Ibland tycker jag att verkligheten överträffar dikten. Det var alls inte länge sedan jag skrev om de amerikanska vapenlagarna och en fullständigt vansinnig massmördare. Även om Finska Jokela är i färskt minne så kan man inte undgå att häpna över de regelbundna amerikanska dödsskjutningarna. Lennart Frantzell på bloggen Det Progressiva USA skriver så här: Lennart: ”Vapenkulturen är så ingrodd i det amerikanska samhället att det är svårt att ens föreställa sig USA utan miljoner med tungt beväpnade medborgare. Mängder med vapen, gigantiska bensinslukande bilar, Jesuskramare, dödsstraff, en vägran att befatta sig med den globala uppvärmningen, utländska krig, det här är ett synnerligen bisarrt samhälle som vägrar att inpassa sig i resten av världen.” Lennart är, till skillnad från många andra svenskar som är bosatta i USA, inte den som knäfaller av pur beundran inför landets alla egenheter. Det finns en mycket kraftig anmärkning i det han säger, amerikanerna har till följd av slappa vapenlagar möjlighet att hålla sig med ett mycket stort antal vapen, dessutom ofta nog automatvapen. Det är självklart att tillgången till vapen är en utomordentligt försvårande omständighet när folk drabbas av akut sinnessjukdom. Idag på morgonen hörde jag att Ekot berättade att gärningsmannen, precis som vanligt, var något slags ”drop out” i skolan och i arbetslivet. Han lär ha skrivit ett brev som avslutades med orden ”Nu ska jag bli berömd”. Om ordet berömd är adekvat i sammanhanget är förstås mer tveksamt, men man bör fundera på massmedias roll i liknande händelser. Det är otvivelaktigt frågan om mycket spektakulära händelser, givetvis måste media berätta om dessa, men ska man verkligen av konkurrensskäl toppa alla förstasidor, TV-nyheter m.m. med den här sortens berättelser? Man måste givetvis berätta, och man kan inte lagstifta mot behandlingen av sådana nyheter med mindre än att man |
lagstiftar mot yttrande- och tryckfriheten. Men är det inte dags att medieföretagen själva tar upp en diskussion om hur man ska behandla händelser som denna? Jag vet faktiskt inte, en självpåtagen inskränkning av yttrande- och tryckfrihet är likafullt en inskränkning. Och om media förhålla sig mer tillbakalutat inför den här sortens händelser, skulle vi som bloggar då göra det också? Knappast, vi är i ännu mindre homogena än medieföretag. Men det hindrar inte att det känns bekymmersamt. Den enda vettiga lösningen, som jag ser saken, är att världens länder på allvar tar itu med sina respektive vapenlagar. Andra bloggar om: Vapen, USA, Vapenlobbyn, Vapenlagar, Varglobbyn, Politik, Våld, Jesuskramare, Massmord, Vapenliberalism, Skolskjutning [tags]Vapen, USA, Vapenlobbyn, Vapenlagar, Varglobbyn, Politik, Våld, Jesuskramare, Massmord, Vapenliberalism, Skolskjutning[/tags] |
7 svar till “USA en karikatyr av sig själva?”
Vi vill och skall kämpa för att införa frihet och demokrati runt om i världen i Guds och frihetens namn, bruka Bush regelbundet kungöra.. En president som är den rika amerikanska kristna tokhögerns ”ansikte utåt” för tillfället..
Irakierna kommer att jubla när vi invaderat, segrat och givit dom ”frihet” och befriat dem från massförstörelsevapen var ett annat. Hur blev det? Fanns det massförstörelsevapen i Irak, som var Bush:s grund för invasionen? Hur många Irakier har fått sätta livet till för den lögnen?
Varför producerar detta ”fria”, ”rättvisa”, ”demokratiska” samhälle så många galningar som skjuter ihjäl oskyldiga människor?
Varför är Alliansens politiker så stora beundrare av detta system?
Det konstiga är väl att det tidigare bara varit begränsat till skolor. Annars är fenomenet ungefär samma sak som självmordbombare, man vill ha uppmärksamhet – antingen för sin egen person (dödsskjutare) eller för sin sak (självmordsbombare).
Vi kan väl säga så här:
Jag önskar George Bush blev befriad från presidentyrket. I amerikansk betydelse.
Ännu en försmådd tonåring som frispelar då världen går honom emot, föga unikt. Våra blodtörstiga medier basunerar för vinnings skull ut händelsen och voila, mördaren får precis som han vill, han blir kändis och en inspiration för alla andra sjuka individer på vårt klot, så som han säkerligen själv inspirerats av tidigare skolskjutningar och liknande händelser.
Media har, enligt min åsikt, en stor skuld till att denna typ av vansinnesdåd sker om och om igen.
Ett överflöd av skjutvapen i landet ”over there” gör naturligtvis inte förutsättningarna bättre när det gäller att förhindra att det händer igen, för det kommer det att göra, frågan är bara när.
Jag tror att det har mer med mentaliteten än med vapenlagarna att göra och man måste dessutom titta på det olika beroende på vilken stat det handlar om.
Vissa stater som har väldigt fria lagar har relativt få brott medans andra stater som har mer begränsande lagar har relativt mycket brott.
Jämför vi Europeiska länder så har England väldigt hårda vapenlagar men hög brottslighet medans Schweiz där nästan alla hushåll har ett automatgevär hemma (de måste ha det enligt lag) har lägre brottslighet per capita.
Sverige har högre brottslighet än USA per capita i vissa kategorier t ex. Här är det ju tvärtom – det är i princip bara buset och polisen som har handeldvapen.
Fast med vår alkoholkultur vet jag inte om så fria vapenlagar som i USA hade funkat så bra här… ;)
#6 Staffan V – Man måste ofta förvara vapen säkert och oåtkomligt i USA också (beroende på stat skulle jag tro). Sedan om alla gör det eller ej är ju frågan. Det händer nog här att folk slarvar också (eller helt enkelt skiter i lagarna).
Hej Staffan V. Jag tror du spekulerar lite där. Sverige hade senast jag kollade ungefär hälften så många skjutvapen som USA. Annars stämmer ju givetvis ditt påstående om att de svenska vapnen också till större delen är jaktvapen.