Detta är ett något förkortat utdrag ur artikeln ”US-NATO Military Deployments, Economic Warfare, Goldman Sachs and the Next Financial Meltdown” av professor Michel Chossudovsky. Artikeln har publicerats 14/8 på WashingtonsBlog. Ett avsnitt från boken ”USA som världspolis” har lagts till. Är det förmätet att fundera på termen ”korruption”?

Artikeln.
Vilken är relationen mellan vanligt krig och ”ekonomisk krigföring”?
frågar sig artikelförfattaren och fortsätter ”En krigshandling är alltid ett ekonomiskt företag som stöder dominerande företagens intressen. Genomförandet av US-Natos militära operationer utförs på uppdrag av kraftfulla finansiella institutioner.”
De USA-ledda krigen i Mellanöstern under den humanitära täckmanteln ”globalt kriget mot terrorismen” tjänar i hög grad tjänar intressena på Wall Street, hos de angloamerikanska oljekonglomeraten, de så kallade försvarsindustrierna, de biotekniska konglomeraten (Monsanto m.fl. ), Big Pharma och de stora mediaföretagen.

Modern krigföring är ingalunda begränsad till militära och operationer. Washington genomför inför inte bara ekonomiska sanktioner mot länder som inte stöder dess imperialistiska agenda, utan främjar också direkt destabilisering av nationella ekonomier. Medan Pentagon och Nato samordnar militära operationer mot suveräna stater, genomför Wall Street samtidiga destabiliserande åtgärder på de finansiella marknaderna, inklusive riggning av olje-, guld- och valutamarknaderna – riktat mot Ryssland och Kina.
Den heter ”ekonomisk krigföring”, det är en del av samma globala agendan, det genomförs parallellt och i samordning med utplaceringen av USA-NATO:s militära krafter. I detta avseende, medan Obamas ”Pivot till Asien” riktad mot Kina innebär utplaceringen av amerikanska sjöstridskrafter i Sydkinesiska havet, förstärks detta genom samtidiga destabiliserande åtgärder på Shanghai börsen. Den ultimata avsikten är att undergräva -genom icke-militära behovs den nationella ekonomin i Folkrepubliken Kina.

Krig och finansiell krigföring.
Ekonomisk krigföring kräver information och ofta samråd och samordning på högsta regeringsnivå. Informationen i den militära underrättelsetjänst och företagens finansiella systemet överlappar genom olika möten och samråd.

Rikligt dokumenterad är att mega-banker på Wall Street och deras närstående hedgefonder kan utöva sitt inflytande hos de högsta nivåerna av den amerikanska regeringen, inklusive utrikesdepartementet, Pentagon och Vita huset. Systemet med korsvisa utnämningar hos företag och lobbyorganisationer är en del av denna process. Nationella säkerhetsrådgivare och tidigare anställda vid Pentagon får anknytning till eller tjänst hos Världsbanken. Före detta regeringschefer – och ledamöter och högre regeringstjänstemän får konsultuppdrag hos större banker. CIA-tjänstemän är inblandade som rådgivare i viktiga handelsförhandlingar, etc. Omvänt så utses Wall Street-bankirer till nyckelpositioner i regeringen.

I början av augusti utsåg Goldman Sachs Natos tidigare generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen till finansiell rådgivare. Under de senaste fem åren (2009-2014), har Rasmussen varit aktivt engagerad i att samordna Natos ”humanitära” bombangrepp i Mellanöstern för att inte tala om Natos militära installationer nära Rysslands i Östeuropa, de baltiska staterna och Svarta havet.
Under hans tid som Danmarks statsminister (2001-2009), var Rasmussen med om att (under en nyliberal politisk dagordning) försvaga Danmarks välfärdssystem vid sidan av privatiseringen av statliga tillgångar. Rasmussens konsultverksamhet rådgivning kommer att användas i Goldmans lobbyverksamhet i EU, det vill säga arbetet med att påverka politiskt och strategiskt beslutsfattande.

Rasmussen är en i lång rad av framstående tjänstemän och politiker som agerar som konsulter för Goldman Sachs.
Borgmästare i Chicago Rahm Emanuel som var Obamas stabschef, var också konsult till Goldman. Hans roll ”var att presentera oss till människor” för att citera en talesman för Goldman Sachs på den tiden.
Peter Sutherland som var EU-kommissionär, handelsförhandlare och därefter generaldirektör för Världshandelsorganisationen (WTO) utsågs under 2005 till Goldman Sachs till icke-verkställande ordförande. Han avslutade sin tjugoåriga tjänst hos 2015.
Robert Zoellick, tidigare president för Världsbanken anslöt sig till Goldman Sachs under 2013 som ordförande i bankens styrelse av internationella rådgivare. Zoellick har tidigare haft flera högt uppsatta positioner i den amerikanska administrationen. Han var biträdande utrikesminister (2005-2006) under Bushadministrationen.

Det fungerar åt båda hållen: regeringstjänstemän utses till viktiga positioner i Goldman Sachs. Å andra sidan utses Goldman Sachs tjänstemän till nyckelpositioner i USA:s regering. George W. Bushs finansminister Henry Paulson (2006-2009) var tidigare ordförande och koncernchef i Goldman Sachs. Dessa utnämningar gör det möjligt för Goldman Sachs (och andra viktiga aktörer på Wall) att påverka och manipulera regeringens politik. Dessa utnämningar gör det möjligt Goldman Sachs bland annat Wall Street megabankerna att manipulera regeringens politik.

Det ger också tillträde till andra viktiga banker. Den uppmärksammade/beryktade utnämningen av förre detta Goldman Sachs tjänstemannen Mark Carney till posten som guvernör (ungefär VD) för Bank of England. Han var tidigare guvernör för Bank of Canada, och biträdande minister i Kanadas regering. Han leder också Financial Stability Board inom G20.

Mario Draghi, var vice ordförande och verkställande direktör för Goldman Sachs International (2002-2005), innan han utsågs till guvernör för Bank of Italy (2005-2009). År 2011 utsågs han till guvernör i Europeiska centralbankens (ECB). Goldman Sachs är en trojansk häst med sina tidigare banktjänstemän utplacerade i centrala statliga positioner. Dessa utnämningar ger Goldman Sachs med möjlighet att påverka och övervaka genomförandet av den makroekonomisk politiken.

Dessutom kan deras tidigare tjänstemän förse dem med insiderinformation inifrån regeringsstrukturen. Större marknadssatsningar eller marknadsmanipulation av stora finansiella institutioner kräver avancerad kunskap om beslut som fattas inom regeringen och militär underrättelsetjänst. Dessutom kommer deras tidigare tjänstemän förse dem med insiderinformation som kommer inifrån regeringsstrukturen.

I maj 2015 utsågs dåvarande Goldman Sachs-tjänstemannen Andrew J. ”Buddy” Donohue till SEC stabschef vilket gör det möjligt för honom att ”reglera Wall Street”, att tala för Wall Street. Finansmarknaderna, inklusive mångbiljonhandeln med derivat är i oordning. Den är ytterst instabil, till stor del som en följd av marknadspåverkan och spekulation av mäktiga aktörer, för att inte tala om bristen på tillsyn.

Goldman Sachs spelade en central roll i 2008 års finansiella härdsmälta, med sin tidigare ordförande och VD Henry Paulson som finansminister.
Med bitter ironi ser man att institutionella spekulanter är ansvariga för reglering av finansmarknaderna. Nästa finanskraschen, kommer att vara reglerad av SEC med förre Goldman Sachs-tjänstemannen ”Buddy” Donohue i förarsätet, som agerar på uppdrag av en handfull ”too big to fail” finansinstitut.

Låt oss inte misströsta. Goldman Sachs kontrollerar inte det amerikanska finansdepartementet. Det gör nuvarande finansministern, förre tjänstemannen Jacob Lew i Citigroup. Under sin tid på Citigroup före finanskrisen 2008 var Lew ansvarig för en spekulativ hedgefondinvesteringsenhet inriktad på spekulation i att bostadsmarknaden skulle kollapsa, enligt Huffington Post.
Det är värt att notera att finansministern Jack Lew också var inblandad i det som bäst beskrivs som ”laglig skatteflykt” genom överföring av medel från Citigroup till skatteparadiset Caymanöarna. Enligt Weekly Standard (februari 2013) hade Lew översyn över hundra Cayman Island investeringar när han arbetade på Citi Bank. Det har tidigare rapporterats att Lew själv hade investerat i en fond som baserades på Caymanöarna.

I presidentvalskampanjen år 2012 kritiserade Obama Mitt Romneys Cayman Island investeringar som ”satsningar mot Amerika.” Bara några månader efter valet nominerade Obama Jacob Lew, som själv hade liknande investeringar och även övervakade investeringsfonder där, att bli nästa finansministern.
Vid utfrågning 13 Februari 2013 på Capitol om sin investering på Caymanöarna åberopade Lew okunskap. Han hävdade att han inte visste att fonden han investerat i fanns på Caymanöarna.

Kan en finansiell härdsmälta hända igen?
Vi har att göra med en komplex process av riggning av marknader och manipulation. Den här artikeln har skummad på ytan med fokus på utvalda viktiga utnämningar till fördel för Wall Streets megabanker. Låt oss beröra frågan om så kallat ”finanspolitiskt ansvar”. En spekulant och skattesmitare (Jacob Lew) ansvarar för finans- och penningpolitiken vid det amerikanska finansdepartementet medan regleringen av de stora amerikanska börserna hos Security and Exchange Commission (SEC) är i händerna på Goldman Sachs, vilket också innebär att SEC kan inte användas för att åtala Goldman Sachs, CitiGroup et al. för insiderhandel och finansiella bedrägerier.

Extra utdrag ur boken ”USA som världspolis”, kapitel 2.9.4 ”Presidentens män”.

Särskilt framträdande har inflytande från finanssektorns män (det är så gott som enbart män) varit i USA:s finansdepartement. Robert Rubin, finansminister under president Bill Clinton var ordförande i den stora investmentbanken Goldman Sachs (som stödde Obamas presidentkampanj med 1 miljon dollar 2008), liksom den siste finansministern Henry Paulson hos president George W Bush. Rubins främsta insats under Clinton var avskaffandet av Glass-Stegall-lagen, och att avreglera finansmarknaden genom införandet av Gramm-Leach-Billey -lagen 1999. Han avgick 1999 och blev genast att han blivit senior rådgivare hos den stora banken Citigroup, som fick stora fördelar av den avreglering som genomfördes under Rubins tid som finansminister. Själv fick Rubin fick motsvarande 126 miljoner dollar i kontanter och aktier under den kommande tioårsperioden.

Han efterträddes som finansminister av sin medarbetare ekonomiprofessorn Lawrence Summers, som blev chefsrådgivare åt president Obama i ekonomiska frågor, och som 2008 fick ersättning på 5,2 miljoner dollar som en av cheferna för en hedgefond, och närmare 3 miljoner som talare för storbanker. Den nuvarande finansministern Timothy Geithner är en tidigare medarbetare till Rubin och Summers. Bland ansvariga i Obamas administration för ekonomifrågor finns tidigare toppchefer i de stora bankerna och investmentbankerna. Förre chefekonomen i IMF Simon Johnson skrev i en artikel 2009 att “Elitintressena inom näringslivet – finansintressen i USA spelade en viktig roll för att skapa krisen genom sitt omättliga risktagande (”ever larger gambles”), med regeringens underförstådda stöd, fram till den ofrånkomliga kollapsen. Ännu mer oroande är att samma intressen idag kan utnyttja sitt inflytande för att förhindra genomförandet av reformer som ökar sannolikheten för att man ska kunna häva recessionen och undvika en djupdykning. Regeringen förefaller hjälplös, eller ovillig, att ingripa mot dem”. (de Vylder 2009:56).
Till bilden hör att den kanske främste representanten för demokraterna, Chuck Schumer, i den kommitté med representanter från demokraterna och representanthuset som tillsatts för att komma med förslag om ny lagstiftning för finansmarknaden är en känd försvarare av finansvärldens intressen. Han fick själv 1,65 miljoner dollar (mer än 10 miljoner kronor) i ersättning från finansmarknaden år 2009. Nitton av 22 medlemmar i denna ”Senate Banking Committee erhöll ersättning från Wall Street 2009 – snacka om oberoende. Man har anledning att notera att Wall Street stödde Obamas valkampanj med 14,9 miljoner dollar, en bra bit över 100 miljoner kronor år 2008. Allt detta bidrar till att förklara att det endast fattats beslut om högst begränsade regleringar och inte om tydligt ökad demokratisk kontroll över finansvärlden från Obama och hans administration.

intressant.se, finanser, EU, orättvisor, politik, kapitalism, rikedom, jämlikhet,korruption, ekonomi, demokratiObama, socialism, USA, skandal,

WashingtonsBlog Commondreams Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11 Wolodarski i DN 4/11 2012