|
En av dem som kommenterade texten om Reinfeldt skrev: ”- Varför inte helt enkelt säga att oppositionen är kass och bjuder Alliansen på det här?”, och det rör sig om en person som normalt röstar på ett av de rödgröna partierna. Det är många som talar om högerkrafternas Mosa Mona-kampanj, men det är inte bara Mona Sahlin som har det svårt bland de rödgröna partiledarna. De har alla haft motgångar sedan valet 2006 och det finns inga tecken i skyn som talar för att det ska förändras inför valet 2010. Det är som om det inte längre finns några idéer, och inte heller någon ideologi. Visst, vi väntar alla på att arbetet med att sammanjämka partiernas politik ska bli klar, men ska det verkligen vara helt tyst från partierna under tiden? Men, invänder säkert någon, de hörs inte i bruset, men det beror på att massmedia är borgerligt styrda och ägda. Det är möjligtvis en delförklaring, men det är inte hela förklaringen. Att alliansens ministrar syns i i TV och tidningar är tämligen naturligt. Men ser man t.ex. på landets största tidning så är den hälftenägd av LO, samtidigt så har de några av Mona Sahlins duktigaste motståndare i sina spalter. När skrev tidningens politiske reporter senast en artikel som var positiv till socialdemokratin eller dess ledare? Jag vet inte, jag minns inte att jag ens läst en sådan artikel. Däremot minns jag att det är fel på Mona, hon klär sig fel och hon har fel halsduk. Det är svårt att hitta positiva omdömen i den journalistens spalter. Samma tidning har en namnkunnig debatt-
|
Man kan utgå ifrån att Bonniers förlag var medvetna om att den som fick uppdraget var kritisk redan från början. Och det är inte den enda socialdemokratiska tidningen som kritiserar Mona Sahlin hårdhänt. Flera av de mindre landsortstidningarna verkar ha satt det i system, möjligen är det enda chansen för dessa att bli omnämnda i Ekots tidningskrönika, vad vet jag. Det är givetvis viktigt att tidningarna kritiserar ledande politiker för deras tillkortakommanden och oklarheter. De borgerliga tidningarna kritiserar högeralliansens politiker ibland, men givetvis oftare de rödgrönas. Eftersom de flesta tidningarna är borgerliga så syns inte många hoppfulla ord om samarbetet mellan vänster- och miljöpartiet och socialdemokraterna. Och vad värre är, jag har börjat undra själv om de är kass och bjuder högeralliansen på det här? Andra om: Socialdemokraterna, Mosa Mona, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Mediegenomslag, Debatt, Mediekritik, Politik i t AB1 DN1 SvD12 [tags]Socialdemokraterna, Mosa Mona, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Mediegenomslag, Debatt, Mediekritik, Politik[/tags]
|
12 svar till “Är de rödgröna partierna redan förlorade?”
Jag är ingen Mona Sahlin anhängare eftersom jag inte tillhör hennes parti. Men jag tycker faktiskt synd om henne. Allt hon gör, säger, skriver analyseras in i minsta detalj och används mot henne. Att borgerliga företrädare gör det är en sak, men att hennes egna partikamrater ger henne knivar i ryggen hela tiden är förödande.
Visst har hon gjort tabbar genom åren, men vem fasiken har inte gjort det? Förtjänar hon verkligen så här mycket stryk som hon får? Hur ska man förvänta sig att hon ska bli en bra partiledare och förhoppningsvis statsminister nästa år när hon inte får arbetsro?
För ett halvår sen såg jag det som otänkbart att rösta på de borgerliga nu är jag inte fullt lika säker. Det har tillkommit ytterligare information som gör det hela lite mer komplicerat. En sådan fråga är energipolitiken. Jag är rädd för att en rödgrön koalition tar en massa flummiga beslut som folket får betala. Det är alltid lätt att handla för andras pengar. Det är väl nästan en svensk tradition? Jag är själv lite snål och vill nog precis som andra inte betala ut en massa pengar till ex SAAB mm mm.
Men hetsen mot sjuka och arbetslösa är naturligtvis totalt oförlåtligt. Men precis som borgarna säkert listat ut så är det frågor som så småningom glöms bort…
Oppositionen äger inte minsta stöd av Aftonbladet. En semiporrblaska helt i marknadskrafternas våld. Halvrabiata skribenter i allt från sportens Anrell vilken äcklas av allt ickesvenskt, till ett utrikespolitisk förfall sedan Håkan Jaensson lämnade kulturredaktionen. Bara DN´s Lisa Bjurwald torde vara mer antivänster i svensk press.
All press, ALL press är numera borgerligt inriktad och den sk. vänsterpressen som högern alltid angripit med statistik som: 90% av journalistkåren är vänsterorienterad kan vi idag bortse ifrån. Då dessa ”vänsterjournalister” sitter mätta och nöjda i sina innnerstadsbostadsrätter, helt utan kontakt med de människor de antogs företräda.
Som bevis för jag de media människor som bor i min egen port.
Det finns nästan inslag av sadomasochism och martyrskap i Sahlins stil, den lyssnande, mjuka. Glöm inte bort att hon är kvinna också, de går alltid hårdare åt kvinnorna både manliga och kvinnliga skribenter. Jag tror inte det ska underskattas.
Jag hade hellre sett någon annan än Sahlin på denna post, men nu är det för sent och jag tycker vi måste fokusera på hur vi ska vinna valet med Sahlin som nästa statsminister. 4 år till med Reinfeldt & Co låter som en mardröm.
Så sant som det är sagt Pastey! Ngt annat alternativ bjuds inte!
Mona är helt klart den bästa kvinnliga partiledaren just nu, tänk om sagt något så här dumt. Fast nån mosa Maud kampanj finns det inte, tyvärr.
”Näringsminister Maud Olofsson tycker att systemet med bonus ska vara kvar i statliga företag. Men hur det eventuellt ska förändras kan hon inte säga.
–?Om vi inte ska ha kvar resultatlönerna kan vi inte heller ha sopåkare och byggnadsarbetare som har resultatlöner. Då måste vi skrota hela systemet. Det är ingen beredd att göra, hävdade Maud Olofsson på ett pressmöte i riksdagen på tisdagen.”
Det var idiotiskt att plagiera borgarna genom att skapa den röd-gröna alliansen. Dessutom på det sätt den röd-gröna alliansen skapades visar på inkompetens hos det tre partierna
Den verkliga styrkan hade legat i att s, mp och vp hade drivit sina politiska frågor var för sig och sagt att valresultatet ska ligga till grund för eventuella regeringsförhandlingar.
Som det är nu har de med sina ministerambitioner och skicklig borgerlig taktik lurat sig själva in i en återvändsgränd.
I det läge de har skapat så går inte det att skrota plagiatet, utan de måste köra vidare och löpa stora risker att förlora valet med en utslätad politik.
I Expressens och Aftonbladets enkater far Fredrik Reinfeldt mellan 70 – 80 % av de positiva rosterna.
Mona Sahlin fortsatter som vanligt och opponionsiffrorna sjunker som en sten.
Men nar nagot bor korrigeras sa skall partledningen ingripa med det gor den inte.
Ar felet att den till storsta del bestar av
” fat cats” avlonade med skattemedel i de jobb partiboken har varit en forutsattning for att det fatt och att de ar trotta och inaktva och och anser det besvarligt att gora nagot.
De synes nu vara de enda i landet som inte bryr sig om vilken vandrande katastrof Mona Sahlin ar for partiet.
Maud uttrycker sig klantigt aldeles för mycket för en politiker på den positionen.
Märkliga Mona är ett fenomen då hon trots ganska många historiska fadäser kommit tillbaka till partitoppen.
Lägre rankade politiker som till sist blir ministrar hårdgranskas och åker ut för minsta lilla felaktiga kvitto.
Och angående nästa mandatperiod så får gärna Borg sköta kassan.
Hemska tanke att låta slösaren Östros härja eller att Eriksson/Wetterstrand får igenom sina miljöstraffskatter som skulle få dagens koldioxidskattehöjningar att blekna.
Någon nämnde pengar till bilbolag m.m. Med Ohly så hade nog SAAB fått ingå i den offentliga sektorn.
Konspirationssnacket om att media är borgerlig är väl något av det löjligaste man får höra, men kanske inte så konstigt när man sympatiserar med ett parti som har dominerat den offentliga och privata sfären i Sverige under flera generationer. Man blir lite bortskämd helt enkelt.
Sanningen är att man får leta länge efter ett mer indoktrinerat sosseland är Sverige, och mediadebatten styrs huvudsakligen (i förhållande till väljarbasen) av Aftonbladet, som endast undantagsvis kritiserar oppositionen och framställer Alliansen i god dager. Om det under en viss tid varit ovanligt lite positivt om oppositionen i nämnda vänstertidning beror det förmodligen på att inte heller har funnits något positivt att skriva om. Hur man överhuvudtaget, oavsett partitillhörighet, kan ha förtroende för Mona Sahlin övergår mitt förstånd. Hon har inte kontroll över sin privatekonomi, har visat att hon inte kan sköta ett företag, och nu ska hon bli regeringschef?
Nå, trots att det är absurt har hon goda chanser att lyckas, så mycket vänsterpropaganda har vi läst i media och i skolan sedan vi var små att Mona förmodligen klarar det ändå. Till förlust för Sverige.
Jag tror att orsaken till vänsterns optionsfall beror på olika orsaker, som i sig inte har något samband. Någon orsaker till Alliansens uppgång måste man nog tillskrivas Fredrik taktik att hela tiden sno vänsterfrågorna ifrån option, och från folket!
Nyligen så hade moderaterna en sorts kongress där man arbetade med moderaternas kommande ideriktning, där begrepp som rättvisa lyfte fram. Fredrik sneglar också mycket på USA vad gäller Obamas görande och låtanden (USA i stort har alltid varit en tung trendsättare). Vi har alltså i USA ett vänsterval som en svensk högerregering vinner på?
Så här går hantverket till: Fredrik ser till att sammanställa alla personliga brev han får. Om Fredrik fler än 100 brev från privatpersoner som skriver om samma sak: t ex orättvisa bonusavtal o.s.v. så går han ut och gör ett uttalande i media. Dessa uttalanden lyfts fram av de slammade konservativa redaktionerna som är rörande eniga i att till varje pris undvika problematiserar hans egen orättvisa politik. Gör Mona ett liknande uttalande så blir bemötandet lite mer styvmoderligt från de högerägda medialandskagörande och låtandenpet. På så sätt så halkar optionen alltid efter och måste därför rätta sig efter Fredriks taktpinne – optionen förlorat här totalt sitt initiativ vilket resulterar i att Moderaternas politik populariseras.
Tricket är att sakfrågan lyfts aldrig fram…Alls någonstans! Orättvisorna har ALDRIG under modern tid var STÖRRE än i dag.
Maria, det går också att tolka detta överdrivna vi-andet som varande majestätplural – eller som milt maktspråk när sjuksköterskan frågar patienten:- Hur mår vi idag då?
Det är dags att ta tempen, för snart ska vi äta frukost.-
Jag tror att vår statsminister undervärderar större delen av oss svenskar och ser sig själv som den gode herden, vars uppgift är att leda fåren rätt.