Vad är kommunism? Del 1


Det finns olika uppfattningar men många fler missuppfattningar om vad kommunism är. Den vanligaste missuppfattningen är nog att det måste vara som det var i Sovjetunionen och Kina. Men det är det inte alls. Dessa länder var från början fattiga socialistiska stater som i praktiken styrdes av kommunistpartier, som strävade efter att dessa länder, ja hela världen, någon gång i framtiden skulle bli kommunistiska.

I samband med 100-årsminnet av Oktoberrevolutionen skrev DN:s ledarskribent Erik Helmersson ledaren ”Sådan är kommunismen” DN 1/11

Han menade att ”Kommunismen är en ideologi som bygger på att medborgarna kontrolleras in i minsta detalj. Släpper man kontrollen börjar de nämligen omedelbart bete sig ickekommunistiskt.
Slavläger är ett av flera skräckfenomen som förenar de kommunistiska staterna, nu och i historien. Men hela vardagen under kommunismen präglas av inskränkta friheter och förbud mot att till exempel tala och skriva fritt, använda nätet, bilda fackföreningar och ta del av vilken kultur man vill.”

Har han rätt? Nej i själva verket är det snarast tvärtom?


Opinionsundersökningar i USA, Ryssland och på andra håll visar att en stor andel av befolkningen är positiva till kommunism och socialism även i rika länder. De flesta ryssarna anser att Sovjetunionens kollaps var dålig. Stark opinion för socialism i Ryssland och USA

Detta är första delen av sista kapitlet i Pål Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår” från 2011. Beskrivningen stämmer väl med vad jag själv tycker. Jag återger det gärna och tacksamt.
Detta är den bästa beskrivning av kommunism jag läst.

Steigan en gång skall
Kommunism 5.0
Alla förstår att jag har lånat en metafor från dataindustrin när jag skriver om de olika versionerna av kommunismen. Det har jag naturligtvis gjort helt avsiktligt. Det är viktigt att se kontinuiteten och avbräcken samtidigt. Därför använder jag begreppet kommunism om apostlarnas gemensamma ekonomi, så som den beskrivs i Nya testamentet, trots att jag är allt annat än religiös, samtidigt som jag åsätter all tidig kommunism det gemensamma versionsnumret 1.0.
Inom datateknologin känner vi till att några programversioner kan vara dåliga och andra bättre. Windows 2000 var en katastrof medan Windows XP inte var så illa. Och båda hade en del stora inbyggda svagheter.

Så som jag tänker mig Kommunism 5.0 är det en ny version. Den behåller det bästa hos föregångarna men försöker göra sig av med många av deras fel. Och för att fortsätta med dataspråket: Kommunism 5.0 är en öppen källkod. Alla inbjuds att skriva sina versioner. Det är fritt fram att göra version 5.1, 5.2, 5.2.5 och så vidare. Kommunism 4.0 var i hög grad en proprietär källkod, för att hålla oss till jargongen. Det fanns en riktig linje, utvecklad i centralkommitténs programvaruhus i Moskva. Avvikelser från den tolererades inte. De som försökte skriva om källkoden förföljdes. Det var Microsoft organiserat som statsmakt.

Så som jag föreställer mig Kommunism 5.0, kommer den inte att vara en ren och rak linje. Den kommer att vara ett kaotiskt buskage av initiativ, omskrivningar, nyskrivningar och experimenterande. Ingen har patent på Kommunism 5.0. Den är inte en teoretisk konstruktion i huvudet på några mer eller mindre intelligenta samhällsreformatorer. Kommunism 5.0 är lika varierande som livet självt.

Därmed faller också två av de viktigaste invändningar som de borgerliga ideologerna har haft mot kommunismen. För det första tycker de om att framställa kommunismen som att den vill införa ”det fullkomliga samhället”, som Øystein Sørensen skriver.9 Den kritiken drabbar inte version 5.0.
För det andra tycker de om att säga att kommunismen påstår sig representera hela sanningen och därför måste vara totalitär. Kommunism 5.0 kommer att ha betydligt blygsammare ambitioner än att skapa det perfekta samhället eller att representera hela sanningen.

Målet är att avskaffa ett system som tillåter att en promille av världens befolkning kontrollerar två tredjedelar av resurserna, och att ge alla människor lika rättigheter och lika möjligheter att komma i åtnjutande av de rikedomar som jorden erbjuder. Det målet är stort nog, oerhört stort, utan att man också ska försöka sig på att skapa det perfekta samhället.

Kommunism 5.0 är allt det intressanta som mänskligheten kommer att göra när vi äntligen har gjort oss av med den tyranniska tvångströja som den globaliserade kapitalismen har dragit ner över huvudet på oss.
En gång kommer privat ägande av resurser och produktions medel att framstå som lika absurt som föreställningen att en människa kan äga en annan.

Vilka är de praktisk-politiska skälen till att tala om Kommunism 5.0?
Det som skiljer Kommunism 5.0 från tidigare versioner är att den kan genomföras i praktiken. Det är inte en utopi eller ett avlägset idealsamhälle som ska uppstå någon gång. Det är inte det nya Jerusalem som en gång för alla ska lösa alla problem och återföra mänskligheten till det förlorade paradiset. Det är något religiöst över Kommunism 5.0. Det är ett politiskt program för handling, i dag, i morgon och om tio och tjugo år. Det är ett program för att förändra världen och åstadkomma praktiska lösningar av de problem som mänskligheten arbetar hårt med just nu.
Kommunism 5.0 behöver inga överstepräster eller allvetande centralkommittéer.
Brecht untitled
Kommunism 5.0 är vanligt sunt förnuft satt i system. Som Bertolt Brecht säger om kommunismen: ”Den är för- nuftig, alla förstår den. Du är ingen utsugare, du kan begripa den. Den är bra för dig, fråga efter den.”
Strax innan han dog skrev Tron Øgrim en serie debattinlägg på Internet vari han försökte visa att
folk i allmänhet i Norge har praktiska erfarenheter av kommunistiska lösningar. Han nämnde sjukvården, där det i alla fall ända tills nyligen har varit så att det inte är pengar utan behov som avgör om man får vård eller ej. Han nämnde skolan, som också tills helt nyligen har styrts efter behov och inte efter plånboken. Detta är goda kommunistiska lösningar som folk vill ha, som de kämpar för att få behålla men som Arbeiderpartiet, Framskrettspartiet och Høyre försöker ta ifrån folk.10

I Sverige, Norge och Danmark har de breda folkrörelserna allihop haft betydande inslag av kommunistiskt frivilligarbete. Att göra en stor insats för gemenskapen utan att tjäna ett öre på det har varit en helt vanlig accepterad tanke.
Øgrim nämnde också sitt skötebarn: Linux och den öppna programvaran. Linus Torvalds lade grunden till det fria operativsystemet Linux som kom att bli symbolen för idealet för den fria källkoden i motsats till proprietära system som Microsofts och Apples operativsystem. Tanken är att skapa en stor internationell kollektiv arbetsinsats där resultatet är större än summan av delarna.
Linux
Samma teknologi som har skapat ett berg av giftigt elektroniskt avfall har också gett oss fantastiska möjligheter som aldrig har existerat tidigare i historien. Vi har sett hur en liten organisation som Wikileaks har punkterat världens mäktigaste militärmakts makt- och informationsmonopol. Vi har sett hur upproriska ungdomar på gatorna i Iran, Tunisien, Algeriet och andra platser använder teknologin i kampen mot tyrannerna. Detta pekar på stora möjligheter för demokratisering och mänsklig interaktion på helt nya sätt än dem vi har varit vana vid.

En av pionjärerna för fri programvara, Richard M. Stallman, har formulerat principerna för den fria källkoden på följande sätt:
• Friheten att använda programmet oberoende av avsikten (frihet 0).
• Friheten att studera hur programmet fungerar och att anpassa det till dina behov (frihet 1).
• Friheten att redistribuera kopior så att du kan hjälpa din nästa (frihet 2).
• Friheten att förbättra programmet och ge ut det med dina förbättringar som offentlig egendom, så att hela samhället kan få utbyte av det (frihet 3).
Detta är kommunistiska principer för utvecklandet av programvaror och det leder vidare till den rörelse som kallas Creative commons. Stallman tog initiativet till Free Software Foundation11 och copyleft- licenserna.12
Creative_commons
De försöker införa allmänningstanken i informationsåldern och utveckla system för att utväxla och dela intellektuellt arbete. Detta är ett uppror mot det system där stora multinationella bolag dammsuger världen på uppfinningar, idéer, vetenskapligt arbete och innehåll och gör svindlande vinster på det. Gemenskap och intellektuellt utbyte i stället för privatisering av de gemensamma resurserna.

Detsamma gäller Wikipedia och det spelar ingen roll att detta nätlexikon har etablerats av den uttalade libertarianen och Ayn Rand-anhängaren Jimmy Wales. Wikipedia har skapats genom internationellt kommunistiskt frivilligarbete. Fackmän och amatörer i hela världen har arbetat gratis för att skapa historiens största uppslagsverk. Wikipedia har 17 miljoner artiklar på 270 språk, och principen är gratis bidrag och fri användning.13 Och här bortser jag från att det förekommer både gott och ont i Wikipedia. Det är det globala frivilligarbetet som metod som jag vill lyfta fram.

Kommentar: I november 2017 innehöll Wikipedia omkring 43 miljoner artiklar. Ungefär 20 000 artiklar tillkommer varje månad. Wikipedias storlek

Datateknologi och nätverk har gjort denna form av arbete möjligt och mycket enkelt att genomföra. En kommunistisk arbetsform som tidigare skulle ha varit en ren utopi är nu så alldaglig att vi inte ens tänker på hur radikal den är. Wikiteknologin är en publiceringsplattform som gör det lätt för vilka som helst var som helst att samarbeta om nästan vad som helst. Programvaran är naturligtvis öppen för alla.
Wikipedia
På 1980-talet var det möjligt att sälja tillgång till Lovdata för ganska höga avgifter.Lovdata: Offentliga norska handlingar Nu har var och en som önskar det gratis tillgång inte bara till lagar och föreskrifter utan också till kartor, statistik och källmaterial som det bara för ett par år sedan fanns en marknad för. Genom teknologier som Skype har det blivit möjligt att hålla video konferenser över hela världen, praktiskt taget utan att det kostar något.
Marknadsprinciper har ersatts av kommunistiska principer på mycket kort tid utan att folk finner det uppseendeväckande.

intressant.se, , , , ,, , , , , , , ,, , , , ,


14 svar till “Vad är kommunism? Del 1”

  1. Erik Helmersson har helt rätt i sin beskrivning av kommunistpartiernas faktiska resultat. Du hänvisar som så ofta till fantasikommunism, önskekommunism, hur det borde vara, jämfört med hur det är. Det kan man göra, men att jämföra ideal med verklighet är att jämföra vad som finns inne i hjärnan med vad som finns utanför den. Två helt olika saker.

    • Kommunistpartierna försökt införa socialism under svåra förhållanden, betrakas som ett steg mot kommunism längre fram. Linux, Wikipedia, Creative Commons och diverse kollektiv är en realitet. Små öar än så länge. Vill vi inte sträva efter en bättre värld för oss, alla våra 7500 000 000 medmänniskor och släktingar?

  2. Bäste Anders: Med artiklar som den här, och böcker som Steigans, inordnar ni i er i det långa ledet av utopiska socialister från franska revolutionen och framåt. Ty de faktorer som kommer att bestämma det inre politiska tillståndet i Sverige efter ”revolutionen” är i avgörande grad yttre faktorersom: blir Sverige socialistiskt eller kommunistiskt ensamt, omgiven av en fientlig omvärld, eller som en sista eftersläntrare i ett i övrigt redan socialistiskt Europa?

    För övrigt kan jag berätta att Linus Torvalds föräldrarna hade radikala politiska åsikter i ungdomen, fadern var kommunist och studerade ett år vid universitetet i Moskva på 1970-talet. Han verkar ha brutit med finska kommunistpartiet i början av 1980-talet. Numera är han EU-parlamentariker för mycket borgerliga Svenska Folkpartiet.

  3. Ryssland och nutida imperialism. Förövare eller offer?
    Imperial expansion har en historia som förut föregår uppkomsten av industriell kapitalism. Men tidigare former av imperialistiska ambitioner bleknade före den moderna sorten – imperialismen hos industrimagneterna och de stora finansiärer som först framkom under de senaste decennierna av artonhundratalet.
    Av Renfrey Clarke och Roger Annis 7 februari 2016 – Länkar International Journal of Socialist Renewal.

    Krims beslut i mars 2014 att avskilja sig från Ukraina och återanvända Ryssland utlöste raseri i många högergrupper världen över och uppmanade de nya ultranationalistiska regeringarna i Kiev att utsätta Ryssland för politiska och ekonomiska sanktioner. Kommentarer i de västerländska konservativa medierna tog meme av ”rysk imperialism” fast rot.
    Rysslands imperialisms uppenbarelser ekar glatt i betydande delar av den internationella vänstern. För många av de berörda vänstergrupperna är ”rysk imperialism” en så uppenbar sanning att det inte kräver någon allvarlig förklaring. Men precis vad är imperialismen? Kan termen tillämpas meningsfullt till dagens ryska stat? Dagens stat och ekonomi i Ryssland passar inte in i empiriska eller marxiska teoretiska definitioner av imperialismen.

    De nya produktionsmetoderna för industriell kapitalism, som involverade arméer av anställda arbetstagare och stora mängder råvaror, skapade oöverträffade volymer varor för utbyte. Men den nya produktiva kapaciteten överväldigade köpkraften hos massor av illa betalda arbetare. Utbyggnad utöver landstingens gränser blev nödvändigt för att råa insatser och marknader skulle säkras. Resultatet var den icke-kapitalistiska världens snabba uppväxt i enorma koloniala imperier och ”inflytandefält”, centrerad i kärnländerna av avancerad kapitalism.

  4. Nu är du på hal is, Korp!
    Imperialism är kapitalismens högsta stadium.
    Ryssland har uppvisat starka imperialistisk försök till monopolistisk kapitalism. Än så länge är dessa försök ’blygsamma’ i motsats till USA. Men monopolet i Ryssland försöker etablera sig i Europa (gas från Ryssland, olja, – t ex Rosneft som även är etablerad i Irak´, banker -Sberbank, Europas tredje största bank, finns i Tyskland, Indien, Kina och m fl länder, och med mera.
    Monopolen har vuxit sig samman med staten. Många av dessa företagen, precis som i USA, Tyskland och Storbritannien, ägs (eller har delar i företagen) av personer i staten, T ex Vladimir Ruga. Ruga har suttit i styrelsen för företaget Uralkali, som ägs av Dmitry Mazepin, som varit inblandad i flera statliga företag och medan han satt i styrelsen för Russian Govertment Property Funds anklagades han för att gå de stora ståljättarnas ärenden. En annan är Sergy Chemezov.
    De ryska stålproducenterna klarar av att konkurrera på den internationella marknaden och tillhör de mest avancerade och kraftigaste företagen i världen.
    Ryssland är även medlemmar, har huvudparten i EEU (en motsvarighet till EU).
    Det ryska kapitalet expanderar i Indien, Sydkorea, Egypten och Iran.
    Osv.
    Så Ryssland sysslar med imperialism.

    Nu om något annat.
    Ibland när jag läser dina kommentarer så är de oftast som om de är kopierade ur böcker eller sajter (vilket kanske några är). Vilket gör dina kommentarer till en hel artikel eller föreläsning. Detta har jag upplevt att ryssar brukar göra. Jag har läst många artiklar från sovjetiska kommunister och dom blir lite långrandiga. Precis som vad du ibland är (ursäkta, men jag tycker att du är lite långrandig, särskilt med de långa kommentarerna).
    Det är när vi börjar ifrågasätta, diskutera som du ’vaknar’ upp och du får en mer naturlig hållning (efter vad jag har känt) och börjar debattera. Oftast med humor i bakgrunden.
    Dina ämnen är oftast ryska (eller sovjetiska). Och du är inte främmande för kommunism. Du kan skriva om kommunism som absolut ingen med svensk bakgrund från SD kan göra. Svenska fascister är oftast förolämpande och hånade mot oss kommunister. Men det är inte du. Jag minns att du la in den sovjetiska nationalsången en gång med den röda sovjetiska flaggan med hammaren och skäran i en kommentar på den här sajten (det skulle aldrig en svensk ur SD göra).
    Allt detta gör att jag ’misstänker’ att du har en rysk, alternativ sovjetisk, bakgrund. Men som har levt ganska länge här i Sverige. Har jag rätt? Du behöver inte svara om du inte vill.
    Jag brukar inte vilja analysera människorna som skriver kommentarerna. Men dig är jag så nyfiken på så att jag har gjort det. Hoppas att du inte tar illa upp, för det är inte menat så.

  5. Linux och fri programvara har lika mycket med kommunism att göra som den har att göra med nyliberalism – ingenting. Fri programvara är endast en juridisk licensform (GPL, MIT och så vidare). och bygger på stark upphovsrätt – annars skulle den inte fungera. Har lika ofta hört ägas att den är den uberliberal – för att den ger alla friheten att välja själv, och att alla kan konkurrera på samma villkor på marknaden – här är koden, gör nu något vettigt av den, gör fina tjänster som du säljer unikt. Många av öppenkällkodsskaparna är snarare anarkoliberaler. Och de flesta större företag profiterar på att använda öppen källkod. T.ex. som Apple gör som nyttjar öppen källkod i sina grundsystem, ett *nix-system, och sedan tjänar gott på att lägga på ett stängt gränssnitt och tjänster. Även Microsoft älskar ju nuförtiden öppen källkod.

    Så STÖD öppen källkod, BIDRA till öppen källkod, ANVÄND fria program – för det är det säkraste och ädlaste- men påstå inte att den är varken kommunistisk eller nyliberal, för den har inget med någon politisk ideologi att göra. Det är bara en licensform som ger bra möjligheter till användaren. Den är faktiskt så neutral att den passar in i både en kommunists och en nyliberals ögon, och alla däremellan.

  6. Jag tänkte just säja det, Linux har mer att göra med Piratpartiet än med vänster- och kommunistpartier. Datorföretagen både stödjer och använder Linux annars skulle det förmodligen dö ut eller marginaliseras. Jag ska försöka ge mig på Linux nu men det krävs mera datorvana än för den vanlige användaren av kommersiella produkter. Men det passar mig bra för det bygger på logik och teknik även om det är långt ifrån byta bildäck och mura skorstenar. Datorer är mera arbete för hjärnan än för kroppen för man sitter mest still när man jobbar med datorn.

  7. Om imperialism : Under de senaste århundradena förvärvade brittiska riket genom bedrägeri och aggression stora områden i hela världen och behöll sin dominans över andra nationer och folk i de olika regionerna genom att hålla dem engagerade i konflikt mot varandra.
    Å andra sidan hade de förenta staterna, som genom att utnyttja oordning och förvirring i Europa, etablerat sin överlägsenhet över de amerikanska kontinenterna, sprida sina tentakel till Stilla havet och till östra Asien efter dess krig med Spanien. Sedan, med de möjligheter som gavs av första världskriget, började USA att sträva efter sin ambition för världshegemoni.
    Mer nyligen har Förenta staterna, med det nuvarande krigets utbrott, intensifierat sina imperialistiska aktiviteter och gjort nya inroads i Nordafrika, Västafrika, Atlanten, Australien, Mellan-Östern och till och med i Indien, uppenbarligen i ett försök att överta platsen för det brittiska riket.
    Vad kan vi dra slutsatsen av allt detta? Det är användbart att påminna oss om att Lenin skrev en broschyr med titeln ”Imperialism: Kapitalismens högsta stadium”.
    För några till vänster har tyngdpunkten på kapitalismen glömts. Allt är reducerat till en kamp mellan nationer som är imperialistiska mot de som inte är. Som marxister bör man dock lägga tonvikten på klasskampen.

  8. Det mest fantastiskt otroligt begåvade som jag har läst på länge!

    Hans liknelser med datorprogram, versioner och öppen källkod är superbra. Friheterna 0-3 är underbara.

    Bäste redaktör Anders, en önskan:
    Låt artikeln stå kvar ensam på topp ett par dagar, och publicera inget mer under tiden vilket skulle sänka ned den bland mycket annat.

    • Tack Björn! Jag kan föra upp den igen. Jag har haft så många artiklar på lut så länge men nu är det få vilande.

  9. Perfekt och en så sann text! Där får sekteristerna lita att grunna på!

  10. Det kom snabbt en utskällning från Anders Persson 3 december: Vi inordnar oss ”i det långa ledet av utopiska socialister …”. ”Ty de faktorer som kommer att bestämma det inre politiska tillståndet i Sverige … [blir] i avgörande grad [!] yttre faktorer som …”, och sedan som hämtat från Trotsky.

    Det har ju ansetts tacksamt och enkelt att fnysa åt ”utopiska socialister”, men det ser ju vem som helst att det har inte gått särskilt bra för deras mobbare heller.

    Jag gillar utopister. I stället för att stanna på ”tyvärr”-nivån måste man bidra med att gå vidare med deras idéer. Människor måste få se att något går att göra.