Varför inte gå med i NATO?



DN skrev igår under rubriken ”Stödet för att gå med i Nato ökar” att 33 % vill gå med i NATO i mitten av december, jämfört med 28 % i april, medan andelen som var emot medlemskap minskade från 56 % till 47 %, allt enligt opinionsundersökningar. ”Mest positiva till Nato är Folkpartiets väljare medan motståndet är starkast bland Miljöpartiets och Vänsterpartiets anhängare. Det är en väldigt polariserande fråga. Det finns få frågor som polariserar väljarna som Nato-frågan”, säger David Ahlin, chef på opinionsinstitutet Ipsos. En liten majoritet, utan tydliga partiskillnader, vill öka försvarsanslaget.
SvD rapporterade 30/11, efter veckor av rapporter om ubåtskränkningar av svenskt territorium, att enligt en annan opinionsundersökning så var 40 % för medlemskap i NATO, nästan lika många som var emot. Det är möjligt att skillnader i frågeutformning och svarsalternativ försvårar jämförelserna mellan de två undersökningarna.
* På DN Debatt skrev igår förre försvarsministern och NATO-anhängnare Sten Tolgfors ”Regeringens uttalanden om alliansfrihet och neutralitet är föråldrade.” Han ondgör sig i praktiken över att regeringen verkar utesluta NATO-medlemskap.
* På nätet ligger officeren och den tidigare anonyme bloggaren och NATO-anhängnarens blogg ”Wiseman’s Wisdoms” på plats 1-2 varje vecka då det gäller besöksantal bland drygt 800 politiska bloggar på www.blogtoplist.se/politik, (medan denna blogg just nu ligger på plats 4).

Det finns starka skäl att aktivt arbeta mot NATO-medlemskap. Starkast skälet är nog att ett sådant medlemskap försämrar Sveriges säkerhet, och ökar risken för att Sverige skulle kunna dras in i stormaktskonflikter och krig, utan folkligt stöd. Detta framgår klart av den viktiga boken
NATO bevara_alliansfriheten_omsl_4

Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap!
är en antologi med bidrag från många författare som menar att ett svenskt medlemskap i Nato inte förbättrar landets säkerhet utan försvårar en
fredspolitik i vårt närområde och ökar risken för att vi blir indragna i konflikter och krig. Bland författarna märks förre utrikesministern Hans Blix, förre Moskva-ambassadören Sven Hirdman, FN:s förre undersekreterare för rättsfrågor Hans Corell, f.d. regeringsmedlemmen Leif Pagrotsky, förre försvarsministern Thage G. Peterson, förra nedrustningsansvarige Maj-Britt Theorin, överste Lennart Uller, general Carl Björeman och Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja. Boken tar upp säkerhetspolitiska aspekter, fredspolitik, ger historiska perspektiv, belyser kärnvapenfrågan, ger perspektiv på alliansfriheten. Den berör även FN och folkrätt, Ukrainakonflikten, demokratiaspekter och de så kallade solidaritetsförklaringarna.
Författarna hr olika syn på olika frågor, bland annat på Ryssland, men är eniga i att avråda från svenskt NATO-medlemskap, främst av säkerhetspolitiska skäl.

Professor Anders Björnsson medverkar också och har i tidigare gästblogginlägg här framhållit att de svenska Nato-förespråkarnas paradargument att Atlantpakten är en demokratiernas gemenskap inte håller. Delar av hans tidigare blogginlägg återges här i förkortat skick: ”Finland och Sverige, Irland, Schweiz och Österrike är väl fungerande demokratier, men de har valt att stå utanför stormaktsblock och militärallianser.
Däremot är polisstaten Turkiet, maffians Italien, korruptionens Rumänien, det halvfascistiska Ungern, blodshämndens Albanien är alla medlemmar av Nato.

Många av medlemsländerna har ett minst sagt solkigt record när det gäller mänskliga rättigheter, behandlingen av utsatta minoriteter, parlamentarisk praxis. Och den viktigaste makten i militäralliansen, USA, har flera gånger efter kalla krigets slut brutit mot FN-stadgan och internationell rätt.

Under kalla kriget kunde NATO:s mission tolkas i defensiva termer. Men nu är Nato och har varit – och är – offensivt, aggressivt, i långt större utsträckning än den makt som den idag definierar som sin fiende, det militärpolitiskt starkt försvagade Ryssland.
NATo-demonstration III

Han menar att det finns mycket liten anledning för de demokratiska, alliansfria staterna att ansluta sig till det korståg mot Moskva som nu förbereds. Om Ukraina bleve Nato-medlem, vilket förhoppningsvis kommer att förhindras genom tyskt eller annat ingripande, skulle alliansens demokratiska legitimitet försvagas ytterligare.

I själva verket synes det vara så att Nato-förespråkarna – inom militär, politik, media – är beredda att offra en hel del av den demokratiska andan och anständigheten för att smygvägen föra landet in i ett stormaktsberoende som en majoritet av den svenska befolkningen städse har motsatt sig. RyssKrig-768954

Avtal med NATO?

Liksom många andra ser jag förslaget till värdlandsavtal som en möjlig språngbräda till NATO-medlemskap. Två dagar efter riksdagsvalet la den avgående regeringen fram förslaget till ett värdlandsavtal med NATO. Beslut ska tas nästa år.
* Man kan mycket väl vara emot NATO-medlemskap utan att vara emot värdlandsavtalet och utan att vara emot NATO:s insatser på andra håll. Det gäller att bilda största möjliga front mot NATO-medlemskap – med deltagande av personer från M till KP. Men jag personligen vill påminna om att:

* Ett värdlandsavtal innebär att Sverige ska öppna gränserna för Nato-operationer, övningar eller skarpa insatser, genom beslut där Natos generaler har initiativrätt. Det försvårar Sveriges möjligheter att i ett krigsläge säga nej med hänvisning till alliansfriheten.
* Avtalet kan innebära Nato kunna få obegränsad tillgång till svenskt territorium i fred och i krig (!) och Sverige förpliktigar sig att i alla lägen ge fullt stöd åt Nato. Svenskt territorium ska få användas som bas för angrepp mot tredje land. Det finns inga begränsningar angående vapenteknik. Kärnvapen är inte uteslutna. Men Sverige kan säga nej till detta.
* Avtalet innehåller bestämmelser som är direkt i strid med svensk grundlag. Till exempel är Natos trupper undandragna svensk jurisdiktion. De kan inte dömas för brott begångna i Sverige.

NATO är en krigsorganisation dominerad av USA. Som anti-imperialist tycker jag mig kunna konstatera att NATO bidrog avgjort till splittringen av f.d. Jugoslavien, till sönderslagna Libyen (där al-Qaida kraftigt stärkts) och till förstörelsen av Afghanistan (som medfört att talibanerna är starkare än någonsin de senaste 10 åren).
Vätebomb images

Det är helt klart att NATO vilar på möjligheten att vid behov använda kärnvapen.
– Vem tror inte att en stor majoritet står bakom ett krav på kraftigt militär nedrustning globalt och att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom att kärnvapen snabbt avvecklas i världen om en folkomröstning kom till?

* Men alliansfriheten har tjänat folket väl. Den har hållit Sverige utanför två världskrig. Alla militärallianser befordrar krig. Den som ställer sig utanför har störst möjligheter att undgå krig.


intressant.se Ukraina, , , , , , , , , ,

DN 8/1 SvD 30/11 2014 Värdlandsavtalet Wiseman’s Wisdom – ledande NATO-vänlig militär bloggare Sten Tolgfors, DN Debatt 10/1 DN 30/11 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch


20 svar till “Varför inte gå med i NATO?”

  1. Kommentar av mig till Tolgfors artikel på DN Debatt igår (max 500 tecken):
    ”Sten Tolgfors har inget bra sakargument mot alliansfriheten..Antologin Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap! med bidrag av bl.a. Hans Blix, Sven Hirdman, Pagrotsky, MB Theorin, Tage G Peterson, general Björeman och Finlands utrikesminister Tuomioja, hävdar med djupgående analyser och många fakta ett svenskt medlemskap i Nato inte förbättrar landets säkerhet utan försvårar en fredspolitik i vårt närområde, ökar risken för att vi blir indragna i konflikter och krig och blir dyrare.

    • Lögnpropagandan biter analogt med fallet kring första världskriget.
      Mediahororna/ignoranterna har del i ansvaret att göra oss till mål för atombomber.

  2. Motståndare till Nato bör kommentera på andra ställen än där det redan finns samsyn.
    Internet har en benägenhet att producera kotterier.
    Det kan också vara av värde att berätta pedagogiskt om hur ett människoansikte ändrar utseende om man råkar befinna sig på halvdistans till en kärnexplosion. Man smälter, huden hänger i kletiga strängar som smältost ner på bringan, man blir blind men överlever i det tillståndet.

  3. ”Bevara alliansfriheten”

    Kan man bevara något som inte finns och som de facto knappast heller aldrig funnits?

    Genom vårt medlemskap i EU år 1995 har vi såväl fördragsmässiga som informella förpliktelser gentemot andra EU-länder innebärande att alliansfrihet omöjligt kan hävdas. Sanningen är att vi är en del av den Europeiska Unionen och så länge detta medlemskap är vi en del av den ”allians” som EU utgör..

    Även under det kalla kriget var alliansfriheten (”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”) ett självbedrägeri främst i syfte att döva socialdemokratiska försvars- och utrikespolitikers dåliga samvete. Under hela det kalla kriget fanns ett djupt underrättelsesamarbete med Västmakterna och med stor sannolikhet också en operativ krigsplanering om det värsta skulle inträffa. Att fienden var Sovjet och Warzawapakten var det knappast någon som tvivlade på vilket på många sätt genomsyrade försvaret. När jag gjorde min värnplikt bar exempelvis alltid fienden namnet ”Ivan”.

    Genom det fördjupade försvarssamarbete som inletts, och där EU-medlemskapet är en av drivkrafterna, har det som är kvar av vår stympade försvarsmakt operativt anpassats för att kunna samverka med andra försvarsmakter (i praktiken NATO-medlemmar). På ett mycket framgångsrikt sätt bidrog t.ex. svenskt spaningsflyg till insatserna i Libyen, vilket inte varit möjligt utan en djup integration såväl tekniskt som ledningsmässigt.

    I praktiken är vi redan medlem av NATO och det vore därför ett naturligt – och de facto ett ganska litet steg – att även göra medlemskapet formellt. Sedan kan man fråga sig om det inte skulle vara en ännu bättre lösning att bygga en fullt ut integrerad europeisk försvarsmakt där alla EU stater ingår. En sådan försvarsmakt skulle givetvis även fortsatt kunna samverka med USA.

    • Som framgår bl.a. av boken ”Bevara alliansfriheten – Nej till NATO-medlemskap” är vi ganska långt från medlemskap trots alla anpassningar. Vad är då NATO för organisation? – Se blogginlägget.
      Det är ingen organisation som främjar nationell självbestämmanderätt och fred – tvärtom. Det är en gräslig krigsorganisation som ytterst står i USA:s tjänst och som vilar på möjligheten att använda och inleda anfall med kärnvapen. Du nämner Libyen. Landet hade Afrikas högsta levnadsstandard och är nu ett sönderslaget land, efter insatser av NATO, som gick långt utöver FN-mandatet, och som i vanlig ordning åtföljdes av demonisering och lögner av motståndaren. Liknande gäller insatserna i Afghanistan -dvs. det går långt utöver FN-mandatet.
      Läs gärna tidigare blogginlägg om Libyen, Jugoslavien och Afghanistan (Sök på kategorier i högerspalten). För den som anser att demokrati är viktigt är det naturligt att säga Nej till medlemskap. Läs Anders Björnsons skrivningar om demokratifrågan

      Håller man inte med om ovanståenden. Sveriges säkerhet försämras vid eventuellt NATO-medlemskap.

      • Nu gäller inte frågan Libyen (…som hade en vidrig regim med Gadaffi) utan frågan om alliansfrihet. Jag saknar din kommentar på första delen av mitt inlägg.

        ”Kan man bevara något som inte finns och som de facto knappast heller aldrig funnits?”

        • Demokrat
          Kalla kriget uppkom därför att Stalin ej accepterade underläge mot dollarn utan började bygga ett konkurrerande handels och valutablock.
          I det marknadsekonomiska blocket inviterades flera kapitalistländer däribland Sverige. Då fick anglosaxarna bråttom att mörda Stalin.

          Usa ville ha det spända läget och spydde via tusen megafoner och lydiga journalister ut en falsk verklighetsbild. Eftersom det liksom nu ledde till krigsrisk var det rationellt att Sverige hade ett starkt försvar. Annars hade endera sidan kunnat bedöma att de borde slå till i förebyggande syfte, som Hitler gjorde eftersom England var på väg att stänga deras tillgång till Narvik. Åtminstone trodde tyskarna det.
          Det är alltså för att Usa storljuger som vi måste ha ett starkt försvar nu inte för att Ryssland har några aggressiva avsikter.

          Trots att jag säger det vill jag inte helt fördöma militärens agerande. De får inte politikerna att tilldela resurser utan hot som allmänheten tror på.
          Vi behöver förstärka försvaret eftersom Usa ökar hotet mot oss och det är enklare att ljuga om ett ryskt hot än att förklara den komplicerade verkligheten.
          Om politiker och medier vore fria från Usas dominerande inflytande skulle de kunna förklara varför vi behöver förstärka försvaret men i nuläget är det de förrädiskt enkla förklaringarna som gäller.

    • Demokrat beskriver korrekt hur våra oansvariga politiker (tillsammans med amerikanska konsulter) stympat vår försvarsförmåga utan vilken vi aldrig kommer att få någon respekt från omvärlden. Detta har ingenting med aktuella konfliktzoner att göra. Ett försvar byggs upp för att avskräcka oavsett vilka oförutsedda hot som inträffar.
      Under Sovjetperioden hade Sovjetregimen tacksamt tagit emot att ha en verkligt alliansfri nation i närheten. Det är mycket mer av inrikespolitik bakom Sveriges avvikelser från neutralitet under kalla kriget. Kosackval etc. Internt fruktar högern att folket skall radikaliseras och behöver ett påhittat hot. S vågade inte riskera att utpekas som undfallande mot Sovjet. Detta eftersom cia-understödd skräckpropaganda skapade en falsk verklighetsbeskrivning. Ett verkligt alliansfritt Sverige skulle förmodligen ha kunnat bidra till Sovjets utveckling, det fanns redan massor med Usa-aktivitet där, men de ville inte att något samarbete skulle förekomma med andra.
      Svenska företag hade ju produktion i DDR.
      Demokrat drar sen slutsatsen att eftersom vårt (Usa-kramande) etablissemang dragit oss väldigt långt åt fel håll så accepterar vi att vara en provins i Usas kaosimperium.

  4. Den vanliga retoriken från höger ”enda vägens politik” ”vi är redan [smugits med i sedvanlig postdemokratisk anda] med i NATO” etc..Trötta insinuanta auktoritära pekpinnar från det nyliberala totalitära systemets indoktrinerade anhängnare. NATO är ett ett instrument för USA som gång på gång agerat ytterst klandervärt i den ultracyniska världspolitiken, en värld som styrts/styrs med maffialiknande metoder. Våldet är institutionaliserat via militaristiska institutioner som NATO.

    Det är inget nytt med säkerhetsretorik eller hänvisning till yttersta fienden som Ryssland alltid får spela rollen som. Den nya propagandagiven kom 1989 då NATO:s molekylstora legitimitet försvann med muren. Den doktrinära dimridån med Kreml som största (starkt överdrivna och uppblåsta fiende), upphörde vid järnridåns slut och man var tvungen att hitta en annan världsomspännande(!) image för skapa falsk legitimitet åt denna -som historien med tydlighet visat – angreppsallians.

    NATO sammankopplade sina militära operationer med R2p(!), som trots legitim juridisk potential med många autentiska prejudikat blev till ett instrument för ren aggression som utnyttjats hänsynslöst och i många fall används mot och urholkat folkrätten och internationell lag. NATO har med sin förmenta ”multilaterala” image men i verklighet stark unilaterala militära maktinstrument använts som ett ”pseudo-FN”. Medlemsländerna ger illusionen av legitimitet [med R2p]; ett incitament för ”soft power”. NATO:s funktion/utveckling har lett till urholkning av FNs roll och till att göra FN irrelevant (historiskt sett en mycket mer obekväm institution för USA att manövrera)trots att FN är ett initiativ som ursprungligen skapades med USA:s goda minne.

    Detta ”soft power” ansikte blev ett tema i den ”nya” (mot Kreml-narrative brytande) propagandistiska inriktningen – som Calle Bildt och alla andra läraktiga nyliberala pansarclowner vet – att hänvisa till den urgamla militära statsmyten (krigets första offer är sanningen) med ”humanitära insatser”och liknande eufemismer som ”intervention”orwellskt newspeak. Detta reitererade ”världspolis-MEMO” 2.0 med den nygamla propagandistiska inriktningen som officiell doktrin för NATO post-järnridå, finns att läsa i en mängd tidskrifter, böcker och annan ideologisk produktion som gick varm under östblockets kollaps och uppfattades av och förankrades snabbt i maktkretsar världen över. Militär altruism en självmotsägelse om något. Så gott som all aggression i historien från en stat mot en annan etc., har omgärdats av denna förljugna retorik.
    Detta sätt att förpacka Imperialism;expansion/intervention och militära kampanjer till skådespel och narrativ, berättelse för massorna är urgammal. USA (liksom britterna före) har aldrig någonsin ens försökt lägga korten på borden; att det handlar om kontroll av strategiskt viktiga områden och tillgångar som bränsle och som världshandelns infrastruktur är beroende av [Suez Kanalen ett tydligt exempel]. Dessa motiv är analoga med den ”femte friheten” att generera vinst för businesseliten (huggsexan och korruptionen runt den olagliga invasionen av Irak var massiv och mycket osmaklig). Landet var ”styckat och sålt innan björnen var skjuten” . Feta kontrakt med jäv ända upp i regeringen. Detta visar att man använder kriget som fenomen för att ”bomba fram marknader”. Denna systematik går hand i hand med att på Imperialistiskt m.o stödja/installera lojala maktstrukturer och upprätta mer eller mindre informella klientstater och vassaller. Historien är full med ”our guys”som är ett rent förbrytargalleri.

    NATO och dess medlemsländers militära kraft behövs knappast för att förstärka USA:s internationellt stationerade styrkor, även om man givetvis välkomnar att andra länder ansluter med sina skattepengar och kostnadssänkande funktion som soldater och material. NATO skall ses som en hierarkiskt konstruerad och godtycklig institution som ger USA ett enormt inflytande på den militära världsmarknaden (som USA dominerar stort) och medlemsländerna. En ”Klubb” som stimulerar och militariserar världspolitiken med bäring på europas eliter. Dess huvudsakliga funktion en militär och politisk lobby gentemot medlemsländerna. En plattform för nätverk av till Europa/USA knutna militära representanter, politiker, privata investerare/högteknologiska företag som knappast drivs av idealism utan har snarare personliga karriärintressen som mål och rena vinstmotiv.

    NATO tjänar en funktion genom att med ”hard power” vara militär garant och exekutor för det nyliberala ekonomiska systemet och den s.k Washington konsensus som i fallen Kosovo och Irak etc visat. Detta fokus kom till officiellt 1974 då man enligt egen utsago kom att inkludera ekonomiska dimensioner/faktorer i ett ”militärt säkerhetstänkande”. NATO är också ett sätt att få medlemsländerna att konvergera sina militära system och utrikespolitik med USAs mål gentemot Mellanöstern och Ryssland. Dess senaste intrång i Afghanistan som är mycket viktig korridor för pipelines är ett tydligt exempel. Ett historiskt strategiskt viktigt område. Nu vill man finna sig i sin nya roll som lågintensiv bekämpare av terrorism (genererade av imperialismens politiska psykopatiska elitkultur) Detta ”never ending war” mot terrorister är ytterligare ett propagandainstrument och täckmantel som bombretorikens ”humanitära intervention”.

    Många kritiker (militarismen är en parasit på allmänheten i alla länder) har i detalj analyserat USAs minst sagt komplexa och vidsträckta militära ”maskinpark” (vapensystem, arsenal etc.) I många fall har man funnit (Reagans luftslott: STAR WARS är ett extremt okontroversiellt exempel) att dessa enormt kostsamma projekt knappast är militärt motiverade (mer än konkurrens i budgetkrigen och intern prestige/maktkamp etc). Allt behöver ständigt moderniseras och uppgraderas och förnyas. Det absolut största motivet är att generera pengar till privata företag och har noll med ”säkerhet” eller ens militära rationellt motiverade operativa investeringar att göra (trots den högljudda retoriken) – något som är signifikant i Krigens århundraden och stormakternas politiska motiv och som NATO är ett ständigt uttryck för. Allmänheten eller ens det nationella/internationella säkerhetsintresset kommer mycket långt ner på listan, som historien gång på gång visat, utan fungerar snarare som finansiär/kanonmat och måltavla/hävstång. Socialisera kostnaderna (soldater och budget) och kapitalisera vinsterna. SOLD i den rätta bemärkelsen. Civilbefolkningar har betalat det högsta priset för denna krigsprofit med tillhörande statsterror.

  5. Ryska Posten nr 1 i år rapporterar att Ukrainas västvänligen ex-president Viktor Jusjtjenko anser att 60 procent av ukrainarna inte skulle stödja landets Natoanslutning i en folkomröstning.
    ”Om man vill omvandla Ukrainas säkerhetspolitik i riktning mot medlemskap i europeiska kollektiva säkerhetsstrukturer måste man komma ihåg att 60 procent av landet inte kommer att förstå varför”, säger Jusjtjenko i en intervju. Detsamma säger han om uppfattningen att Ukraina bara ska ha ett officiellt språk.
    ”Om du är för att Ukraina ska ha ett enda officiellt språk, kom ihåg att mer än hälften av folket inte skulle
    stödja denna idé”,

  6. NATO är en sammanslutning av demokratiska stater med folkvalda regeringar (vissa frågetecken i detta avseende kan möjligen resas i fallet Turkiet. Turkiet hör också tillsammans med Grekland och Portugal till stater som någon gång under medlemsperioden varit icke-demokratiska). Anslutningen till NATO har också i huvudsak skett på demokratisk grund av regeringar som utsetts i fria och allmänna val – den högsta instans för folkviljan vi känner. NATO är därför i allra högsta grad en legitim organisation.

    Utifrån ovanstående perspektiv är anslutningen till NATO inte något märkligt.

    • NATO är en krigsorganisation i tjänst främst hos USA, den i särklass mest brutala staten efter Andra Världskriget, en stat som störta fler demokratiskt valda regeringar än någon annan.
      Varje insatt Demokrat måste ta avstånd från detta!
      NATO har i praktiken kränkt FN-stadgan och FN-resolutioner i Afghanistan och Libyen. Den är till för att främja den nuvarande orättvisa ordningen i världen med ”USA som världspolis”. Köp och läs boken – för extrapriset 150 kr!
      Och Sveriges säkerhets minskar med NATO-medlemskap, vilket framgår av boken ”Bevara alliansfriheten”

  7. För det första är NATO en försvarsallians, skapad efter Andra Världskriget, till skydd för ett fritt och demokratiskt Europa mot Stalins aggressiva och kommunistiska aggressionspolitik där Baltikum annekterades och där repressiva antidemokratiska lydstater upprättades i Polen, Östtyskland, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien och Bulgarien. Dessa stater tilläts inte av Stalin att utvecklas i demokratisk riktning. Som demokrat känner jag i detta perspektiv stor tacksamhet gentemot NATO och dess bestående insats att skydda det fria Europa från upprättandet av ytterligare repressiva kommunistiska förtryckarstater.

    För det andra blandar du ”äpplen och päron” när du skyller vissa tveksamma delar av USA’s utrikespolitik, under det kalla kriget, på NATO. Vi diskuterar här NATO, och dess verksamhet som organisation, och inte USA’s utrikespolitik i Sydamerika och vissa andra delar av världen. Således har NATO inte bidragit till att störta en endaste demokratiskt vald regering!

    För det tredje är det din tolkning att NATO skulle ha kränkt FN-stadga och FN-resolutioner i fråga om Afghanistan (där eländet startade med den sovjetiska invasionen 1973) och Libyen (märk här att ingen av säkerhetsrådets medlemmar röstade emot resolution 1973). Uppriktigt känner jag som demokrat och svensk medborgare stor stolthet över de framgångsrika insatser som genomfördes av Flyginsats 02 (FL02) och som bidrog till att avlägsna en av de mest vidriga diktatorer, som någonsin plågat den afrikanska kontinenten.

    • NATO bildades 1949 som en motvikt mot en mycket överdriven propagandabild av hot från Sovjetunionen, som var kraftigt försvagat efter Andra Världskriget med 20 miljoner eller fler dödade, nästan 100 gånger fler än t.ex. USA, och med en stor del av landet förstört efter Hitlers anfall mot ärkefienden ”bolsjevismen”. Uttryck för Sovjets återhållsamma politik är bl.a. att man avstod från att ge litet, kanske avgörande stöd åt den mycket starka nationella befrielserörelsen med starkt kommunistiskt inflytande i Grekland efter Andra världskriget. Storbritannien kunde slå ned denna rörelse. Som framgår av Chrustjovs memoarer väckte Kim Il Sungs planer på söka befria hela Korea ingen entusiasm i Moskva. Då det gäller Kina betonade Sovjet samverkan med Chiang-Kai-Shek under större delen av 1940-talet. Chrustjov uttalade oro för Viet Minhs befrielsekrig ”En gnista kan tända en präriebrand”. Den aggressiva stormakten var främst USA med miljoner dödade i Koreakriget, liskom i krigen i Sydostasien, med statskuppsstöd i Sydamerika och Indonesien och Irak, Guatemala t.ex. – mot demokratiskt valda regeringar. Sovjet var dock verksamt för att slå ned uppror i Berlin 1953 och upproret i Ungern 1956 samt inledde ett helt förkastligt krig mot Afghanistan för c:a 35 år sedan , (varvid CIA kraftigt bidrog till att lägga grunden till al-Qaida). USA:s krigshandlingar och stöd till staskupper var mångfaldigt större under denna tid.
      Du har nog rätt i att det är främst USA som varit verksamt i att störa/störta demokratiskt valda regeringar, och inte NATO. NATO har bidragit till att stöta Milosevic i Serbien, Khadaffi i Libyen och i hög grad varit verksamt i Afghanistan. Khadaffis stora fel i USA ögon var en alltför självständig politik och ett uttalat stöd till självständighet för länder i Afrika. Libyen hade Afrikas högsta levnadsstandard och är nu en sönderslagen stat. Att du kan känna stolthet över att Sverige bidragit till detta !! Vari ligger det demokratiska i detta? Föreslår att du läser bl.a. blogginlägg i frågan här. Där förklaras dessa frågor i detalj med länkar och referenser.
      Libyen t.ex.: http://jinge.se/allmant/libyen-kaos-som-planerat-nato-krig-lade-grunden.htm
      Afghanistan t.ex.: http://jinge.se/natur/afghanistans-avgaende-president-karzai-kallar-usas-insatser-for-ett-forraderi.htm

    • Demokrat
      Du är kraftigt vilseledd beträffande Khaddafi.
      Vidrigt var det att Sverige deltog i Libyen (på västsidan). Där var Sverige en av Usas nyttiga idioter. Vi hör bara lögner via västmedier om dem som anglosaxarna inte lyckas betvinga. Intensiteten i ditt hat visar hur emotionellt detta är för dig och totalt faktabefriat. Både Stalin Saddam Hussein och Khaddafi röjdes ur vägen av liknande orsaker- nämligen att de gick ifrån dollarn i sin handel och därför hotade de mäktiga anglosaxiska finansintressena som styr Us/Uk.
      Sveriges försvarstänk har inga förutsättningar att förstå geopolitiken bakom alla konflikter om vi gör som finansmakten vill: låter bli att prata om dem.
      Sätt dig in i fakta om vad Khaddafi uträttade för befolkningens välstånd och Afrikas samarbete och jämför med hur det ser ut nu. Usa splittrar sönder alla länder så att befolkningen inte skall kunna ta till vara sina intressen visavi oljebolagen och samtidigt bygger Us/Uk upp terroristarmeer som även kan strida mot övriga världen.
      H E Barnes perpetual war for perpetual peace från 1954 fortsätter att vara en aktuell beskrivning av Usas verkliga agenda: ständigt krig.

  8. ”NATO bildades 1949 som en motvikt mot en mycket överdriven propagandabild av hot från Sovjetunionen, som var kraftigt försvagat efter Andra Världskriget med 20 miljoner eller fler dödade, nästan 100 gånger fler än t.ex. USA, och med en stor del av landet förstört efter Hitlers anfall mot ärkefienden ”bolsjevismen”.”

    Visst, Sovjetunionen drabbades hårt av Andra Världskriget, men efter Stalingrad kan man knappast påstå att Sovjet var militärt svagt – det håller inte. Sovjet trängde tillbaka Tyskland från Östfronten och intog till sist Berlin. Förvisso hade inte Sovjet lyckats utan massiv militär hjälp från USA och Storbritannien. Enligt Wikipedia:

    ”Redan hösten 1941 påbörjades dessa transporter i liten skala. Sammanlagt under 1941 och 1942 levererades 23 500 lastbilar, 3 276 stridsvagnar och 2 665 flygplan samt 684 000 ton övriga krigsförnödenheter. 1942-43 utkämpades en förbittrad strid mellan å ena sidan de tyska ubåtarna och å andra sidan de allierade sjöstridskrafterna som skulle skydda konvojerna till både Storbritannien och Sovjetunionen. Trots detta levererades under hela kriget från Storbritannien totalt 5000 stridsvagnar och 7000 flygplan.”

    Det vi heller aldrig frå glömma är att Sovjet och Stalin var medskyldiga till Andra Världskrigets utbrott genom Molotov-Ribbentrop pakten, som gav Tyskland fritt spelutrymme i väst, som delade Polen mellan Tyskland och Sovjet och som gav Sovjet fria händer att brutalt anfalla Finland och att lägga under sig de norra delarna av Baltikum.

    ”Uttryck för Sovjets återhållsamma politik…”

    Var det återhållsam politik att annektera Baltikum och att upprätta marionettregimer i Polen, Östtyskland, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien och Bulgarien? Du nämner upproren i Östtyskland 1953 och Ungern 1956 , till detta kan du lägga Tjeckoslovakien 1968. Sovjetunionen höll Östeuropa i ett järngrepp, här tilläts inga demokratiska val, här fann ingen yttrandefrihet utan minsta opposition krossades med repression och vapenmakt. Kort sagt otäck kommunistiskt förtryck i sin prydno.

    Med bland annat ovanstående som bakgrund var bildandet av NATO högst befogat och mycket bra.

    Sedan har du en förmåga att försöka leda diskussionen bort från ämnet. Bäste Anders, vi diskuterar här NATO och inte Korea, Sydostasien, Irak, Indonesien och annat. Dessa konflikter är inte relaterade till NATO-diskussionen eller nödvändigheten av bildandet av NATO för att försvara det fria Europa med det djupt odemokratiska och repressiva Sovjet och dess lydstater.

    Att NATO, med grund i FN-resolutioner, bidrog till att störta repressiva regimer i rest-Jugoslavien och Libyen är helt riktigt. Jag stödjer fullt och fast denna NATO-medverkan där även vårt land tog sin del av ansvaret för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Hur du i detta sammanhang kan påstå att rest-Jugoslavien och Libyen skulle haft demokratiska regimer är frö mig en fullständig gåta.

    Bland de sämre argumenten du presterar är rättfärdiggörandet av den galne diktatorn Khadaffis regim utifrån ”Libyen hade Afrikas högsta levnadsstandard …”. Libyens levnadsstandard utgick helt från oljan – man hade råd. Med samma argumentation skulle du kunna rättfärdiggöra de repressiva klanregimerna i t.ex. Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten. Medborgarna i dessa länder har också en mycket hög levnadsstandard, högre än den som fanns i Libyen, men inte kan väl rimligen detta rättfärdiga repression och fullständig avsaknad av demokrati?