Sover den svenska vänstern OCH gruvarbetarna?


Själv tillhör jag definitivt de äldres skara, jag blir ålderspensionär om några veckor, men trots det så har inte seniliteten drabbat mig, och jag minns fortfarande vad som hände i slutet på sextiotalet. Men det verkar som om den svenska vänstern har drabbats av ålderdomssvaghet och akuta kärlförträngningar i det organ som sitter närmast under håret.

Det torde inte råda minsta tvivel om att vi idag, år 2011, har en högerregering. Det är bara att ta ett steg bakåt och läsa min förra bloggpost, den om högerpartiets nya idéprogram, det program som lurade Sofia Arkelsten, den kraken, att tro på att moderaterna hade kämpat för kvinnlig rösträtt.

När så en svensk högerregering ger Marcus Wallenberg en roll som ordförande i LKAB, ett statligt företag som är ett av landets mest pålitliga mjölkkor när det gäller statens intäkter, ja då är det knappt någon som reagerar. Marcus Wallenberg borde inte vara obekant för vänstern eftersom han närmast är att likna vid det kapitalistiska systemets ikon, en centralfigur som är storägare i SEB, och som dessutom äger och kontrollerar stora delar av Investor AB och mängder av andra stora och börsnoterade företag.
Vad kan han ha för intresse av att bli ordförande i LKAB, ett statligt ägt gruvbolag med mångmiljardinkomster varje år? Jag kan inte rå för det men jag häpnar inför den totala tystnad som råder från vänsterns sida.

Jag minns hur det var vid gruvstrejken 1969. Den slog ner som en bomb i regeringskansliet och det dröjde bara några timmar innan varje tidning, varje radio och TV-apparat helt fylldes av information om att gruvarbetarna hade satt sig. Politikerna surrade runt som i den värsta bi-kupa och gruvarbetarna uppe i norr framstod som de som kunde ta strid mot envoyén, Arne S Lundberg och dessutom sätta honom på plats, nu sprattlar inte ens liket och tystnaden är kompakt.

Det förvånar mig enormt mycket att gruvarbetarna idag, år 2011, inte oroas över risken att LKAB säljs till det privata näringslivet. En sådan sak skulle bara innebära att svensk industri skulle äga LKAB så många dagar som det tar att sälja företaget vidare till kineserna, något som på sikt givetvis betyder att svenska gruvarbetare får jäm-
förbara löner med sina kollegor i Kina, samtidigt som svensk basindustri får köpa sitt svenska råmateriel från kineserna.

Tror svenska gruvarbetare att en kinesisk ägare skulle acceptera fackligt inflytande över företaget och dess lönesättning så tror de fel. Tror svenska gruvarbetare att Marcus Wallenberg tackat ja till uppdraget bara för att svara snäll mot Svenska staten så tror de fel. Möjligen har de svenska gruvisarna blivit så bedårade av jobbskatteavdrag och ROT och RUT att deras sinnen fördunklats.

it Andra om: , , , , , , , , , ab1 ex1 dn12 svd12


9 svar till “Sover den svenska vänstern OCH gruvarbetarna?”

  1. Med all respekt för gruvarbetarna tillhör väl de den sorts arbetarklass som oftast mest beundrar familjen Wallenberg. Man får inte glömma bort att även det finns ett sådant vänsterperspektiv: ”De är så långsiktiga”, etc.

    Att regeringen och finansmarknadsminister Norman har någon baktanke med detta tror jag att alla inser. Men frågan är vilken. Utförsäljning av inkomstbringande bolag är en tämligen död politisk fråga. Reinfeldt har till och med antytt att Nya Moderaterna ska se mer positivt på sådant statligt ägande. Kanske låter han snart skriva om historien så att partiet alltid varit för statliga gruvbolag.

    Jag misstänker att Wallenbergs roll snarare är att sälja in den nya hållningen till skeptiska moderater. Med honom som styrelseordförande blir LKAB plötsligt ett ideologiskt ”fint” bolag, och inte längre en gammal symbol för Sossesverige.

      • Håller med Jinge här. Wallenbergarnas tid som ’välgörare’ är nog förbi med de yngre generationerna som nu är aktuella. Detta i likhet med de flesta andra av deras typ. Idag gäller inget annant än pengar, pengar och åter pengar. Den som har mest vid dödens inträde vinner. Men det är ytterst betänkligt att inte ett pip hörs från gruvisarna…

  2. Världen kanske styrs mer av tidstrender än av ideologiska övertygelser? När vi ju lever i högerns -68 så kanske en gruvarbetare är familjefaderligt klippkonservativ på KD-vis och ”tar sitt ansvar” genom att inte gnälla om kiss-pauserna dras in (och ber till högre makter istället för att kräva bättre arbetarskydd)? Medierna påstår ju att alliansen kanske inte uträttat någonting för folket, men de har åtminstone lyckats med att få huvuddelen av folket att förnöjt vara belåtna med detta ingenting. Man t.o.m UTLOVAR framtida visionslöshet dvs att ingenting av betydelse ska inträffa om man får fortsätta sitta (rent bokstavligt bara sitta). Så är det kanske idag med världens bästa allians vid ”vid ankaret”, så oerhört upphöjd bortom all vardagsmisär att riksdagen snart inte duger för dess framträdanden.

  3. Ja varför skulle Wallenberg intressera sig om det inte var miljarder? Bara i Dalarna så anser man att LKAB har tillgångar på 1800 miljarder i ännu inte igångsatta projekt.

  4. Den minnesgoda kanske minns att EllKÅÅAABEE gick ganska dåligt ett tag (70-talet?). Då stod inte Wallenberg eller andra i kö precis.

    Självklart ser man nu en lång vinstperiod som blir intressant att ta del av..alltså en försäljning kommer.

    Kanske är det så att LKAB i dag sköts till stor del av konsulter,outsourcing,manpower etc. ?

    Själv var jag mycket däruppe runt 89-90 när det började gå bra igen…

  5. Då råvarubristen är sådan att den hotar en stor rad verksamheters vinster så är det naturligt att kapitalet, söker en säker plats att stoppa sina pengar i ett samhälle som behöver genomgå stora omvälvningar. Råvaruinvesteringar förutspås en mycket ljus framtid, då kan de inte vara instängda i staten.

  6. ”..då kan de inte vara instängda i staten”.

    Nä såklart,när det gick sämre för LKAB så flyttades de privata pengarna till Brasilien där dagbrott var billiga i drift så det spelade ingen roll att kvaliteten var sämre…men samma vinstpengar. Och oppositionen vrålade,lägg ner skiten.

  7. Jag kommer sakna LKAB. Nu känns det som att den sista stora vackra statliga verksamheten har gått under. Sverige var en gång känt för sina gruvor, sina tåg, sin välfärd och sin rättvisa. Nu finns inget kvar. Grattis svenskar.