Partiledarfrågan allt viktigare


Idag berättar Expressen att Mats Odell vill efterträda Göran Hägglund som partiledare i Kristdemokraterna. Det är i och för sig känt sedan en tid tillbaka och allt färre tror nu att Hägglund blir valberedningens förslag till nästa kongress.

När det gäller centerpartiet så vet vi redan att Olofsson kommer att efterträdas av kvinnan som numera förnekar att hon är nyliberal, Annie Lööf. Ett problem med det förnekandet är givetvis att hon inte är trovärdig, en i raden av politiker vars egna partimedlemmar tvivlar på partiledarens motiv och redan ifrågasätter hur det kommer sig att hon nu tar avstånd från nyliberalismen så till den grad att alla texter som hon skrivit på nätet nu är – raderade.

Utan tvekan är det ett krävande arbete att leda ett politiskt parti. Titta på bilden till höger som jag visat så många gånger, det enda viktiga i sammanhanget är att Miljöpartiets representanter inte är bortvalda, det är partiets egna regler som begränsar språkrörstiden, men fakta kvarstår. Jämfört med valet 2006 så är det bara två partiledare som kommer vara desamma som 2006, och det är Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt.

Dessutom så har Gustaf Fridolin börjat bli ifrågasatt. Igår nämnde jag min mardröm, att Miljöpartiet nappar på Reinfeldts feta bete och tar den vakanta miljöministerposten i den borgerliga regeringen. Det finns nämligen skäl att anta att de inte litar på att få några ministerposter om Social-
demokraterna vinner valet 2014, eller om det nu skulle bli tidigarelagt. Vi kan under alla omständigheter utesluta ministerposter för Vänsterpartiet eftersom ett sådant samarbete skulle leda till konflikt inom (S).

Nu har det talats om ett valtekniskt samarbete i Danmark, enhetslistan, och det är kanske något sådant som vi skulle testa i Sverige till nästa val. Vänsterpartiet ligger fortfarande kvar under fyraprocentsspärren och det kanske skulle löna sig för flera om man ställde upp tillsammans med småpartierna. Skulle Gudrun Schymans FI ställa upp på en lista så skulle enbart hon få så många personröster att hon återigen kom in i Riksdagen. (forts..)

Nu vet jag inte om det fungerar i enlighet med vallagarna men det är kanske inte någon dum idé. Dessutom finns risken att många vänsterpartister väljer att rösta på (MP) eller (S) om inte det egna partiet förmår att attrahera dem. Fast om det skapas en sådan enhetslista, om det ens är möjligt, så måste man nog vara utomordentligt selektiv med vilka partier och grupper man släpper in.

Nå, det kan vara mina egna bristande kunskaper om hur ett sådant samarbete går till som leder mig fel, men vad gör väl det, jag måste få ha fel ibland även eftersom jag oftast har rätt…

it Andra om: , , , ex12 ab12 dn12 svd12 svt sr


8 svar till “Partiledarfrågan allt viktigare”

  1. Vad säger man?
    Jag tycker att Hägglund har en viss humor, men han om han inte hade varit
    politiker och religiös så hade så hade kunnat
    utvecklat den humorsidan och blivit riktigt rolig…
    Om Mats Odell har jag egentligen inget att åsikt egentligen.

  2. Intressanta synpunkter. Det var förvånande att inte Maria Larsson fick efterträda Alf Svensson när det var aktuellt, nu har hennes bäst fötre-datum passerats. Samma med Odell. Om kristdemokraterna har någon självbevarelsedrift så väljer de någon av de yngre som får växa in i kostymen.

    Har Annie verkligen raderat ut sina gamla texter på nätet ? Detta är i så fall oerhört. Om hon verkligen ville försöka att vinna trovärdighet skulle hon i så fall tillstå att hon tidigare omfattat vissa nyliberala ståndpunkter men att hon numera kommit på andra tankar … (om det verkligen är sant vet jag ju inte, men det vore iaf ett försök).

    Miljöpartiet har jag aldrig litat på. Jag gillar många av deras ståndpunkter men de är opålitliga, kan tänkas hoppa från ett block till ett annat om lockbetet är tillräckligt tilltalande. Detta tror jag har att göra med att de mer eller mindre förnekar höger-vänsterskalan och klassperspektivet och då ser de inte lika klart på sambanden. (Samma kritik riktar jag i princip även mot Schyman och Feministiskt Initiativ).

    Jag tror inte man ska utesluta ministerposter för v i en kommande s-regering, det var väl mest Ohly som (en del) s-medlemmar hade synpunkter på. Men givetvis kan sossarna kanske lättare svälja någon v-minister om också mp är med på tåget.

    • ”Har Annie verkligen raderat ut sina gamla texter på nätet ? Detta är i så fall oerhört. Om hon verkligen ville försöka att vinna trovärdighet skulle hon i så fall tillstå att hon tidigare omfattat vissa nyliberala ståndpunkter men att hon numera kommit på andra tankar … (om det verkligen är sant vet jag ju inte, men det vore iaf ett försök).”

      Visserligen måste jag tillstå att det är andrahandsuppgifter, jag har inte själv läst dem utan förlitar mig på uppgifter från ett flertal bloggar. Men eftersom hon dessutom citeras så antar jag att de som ägnar sig åt detta citerande inte har hittat på texterna själva, det skulle liksom förta kritiken. Och hon har inte heller förnekat att hon gillar Robert Nozick, Ayn Rand, Margaret Thatcher och Johan Norberg vilket hon givetvis borde ha gjort om uppgifterna inte var korrekta.

      ”Jag tror inte man ska utesluta ministerposter för v i en kommande s-regering, det var väl mest Ohly som (en del) s-medlemmar hade synpunkter på. Men givetvis kan sossarna kanske lättare svälja någon v-minister om också mp är med på tåget.”

      Det tror jag inte, men jag känner en hel del sossar och ser oxo vad de skriver på nätet. Tror du att högersossarna skulle acceptera en vänsterpartist? Det tror inte jag…

      • Kanske inte högersossarna, men vänstersossarna och de flesta fackliga skulle acceptera (T o m Sahlin var ju – efter påtryckningar – beredd att acceptera Ohly …)

        • Idag finns där dock fler högersossar än vänstersossar i partiledningen skulle jag gissa på vilket valresultaten de två senaste valen visat.

  3. En sisådär 2008-2009 drev ju bland annat SvD:s ledarsida frågan att allianspartierna borde gå till val 2010 på en samlad lista, ett ”valtekniskt samarbete”. Detta för att man börjat befara att KD skulle åka ur och därmed hota ett ny valseger för alliansen.

    Jag minns inte vart de kom i den legala diskussionen då, men man får väl misstänka att frågan hamnar på bordet igen om KD:s (med fleras) kräftgång fortsätter.

    Såvitt jag förstår det är det som föreslås här i praktiken samma sak, så varför inte? Men frågan är om det skulle funka i dessa väljargrupper. Om alla ursäktar: ju längre ut till vänster man kommer desto mer splittring och fragmentering. Skulle det ens vara möjligt att sätta ihop en ”enhetslista”?

    • Skulle det ens vara möjligt att sätta ihop en ”enhetslista”?

      Vet inte, möjligen om man inte blandade in trotskister…

      • Vi borde nog inte blanda in leninister heller. Och då finns det ytterst få grupper kvar att sätta ihop en enhetslista med.