Vi har här då och då skrivit om kemiska vapen i Syrien, senast förra veckan då vi rapporterade att Syriens FN-sändebud Bashar Jafari i ett brev 25 mars till FN:s generalsekreterare och FN:s säkerhetsråd uppger att oppositionsgrupper planerar att använda giftig gas attack i ett rebell-kontrollerat område nära Damaskus för att sedan kunna skylla det på regeringens säkerhetsstyrkor.

Den kände Pulitzerpristagaren Seymour M. Hersh har nyligen publicerat en lång och internationellt uppmärksammad artikel i London Review of Books med titlen ”The red line and the rat line” med undertiteln ..”on Obama, Erdogan and the Syrian rebels”. Den handlar om kriget i Syrien och presenterar nya uppgifter om att gasattacken utanför Damaskus i augusti utfördes av rebeller. President Obama fick reda på det just dagarna för ett planerat stort anfall och avblåste kriget. Den framför en del andra tidigare okända uppgifter, bland annat från anonyma personer inom administrationen i Washington. Detta gör att källredovisning ofta saknas, vilket är en brist. Jag har översatt artikeln och publicerar här ett nedkortat inlägg som behandlar gasattacken och Obamas beslut att inställa anfallet mot Syrien. Nyligen publicerades här en artikel som analyserade frågan om gasattacker i Syrien.

år 2011 ledde Barack Obama en allierad militär intervention i Libyen utan att rådfråga USA:s kongress. I augusti förra året efter sarinattacken mot Damaskus förort Ghouta var han beredd att starta ett allierat flyganfall för att straffa den syriska regeringen för att ha korsat den av honom proklamerade ”röda linjen” för användning av kemiska vapen. Två dagar före angreppet meddelade han att han skulle söka kongressens godkännande, angreppet annullerades då Obama accepterade Assads erbjudande om att lämna ifrån sig sin kemiska arsenal i en uppgörelse som förhandlats fram av Ryssland. Varför?
Detta skedde enligt Hersh på grund av motsättningar mellan dem i Obamas administraion som var fast beslutna att gå till krig och militärledningen som trodde att ett krig skulle vara både omotiverat och potentiellt katastrofalt.

Obamas ändring beror på en rapport från Storbritanniens försvarslaboratorium i Porton Down, där brittiska underrättelsetjänsten i analys funnit att gas som använts i Ghouta inte matchar de partier som är kända för från den syriska arméns kemiska vapenarsenal. Rapporten ökade tvivlet i Pentagon där militärledningen varnade Obama för att hans planer på en långtgående bomb -och missilattack på Syriens infrastruktur skulle kunna leda till ett större krig i Mellanöstern.

Militärledningen och underrättelsetjänsten var oroliga för den roll i kriget som Syriens grannländer hade, i synnerhet över Turkiets roll. Militärledningen visste att inte bara den syriska armén hade tillgång till sarin då de amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna sedan våren 2013 visste att rebellenheter i Syrien höll på att utveckla kemiska vapen. Bland andra hade al-Qadia-associerade al-Nusra en produktionscell för sarin. I maj förra året greps mer än tio medlemmar av al-Nusra i södra Turkiet med två kilo sarin enligt polisen. US Defence Intelligence Agency (DIA) tog gripandena som bevis för att al-Nusra ökat sin tillgång till kemiska vapen.

En rad attacker med kemiska vapen i mars och april 2013 undersöktes av en särskild FN-uppdrag till Syrien och fann bevis för att den syriska oppositionen utförst den första gasattacken 19 mars i Khan al-Assal, en by nära Aleppo. I slutrapport i december saknade man mandat att ange ansvariga för attacken. En person med kunskap om FN:s verksamhet sade att ”Det stod klart att rebellerna används gasen. Det blev inte offentligt eftersom ingen ville veta det.”
En före detta underrättelseofficer sade till Hersh att många i USA:s nationella säkerhetsetablissemang sedan länge besvärats av presidentens röda linje. Miliärledningen frågade Vita huset ”Vad betyder den röda linjen? Hur att översätta till militära order? Trupper på marken? Massiva eller begränsade anfall?”

Efter gasattacken 21 augusti beordrade Obama Pentagon att utarbeta mål för bombningar. Enligt underrättelseofficeren ansåg ”Vita huset” att de 35 bombmålen som militärledningen föreslagit inte var tillräckligt ”smärtsamt” för Assad” då de bara avsåg militära anläggningar. Efter Vita husets påtryckningar utarbetades en plan för ett större angrepp, en plan som blev alltmer omfattande. Det nya målet var att helt utplåna Syriens hela militära kapacitet och skulle omfatta elektriska kraftnät, olja och gasdepåer, alla kända logistiska och vapendepåer, alla kända ledningssystem möjligheter och alla kända militära och underrättelsebyggnader.” Kommentar: Nobels fredspristagare Obama ”in action”.
Storbritannien och Frankrike skulle delta men 29 augusti röstade parlamentet mot Camerons försök att gå med i interventionen François Hollande hade beställt flera Rafale bombplaner för att gå med i det amerikanska anfallet.

De sista dagarna i augusti hade presidenten gett militärledningen order att inleda ett massivt anfall senast 2/9. Det var en överraskning för många när Obama under ett tal i Vita huset sade att attacken skulle läggas på is och han skulle vända sig till kongressen.

Några dagar efter attacken 21/8 hade den ryska underrättelsetjänsten agenter analyserat prover av det kemiska medlet från Ghouta och sänt det vidare till brittiska underrättelsetjänstens laboratorium i Porton Down. Den före detta underrättelseofficer sade att det ryska provet till Storbritannien var trovärdigt. Men redan 21 augusti hade den syriska oppositionen meddelat att ”sarin” från den syriska armén hade använts, innan någon analys skett, och pressen och Vita Huset gick på det. ’

Den högste ansvarige för planering och genomförande av attacken var general Martin Dempsey, ordförande i militärledningen. Från början av krisen hade militärledningen varit skeptisk till administrationens argument att den hade fakta som påvisade Assads skuld och sökte mer påtagliga bevis. ”De trodde inte att Syrien skulle använda nervgas i det skedet eftersom Assad var på väg att vinna kriget.” General Dempsey hade irriterat många i Obama-administrationen genom att upprepade gånger varna kongressen för riskerna med amerikansk militär inblandning i Syrien.

Dempseys ursprungliga uppfattning efter den 21 augusti var att ett amerikanskt angrepp på Syrien – under antagandet att Assad var ansvarig för sarinattacken – skulle vara ett militärt misstag, säger den före detta underrättelseofficer. Porton Down-rapporten gjorde att militärledningen gick till presidenten med en mer allvarlig oro – att ett anfall skulle vara en omotiverad aggressionshandling. Detta fick Obama att ändra kurs och ta frågan till en splittrad kongress, med vilken han hade varit i konflikt i flera år.”

i Andra om: Syrien, kemiska vapen, Obama,folkrätt imperialism, Syrien, krig, USA, Politik, FN, massmedia Israel al-Qaida, utrikespolitik NATO opposition, ”unconventional warfare”, demokrati,fred, desinformation, terrorism, vapen, Ryssland, gas,