Den kände Pulitzerpristagaren Seymour M. Hersh har nyligen publicerat en lång och internationellt uppmärksammad artikel i London Review of Books med titlen ”The red line and the rat line” med undertiteln ..”on Obama, Erdogan and the Syrian rebels”. Den handlar främst om kriget i Syrien. I föregående blogginlägg från artikeln presenterade nya uppgifter om att gasattacken utanför Damaskus i augusti utfördes av rebeller, utöver alla de som var kända sedan tidigare. Denna del behandlar främst viktiga Turkiets roll. Hersh ger en del tidigare okända uppgifter, bland annat från anonyma personer inom administrationen i Washington. Detta gör att tydlig källredovisning saknas. Jag har översatt artikeln och publicerar här valda delar om främst Turkiets roll. Jag har i tidigare blogginlägg presenterat många andra belägg för att gasattacken utfördes av rebellerna, senast 5 april (http://jinge.se/allmant/syrien-rebeller-planerar-ny-gasattack.htm)

Idag skriver Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski om Syrien i sin signerade ledare. Liksom Obama, Bildt och dominerande massmedia kallar han det helt felaktigt för ”inbördeskrig”, medan den i själva verket främst är en väl bestyrkt intervention, ett angreppskrig sedan länge noga planerat av USA. Det genomförs enligt USA-arméns manualer som ”unvonventional warfare, ett krig via ombud som Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Israel och via stöd av en av al-Qadia alltmer dominerad rebellrörelse. Flera som i andra frågor framträtt som anti-imperialister har ”lurats” av den ideologiska krigföringen att använda termen ”inbördeskrig” för detta angreppskrig.

Presidentens beslut att gå till kongressen påminner om GW Bushs utspel hösten 2002 före invasionen av Irak. I stället lanserades plan B som innebar överenskommelsen enligt vilken Assad skulle gå med på att förstöra alla kemiska vapen under FN:s överinseende. Vid en presskonferens i London 9 september menade Kerry fortfarande att risken för att inte ingripa var större än risken att i gripa. men sa också att Assad kunde stoppa de planerade bombningarna genom att lämna över sina kemiska vapen till det internationella samfundet. New York Times rapporterade nästa dag att detta diskuterats mellan Obama och Putin redan sommaren 2012. Även om annalet ställdes fortsatt Obamas adminstration att hävda att ett anfall var försvarligt.

Omfattningen av USA:s samarbete med Turkiet, Saudiarabien och Qatar för att bistå rebellerna i Syrien har ännu inte framkommit. Obama-administrationen har aldrig offentligt erkänt att CIA skapat en ”råttlinje” en smugglingsväg för vapen och ammunition från Libyen via södra Turkiet och över den syriska gränsen till oppositionen, där en del var anslutna till al-Qaida.

En mycket hemlig rapport beskrev en hemlig överenskommelse som nåddes i början av 2012 mellan presidenterna Obama och Erdogan. Det avsåg ”råttlinjen”. CIA, med stöd av Storbritanniens MI6 var ansvarig, för att få vapen från Gaddafis arsenaler in i Syrien med finansiering från Turkiet, Saudiarabien och Qatar. Verksamheten leddes av generalen David Petraeus senare CIA-chef som avskedades efter ”vänsterprassel”.

Medverkan av MI6 gjorde det möjligt för CIA att kringgå lagen om godkännande i kongressen.
Washington avslutade abrupt CIA:s roll i överföring av vapen från Libyen efter attacken september 2012 mot konsulatet i Benghazi då ambassadör Stevens dödades. USA hade inte längre bra kontroll över turkarnas verksamhet för att beväpna rebeller.

I slutet av år 2012 trodde den amerikanska underrättelsetjänsten att rebellerna höll på att förlora kriget. Erdoğan var missnöjd med bristfälliga vapenleveranser från USA. Våren 2013 fick den amerikanska underrättelsetjänsten vetskap om att den turkiska regeringen direkt samarbetade med al-Qaidia-associerade al-Nusra och dess allierade för att utveckla kapacitet till kemisk krigföring. Erdoğan ansåg att om han slutade med sitt stöd för jihadister skulle kriget vara förlorat. Saudierna kunde inte stödja kriget så bra på grund av logistiska problem med långa avstånd och svårigheter att förflytta vapen och förnödenheter. Erdoğans förhoppning var att få till stånd en händelse som skulle tvinga USA att korsa ”den röda linjen”.

Det fanns inga offentliga tecken på oenighet när Erdoğan och Obama möttes 16 maj 2013 i Vita huset och var eniga om att Assad måste bort. Turkarna menade att Syrien hade passerat den röda linjen och klagade över att Obama var ovillig att göra något åt det. Men Erdoğan lämnade inte mötet tomhänt. Obama tillät fortfarande Turkiet att fortsätta att utnyttja ett kryphål presidentens order om förbud mot guldexport av guld till Iran, vilket var lukrativt. Turkietköper mycket olja och gas från Iran och kunde utnyttja ett kryphål genom att betala i turkiska lira i ett iransk konto i Turkiet. Guldexporten blev snabbt en kassako för korrupta politiker och affärsmän i Turkiet, Iran och Förenade Arabemiraten.

Det amerikanska beslutet att avsluta CIA:s stöd för vapensändningar till Syrien lämnade Erdoğan i ett utsatt politiskt och militärt läge. ”Via Turkiet är den enda väg att förse rebellerna i Syrien. Det kan inte ske genom Jordanien, eftersom terrängen i söder är vidöppen och det kan inte ske genom dalar och kullar i Libanon. Erdoğans dröm om att ha en klientstat i Syrien minskar och han tycker att det är USA:s fel. När Syrien vinner kriget kommer rebellerna kanske att ge sig på Turkiet. Han kommer att ha tusentals rebeller i sin bakgård.” Min kommentar: Det fanns under 2013 återkommande artiklar i ledande massmedia i USA som New York Times om ökat vapenstöd från USA till rebellerna. Vet inte riktigt vad som avses här.

En konsult inom underrättelsetjänsten i USA berättade att han några veckor före gasattacken 21/8 såg en mycket hemlig genomgång förberedas för den militäre överbefälhavaren Martin Dempsey och försvarsminister Chuck Hagel. Den beskrev den akuta oron hos Erdoğans administration om rebellernas krympande utsikter. Turkiet kände behov av något som kunde dra in USA mera direkt i kriget. Den syriska armén hade fortfarande övertag över rebellerna och endast amerikanska flygstridskrafter skulle kunna vända. När gasattacken skedde 21/8 talade mycket för att Turkiet låg bakom och nya uppgifter talade också för detta. ”Vi vet nu att det var en hemlig åtgärd planerad av Erdogans folk för att knuffa Obama över ”den röda linjen”.

De var då tvungna att göra något spektakulärt och det blev gasattacken i Ghouta utanför Damaskus, då FN-inspektörerna anlänt. Våra ledande militärer har fått höra av underrättelsetjänsten att sarin levererades genom Turkiet. Turkarna gav också träning i att producera sarin och hantera det. ”En stor del av informationen kom från turkarna själva, bland annat via avlyssnade samtal omedelbart efter attacken med stor turkisk glädje hos tjänstemän.” Man trodde att Erdogans problem i Syrien snart skulle vara över, Obama kommer att tvingas att säga att den röda linjen överskridits och USA kommer att attackera Syrien. Men så blev det inte. Det har inte framkommit något stöd senare för att Syriens regering utförde gasattacken. (Bilden nedan påstås föreställa svenska rebeller i Syrien. Om de deltog i gasattacken är oklart.)

Siten Dailykos publicerade nyligen en artikel där ledande medlemmar i den turkiska regeringen och administration diskuterade hur turkiska styrkor skulle göra ett anfall mot en byggnad i Turkiet nära Syriens gräns, skylla på Syrien och sedan ha detta som skäl för att angripa Syrien. Detta anfall skulle ske mot graven för Suleyman Shah, farfar till den vördade Osman I, grundare av det Osmanska riket. Gravmonumentet finns på ett litet område som avträddes till Turkiet 1921, då Syrien var under franskt styre.

i Andra om: Syrien, kemiska vapen, Obama,folkrätt imperialism, Syrien, krig, USA, Politik, FN, massmedia Israel al-Qaida, utrikespolitik NATO opposition, ”unconventional warfare”, demokrati,fred, desinformation, terrorism, vapen, Ryssland, gas,