Idag berättar Ekot att folk i Saudiarabien börjar kräva sina rättigheter, idag efter fredagsbönen så ska det samlas en mängd människor för att kräva sin rätt, i det här fallet handlar det om demokrati, något som kungen och hans tusentals prinsar inte vill veta av.

Samtidigt håller USA, Nato och EU på att diskutera hur man ska kunna införa en flygförbudszon i Libyen, gör man ingenting så kommer det sannolikt att bli ett blodbad, samtidigt så ska man vara klar över att det nog blir det ändå, hur man än beter sig. Mycket talar för att ofred är ett tillstånd som kommer att normaliseras i arabvärlden, och att det knappast stör västmakterna så länge oljan fraktas iväg som vanligt.

AB: ”Det här är rebellfabriken. För mindre än en månad sedan var Katept al Schuhada regimens militärbas i Benghazi. Nu skolas nya krigare innanför murarna. De som ska tvinga Gaddafi från makten efter 42 år. De flesta är unga män. Andra bara pojkar i för stora kamouflagebyxor. De får två dagar på sig, sedan sänds de till fronten. – Alla som kan skjuta behövs om vi ska vinna nu, säger Adel al Mesmary. Han är utsedd till instruktör trots att han själv bara har några veckors träning. – Jag vill inte åka till fronten, min uppgift är att lära ut det jag kan här, säger han.”

Skildringen av hur man tar ut soldater som ska kriga mot Gaddafi visar samtidigt på den libyske diktatorns lögner. Det är inga ”al Qaida” som gör motstånd, hade dessa soldater tränats i Afghanistans bergtrakter så hade sannolikt Gaddafi redan varit historia. Men frågan är vad väst ska göra, USA har tidigare sänt kryssningsrobotar mot Gaddafi men endast lyckats döda hans dotter och några till, men man kanske inte vet var diktatorn befinner sig eller så oroar man sig för hur omvärlden skulle uppfatta en sådan åtgärd.

USA:s roll är knappast enkel eftersom många i arabvärlden anser att iraniernas tal om ”Den Stora Satan” är en underdrift. Fredspristagaren och hans regering befinner sig i en knepig situation. Man har i nuläget en allierad i Mellanöstern, och det är det land som hatas mest, Israel. De allierade arabländerna har inrikespolitiska problem eftersom deras diktatorer är på väg att möta folkligt motstånd, i de fall där de inte redan är avsatta.

Palestinierna kan sitta still i båten eftersom maktförhållandena ändras från dag till dag. Själv undrar jag om Mahmoud Abbas säkerhetsstyrkor, som USA och Israel har beväpnat, utbildat och avlönar, verkligen kan vända sina vapen mot sina bröder och systrar på Västbanken. Jag vet inte, men jag fattar så pass att jag inser att det vi nu ser bara är början trots att det redan har gått en månad.

it Gaddafi, USA, Nato, EU, Israel, Mellanöstern, Obama, Libyen, Politik, Oljan ab1 ex1 svd1234 dn123 svt12 gp1 Läs oxo: loblog annarkia1 ilsemarie krulli markperspekt martin röda b pamflett k&å mullvad zaramis