från det hållet förstår man att det är logiskt att ledarna är de som tjänar mest i en grupp!
Jag tror att (v) får rätt svårt att reparera skadorna som uppkom när man valde att agera dörrmatta åt regeringen Persson, där rök en väsentlig del av förtroendekapitalet. Invald i riksdagen blir man för att påverka, inte för att agera gisslan.
Viktigare än en färgstark ledare är ett konsekvent och förtroendeskapande agerande, på båda dessa punkter har det skitit sig rejält om det nu inte råkar vara mittenväljare man har valt att skjuta in sig på.