Den här artikeln av PC Roberts pekar på vikten av ideologi, och enligt min mening på att tydligt framställa och konkretisera ett tydligt socialistisk alternativ till kapitalismen. Tsirpas ”utveckling” är ett tragiskt exempel på vart avsaknaden av en medveten socialistisk ideologi leder – till att denne socialist i ord nu vill leda genomförandet av ett neoliberalt, superkapitalistiskt program i Grekland, trots att en färska folkomröstning inte gav stöd för detta. Som Kildén och Åsman skriver och som en intervjuad grek sa i radion igår är det möjligt att åtstramningspaketet banar vägen för en kraftig frammarsch för fascistoida Gyllene gryning – eller för det grekiska kommunistpartiet som länge hävdat att Syrizas politik inte är antikapitalistisk. (Artikeln har översatts av mig och presenteras något nedbantad.)
Författaren PC Roberts var biträdande finansminister i Reagan-administrationen. Han har varit biträdande redaktör och krönikör i Wall Street Journal, kolumnist för Business Week och Scripps Howard News Service. Han har haft flera universitetsposter. Hans har skrivit boken ”The Failure of Laissez Faire Capitalism and Economic Dissolution of the West”. Hans senaste bok heter ”How America Was Lost”. ,
Artikeln.
Hela Europa, och världen i övrigt ser att Syriza kapitulerat för ombud för de en procent rikaste (”One Percent”). Budskapet från Syrizas kollaps är att den sociala välfärden som Grekland uppnått efter Andra världskriget kommer att avvecklas.
Pensioner och hälso- och sjukvård för äldre reduceras. ”One Percent” behöver pengarna. Grekiska öar, hamnarna, vattenföretagen, flygplatserna, hela arsenalen av nationella arv ska säljas till ”One Percent”. Till fyndpriser, naturligtvis, men inte på de efterföljande räkningarna för användning av privatägt vatten.
Detta är den tredje omgången av åtstramning som ålagts Grekland, en åtstramning som krävt medverkan av den grekiska regeringen. Åtstramningarna fungerar som en täckmantel för plundringen av det grekiska folket. IMF står bakom åtstramningspolitiken, trots att IMF:s ekonomer har sagt att tidigare åtstramningsåtgärder har visat sig vara ett misstag. (A Romelsjö:IMF har nu riktat kritik mot EU för alltför hårda åtstramningar och föreslår skuldavskrivningar). BNP har minskat med åtstramningarna. Därför har Greklands skuldsättning ökat. Varje ny omgång av åtstramningar minskar möjligheten att betala skulden.
Grekisk demokrati har visat sig vara impotent. Plundringen fortsätter trots omröstningen för en vecka sedan då det grekiska folket avslog trojkans/institutionernas förslag. Alexis Tsipras är vald till premiärminister – men representerar inte det grekiska folket utan ”One Percent”.
En suck av lättnad från ”One Percent” har hörts över hela världen. Detta påstådda europeiska vänsterparti har kapitulerat precis som Storbritanniens Labourparti, det franska socialistpartiet, och alla andra.
Utan en ideologi är den europeiska vänstern död, precis som är det demokratiska partiet i USA. En regering som inte tillvaratar människor är inte en demokrati. Vi kan se detta klart i Grekland. En vecka efter det att grekiska folket uttryckt sig beslutsamt i en folkomröstning, ignorerar deras regering detta till favör för ”One Percent”.
Den europeiska vänstern dog med Sovjetunionen. Sovjetunionen var en symbol om att det fanns ett socialistiskt alternativ till kapitalismen. Sovjetunionens kollaps berövade vänstern ett ekonomiskt program och lämnade vänstern, åtminstone i USA, med ”sociala frågor” som abort, homosexuella äktenskap, jämställdhet mellan könen och rasism, vilket undergrävde vänsterns traditionella förankring i arbetarklassen. Klasskamp försvann i frågor gällande heterosexuella och homosexuella, svarta och vita, män och kvinnor.
Idag då folket i Väst står inför försämringar och världen inför risk för kärnvapenkrig som en följd av de amerikanska neokonservativa uppfattning att de som Historiens utvalda folk har rätt till världshegemoni, är den amerikanska vänster upptagen med att hata Sydstatsflaggan.
Kollapsen av Europas Syrzia, innebär att om inte mer beslutsamma partier framträder i Portugal, Spanien och Italien, så går stafettpinnen till högerpartierna – till Nigel Farages brittiska Independence Party, Marine Le Pens Nationella Front i Frankrike, och andra högerpartier som står för en slags nationalism mot nationell förintelse med EU-medlemskap.
Syriza kunde inte lyckas när man inte att nationalisera de grekiska bankerna som svar på EU:s beslutsamhet att få Syriza på fall. Den grekiska ”One Percent” har bankerna och media, och den grekiska militären visar inga tecken på att stå på folkets sida. Vad vi ser här är att en fredlig förändring av samhället är omöjligt, vilket Karl Marx och Lenin förklarade.
Revolutioner och grundläggande reformer slås tillbaka av ”One Percent”. Marx, frustrerad av nederlag för revolutionerna 1848 och med sin materialistiska historieuppfattningen konstaterade att fortsatt svängrum för överklassen innebar kontrarevolution och fortsatt träldom för folket, liksom också t.ex. Lenin och Mao gjorde. I Latinamerika är varje reformistisk regering sårbar och kan störtas av amerikanska ekonomiska intressen i samverkan med de spanska eliten. Vi ser hur denna process pågår i dag i Venezuela och Ecuador.
Lenin och Mao avskaffade den gamla ordningen och den härskande klassens ställning.
intressant.se Grekland, euro, EU, politik, USA, Tyskland Storbritannien, folkomröstning ekonomi imperialism, kapitalism politik demokrati
PC Roberts artikel PC Roberts hemsidaPål Steigan 13/7Deutsche Wirtschafts NachrichtenDer SpeigelPaul Krugman i NY Times 12/7Pål Steigan 14/7 DN 14/7 Artikeln på Nation of ChangeE24Pål Steigan Krugman hyllar Nej NY Times 6/7 DN 6/7 Dagens Industri 30/6 AB 30/6 Pål Steigan 22/6DWN 22/6 svD 19/5 DN 15/5DN 26/1SvD 26/1Nyhetsbanken 12/1Kolationsregering SvD 26/1 Sveriges radio 26/1 Radiodebatt 22/1 DN Nyhetsbanken om Grekland SKP om GreklandPål SteiganSyrizaledarens artikel 21/1 DN Debatt 24/12 2013 SvD 24/12 DrCais blogg Blogg -Apostlagärningarna
Fotolasses blogg Röda Malmö Knut Lindelöf DN Debatt 24/12 Bloggaren Peter Linden BBC-undersökningCleveland LeaderSKP-blogg Anders Svenssons bloggDN 23/12 Karin BojsDN 10/2 2012 DN 4/10 2012 DN 23/8 2012
Nina Björk DN 19/9 2012SVD 2/5 2012Expressen Aftonbladet 7/8 2012 DN1 2011 DN2 2012 DN3 2011 SVD1 2011 SVD 2011
13 svar till “Syrizas kapitulation”
Världen är med svindlande hastighet på väg tillbaka till 1800-talets värld där den rika procenten ägde nästan allt. Och detta är givetvis målet för de superrika, den enda skillnaden från då är att man idag inte behöver födas in i klassen..och det är detta som gör att folk inte reagerar, för många tror nog att man snart själv tillhör kategorin superrika även om man just nu inte hör dit.
tja media lär oss laga mat som vi inte har råd att äta. eller köp en villa i spanien elller drägla över hollywoodfruar och annat inteligensbefriande program. verkligheten får inte upptäckas för knegaren för tusan han eller hon kan ju börja tänka på egen hand vilket är en katastrof för kapitalet. och detta hörs inte en susning om https://realcurrencies.wordpress.com/2012/02/21/high-treason-the-european-stability-mechanism/ naturligtvis stannar grekland i EU kapitalet släpper inte en godbit som kan styckas i små goda portioner till aktieägare och miljardärer . vilka är egentligen våra folkvalda i europa !!!! http.corporateeurope.org/economy-finance/2014/06/european-stability-mechanism-esm-no-democracy-bailout-fund det är inga problem att hjärntvätta ett folk som älskar att bli hjärntvättade
”Den här artikeln av PC Roberts pekar på vikten av ideologi, och enligt min mening på att tydligt framställa och konkretisera ett tydligt socialistisk alternativ till kapitalismen. ”
Nej, det handlar inte om ideologi det handlar om praktik. Det finns ingen egentlig anledning att betvivla Tsipras socialistiska grundinställning (sedan kan diskuteras hur socialism skall definieras i vår samtid men det är en annan fråga).
Grundproblemet är att Tsipras, i sin praktik, trodde sig att inifrån kunna förändra de grundprinciper, som valutaunionen bygger på. I detta gav han sig in i ett förhandlingsspel, som han inte behärskade och än mindre förstod. Följden blev att han fullständigt tappade kontroll över utvecklingen. Under juni eskalerade händelseförloppet på ett sådant sätt att kapitulation de facto blev den enda möjligheten för att undvika total kollaps. Detta insåg sannolikt Tsipras. Den hastigt påkomna och dåligt förberedda folkomröstningen (vad var den verkliga innebörden av alternativen?) och dess patetiska efterspel, där Tsipras innan rösterna ens var färdigräknade tycks ha förberett sitt kapitulationsdokument, var i praktiken helt meningslös. Det enda den åstadkom var att förstärka intrycket av svek. Ur detta perspektiv är folkomröstningen anordnande helt obegripligt.
Igenom allt detta lyser Tsipras och Syrizas stora naivitet, oskicklighet och oförmåga. Den enda praktik, som kunnat åstadkomma förändring, hade varit om Syriza direkt efter valsegern slagit in på en väg för att på ett ordnat sätt lämna både valutaunionen och EU. Då hade tid funnits att ta kontroll över situationen. Nu blev istället resultatet att Syriza ledde Grekland ur askan i elden. Syriza blev, genom sin praktik, en katastrof för Grekland. Ansvaret vilar tungt på Syriza.
Så länge bankiren kan fritt trycka sedel, så länge bankiren skapar pengar av inte, så länge bankiren tillåts ha banker kommer inte världen få vare sig fred eller välstånd för alla. En vänster som inte mobiliserar kring parollen ”avskaffa bankirväldet!” och sätter detta på toppen av sin agenda är inte värt något, kommer inte heller att åstadkomma något. Det globala eländet vi ser, alla krigen vi haft och de ofattbara ojämlikheten som råder härrör alla från bankirens oinskränkt makt över våra liv. Den vänster som ämnar avskaffa bankirväldet kommer att mitt stöd.
En orsak (bland många!) till Greklands ekonomiska kris –
ett generöst men underfinansierat pensionssystem?
http://www.acton.org/pub/commentary/2015/07/08/greece-america-pension-tipping-point
Det socialistiska systemet har ännu en gång misslyckats. Socialismen är död sen flera år synd att inte Grekerna förstod det man förstår nu.
Kapitalismen är ett system med stora brister och orättvisor. Ökande arbetslöshet, ökade sociala och ekonomiska klyftor, krig alltmer som medel för att lösa konflikter, oförmåga att ta itu med klimat- och miljöfrågor. Ett system som premierar girighet och korruption (kostar EU 1000 miljarder euro/år enligt EU:s statistik). Det är i grunden odemokratiskt och orättvis. Allt färre kontrollerar alltmer av resurser och produktionsmedel och fattar beslut utan demokratisk insyn med nödvändig vinstökning, ej mänsklighetens bästa som mål. Socialismen har hittills haft sina svagheter och styrkor. Sovjetunionen blev världens andra supermakt, trots drygt 20miljoner döda i Andra världskriget och trots felaktiga utrensningar och demokratiska brister minst sagt. Först i världen i rymden. Kina utvecklades mycket snabbare än Indien från låg nivå, enligt FN.
Se på Ecuador t.ex. USA har ostraffat fått synnerligen allvarligt fått hindra Kubas utveckling. Kuba det land i världen som hjälper andra länder mest inom hälso- och sjukvård i förhållanden till BNP och befolkning. Mänskligheten måste få en demokratisk socialism som kan demokratiskt förvalta våra resurser, rusta ned och snabbt ta alla ur fattigdom och arbetslöshet.
Anders,
Jag har inga problem att dela din syn på kapitalismen. Det tråkiga är att du och många andra inom ”gammalvänstern” nästa ofelbart hamnar i försvarsställning för mer eller mindre misslyckade socialistiska experiment. Hade dessa experiment varit lyckade hade de bestått. Varje samhällssystem måste kunna överleva på sina egna meriter, uppenbarligen gjorde varken Sovjetunionen eller Kina detta.
T.ex tar du upp Sovjetunionen. Det spår av socialismen (om det ens kan betraktas som socialism), som Lenin slog in på efter den ryska revolutionen var en stor tragedi. Under 70 år lade det en våt filt över alternativa progressiva alternativ. En odemokratisk, repressiv och byråkratisk kommandostat uppstod, klassamhället bestod även om dess struktur förändrades – adel och kapitalister ersattes av politruker och byråkrater – men ojämlikheten och förtrycket fortsatte. För mig var Sovjetunionen lika långt bort från en socialistisk vision om sann mänsklig frihet som vilken annan repressiv stat, som helst. Varför är det så viktigt att försvara den repressiva kommandostaten Sovjetunionen?
Gammalvänsterns syn, där man av någon svårförståelig anledning känner sig förpliktigad att försvara socialistiska modeller, som var misslyckade leder ingenstans. Detta försvar skadar vänstern och leder till dess ytterligare marginalisering.
Vi var många som ville tro att Syriza skulle kunna visa in på en ny demokratisk väg mot socialistiska visioner. Ideologiskt har Syriza varit på rätt väg men tyvärr slutade praktiken, som diskuteras i en tidigare kommentar, i en katastrof. Dock finns det inom Syriza, trots (det förutsägbara) misslyckandet att tämja marknadens krafter, tankar och idéer att bygga vidare på. Här finns en utgångspunkt att bygg på vilket det inte finns i sovjet- eller kulturrevolutionsnostalgi.
Tack för synpunkter. Jag är ingen talesman för gammalvänster. Man bör se företeelser i ett historiskt perspektiv och söka förstå både svagheter och framgångar. Sovjetunionen kom till efter hårt inbördeskrig och intervention av ett tiotal utländska stater. Det gällde att snabbt bygga upp landet, vilket skedde trots misstag, för mycket kommandopolitik och för litet demokrati. Den politiska ledningen sa vid partikongressen omkring 1929 ungefär att det gällde att åstadkomma på 10 år vad andra länder gjort på decennier. Man såg hur nazismen och fascismen växte fram, och Sovjetunionen var den klart uttalade huvudfienden för dessa rörelser. Men alltför sent, först 1935 satte man brett enhets- och folkfrontsarbete mot fascismens som huvudgift för de kommunistiska partierna, vid Kominterns kongress.
Kulturlivet var ganska experimentell, särskilt i början. Det var reella politiska motsättningar, och sättet att lösa motsättningar med alldeles för många avrättningar var enligt min mening felaktig. Trots detta (700 000 avrättade, dvs. omkring 0,5 % av befolkningen) lyckades Sovjetunionen vara huvudkraften i nazismens besegrande, bl.a. genom betydande folkligt stöd för politiken trots allt. Trots 20 miljoner dödade. BNP ökade 5-6 % under många år efter Andra Världskriget, arbetslöshet fanns knappast. Sovjet blev först i rymden etc. Trots misstag som första socialistiska stat – främst bristen på deltagande demokrati tror jag – blev Sovjetunionen världens andra supermakt och inspirerade tveklöst många kolonier bl.a. till frigörelse. Gorbatjov försökte ta itu med olika reella brister och viss ekonomisk stagnation, men slog nog väsentligen in på fel väg, vilket underlättade det kuppartade införandet av kapitalismen.
Kommande socialistiska stater har att lära av Sovjets framgångar och misstag.
Syriza hade visst en slags socialistisk grundsyn, vilket man i praktiken alltmer gjorde avsteg från, redan före valvinsten. Kapitulationen för kapitalismen, som gör Grekland till närmast en EU-beroende koloni var skamlig och visar på vikten att bestämt hålla fast vid en socialistisk grundsyn. Man skulle mobiliserat folket, sagt nej till EU:s krav och gjort Grexit. Syriza arbetade i en motvind då dominerande massmedia nationellt och internationellt hade sådan förstående för EU:s destruktiva krav.
Du instämmer i min kritik av kapitalismen. Bra! Låt oss då arbeta för en demokratisk socialism, medvetna om att den härkande klassen aldrig avstått från sin ställning utan motstånd. Detta är en central kunskap. Något bra alternativ till en socialistisk värld kan jag inte se, men de är en fråga för arbetarklassen och dess allierade att utforma den.
Kapitalismens misslyckande illustreras väl av bl.a. Grekland. En annan faktor är att kapitalistiska länder ses som demokratiska föredömen då och då. Det finns inget land som störtat och stött störtandet av så många demokratiska regeringar som USA, och främjat så många diktaturer än USA. Landet där plutokratin i valen ersätter demokratin, landet med 50 miljoner som lever på matkuponger och där alla övervakas av Statens kontrollorganisation, NSA. Kapitalismens och frihetens banerförare. Klingar det inte litet falskt Thomas?
Som Jonas (ovan) påpekar – Tsipras tycks ha saknat en plan B.
The ”Greek Prime Minister Alexis Tsipras had little option but to sign. ”We were given a choice between being executed and capitulating. And he decided that capitulation was the ultimate strategy.”
” Europe was … realizing Greece has no Plan B for its banking system as Greece had never prepared either a plan for a parallel currency … to fund it in the interim period.”
http://www.zerohedge.com/news/2015-07-18/varoufakis-slams-bailout-3-greatest-macroeconomic-disaster-history-while-tsipras-doe
Grekland är ännu ett skolexempel man försöker statuera och fick anstå ett totalt frontalangrepp mot något som var riktat för att försvara nyliberal politik, åtstramning och privatisering. Brookings-institutet bloggar ogenerat om incitament för ”regimskifte”. Politisk ekonomi i hög(låg)form.
http://cadtm.org/The-ECB-destabilized-the-Greek
Anders? ”Kapitalismens misslyckande illustreras väl av bl.a. Grekland” Jag ser inget misslyckande, när folket svälter och de ”1%” där kapitalisternas elit räknas blir nu rikare och mäktigare än någonsin! De som misslyckats är ju politikerna och folket som inte tagit sig rätten att ”upplysas” om detta!