Idag skriver Eva Franchell en artikel som sanno-
likt inspirerats av avslöjandet att sjukvårdsupp-
lysningens personal fick bonus om de lyckades begränsa telefonsamtalen till 3 ½ minut. Så långt är jag med, man kan inte klara av att göra ett så viktigt arbete med ett stoppur bakom ryggen, det är lätt att inse att säkerheten äventyras med den sortens avtal. Det finns dessutom tecken som talar för att vissa patienter kan ha dött på grund av att samtalen skyndades på, även om det inte går att bevisa.

AB: ”Höjd lön om ni inte skickar ambulans. Höjd lön om ni inte skickar folk till sjukhuset. Höjd lön om ni raskar av rådgivningen. Det råder en skamlös kreativitet bland sjukvårdens administratörer. De kan kalla det för besparingar eller satsningar på privata vårdval. Ytterst handlar det om synen på människor. När de mår som sämst borde samhället finnas där med råd och vård. I dag kan Aftonbladet avslöja hur landstinget i Uppsala försökte spara pengar. Vårdcheferna föreslog nya radikala grepp, som att minska på ambulansåkandet. Eller att övertala sjuka att inte åka till akuten. Ju mindre sjukvården besvärades, desto högre lön fick rådgivarna.”

Det är inte någon nyhet att Länsalarmerings-
centralerna försöker sålla bland alla dem som säger sig vara i behov av ambulanstransport. Skulle man inte göra den sortens bedömningar vid larmsamtal så skulle vi behöva utöka ambulanssjukvården på ett orimligt sätt. Att man har metoder för att bedöma vårdbehov, och vilken mån det är akuta sådana, är inget som följt med den nuvarande regeringen, så har det alltid varit. Det enda vi med säkerhet kan säga är att socialdemokratiska regeringar aldrig gett annorlunda signaler, och ingenting tyder på att en kommande regering skulle avvika från detta.

Det är rimligt att alla berörda försöker bilda sig en uppfattning om hur akut ett vårdbehov är, ringer någon och klagar över bröstsmärtor och stickningar i vänster arm så skickas ambulansen redan under samtalet, finns det tillgång till en akutbil så sänds även en sådan. Ska man klaga så bör man inrikta sig på att föreslå en ökad kapacitet så att ambulans-
sjukvården även klarar om tio personer drabbas av infarktliknande symptom, det gäller givetvis också antalet akutbilar.

Ringer man och säger att man har vrickat foten och är frisk i övrigt så rekommenderas man taxi, det är inget konstigt med det. Är man då 80+ så ökar möjligheten att få åka ambulans, det är den sorts prioriteringar som de olika länsalarmerings-
centralerna gör varje dag, varje timme och varje minut. Att dra växlar på detta för att göra politik av det är billigt, det har suttit socialdemokrater i regeringsställning åtskilliga år och ska man se till de eventuella regeländringar som varit så ska vi vara övertygade om att (S) legat bakom fler än borgarna.

Det som däremot sticker i ögonen är det som borgarna faktiskt gör när de låter privatförsäkrade gå före i t.ex. hjärtsjukvården på exempelvis Södersjukhuset.

AB: ”För en vecka sedan öppnade en privat hjärtklinik för privatbetalande patienter, antingen mot kontant betalning, 100 000 kronor för en behandling, eller genom privat sjukvårdsförsäkring. Samtidigt är kön till

samma hjärtoperationer i landstingets regi 6–8 månader. Vårdval Stockholm är bara början. Vårdval Sverige och Vårdval Europa kommer härnäst. Det går bra att söka vård i vilken stad och i vilket land som helst. Valet är ditt, förutsatt att du har råd att köpa dig till en anständig sjukvård.”

Men Franchell skjuter delvis över målet där också. Vårdval Stockholm är säkerligen en utomordentligt ojämlik reform. Men att det funnits möjligheter till privat vård för bättre bemedlade är ingen nyhet. Hon har uppenbarligen glömt Göran Perssons förtur till sin höftledsoperation. Han gick före alla vårdköer för att regeringskansliets anställda hade en privat sjukförsäkring. Han fick vård på Sofiahemmet om jag inte minns fel, annars hade han väl hört till något av innerstadssjukhusen.

Eva Franchell avslutar sin artikel med att skriva att valet är ditt, det går bra att söka vård i vilken stad eller vilket land som helst, det under förutsättning att läsaren har råd.

Jag blir lite illa berörd av ledarartiklar som så uppenbart blundar för verkligheten. Den nu förda politiken skiljer sig ytterst marginellt från den som socialdemokraterna förde, dessutom har privat sjukvård alltid funnits. Personligen så önskar jag att vården vore densamma oavsett om man är rik eller fattig, jag tycker också att förtur till vård ska bedömas utifrån vårdbehov och inte efter plånbokens tjocklek. Men ska Aftonbladet föra en politisk agitation mot högeralliansen på ledarsidan, och det tycker jag att de ska, då ska man inte undvika att berätta att den förra regeringen var av precis samma skrot och korn.

Vårdval Stockholm är en ojämlik företeelse, men den har inte tillkommit i ett politiskt vakuum som Franchell låter påskina, Göran Persson är säkerligen avundsjuk för att inte han kom på den idén själv.

i Andra om: Aftonbladet, Eva Franchell, Opposition, Ledare, Vårdval Stockholm, Sjukvård, Ambulans, Sjukvårdsupplysningen, Alliansen, Socialdemokraterna, Göran Persson, Politik Lasse SvD EX DN123 Dagen AB12 t

[tags]Aftonbladet, Eva Franchell, Opposition, Ledare, Vårdval Stockholm, Sjukvård, Ambulans, Sjukvårdsupplysningen, Alliansen, Socialdemokraterna, Göran Persson, Politik[/tags]