Ibland hittar man de mest lustiga hemsidor när man surfar runt. För ett par år sedan hittade jag en sida från en kattuppfödare (Maine Coon) som hävdade att de födde upp sociala katter.
Katten är mycket, men den är inte social, har aldrig varit det, och det dröjer säkert många hundra tusen år innan den förändrats till den grad att det fått genomslag på genetisk nivå. Jag tycker personligen att det är skrämmande att vissa kattuppfödare kan vara totalt okunniga om kattens natur, det gagnar kanske försäljningen av kattungar, men det gagnar definitivt inte katten.
Det finns hundägare och kattägda, eller som i mitt fall kattsambos. Skälet till detta är inte människans bristande förmåga att uttrycka sig utan faktiskt precis tvärtom. Googla på “kattsambo” och “hundsambo” får du se! Hundar är i högsta grad sociala djur, precis som vi människor. Katter däremot, ja de är solitära varelser vilket leder till många missuppfattningar när det gäller förståelsen av dessa djur.
Ända sedan inkvisitionen har katten betraktats som en mystisk varelse. I Sverige har vi trott att katter följer med häxorna på kvasten till Blåkulla, och vi spottar tre gånger över axeln när en svart katt går över den väg vi färdas på.
Vår huskatt, Felis catus, omfattas av vidskepelse och mytbildningar av den enkla orsaken att vi faktiskt inte förstår den riktigt. Vi upplever katten som en varelse som vi etiketterar som självständig, omöjlig att dressera och allmänt egensinnig. En hunds humör däremot kan vi direkt avläsa av den enkla anledningen att vi, liksom hunden, är sociala varelser. Men när vi, naturligt nog, förmänskligar katten så gör vi den verkligen en björntjänst.
I diskussioner om katter så framhålls ofta att katter visst lever i grupp ibland. Jodå, i Rom t.ex. lever det buntvis med katter på en liten yta, men det beror på att det finns obegränsat med mat. Katterna behöver inte försvara stora revir för att säkra sin egen fortlevnad, dvs. tillgången på mat.
De katter som lever i familjer har maten ordnad, och är dessutom ofta innekatter vilket gör att det är katternas människor som tvingar på dem deras levnadssituation. Man kan också se att katter som bor i eller vid en ladugård ibland lever i ett matriarkat. Det är honor och deras avkomma som också är honkatter. Där är det normalt samma sak för tillgången på mat är tillräcklig. Men hankattungar jagas iväg direkt då de blir könsmogna.
Vår vanliga tamkatt kommer i händelse av att den förvildas att skaffa sig ett rätt stort revir, hankattens revir större än honkattens. Så länge katten fortfarande är hyfsat tam (orädd) så söker den sig till människor för att låta sig matas.
Vill du läsa mer om våra katters sociala beteende så kan Du gå till Ditt bibliotek och beställa hem en doktorsavhandling om katten som heter: ”Predation and social behaviour in a population of domestic cat. An evolutionary perspective” Skriven av docent Olof Liberg ((Sveriges främsta rovdjursexpert)) som är docent i viltekologi och arbetar vid Grimsö viltforskningsstation, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
I Bonniers Stora Kattlexikon skriver kattexperten Bruce Fogle att många veterinärer berättar att familjer – med fler än en katt – vittnar om att den överlevande katten trivs mycket bättre hemma när man tvingats att avliva ”kattkompisen” eller den försvinner på annat sätt.
Vi människor är ju just människor, och därför luras vi att tro att vår lilla sötnos vill ha en kompis, eftersom vi själva vill ha kompisar. Vi tror att katten är som vi själva, vilket är en total missuppfattning. Det handlar bara om vår egen oförmåga att förstå ett djur som är så totalt olikt oss själva.
Katter är ensamlevande vilket betyder att de inte lider av att matte/husse är borta några timmar dagligen. Och någon kompis vill de då rakt inte ha.. Att de ofta, men inte alltid, kan anpassa sig till att leva med andra katter ska inte tas som en intäkt för att det är vad de vill..
Vi tar normalt hand om en kattunge när den är 12 veckor gammal. Jämför man med ett människobarn så motsvarar det ett barn i ett års ålder. Det är naturligt att katten betraktar sin människa som sin ”mamma” eftersom människan matar den och kelar med den. En tamkatt blir aldrig riktigt vuxen av den orsaken.
Så när din misse kommer och lägger sig i ditt knä och spinner och mår gott så är det inte för att den är social utan för att den är ”mammig” eller bara är ute efter en varm liggplats.
i Tags: Felin, Katt, Katter, Felis catus, Solitär, Husdjur, Beteende, Kisse, Misse, Kattägd, Kattrefnatt t
5 svar till “En solitär en..”
Man skall inte säga att katter är ointelligenta. Har en här hemma som har lyckats med att hitta Delete knappen på tangentbordet. Vilket två gånger gjort att jag fått börja om från början på vissa grejer jag jobbat med. Nu gillar ju förstås kattan att ligga mellan tangentbordet och bildskärmen så det kan ju vara en av förklaringarna. Men hon ligger där konstigt nog bara när jag sitter vid datorn. Om jag bara kunde få henne att lära sig skriva istället för att radera så skulle det kunna bli en del intressanta artiklar. Vore kul att veta vad som rör sig i huvudet på en katt.
Är hon inte stekt än så att man kan ta en bit av henne? Jag tänkte att hon legat över D-linken rätt länge nu ;o) Själv har jag två flugor till husdjur som surrar runt här inne. Önskar att de hade haft lite kattgener i sig så att de inte hade varit så sociala.
Jag har inga katter men jag har många djur och några av dem är det motsatta till katter, efter som de ska ha sällskap hela tiden annars blir de sjuka.
Marsvin kan inte leva lyckligt utan andra marsvin, så det är djurplågeri när folk köper ett marsvin att ha ensamt, men med katter är det nästan det motsatta som du säger Jinge.
Man kan lika gärna vända på det och säga att katter är rätt sociala om inte jakt på mat tvingar dem att hålla egna revir. Våra tamkatter lider inte av matbrist och på gården där jag bor umgås de bra. Inte är de som hundar, en sammanhållen flock, men de tycks gilla att vara sådär halvnära varandra och det har hänt att de gått ihop för att försvara varandra från inkräktare.
Bilden med fröken sovandes på routern är underbar. Finns det möjlighet att få se en större version som kunde läggas som skrivbordsbakgrund? :-)
En släkting boende ute i obygden har en mycket bestämd herre inneboende som går ut när han vill och kan vara ute på vift ett dygn ibland, men lika kelig och jollig som andra katter är han för det. Han gillar värme men tack vare sin tåliga päls så blir det snart för varmt ibland så han får uppsöka svalare sovplats än en människa. Ett sämre liv kan man ha här på jorden.