Obamas problem, finnar vill inte kriga


Nu börjar Barak Obama få problem hemma i USA på grund av landets krigströtthet och det faktum att fler amerikanska soldater nu tagit livet av sig än de som omkommit i strid, efter tjänstgöring i Irak och Afghanistan.

Det är också allt fler länder som ifrågasätter hur länge de ska ha soldater i landet, något som givetvis förstärks i takt med Natos stigande förluster. Det förekommer opinion mot kriget i varje land som skickat soldater till Afghanistan, och just nu tycks det som om finska soldater är alltmer tveksamma till att utsätta sig för risken att komma hem insvept i hemlandets flagga.

Det handlar knappast om att kriget är obegripligt, men det blir inte begripligare av att tidningarnas ledarskribenter inte själva vet varför soldaterna är på plats. I förrgår sade Svenska Dagbladets ledarskribent Claes Arvidsson att en av orsakerna var att man inte ville att talibanerna skulle stjäla Pakistans kärnvapen. Det var ett helt nytt argument, och någon förklaring till varför inte USA skulle hjälpa sina vapenbröder i Pakistan gavs ej.

En fullt tänkbar orsak till att de krigförande län-
derna börjar tröttna är kanske att den amerikanska bulvanen Hamid Karzai nu skrivit under en lag som ger afghanska män att svälta sina kvinnor om de inte ställer upp på sex i alla lägen. Det rimmar illa med talet om att soldaterna ska vara i Afghanistan för att befria kvinnorna från talibanerna när en av de värsta männen är landets egen regeringschef.

Här hemma i Sverige så har opinionen börjat vända, och det på ett påtagligt sätt. Nu är det bara ”liberaler”, eller om man ska kalla dem illiberaler, som är uttalade krigsförespråkare. Läget påminner om inställningen till USA:s krig mot Irak. Per Ahlmark har inte utmärkt sig speciellt mycket ännu, men praktiskt taget alla andra illiberaler har, plus ett antal moderater som Sten Tolgfors. Och precis som vanligt så håller det stora flertalet medborgare att vakna till sans, och när Aftonbladet undersökte om

bild

svenskarna ansåg att kriget var förenligt med vår neutralitetspolitik så svarade en majoritet nej.

Egentligen rätt självklart med tanke på att vi slåss på USA:s sida under amerikanskt befäl och tillsam-
mans med Nato. Ingen av kvinna född kan få det att rimma med ordet neutralitet. Den enda räddningen så här långt är väl att talibanerna både är skäggiga, tämligen brunbrända och dessutom ber till Allah. Jag blir alltmer övertygad om att det faktum att Sverige återigen är i krig, efter ett par hundra år av fred, kommer göra saken till en valfråga 2010. Och det blir inte den borgerliga högerregeringen som vinner på det.

i Andra om: , , , , , , , , , , , , , dn12 svd12 ab12 dbl12 pol12 t

[tags]Afghanistan, Liberaler, Illiberaler, Tolgfors, Nato, Isaf, Claes Arvidsson, Kärnvapen, Hamid Karzai, USA, Nato, FN, Neutralitet, Politik[/tags]


8 svar till “Obamas problem, finnar vill inte kriga”

  1. Blong: Argumentet om att Pakistans kärnvapen inte får hamna i händerna hos talibanerna eller AQ är inte alls ”helt nytt” utan är något som analytiker och ledarskribenter har diskuterat från och till ända sedan början på kriget mot terrorn.

    Analytiker och ledarskribenter sitter inte i den svenska regeringen, nu anförde vederbörande att detta var något slags aktuellt argument som motiverade konungariket att ha soldater på plats. En utomordentligt irrelevant kommentar.

    Den tes jag hävdar är att argumenten för att svenskar ska dö börjar tryta, och det visas bland annat på detta sätt.

  2. Nå, i vilket fall har nuvarande politiken totalt misslyckats. Pakistan är mer instabilt än någonsin och stödet till talibanerna är på ökande efter de vanliga bröllopsbombningarna från USA. Total katastrof för de som vill använda sig av det argumentet.

  3. Att ockupationerna i mellanöstern handlar om att kontrollera energitillgångarna är väl de flesta medvetna om, trots papegojmedias tjat om sk. ”demokratispridning” (som om inte icke-västerlänningar hade rätt att bilda sina egna styrelseskick). Att det också handlar om att bryta ner och neutralisera rasstaten israels grannar för att denna västerländska kolonialmakt skall vara ensam hegemon i regionen, börjar också infinna sig i folks medvetande.

    Men det finns en anledning till med NATO/USAs ockupationskrig, nämligen att omringa Ryssland, den enda stormakt som på allvar kan äventyra västmakternas agenda, och på sikt också Kina. Från Vardö i Nordnorge till Kyrgisistan i bortre asien har Ryssfientliga lydregimer installerats under den period Ryssland tillfälligt var försvagat. aggressionspakten NATO har också förskansat sig i nästan varje land med tunga vapen, helt efter den mall den polskfödda amerikanska rådgivaren Brsgbinjev Brzezinski (vokalerna är tydligen fortfarande sanktionerade där)ritade upp redan under Carter-eran.

    Efter Vladimir Putins Schack matt i Kaukasus förra året har spelpjäserna ändrat läge något, positioner har flyttats fram, men en mycket viktig pusselbit för USA är Finland. Ett land som har en mycket lång gräns med sin stora granne (och till skillnad från västmakterna, fredliga goda och blomstrande relationer) Lyckas man mot finländarnas vilja också göra detta land ryssfientligt och dra in de i NATO blir östersjön ett NATO-hav och Kronstadt och Kaliningrad instängda vid ev. öppna fientligheter. Kommer man att lyckas dra in finnarna i detta så som man försöker med Ukraina i Svarta havet? Mycket intressant läsning rekommenderas i Rick Rozoff´s artikelserie på:

    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=14538

    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=13614

  4. Det är bara att vänta till döden slår ordentligt till i svensklägret och många småpojkar blir av med livet, då kommer opinionen att kräva ministrarnas huvuden på fat.
    Dessutom närmar det sig en punkt där väst inte längre kan värva småpojkar för att fylla ”vakanserna” i Afghanistan, då kommer värnpliktsfrågan upp igen.

    Konstantin Pavlovitj sa: Jag avskyr krig. De förstör armerna.
    Eller som Benjamin Franklin uttryckte det: Det har aldrig funnits ett gott krig eller en dålig fred.

  5. När anledningarna till krig blir allt larvigare så blir samtidigt läget förvärrat. Man vet inte längre vad man gör – och säger… Jag är djupt oroad över männens krigande, som innerst handlar om illaluktande viril chauvinism och att spänna stridsmusklerna till bristningsgränsen…

    Jag förslår att vi tar hem alla svenska soldater – och i stället skyndsamt skickar iväg vår kortvuxne skolminister Björklund för att han på sitt oefterhärmliga sätt börjar domtera och skrämma iväg talibanerna, så att samtliga rusar åstad och kastar sig i havet. Major(kapten med majors avsked?) Björklund har ju i alla fall ordet i sin makt och kan nog göra storverk på annan ort än på den svenska.

  6. Det kan knappast ses som märkligt att finländare i största allmänhet är mer skeptiska till krig än vi svenskar. Finland har ju till skillnad från oss fått uppleva vilket helvete ett ’modernt’ krig innebär och vilka oöverskådliga kostander i mänskligt lidande det leder till.

    Att det sen även råkar vara ett faktum att den nuvarande regimen i Afghanistan är vad jag skulle kalla ’light-talibaner’ gör ju vårat stöd till densamma än mer märkligt. Karzai och hans regering är inget annat än kriminella krigsherrar som lyckats dupera omvärlden, läs USA, till att ge dom makten.

    Så länge vi i Väst låter denna vidriga regim sitta kvar vid makten så kan vi aldrig med rent samvete påstå att vi hjälper det afghanska folket ur deras lidande.

  7. Fast vad gäller den där undersökningen i Aftonbladet så hade man i samma artikel först en undersökning där man frågade hur många svenskar som var för truppnärvaron i Afghanistan. Då var nästan 75 % för det svenska deltagandet.