12 svar till “Matchen Kina-USA”

1. Det är bara i ekonomers värld som Kina och USA har lika stor ekonomier. I verkligheten har Kina sedan många år passerat USA som världens största ekonomi. Att USA i ekonomernas inskränkta värld anses ha likvärdiga storlekar beror givetvis på det idiotiska sätt som dessa ekonomer räknar på. I Kina finns mängder med ekonomisk verksamhet som är dold för statistiken då ju servicesektorn är under obefintlig kontroll från myndigheternas sida som inte kommer med i BNP eller GDP beräkningar. Dessutom så undervärderar kineserna sin valuta på konstgjord väg för exportens skull. Kina kommer under de närmaste årtiondena att även bli långt mäktigare än USA på den internationella penningmarknaden och det är här vi har anledningen till USA:s ökade intresse för EU och dess utvidgning. Man inser i USA att man har för få invånare för att kunna fortsätta det bländverk som man lyckats lura i en godtrogen värld i så många år och man måste på något vis utvidga befolkningsbasen och utvidga handeln. USA kan liknas vid en västernstad där man mot huvudgatan har pampiga fasader som döljer de fallfärdiga ruckel som ligger bakom. Har man varit i USA så vet man att bara några kvarter från de glittrande skyskraporna och fina gatorna döljer sig förfallna områden fulla med sopor i gränderna och en kriminalitet som trotsar beskrivning för oss svenskar.

2. Givetvis är det vanlig BNP som är viktigast här. PPP mäter människors köpkraft, BNP mäter världsmarknadsmakt.

3. Här en artikel som delvis förklarar USAs sjunkande status: http://www.nytimes.com/2014/10/27/opinion/paul-krugman-ideology-and-investment.html

   Fast den förklarar förstås inte varför de envisas med att skjuta sig själva i fötterna.

   • Ja, en intressant artikel av Paul Krugman som framträder som Keysian. Varför investerar man inte, dvs. ”skjuter sig själva i fötterna”. Kan det vara så att att man (banker, finansinstitut, miljardärer etc) – i stället – spekulerar i diverse derivat, ”warrants” etc. Och ökning av investeringarna fordrar ökning av konsumtion och köp. Inom BNP och nationalinkomsten har generellt löneandelen minskat. Köpkraften har minskat för betydande delar av befolkningen i USA och andra länder. USA har en stor och ökande statsskuld. Ska regeringen investera mer bör rimligen skatterna öka, vilket minskar köpkraften, och är mycket svårt i det politiska klimatet. Å andra sidan kan då arbetslösheten minska, vilket ger ett bidrag till köpkraften. Detta ska analyseras konkret. Det är inte regeringen utan kapitalet som främst har makten i USA – och inte minst inom ideologin och massmedia. De ledande monopol- och oligopolkapitalisterna har inget primärt intresse att hjälpa just sitt hemland USA. De har hela världen som verksamhetsområde, och kan och förmår regeringen att föra en politik som gynnar dem.

   • Obama anklagas förr att vara socialist. (!!) av galen ultrahöger och massmedia följer färg. Obama ska istället förnya sin kärnvapenarsenal. Han satsar enorma summor på sin drönarkampanj. Man är helt ointresserade av public spending. Tvärtom förberder man sig på att lägga enorma resurser på rangera in Kina innan denna maktfaktor blir för ohanterlig, och Hillary Clinton krigshetsar med alla övriga hökar för att indirekt/direkt anfalla Iran.

4. Det er klart at dette kan beregnes på ulike måter. Kineserne insisterer sjøl på at deres økonomi ennå ikke har tatt igjen USA. Men det er ikke minst fordi de gjør så godt de kan for ”ikke å bli lagt merke til”, slik Deng Xiaoping instruerte dem om å gjøre. Da jeg møtte sjefen for den kinesiske plankommisjonen i 1998 innrømte han indirekte at Kinas (beskjedne) plan allerede da var å bli minst tre ganger så store som USA innen 2050. Og de er på god vei dit.

5. Lästips.Mearsheimer.

   The Tragedy of the Great Power Politics.

6. Anders: Jo givetvis har finansbranschen inget som helst intresse av verklig produktion, det är ju själva poängen med den. Men problem med finanskapitalism har vi haft förr, inte minst USA under 20-talet. Men dess makt bröts på 30-talet. Det klarar USA inte av idag – och inte Europa heller; Europa är snarast ännu mer benäget att skjuta sig i fötterna än USA som ju ändå försöker att elda på ekonomin lite grann.

   Det hänger förstås samman med att utmanarna var starkare på 30-talet. USA hade en mycket militant arbetarrörelse, det fanns en systemutmanare i Sovjet, det fanns starka antikoloniala rörelser i Indien och Kina. Och, ska vi tillägga, att Sverige kunde framstå som ett mönster hängde ihop med att vi hade världens mest militanta arbetarrörelse under hela 20-talet. Det enda som återstår av detta hot är väl Kina. Följaktligen upplevs hotet som mindre av Nordatlantens härskande klass, och följaktligen finns mindre skäl för den att reformera sig.

   Hela sammanhanget reds ut på http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html, om du ursäktar självpromoveringen.

   • Kommer inte in på länken som du hänvisar till. Dock vill jag passa på att varmt rekommendera den lilla boken ”Bygg landet – igen” på knappt hundra sidor – av Jan Wiklund.

7. Matchen Kina mot USA finns bara på pappret. Och det pappret är det som dollarsedlarna är tryckta på. Den dag som dollarn faller som världsvaluta, den dagen kommer man att inse även bland ekonomer att USA bara blivit ett gigantiskt Ponsi-bedrägeri regiserat av FED. USA gör ju allt för att stämpla och misstänkliggöra alla länder som inte vill handla med dollar. Man vet att hoppar tillräckligt många av dollarkarusellen så synas bluffen och det betyder slutet på finanskapitalets makt i Washington och en sannolik utveckling blir att USA faller samman som union. Inte undra på att propagandan blir alltmer högljudd från Vita Huset, man inser att marken man står på är kvicksand.

8. Kina fungerar främst som en monteringsfabrik; tar emot delar från Japan, Singapore, South Korea och Taiwan , som man inte tillverkar själva och monterar och exporterar och som sedan registreras som ”kinesisk export”. Kina med sin låglönemarknad och enorma och disciplinerade arbetsstyrka håller på att utveckla ett regionalt produktionssytem med sina mer avancerade grannar [Japan, Singapore, South Korea och Taiwan]. USA skickar också delar som monteras i outsourcade produktionskedjor, dessa produkter räknas som export, fast det aldrig lämnar den interna produktionskedjan.

   • Samtidigt visar blogginläggets uppgifter att Kina blir alltmer avancerat i sin industri. Många strejker sker i Kina,