Accesskortet integritetskränkande?


Jag har länge behållit periodmärket som färdbevis trots att accesskortet funnits på marknaden. Orsaken är att jag ogillar de risker ett accesskort för med sig, eller på sikt skulle kunna föra med sig.

För ett par dagar sedan var jag tvungen att köpa ett nytt periodmärke, men personalen i Pressbyrån berättade att man hade upphört med den försäljningen, antagligen beroende på SL. Således bär jag nu omkring på ett RFID-chip, Radio Frequency Identification, fast ett chip som inte är knutet till mig personligen. Inte än i alla fall, för jag betalade det kontant och inte med kort.

Jag är inte speciellt förtjust i att bära runt ett RFID-chip. Det betyder att en starkare RFID-sändare än de som sitter i bussarna kan förmå korten att svara även om jag befinner sig på avstånd på ett par/tre meter. Möjligen förnekar man det från SL:s sida, men om gör man det så ljuger man.

Frågan är väl hur lång tid det tar innan alla kort vi bär omkring på är utrustade med RFID. I förlängningen betyder det att myndigheterna kan kartlägga var folk är, och hur man reser, och när. I London har de över en miljon TV-kameror som övervakar folk, frågan är om de inte samtidigt har starka RFID-sändare på särskilda platser också?

Ett annat problem är förstås att det är praktiskt taget omöjligt att se om det finns ett RFID-chip inne i ett plastkort, jag har hållit upp mitt mot ljus men kan absolut inte se någonting. Det värsta av allt är att man smyger på oss detta, det är i alla fall så det känns. Och hur kollar man om ett identitetskort innehåller RFID?

intressant Tags : , , , , , , , idg anna annarkia ilsemarie k&å loke röda-m scaber t


16 svar till “Accesskortet integritetskränkande?”

  1. Alla med RFID-läsare kan läsa av ditt kort, men själv kan du inte se hur länge kortet gäller. Det är sådant som kallas teknikutveckling.

  2. Googla på ”detect RFID” finns lite länkar för hobbyelektrikern (instructable är en bra länk)

  3. Vad i hela friden är det ni skriver om??? Aldrig hört talas om något av detta…

  4. RFID är ju helt klart något som kan vara integritetskränkande men som vanligt beror det ju helt på hur datat används och vem som har tillgång till det. I dagens samhälle ser jag nog inte RFID som någon stor ytterligare risk med tanke på vad vi redan utsätts för tex att allt mobildata eller alla korttransaktioner sparas. Men, många bäckar små…
    Datat som accesskorten lämnar skulle ju kunna användas till något bra, tex att ta reda på hur strömmarna med resenärer går och optimera lokaltrafiken efter det men som vanligt är det mest dom negativa grejerna som kommer först eftersom tekniken inte är riktigt färdig. Helkasst att man inte kan se hur mycket tid/pengar man har kvar tex. När det gäller integriteten så finns det ju heller ingen anledning att identifiera vem som har ett visst accesskort om inte resenären själv vill det (då skulle det tex kunna spärras/ersättas om man tappar bort det).
    En enkel RFID avkännare som bara talar om ifall det finns nåt chip i närheten borde inte vara så svår att ta fram, kanske en affärsidé om det inte redan finns?
    Jag har RFID chip på passerkortet till jobbet, undrar om det går att ’spärra’ om jag lindar in det i aluminiumfolie, måste nog kolla imorgon bitti…

  5. Hej Jinge!

    Om du verkligen är intresserad av integritetskränkningar kanske du skulle vidga vyerna från ”elaka staten” och ta en glutt på ”snälla, goa företagen”. Exempelvis bidrar du till historiens antagligen mest massiva övervakning av individer genom att alla som besöker denna blogg registreras, analyseras och katalogiseras av ”Do no evil”-Google.

    Storebror G ser inte bara vad vi söker på (du beskrev själv att du använder google i förra inlägget). De vet också vad som står i våra mail och vem vi mailar med när vi använder gmail. Glöm inte google chat. De läser våra dokument när vi använder google docs eller wave. De gör registrerar och sparar vad vi sökte på, vilka kartbilder vi tittade på och var vi var när vi gjorde det med hjälp av din androidtelefonerna eller annan telefon med Google Maps. Alla dessa register samkörs och samanalyseras, allt med förevändningen att förbättra tjänsterna. Det bästa sättet att göra det är att veta, bättre än vi själva, vad vi tänker på, önskar och vill hålla hemligt för andra. Det är inte för inte som Google privat spenderar oräkneliga summor på beteende och hjärnforskning.

    Om Google begränsade sig till att spåra och analysera på sina egna tjänster vore det läskigt nog. Men nästan varje gång du följer en länk från din sökning eller klickar i ett mail kommer du till en sida, som jinge.se, med ett litet google-script som följer upp dig. Varje gång du med t.ex. Firefox eller Chrome öppnar en ny länk kontrollerar läsaren mot google om sidan är taggad som innehållandes virus eller liknande (blockera skadliga platser/blockera webbförfalskningar). Nu har google introducerat sin egen globala dns-tjänst med vilken de lovar snabbare och säkrare namnuppslagningar. Med google som DNS-leverantör innebär det att google kan registrera alla sidor du någonsin går in på. Fortfarande samkört med de andra registren så om du på någon sida som google har kontroll över lämnat över någon personligt identifierbar information är den nu kopplad till all annan information som google har om dig.

    Det som fått mig att besluta mig för att rensa ur google ur mitt liv är dock ett citat från en intervju Googles VD gav i slutet på förra året. Enligt honom så ”Om du har något du inte vill att någon ska känna till, så kanske du inte skulle göra det du gör i första ledet.” En person som offentligt uttalar sig på det sättet (undrar vad han säger när kamerorna inte är på) och samtidigt driver det företag, och antagligen den organisation, som genom historien samlat mest information om enskilda individer i en databas vill i alla fall inte jag lämna över någon information till. På samma sätt som Asa Dotzler, central medarbetare på Mozilla, på sin blogg (http://xxxxxxxxxxxxxxxxxx) drar jag också slutsatsen att det finns inget annat sätt att tolka VDns uttalande som annat än helt i strid med mina grundläggande värderingar.

    Så om du trodde att Googles tjänster var gratis – tänk om. Du betalar med ditt liv, i små, små portioner. Tänk på historien om hur man kokar en groda… Jag skulle gärna läsa ett blogginlägg här på Jinges om detta ämne, och helst utan att jag själv behöver filtrera bort alla google-intrång.

    /Kallisti

    PS. I allt detta har jag inte ens diskuterat risken och sannolikheten att en (annan?) brottslig organisation eller en myndighet på ett eller annat sätt får händerna på denna information, exempelvis genom den uppmärksammade intrånget hos Googles tjänster som ledde till att de kopplade bort Kina, eller helt enkelt FRA/Patriot Act.

    • Om du verkligen är intresserad av integritetskränkningar kanske du skulle vidga vyerna från ”elaka staten” och ta en glutt på ”snälla, goa företagen”.

      Har du något skäl till varför jag skulle ta ögonen från staten!? Det är intressant att Google samlar information, men du tycker kanske att jag ska sluta skriva om staten, fra, säpo och liknande?

      Du kanske själv arbetar inom något statligt organ för spionage på svenskarna eftersom du anstränger dig för att flytta fokus??

  6. Jinge, du borde inte oroa dig så mycket för RFID i ett plastkort, snart kanske du har ett innanför skinnet..

    Nej, nåt sånt skulle väl aldrig nån stat göra, möjligtvis Kina, eller hur?

    Den som lever får se..

  7. Ett problem i Stockholm, jämfört med t.ex. Göteborg som också har samma korttyp, är att i stockholm måste man ju stämpla för att få gå ombord tunnelbanan. I Göteborg så kan man åka utan att behöva stämpla. Dom vill att man stämplar, men systemet är utformat frivilligt.
    Men i Stockholm så har man ju en massa spärrar vilket gör att man inte kan åka utan att stämpla.
    Det är faktiskt lite tragiskt. Man har inget val, och ingen frihet.

    • Vad är problemet med det? Att det är svårare att åka gratis?