Den obehagliga frågan i titeln är nog lika aktuell idag som för exakt ett år sedan, då denna artikel publicerades första gången. Därför ny publicering.

Artikeln.
Fråga om världskrig är väl tillsammans med klimatfrågan de viktigaste just nu. Båda är enligt min mening direkt relaterade till det kapitalistiska produktionssystemet.

Denna artikel är skriven av Dr. Paul Craig Roberts som varit biträdande minister för vid Treasury for Economic Policy i president Reagans regering på 1980-talet och biträdande redaktör på Wall Street Journal. Han har varit kommentator för Business Week, Scripps Howard News Service, och Creators Syndicate. Han har haft olika utnämningar vid universitet. Roberts site har många läsare runtom i världen. Hans senaste böcker är The Failure of Laissez Faire Capitalism and Economic Dissolution of the West, How America Was Lost, och The Neoconservative Threat to World Order.

Kollapsen av Sovjetunionen år 1991 födde en farlig amerikansk ideologi som kallas neoconservativism. Sovjetunionen hade tjänat som ett hinder för USA:s utrikespolitik. Med avskaffandet av denna begränsning för Washington, förklarade de neokonservativa att deras agenda var USA:s världshegemoni. Amerika var nu ”den enda supermakt”, som kunde agera utan återhållsamhet var som helst i världen.
Washington Posts neokonservative journalist Charles Krauthammer sammanfattade ”Vi har överlägsen (overwheming) global makt. Vi är historiens utsedda väktare i det internationella systemet. När Sovjetunionen föll, föddes något nytt, något helt nytt, en unipolär värld som domineras av en enda supermakt utan någon rival och med avgörande räckvidd i varje hörn av världen. Detta är ny utveckling i historien, som inte setts sedan Roms fall.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Romerska_rikets_fall

Den väldiga unipolära makt som historien har gett Washington måste skyddas till varje pris. År 1992 formulerade försvarsdepartementets statssekreterare Paul Wolfowitz (bilden till höger) Wolfowitz-doktrinen, som blev grunden för Washingtons utrikespolitik.
Denna doktrin säger att det ”viktigaste målet” för amerikansk utrikes- och militärpolitik är ”att förhindra uppkomsten av en ny rival, antingen på territoriet i före detta Sovjetunionen eller någon annanstans, som utgör ett hot [mot USA:s unilaterala åtgärder] som fanns då Sovjetunionen existerade.” Detta är en dominerande fråga som ligger till grund för den nya regionala försvarsstrategi, och som kräver att USA strävar efter att förhindra fientlig makt från att dominera en region och kunna bli en global makt. En ” fientlig makt” enligt doktrinen är ett land som är tillräckligt stark för att ha en utrikespolitik oberoende av Washingtons.
Hävdandet av unilateral amerikansk makt börjar på allvar under president Bill Clinton (1993-2001) med interventionerna i Jugoslavien, Serbien, Kosovo, och flygförbudszonen över Irak. År 1997 publicerade de neokonservativa sitt ”Projekt för ett nytt amerikanskt århundrade.” (“Project for a New American Century.”) År 1998, tre år före 9/11, skickade neokonservativa ett brev till president Clinton och efterlyser ett regimskifte i Irak och ”avlägsnandet av Saddam Hussein från makten.” De neoconservativa vill i sitt program ta bort sju regeringar på fem år. http://www.globalresearch.ca/we-re-going-to-take-out-7-countries-in-5-years-iraq-syria-lebanon-libya-somalia-sudan-iran/5166

Händelserna den 11 september 2001 betraktas av som ”det nya Pearl Harbor” och de neokonservativa sade att det nu var nödvändigt att påbörja sina erövringskrig i Mellanöstern. Paul O’Neil, president George W. Bushs första finansministern, har sagt offentligt att dagordningen för president Bushs första möte med sin regering var invasionen av Irak. Denna invasion var planerad före 9/11. Sedan 9/11 har Washington helt eller delvis förstört åtta länder och konfronterar nu Ryssland både i Syrien och i Ukraina.

Ryssland kan inte tillåta ett jihadistiskt kalifat som omfattar hela eller delar av Syrien/Irak, eftersom det skulle vara en bas för destabilisering i muslimska delar av Ryska federationen. Henry Kissinger själv har förklarat detta faktum. Men de maktgalna fanatiska neokonservativa, som kontrollerade Clinton, Bush och Obamas regimer är så absorberade i sitt övermod och arrogans att de är beredda att låta sin turkiska marionett skjuta ner ett ryskt flygplan och att störta den demokratiskt valda regeringen i Ukraina som var på god fot med Ryssland och ersätta den med en amerikansk marionettregering.
Mot denna bakgrund, kan vi förstå att den farliga situationen som världen står inför är en produkt av den neokonservativa arroganta politik för en amerikansk världshegemoni. Misslyckandena i bedömning i de syriska och ukrainska konflikter är konsekvenserna av den neokonservativa ideologin.

För att uppnå amerikansk hegemoni kastade de neokonservativa bort de garantier som Washington gav Gorbatjov att Nato inte skulle flytta en tum österut. De neokonservativa drog USA ur ABM-avtalet, vilket anges att varken USA eller Ryssland skulle få utveckla och distribuera anti-ballistiska missiler. De neokonservativa skrev om USA:s krig doktrin och ändrade kärnvapens roll som avskräckande vapen till att kunna användas för ett förebyggande första anfall direkt. De neokonservativa började anlägga kärnvapenbestyckade baser vid Rysslands gränser och hävdade att orsaken var att skydda Europa från icke-existerande iranska kärnvapenbestyckade interkontinentala missiler (ICBMs).

Ryssland och Rysslands president Vladimir Putin, har demoniserats av neokonservativa och deras marionetter i den amerikanska regeringen och i media. Till exempel har presidentkandidaten Hillary Clinton sagt att Putin är ”den nya Hitler.” En tidigare CIA-tjänsteman föreslog att Putin skulle mördas. Presidentkandidaterna i båda partierna konkurrerar i fråga om vem som kan vara den mest aggressiva mot Ryssland och mest förolämpande mot Rysslands president.
Effekten har varit förstört förtroende mellan kärnvapenmakter. Den ryska regeringen har lärt sig att Washington inte respekterar Washingtons egna lagar, än mindre folkrätten, och att Washington inte kan förväntas att hålla någon överenskommelse. Denna brist på förtroende, tillsammans med aggression mot Ryssland från Washington och presstitute media, med eko i europeiska huvudstäder, har lagt grunden för kommande kärnvapenkrig. Eftersom Nato (i huvudsak USA) inte har några utsikter att besegra Ryssland i konventionellt krig, mycket mindre att besegra en allians mellan Ryssland och Kina, kommer kriget att bli ett kärnvapenkrig.

För att undvika krig, är Putin icke-provocerande och försiktig i svaren på västerländska provokationer. Putins ansvarsfullt beteende misstolkas dock av neokonservativa som tecken på svaghet och rädsla. De neokonservativa ber president Obama att hålla uppe trycket mot Ryssland, och menar att Ryssland kommer att ge upp. Dock har Putin gjort klart att Ryssland inte kommer att ge efter. Putin har sänt detta budskap vid många tillfällen. Till exempel 28 september på 70-årsdagen av FN sa Putin sade Ryssland inte längre kan tolerera situationen i världen. Två dagar senare tog Putin befälet över kriget mot ISIS i Syrien.

De europeiska regeringarna, särskilt Tyskland och Storbritannien, är delaktiga i utvecklingen mot ett kärnvapenkrig. Dessa två amerikanska allierade eller lydstater möjliggör Washingtons hänsynslösa aggression mot Ryssland genom att upprepa Washingtons propaganda och stödja Washingtons sanktioner och åtgärder mot andra länder. Så länge Europa bara är en förlängning av Washington, kommer utsikterna för Armegeddon fortsätter att stiga.

Ett kärnvapenkrig kan endast undvikas på ett av två sätt. Ena sättet är att Ryssland och Kina kapitulerar och acceptera Washingtons hegemoni. Det andra sättet är att en självständig ledare i Tyskland, Storbritannien, eller Frankrike dra landet ut ur Nato. Det skulle påbörja en panikartad flykt för att lämna Nato, som är Washingtons främsta verktyg för att orsaka konflikt med Ryssland och därmed är den farligaste kraften på jorden för varje europeiskt land och för hela världen. Om Nato fortsätter att existera, kommer Nato tillsammans med USA:s neokonservativa ideologi göra kärnvapenkrig oundvikligt.

Några bakgrundsutgifter
* USA, som har c:a 4 % av världens befolkning, har c:a 1/3 av världens militärutgifter.
* Under Obama har en kraftig och dyr modernisering inletts av kärnvapen.
* USA har över 700 militärbaser i ett hundratal länder och har anlagt nya baser runt Ryssland och Kina. Dessa torde vara kärnvapenbestyckade. (Olika uppgifter finns).

* USA:s och EU:s stöd till den fascistinfluerade statskuppen i Ukraina dagen efter Janukovitj’s överenskommelse med oppositionen ifrågasätter verkligen stödet till de vanliga demokratiska principerna.
* De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och Iran etc. strider mot FN-stadgan och internationell rätt.

Anders Romelsjö: Jag tror att risken för storkrig och kärnvapenkrig har ökat. USA:s relativa ställning ekonomiskt har försvagats jämfört med Kina, och BRICS med dess investeringsbanker mm är en allt tydligare konkurrent. Men USA har nu större inflytande i Mellanöstern efter mycket brutala krig, och EU har visat sig följsamt i en odemokratisk och brutal krigspolitik. I USA finns säkert de som räknar med att USA:s makt kommer att vara mindre om några år, och andra som tycker att det är dags att gå vidare nu när man är så mäktiga. Båda bedömningarna kan leda till nya och farliga krigshandlingar. Olika aspekter på USA, risken för storkrig och motsättningarna och risken för storkrig diskuteras i skriften ”USA som världspolis”.
Den viktiga slutsatsen är att vi måste arbeta hårdare och bredare för fred i världen!Alternativet att ge efter för USA:s brutalitet leder till större ofrihet och fattigdom för de många. Vi vet vad Västs eftergiftspolitik mot Hitler medförde – ökad aptit och världskrig. Och Sverige står säkrare utanför krigsorganisationen NATO
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, krig NATO EU, Ryssland Merkel, Hollande,