Vänstertidningen Flamman har i dagens nummer två artiklar som jag tycker att alla ska läsa. Den första är Jonas Thunbergs artikel – Med lögnen som vapen, den första artikeln som jag citerar nedan. Den andra är Ann Charlott Altstadt:s – Moderaterna har monopol på orden.
Jonas Thunberg/Flamman: ”Jag jobbade med svenska anti-
apartheidrörelsen 79-94. Jag mötte Centerpartister, Folkpartister, Kristdemokrater, Socialdemokrater, VPK m fl. Men aldrig moderaterna. Om de nu var ’emot apartheid’. Vad gjorde de då? Vad sa de då? Närdå?”
Orden är Magnus Walans och publicerades på Facebook efter Moderaternas märkliga beslut på stämman i Örebro att partiet varit ”en stark drivkraft” i kampen mot apartheid. Magnus Walan är inte vem som helst, han är den svenska antiapartheidrörelsens nestor, enligt många den som vet mest om – och har engagerat sig mest för Sydafrika i vårt land. Han vet vad han talar om.
Sofia Arkelsten följde sedan upp parodin med att hävda att hennes parti ”var med och genomförde fri och lika rösträtt för 90 år sedan” och det politiska flödet på den sociala nätverket Twitter fylldes snabbt av skämt som ”Gösta Bohman tog fem raka Wimbledon 1976-1980 och delade SvD:s bragdguld 1974 med Ingemar Stenmark. #stuffmoderaternadid”. (det vill säga ”saker Moderaterna gjorde”.)”
Flamman blir allt viktigare för varje dag som går, något som Ann Charlott Altstadt tydligt visar på i sin artikel. Vi kan inte lita på journalistkåren längre, de är inga opartiska rapportörer, de har helt enkelt blivit en del av den borgerliga megafonen. (forts nedan..)
Ann Charlott Altstadt/Flamman: ”Efter den skoningslösa mobbingen av Göran Persson i valrörelsen 2006 tror jag inte längre att vänstern – socialdemokratin kan vinna några val och dreven mot Sahlin och Juholt bekräftar den misstanken. Men det handlar inte bara om hetsjakter utan hur den borgerliga världsbilden dagligen reproduceras.
De stora tidningarna har politiserats till den milda grad att borgerliga opinionsbildare som förut hörde hemma på ledarplats nu är en naturlig del av nyhetsflödet och i public-servicekanalerna kräver varje politiskt utspel en åsikt av ett borgerligt kommentatorstroll.”
Läs meningen en gång till ”– De stora tidningarna har politiserats till den milda grad att borgerliga opinionsbildare som förut hörde hemma på ledarplats nu är en naturlig del av nyhetsflödet…”, och när detta förhållande, som jag var inne på tidigare idag, blir allt mer tydligt så känns behovet av en daglig vänstertidning alltmer akut.
it Andra om: Mediekritik, Vänsterpartiet, Journalistik, Samhällsjournalistik, Propaganda ab ex dn svd
Tweet
14 svar till “Tidningen Flamman, ett ljus i mörkret”
Hear hear!
Men… men… Göran Greider!
Så förbannat rätt – vi lever i ett samhälle där den tredje statsmakten agerar förbehållslösa propagandister MOT nuvarande opposition och FÖR sittande allianz.
Detta är inget annat än rena rama Berlusconisamhället, och ju fler som inser det desto bättre för demokratin, som ju bygger på upplysta (alltså inte propaganda-matade) medborgare.
Det är som ett dåligt skämt att ta del av högermegafonin som så totalt dominerar den offentliga samhällsdebatten – ett dåligt skämt som är förödande för samhället i stort.
Flamman skriver sanningen, menar du att dagstidningarna gör det? Vad grundar du isf det på? Har Fredrik sagt det?
Ingen tidning kan vara objektiv eller skriva ”sanningen”, eftersom sanningen inte är ett objektivt begrepp. Din sanning är inte nödvändigtvis min sanning, och Fredrik Reinfeldts sanning stämmer väldigt illa överens med t.ex. Lars Ohlys sanning.
Vad det handlar om är i stället berättelsen, och vem som äger den. Och berättelsen ägs här och nu av högern. Därför finns det ett behov av att andra berättelser än högerns får höras.
Ja Flamman är som ett bloss i mörkret, en riktig flamma! :-)
Låt oss inte glömma Dalademokraten. Den är tyvärr ingen rikstidning, men den är bra, eller iaf var den sist jag läste dess ledarsida frekvent, nu är jag inte längre inom dess geografiska utsträckning.
Men som tur är finns den på ett bokmärkes avstånd i en browser nära dig :-)
Det verkar som om alliansen nu börjat behandlas som kungligheter av media.
Se bara ABs löp idag med Bildts tårar…
Kanske är inte Flamman helt objektiva jämt, vilken tidning är det, men de har ju helt rätt i att den borgerliga mediadominansen i Sverige är total. T o m i Italien finns det väl rikstäckande media som inte ägs/stödjer Berlusconi.
Flamman är väl en av föregångarna med politiska nyheter?
En idé vore väl en Bonniersfri dag. Visst de är bara en del av problemet, men en stor del av problemet. De står för en stor del av nyhetesflödet med Expressen, TV4 och DN.se. Samtidigt som de kontrollerar en stor del av bokmarknaden och nästan har monopol på Bio. Så att lyfta fram deras extrema ställning och bojkotta alla deras företag en dag kunde kanske vara ett pedagogiskt sätt att visa på mediakoncentrationen i Sverige. Som kunde även nå ut till de som är så politiskt aktiva.
Komplettera gärna Flamman, men den vassare Proletären föreslår en partilös vänsterman.
Men hur analyserar och stödjer de ”Occupy”-rörelsen. Den visar bl.a behövet av ett slagkraftigt anti-kapitalistiskt vänsteralternativ -till vänster om Flamman.
Jag vet inte om Proletären är vassare, jag har läst den ett antal gånger, men vore den vassare så skulle den väl vara större än Flamman? Dessutom så har (r) en retorik som gör att folk ryggar tillbaka, talar man om proletariatets diktatur och revolution så minns alla de länder som har stått för det som de kallat för kommunism, och det har inte varit några lyckade exempel om man säger så…
KPML(r) eller vad de heter kan inte bli mer än några hundra personer, någon massrörelse blir det aldrig. Att dunka manifestet eller den lilla röda i huvudet på folk gör bara att människor distanserar sig. De får fortsätta att vara radikala på sin kant och antalet sjunker hela tiden.