Denna andra artikel av Maj Wechselmann presenterar förslag på två möjliga mördarscenarier. Hon är medveten om att de är osäkra. Jag tycker att detta kan vara ett bidrag till diskussionen i dessa dagar. Maj första artikel ”Palmeutredningens märkliga missar”http://jinge.se/allmant/palmeutredningens-markliga-missar.htm kom för några dagar sedan. Maj är en av landets främsta vänsterprofiler och har gjort i mitt tycke storstilade insatser i decennier. Hon tilldelades Kurt Linder-stipendiet 1973 för sin dokumentärfilm Viggen 37, Eldh-Ekblads fredspris 1978, samt Rydöpriset 1990 ”för den fria tanken till Olof Palmes minne”. Hon fick ekumeniska priset vid Berlinfestivalen, Berlinale 1998, där hon visade 3 filmer. Hennes filmer har visats på festivaler i alla världsdelar. 2011 belönades hon för sina insatser i filmskapandet av Jan Myrdal-sällskapet med Leninpriset.

Artikeln.
Nya spaningsgruppen tar för första gången på trettio år ”konspirationer” bakom Palmemordet på allvar! – ”En liten konspiration”, säger GW Persson på SVT, han vill helst inte ta det förhatliga ordet i sin mun. GW har i 20 år i olika TV-program uttalat sina misstankar om att det var Christer Pettersson som var ”den ensamma mördaren”. Nu äntligen passar det att närma sig sanningen istället, den sanning som han vetat om åtminstone från 1989, då han läste förhöret med ett av huvudvittnen, Lars Jepsson, som såg mördaren springa upp för trappan och gav sin ed på att detta inte var CP, Lars kände inte bara Christer Pettersson, han hade även sett honom springa..

Det intressanta med Norddeutsche Rundfunks och Artes rannsakande film om mordet redan 1996 är att de utländska producenterna tar det för alldeles självklart att alla de vanliga människor, gamla och unga, som trätt fram och vittnat om sensationella saker de sett under mordkvällen i makarnas Palmes spår, att alla dessa verkligen är helt vanliga och trovärdiga. Alla dem som Holmér ömsom kallat för mytomaner eller elefanter eller fyllon.

Nu äntligen passar det stora medier som Aftonbladet att intervjua mannen som såg hela mordförloppet på första parkett, ”musikläraren” Inge Morelius – och se! Plötsligt har vi en alldeles klar bild av mördarens sätt att fungera – nämligen som en yrkesmördare och ingenting annat. Milsvida från den knappast någonsin helt nyktra Christer Pettersson.

När man googlar på de TV-program som fortfarande finns på nätet och ser hur massmedia exploaterat den stackars knarkaren i minst 15 år känns det som om man med sitt osjälvständiga svassande för polisen, dragit Sverige i smutsen. Det får ju finnas något mått på hur troskyldiga man låtsas vara. Det får finnas någon gräns för vilka orimligheter man är beredd att svälja.
Konspirationen alltså. Där finns det två huvudspår: Ett svenskt och ett utländskt – det första kan vi kalla ”Marinofficerarnas uppror”: Den 10 nov 1985 publicerade Svenska Dagbladet (SvD) intervjuer med tolv höga marinofficerare i ett ”officersuppror” mot en folkvald regering. Ledningen för ett helt vapenslag – marinen – förklarade att den saknade förtroende för regeringen! Vad hade hänt i ett annat land än Sverige? I ett annat land hade förmodligen regeringen omedelbart avskedat samtliga officerare. Dessutom skulle möjligen den tongivande av officerarna ha ställts inför rätta för högförräderi.
Officersupproret hade inletts en vecka tidigare med en debattartikel i SvD av kommendörkapten Hans von Hofsten. Han skrev ”Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattensverksamheten i våra vatten förtigs, förringas eller t. o. m förlöjligas av statsminister och utrikesminister…” Hofstens artikel innebar en upptrappning av högerextrema kretsars hets mot regeringen. De tolv marinofficerarna sa att de saknade förtroende för regeringen. Flera av marinofficerarna pekade speciellt ut Olof Palme. ”Regeringens reaktion är alltför lam. Den tar inte hotet på allvar. Jag litar inte på Olof Palme och regeringen i den här frågan”… ”Det kan vara personliga reflektioner från statsministern som styr utrikespolitiken.” Marinofficerarna utmanade helt öppet regeringen. I detta läge var det möjligt regeringens skyldighet att omedelbart vidta disciplinära åtgärder mot de 13 officerarna. Så skedde inte.

Palme bemötte istället kritiken enbart med att kalla officerarna för omdömeslösa.
Kommendör Hans von Hoffsten besökte 1983-1984 ett privat sällskap som regelbundet träffades på middagar och diskuterade bl. a säkerhetspolitik och bjöd in föreläsare i olika ämnen. Sällskapet innehöll personer långt ut på högerkanten, där kärnan utgjordes av poliser från Norrmalms A-tur och B-tur, de poliser som kom från den så kallade Baseball-ligan. Vid mötena uttrycktes stark kritik och hat mot Palme, han diskuterades åter som ett säkerhetsproblem och som en landsförrädare.
Att medlemmar ur den nedlagde höger-extrema – i vissa fall nazidyrkande Baseball-ligan spelat var sin roll i dramat, som den tyskfranska filmen påpekar, är inte alls osannolikt. Men skulle officersupproret utmynnat i ett mord? När de flesta invigda dessutom visste att ubåtsaffärerna var ren fejk? Med hänsyn till den utlovade dusören på 50 miljoner, pekar en del på att den professionella hitmannen, yrkesmördaren, var utländsk, det vill säga importerad för tillfället och därefter snabbt exporterat igen (och förmodligen snabbt dödat). Knappast någon av konspiratörerna visste vem han var, annars hade han förmodligen röjts.

Hösten 1989 skrev jag en lång artikel I DNs systertidning, Politiken, där jag beskrev sambandet mellan Palmes gärning som fredsmedlare mellan de krigande parterna Irak och Iran och mordet. Vapenvilan mellan de två länderna slutförhandlades av Jan Eliasson (i hans sommarstuga på Gotland) i augusti 1988, 2 år efter Palmes död. När det blev vapenvila sjönk New York börsen drastiskt: Nu blev det slut med de jättelika vapenaffärerna och den sinnessjuka ömsesidiga destruktionen av Mellanösterns två mäktigaste vapenmakter. Vad jag inte visste då, ingen kände till det, var Donald Rumsfeldts möte med Saddam Hussein i Bagdad 20/12 1983 (som Ronald Reagans specielle envoyé) http://nsarchive.gwu.edu/NSAEBB/NSAEBB82/.

Rumsfeldt lovade Hussein stora lantbrukskrediter och satellitbilder av Irans trupprörelser…. Men vad avslöjade satellitbilderna: Det som absolut inte fick avslöjas, nämligen de tolv meter långa avskjutningsramperna för amerikanska Hawk – anti- luftvärns missiler som i största hemlighet hade sålts till Iran från USA under den så kallade Contras-Iranaffären. Samtidigt som Reagan i var enda tal kallade Iran för ”Det ondas centrum”, sålde alltså CIA missiler och deras avskjutningsramper till Iran för att få pengar för att utrusta Contras för i ett hemligt krig mot Nicaraguas socialistiska regering. En av de största och hemligaste operationerna i organisationens historia. Detta fick av ideologiska skäl absolut inte röjas – vilken skandal? men tänk om irakiska diplomater framfört att de kände till USAs hemliga affärer med Iran till Palme, ja att det till och med fanns bildbevis?
Iran-Contrasaffären avslöjades mindre än ett halvår efter Palmes död, 20 augusti 1986.
Tänk om Palmemordet handlat om en stor precis operation planerat utanför Sverige, med svenska medhjälpare?
Och inte den där lilla konspirationen som Leif GW Persson nu försöker att övertyga svenska TVpubliken om.

i Andra om: Palme, demokrati Olof Palme, mord, Assange, kriminalitet
imperialism,Kalla kriget, desinformation, USA, politik, terrorism, Palmemordet, Gladio

Indicter’s artikel Proletären 26/2 SvD 28/2 Wikipedia Gladio Veterans Today – Gladio Palmemordet och Gladio