Just nu handlar många av de nyheter som vi får oss till livs om finanskrisen och den alltmer tilltagande recessionen. Många hävdar att den kommer att bli lika allvarlig som depressionen, men där är vi inte än. Men att skillnaderna blir större är helt klart, lika klart är också att den sittande regeringen gör vad den kan för att öka skillnaderna. Så har t.ex. pensionärer, arbetslösa och sjuka fått det sämre medan de med högre inkomster har fått stora skattelättnader, skatte- AB: ”Skillnaden i inkomst mellan rika och fattiga är de största på trettio år i Sverige. Det visar ny statistik från Statistiska centralbyrån. Samtidigt pekar brittisk forskning på den tidigare okända vidden av just hur destruktivt ojämlikhet är… …I länder med stora inkomstklyftor är psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord mer vanligt förekommande.” Det är på sin plats att påpeka att inkomstklyftorna accelererat under den borgerliga regeringen, men då ska vi vara klara över att tendensen varit nästan lika stark under de socialdemokratiska regeringsåren. Något som f.ö. visar sig på olika sätt idag när arbetarrörelsens representanter medverkar till att AMF-chefen fått löne- och pensionsförmåner för 60 miljoner. Det som annars får mig mest förundrad är annars de ny- och marknadsliberalas aversion mot att samhället ska få använda politiken som redskap för att styra ekonomin. Allt bör enligt dessas teser utsättas för marknadskrafterna, det är det bästa för samhället säger de. Vi som betalar elräkningarna ser hur det fungerar i praktiken. En kilowattimme kostar runt fyra öre att producera och numera får vi betala långt över en krona för samma kilowatt. Industri och finansmarknad ska samhället hålla sina långa fingrar borta från, men när bilindustrin krisar så vill deras ägare att staten ska gå in med multimiljardstöd. I USA så har den nytillträdde presidenten redan lovat att spendera över 8000 miljarder kronor för att stötta banker och industri, och vi har ännu inte sett slutsumman. Här hemmavid
|
så vill Saab och Volvo att vi skattebetalare ska skjuta till många miljarder av våra surt förvärvade slantar för att industrin ska slippa utsättas för de marknadskrafter som man i andra sammanhang prisar och lovordar. Många svenska banker har spelat bort sina pengar genom att satsa lånade pengar i baltstaterna. Nu visar det sig att detta var felsatsningar, precis som man inte redan från början visste att det var fel att satsa lånade pengar. Ska man ägna sig åt spel och dobbel är det alltid en fördel att faktisk ha dessa slantar innan man spelar bort dem. Försvinner de så drabbar det bara en själv, men nu kommer det drabba svenska skattebetalare i allt högre utsträckning. Och det viktigaste, det kommer inte att drabba höginkomsttagare i samma omfattning som dem med sämst ekonomi. För de bäst ställdas ekonomi har regeringen lånat pengar till att förstärka. Andra om: Finanskrisen, Bilindustrin, Högerpolitik, Högerregeringen, Subventioner, Marknadsekonomi, Nyliberalism, Recession, Depression, Politik it AB DN1 SvD1 DPS [tags]Finanskrisen, Bilindustrin, Högerpolitik, Högerregeringen, Subventioner, Marknadsekonomi, Nyliberalism, Recession, Depression, Politik[/tags] |
7 svar till “Sänka skatter med lånade pengar?”
Så sant. Det finns en bok ”Människans rikedomar” av Leo Huberman som förklarar mycket av det som sker. Läs den!!! Uno
Jinge, kom igen. Statliga subventioner till företag och räddningspaket är så anti-kapitalistiskt som det kan bli. Att kalla det nyliberalt eller marknadsliberalt är direkt oärligt.
Att vissa företag springer efter statliga pengar är inte konstigt. Företag är inte alls nödvändigtvis anhängare av kapitalism. Deras mål är att tjäna pengar och om de kan göra det med statens hjälp snarare än marknadens så kommer många att ta den chansen.
Maria, anledningen till varför nyliberaler får uppmärksamhet i media är dels för att deras prediktioner och varningar har slagit in och dels för att de är de enda som kommit med en trovärdig förklaring till krisens orsaker. Vänstern har kollapsat fullständigt och verkar inte veta vad den vill göra. Världens regeringar ägnar sig åt att ge statligt skydd och skattepengar till företag som utmärkt sig genom sin inkompetens. Trots all propaganda om räddningspaket från statligt håll är folk skeptiska till det. Du kan till den ekonomiska röran lägga till de integritetskränkande lagar (FRA, IPRED, ACTA..) som kommer från statligt håll. Är det så konstigt att de som förespråkar marknadsekonomi (i.e. att de företag som misskött sig får ta konsekvenserna av sitt agerande) och individuell frihet får uppmärksamhet?
Försök inte blanda bort korten! Statliga subventioner accepteras bara för att de sjabblat bort de egna slantarna. Går det bra för dessa företags ägare så gnäller de på statens regler, går det dåligt vill de ha statens garantier.
Jinge du skrev i kommentaren ”Går det bra för dessa företags ägare så gnäller de på statens regler, går det dåligt vill de ha statens garantier.” men gäller det inte den stora majoriteten av befolkningen?
När det går bra vill man betala mindre och när det går dåligt vill man ha mer? Hur mycket eller lite det än regnar är bonden missnöjd…
Snäppet mer seriöst krävs allt. Läs kommentarsreglerna! / jinge
Läs det fettstila stycke i länken som börjar med: Två saker lösgjorde kapitalismen ur 1930-talets depression: världskriget och utmaningen från arbetarklassen.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4861355.ab
@Lucas:
Visst har du rätt i att statlig inblandning är helt emot nyliberalismens ”regler”. Det är ju detta som gör det så märkligt att det nu är de mest högljudda nyliberalisterna/kapitalisterna som skriker efter statlig hjälp. Ska vi ha en ”fri” marknadsekonomi som ni nyliberaler vill får ni väl endå vara beredda att ta konsekvenserna vid era misslyckanden.
Personligen anser jag att den senaste krisen visar på kapitalismens stora problem, den förutsätter nämligen att vi människor är ansvarstagande och saknar girighet. När nu groteska bonussystem och skatteflykt satts i system av kapitalismens höjdare så finns det en klar risk att fotfolket, de som skapar mervärdet, tappar förtroendet för det ekonomiska system vi lever i.
Vad konsekvensen blir av detta är förstås omöjligt att sia om. I Sverige där vi knyter handen i fickan när vi är upprörda händer förstås ingeting. I länder som Frankrike där man har en historia av kamp mot orättvisor kan det bli en kraftig backlash för den fria marknadsekonomins förespråkare.