I en artikel på DN Debatt 12/5 med titeln ”Fortsatt kapitalexport slår ut investeringarna” skriver den ledande svenske nationalekonomen Assar Lindbeck att ”Sverige som nation har årligen under loppet av femton år använt drygt 6 procent av de samlade produktionsresurserna för kapitalexport i stället för att göra realinvesteringar i ungefär samma storleksordning i Sverige.” Han skriver vidare ”Denna utveckling kan ha varit fördelaktig för svensk ekonomi under en lång övergångsperiod, eftersom vi därmed amorterat av stora ackumulerade skulder till omvärlden. Framför allt minskade därmed den svenska ekonomins känslighet för internationella finansiella störningar. Men det är dags att fundera över om det är rimligt att Sverige fortsätter med sin stora kapitalexport.”
Samt ”Beror den stora kapitalexporten möjligen på att den samhällsekonomiska avkastningen på realinvesteringar i Sverige är låg i förhållande till avkastningen på finansiella fordringar på utlandet? I så fall är fortsatt kapitalexport kanske inte något att bekymra sig för.”
Den stora kapitalexporten har bidragit till minskad sysselsättning i Sverige, liksom kapitalexporten från USA och EU haft motsvarande effekter. Den har bidragit till sysselsättning i låglöneländer, och till enorma vintser för de stora alltmer dominerande transnationella företagen. För 40 år sedan var Sao Paulo Sveriges 4:de största industristad mätt i antalet anställda.
Frågan diskuterades i en artikel i Nya Arbetartidningen 20/4 2012. Där redovisas att år 1990 var 591 000 (45 %) utlandsanställda av totalt 1 304 000 i svenska storföretag. År 2009 var 1 110 000 (68 %) utlandsanställda av 1 621 000 anställda.
Assar Lindbeck tar upp en viktig fråga. Samtidigt tar man sig för pannan. Det är över 100 år sedan som betydelsen av ökad kapitalexport inom kapitalismen började uppmärksammas.
Litet historik.I ”Imperialism – a study” skrev den radikale engelske ekonomen och politikern Hobson år 1902 att att det centrala i imperialismen var ekonomisk exploatering, att den avvek mycket från den tidigare kolonialiseringen och han presenterade siffror som visade att de brittiska utlandsinvesteringarna ökade kraftigt från 1880-talet, och menade att en imperialistisk utrikespolitik behövdes för att trygga dessa.
Den österrikiske ekonomen Hilferdings bok ”Das Finanzkapital” 1910 menade på baisi av statistik etc. att monopol gradvis ersatt fri konkurrens. I de utvecklade kapitalistiska staterna hade uppstått ett starkt finanskapital inriktad på nya marknader, vilket medförde en som främst utrikespolitik kännetecknades utrikespolitiskt av militära rustningar och aggression. Hilferding blev sedan finansminister i en socialdmeokratisk regering.
Lenins bok ” Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” var tydligt inspirerad av Hobson och inte minst Hilferding och kom ut i Ryssland 1917. Den fick ett stort genomslag och inflytande under decennier framöver. Den var grundad på grundlig analys av omfattande ekonomiska data. I ett annat arbete nämner Lenin 150 böcker och 240 artiklar som bakgrundsmaterial till sin bok. (Lenin. Notebooks on Imperialism, 1912-1916; Fuchs 2010). Bokens inflytande stärktes av Oktoberrevolutionen och då ekonomisk utveckling under några decennier syntes bekräfta Lenins analys. Vad skriver då Lenin?
”En monopolställning har uppstått för ett fåtal av de mycket rika länderna, där kapitalackumulationen uppnått gigantiska dimensioner. Det uppstår ett väldigt ’kapitalöverskott’ i de avancerade länderna (Lenin, 1916). Istället för investeringar i det egna landet, till exempel i jordbruket för att höja massornas levnadsnivå, sker kapitalexport. Det beror på att ”i de efterblivna länderna är profiten vanligen hög för kapitalmängden är liten, jordpriset relativt lågt, arbetslönen låg och råvarorna billiga. Möjlighet till kapitalexport skapas genom att en rad efterblivna länder redan är indragna i världskapitalismens kretslopp”. (Lenin 1917).
På basis av analys av riklig empiri menar forskaren Christian Fuchs (se nedan) för övrigt att Lenins 5 punkter från 1916 fortfarande gäller. Det finns olika uppfattningar om detta och imperialism, vilket vi inte ska diskutera närmare här. Var god se tidigare blogginlägg här om imperialismen ( närmast 29/10 och 9/11 2012). Begreppet ”globalisering” som introducerades efter Sovjetunionens fall ges olika definitioner. Jag tillhör dem som menar att det främst handlar om imperialism, neoimperialism, vilket inte heller ges utrymme att utveckla denna gång.
Det är inte ointressant att termen ”ett amerikanskt imperium” använts en hel del under 2000-talet i USA både i akademiska sammanhang och i den offentliga debatten och vanligen inte nedsättande. Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek 2000-2010, och därefter på Time skrev två månader efter intåget i Bagdad att ”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt” (Newsweek 23/6 2003). New York Times hade 5 januari 2003 en ledare med rubriken ”American Empire: Get Used to It.” (”Amerikanskt imperium. Vänj dig vid det”.)
I februari 2013 hade Time en stort uppslagen artikel med titeln ” Neo-Imperialism and the Arrogance of Ignorance” som fokuserade på Afrika “De flesta amerikaner inser inte i vilken utsträckning US har involverat sig militärt i Afrika”. (http://nation.time.com/2013/02/27/neo-imperialism-and-the-arrogance-of-ignorance/).
Kraftig ökning av kapitalexport & utländska direktinvesteringar internationellt.
Enligt Fuchs uppgick de totala utlandsinvesteringarna till 5 % av världens BNP år 1980 och till 25 % år 2006. Detta kan ses som ett uttryck för ökning av globalisering. EU:s andel som investeringsområde och har ökat och överstiger USA:s. En större ändring ses då det gäller ”outflow”, med en ökning för EU-länder vars andel klart överstiger USA:s, och f.a. för Kina och en del andra utvecklingsländer. Detta sker i en utmärkt faktarik artikel (Christian Fuchs. Critical Gloablization Studies: An Empirical and Theoretical Analysis of the New Imperialism. Science & Society 2010;74:215-247). Den viktigaste orsaken till utländska direktinvesteringar är den lägre arbetskraftskostnaden i andra länder menade närmare 80 % av bolag i EU27 i en undersökning av Eurostat.
År 2011 mottog länder totalt 1524 miljarder dollar i utlandsinvesteringarna i världen från andra länder (http://unctadstat.unctad.org/TableViewer/tableView.aspx?ReportId=88; http://unctad.org/en/Pages/DIAE/World%20Investment%20Report/Annex-Tables.aspx). Utvecklade länder (”Developed countries”) mottog 748 miljarder dollar och utvecklingsländer 648 miljarder medan övergångsekonomier fick 92 miljarder. USA mottog 227 miljarder dollar, Europa hela 425 miljarder, medan andra länder satsade 191 miljarder dollar i Kina, inklusive Hongkong och Macao och 32 miljarder dollar i Indien. De snabbt ökande utlandsinvesteringarna kan ses som ett uttryck för globaliseringen.
Den kraftiga ökningen av kapitalexporten har underlättats av avregleringarna i den neoliberala kapitalismen. Dessa har även bidragit till ökad ekonomisk ojämlikhet, ökad utslagning och ökad arbetslöshet i många länder samt till försämringar för många länder som blivit beroende av IMF & Världsbakens ekonomiska politik, utarbetad i samverkan med USA:s finansdepartement (”Washington Consensus”)
ILO om globaliseringen.
En beskrivning av utlandsinvesteringarna (FDI) ges av World Commission. A fair globalization (2004:27), tillsatt av ILO (International Labour Organization). ”Under början av 1980-talet ökade de utländska direktinvesteringarna (foreign direct investment, FDI), både absolut och i procent av BNP. Sedan 1980 har den ideologiska miljön i hela världen varit mycket mer gynnsam för ökningen av utländska direktinvesteringar. Under 1990-talet har antalet länder som antagit betydande liberaliseringsåtgärder för utländska direktinvesteringarna ökat stadigt. Det finns faktiskt bara ett fåtal länder som inte aktivt försöker dra till sig FDI. Men många av förhoppningarna har inte infriats. Trots den snabba tillväxten av utländska direktinvesteringar till utvecklingsländerna är direktinvesteringarna starkt koncentrerade till cirka tio av dessa länder. …”
USA:s kraftiga militär upprustning och de drygt 700 militärbaserna i över 100 länder (officiella uppgifter), de aktuella krigen i Mellanösterna har till grundläggande syfte att kunna försvara marknader av intresse för storföretag från USA och i viss mån även de från EU, Japan och vissa andra länder. Den svenska uppslutningen i NATO:s krig i Libyen, trupperna i Afghanistan betingas av svenska intressen som imperialistisk stat. USA-imperialismen är inte främst militära äventyr -uppgiften är att försvara, kontrollera och utvidga marknaderna för storbolagen, utan demokratisk insyn. Den som talar för demokrati bör kräva demokratisk kontroll över jordens resurser och produktionsmedel!
i Andra om: kapitalexport, imperialism,utsugning, imperium, Sverige, USA, politik, fattigdom, rikedom, kapitalism, socialism, orättvisor, ekonomi, demokrati
Assar Lindbech DN Debatt 12/5 2013 Nya Arbetartidningen 20/4 Bilderblogg Dagens Industri 18/10 DN 15/10
20 svar till “Ökande kapitalexporten – ökande globalisering och imperialism”
Du har helt rätt. Eller Lenin har helt rätt i sin analys. Globalisering är imperialism, vilket är kapitalismens högsta stadium. Däremot tror jag tyvärr att Lenin har fel: revolutionen kommer inte. Eller snarare, den kom 1917, ca 100 år för tidigt. Nu är det bara fascismen som kan rädda Europas folk från undergång.
Tvärtom -fascismen är en stöttepelare för kapitalism och imperialism, med udden riktad mot sådant som arbetarklassen, fackföreningar och demokrati. Vg se blogginlägget här 5/4 ”Fascister bär inte knätofsar” och ”För en demokratisk nationalism” 3/5.
”de drygt 100 militärbaserna i över 100 länder (officiella uppgifter)”.
Det låter som allt annat än officiella uppgifter, vad har du för belägg för detta?
Presidentkandidaten Paul hävdade 7/2 2012 att USA hade militärbaser i 130 länder. Washington Post menar i en kommentar att USA har militärbaser i 153 länder, men färre baser än 900.
(http://www.washingtonpost.com/blogs/fact-checker/post/ron-pauls-strange-claim-about-bases-and-troops-overseas/2012/02/08/gIQApZpqzQ_blog.html)
Tampa Bay Times menar att siffran 900 militärbaser är plausibel (http://www.politifact.com/truth-o-meter/statements/2011/sep/14/ron-paul/ron-paul-says-us-has-military-personnel-130-nation/)
Uppgiften om 900 – inte 100 – militärbaser kommer från uttalanden av Ron Paul förre presidentkandidaten 2012 i valrörelsen i USA. Han hänvisade till officiella uppgifter från USA och jag torde ha den exakta referensen.
Men det finns lite varierande uppgifter om antalet USA-baser, i vilka länder de ligger och hur många de utlandsstationerade trupperna utgör. Totalt hade USA runt 2007 omkring 400 000 soldater och befäl utomlands varav hälften i uniform samt 80 000 lokalt anställda i över 130 länder och på 737 militärbaser enligt officiella källor. En annan källa anger att USAs totala militär styrka är cirka 250 000 man (Andersson 2010), vilket stämmer någorlunda med den tidigare uppgiften om cirka 280 000 man i vapen. Ytterligare en källa uppger att det finns totalt över 700 militärbaser i ett sjuttiotal länder, och militär trupp i ungefär lika många länder (Foster et al. 2008). Ojanen et al. (2011) skriver att ”amerikanska soldater finns idag i fler än 150 länder på 100-tals basinstallationer”. The London Times (5-6-2010) rapporterade att amerikanska trupper nu är verksamma i 75 länder, och i Washington Post skrev Karen de Young och Greg Jaffee år 2010 att specialstyrkor från USA opererade i 75 länder, 15 fler än då Obama tillträdde (de Young & Jafee. US ”secret wars” expands globally. Washington Post 4 June 2010; http://www.twf.org/News/Y2010/0604-Secret.html. En annan källa uppger att specialstyrkor verkar i 120 länder. (Nick Turse. Secret war in 120 countries. Asia Times 5 August, 2011; http://www.atimes.com/atimes/south_asia/mh05df01.html).
Enligt en auktoritativ rapport fanns år 2011 697 baser utomlands. (US Department of defense. Bases structure report. Fiscal year 2011 baseline; http://www.acq.osd.mil/ie/download/bsr/bsr2011baseline.pdf). Militärbaser har under senare år tillkommit inte minst i länder som gränsar till Ryssland och Kina och i Mellanöstern (Nuclear and conventional arms pacts stalled. Global Research E-newsletter 2010-01-23; Gagnon B. The sword and the shield: Surround Russia and China with mobile “missile defense” systems. Global Research E-newsletter 2010-02-05).
Det exakta antalet militärbaser m m är i detta sammanhang inte avgörande. Det viktiga är att konstatera att samtliga källor verifierar USA:s totala globala närvaro.
Washington Posts eget Pinocchio Test som du länkade till säger det mesta:
”As evidence of the United States occupying “so many countries” or the “all this money” spent on the military, Paul’s statistics barely pass the laugh test. He has managed to turn small contingents of Marine guards into occupying armies and waste dumps into military bases. A more accurate way to treat this data would be to say that the United States has 20 major bases around the world, not counting the war in Afghanistan, with major concentrations of troops in 11 countries.”
Uppgifterna i en liten artikel i WP motsägs av officiell statistik från USA, som jag redovisat ovan. Uppgifterna från Ron Paul är intressanta men inte alls centrala. Fakta som jag redovisat ovan visar att USA har många hundra militärbaser i sannolikt de flesta av världens länder. En ökning har skett i Afrika, i USA:s strävan att i konkurrens med Kina bättre och säkrare kunna konkurrerar om den fattiga kontinentens resurser. En stor bas har anlagts på en ö som tillhör Sydkorea. Baser har byggts och förstärts runt Ryssland och Kina som en del av USA-imperialismens förberedelser för …
Bara det att Paul baserar sitt uttalande på rapporten du länkade till…
Du, precis som Paul tar ingen som helst hänsyn vad för typ av facilitet det rör sig om. Rapporten har med allt Garnisoner, bostäder, obemannade radiorelä, viltstängsel, och soptippar.
Syftar man på garnisoner vilket jag misstänker att de flesta gör när de hör uttrycket militärbas så är dessa i storleksordningen ett 20 tal och finns i 11 länder. Vilket är väldigt långt från de 900 baserna i de 100 länderna.
Vad är det man brukar säga? Lögn, förbannad lögn, och statistik..
Det är synnerligen väl belagt att USA har hundratals militärbaser, och i många länder, bl.a enligt USA:s egen statistik. Man behöver inte ta fasta på en mycket avvikande uppgift. Varför har USA rustat upp kraftigt när det ”stora hotet” från kommunismen upphört?
I ett reportage redovisar professor David Vine olika exempel på hur kostnaderna för USA:s militärbaser underrapporteras. Bland dessa ingår också kostnader för ”hög frekvens av våld i hemmet, skilsmässa, missbruk, sexuellt missbruk och våld samt självmord.” Han fäste också uppmärksamhet på hemliga militärbaser. (http://www.aljazeera.com/indepth/opinion/2012/12/20121213122226666895.html). Han håller på med en bok om de ”mer än 1000 USA-militärbaser utomlands”.
Kostnader för brottslighet och sociala problem för försvarsmakts anställda och deras anhöriga bekostar inte heller försvarsbudgeten i Sverige. Jag har svårt att se varför det skulle vara fallet i USA. Har du något exempel på ett land där sånt ingår i försvarsbudgeten?
Frågan är av mindre betydelse. Vi kan konstatera att USA kraftigt rustat upp sitt försvar de senaste 10 åren, att man mycket kostsamt moderniserat sin kärnvapenarsenal, att man har många hundra militärbaser i uppskattningsvis 70-130 länder, att man anlagt flera sådana baser inte minst runt Kina och Ryssland och att USA är den i särklass mest krigiska och aggresiva staten efter andra världskriget och har stötte eller etablerat många fler diktaturer än någon annan stat.
Håller helt med dig NSUN. Samtidigt så förstår du säker att Anders syfte är inte att förmedla objektiv och korrekt information, utan att bedriva propaganda där han smutskastar USA och kapitalismen. Om jag har fel så välkomnar jag Anders att visa en lista på vilka dessa 100 länder är från en ”officiell källa” som han hänvisar till.
Hur kan du hålla med NSUN, då varken du eller han redovisar några fakta till stöd för NSUN:s tro?
Och försök att komma med sakliga argument och fakta i stället gällande ditt allmänna påstående om smutskastning av USA och kapitalism.
Gå till angivna källor och räkna länder. Som jag framhållit varierar uppgifterna en del. Presidentkandidat Paul (Rep) angav 130 länder och 900 baser under hänvisning till officiella data, Wikipedia bara några tiotal osv.
Det är inte frågan om tro, utan en kombination av sunt förnuft, förståelse för sakområdet, och en djup skeptisk till påståenden som låter för bra för att vara sant.
Att du påstår att något är fakta, välgrundat, baserat på offentlig information, mm, samtidigt som du använder dig av spretig oprecis andrahands information från olika källor gör inte saken bättre.
WP har gjort en verklighets analys på Ron Paul påståenden som baseras på den offentliga statestiken du länkade till. Påståstenden höll inte måttet.
Orsaken är att uttrycket militärbas i rapporten med den offentliga statestiken betyder någon form av facilitet eller landområde med egen budget som USAs försvarsmakt äger eller hyr oavsett vad den används till. Det är garnisioner, skolor, skjutfält, forskningsanläggningar, bostäder, föråd, radiorelä, viltstängsel, soptippar, mm.
Vi kan göra får egen verklighets analys för att se om WP påstående om 20 garnistioner i 11 länder verkar troligt eller inte. Vi baserar vår analys enbart på officiella förstahandskällor.
Vi börjar med att försöka idientifiera i vilka länder USA har tillräckligt mycket Arme och USMC personal för att kunna personalsätta minsta relevanta byggklossen i ett markstridsförband, nämligen bataljon. Vi letar efter länder där USA har i runda slängar 1000 personer mer personer från Armen eller USMC.
I detta officiella dokument http://siadapp.dmdc.osd. .mil/personnel/MILITARY/history/SIAD_309_Report_P1212.xlsx kan vi se att de länderna vi letar efter är: Afgahnistan, Tyskland, Irak, Italien, Japan, Korea, och Kuwait, dvs endast 7.
På detta tillkommer flyg och marinbaser.
Ska vi då jämföra detta med var USA själva anser sig ha ”military instalations”? Vilket kan hittas i följande dokument: http://www.militaryinstallations.dod.mil/pls/psgprod/f?p=MI:LOOKUP:0::::P3_VAL:MI
Jag får det till 26 ”military installations” i följande länder Belgien, Tyskland, Italien, Japan, Korea, Nederländerna, Puerto Rico,
Vidare utnytjas 26 flygbaser och 14 hamnar till större eller mindre omfattning i 12 ytterligare länder än vad det finns markstridsförband. Det skulle krävas ytterligare undersökning för att se på vilka av dessa platser flygplan och fartyg faktiskt är stationerade.
Så slutsatsen är att WP ligger betydligt närmare vad som nämns i offentliga dokument än vad denna blogg eller Ron Pual gör
Du har varit mycket angelägen att få din kommentar publicerad. Denna fråga har till stor del besvarats tidigare anser jag. Ron Paul är egentligen betydelselös. Flera andra källor och forskare anger antalet militärbaser som USA har utomlands till mellan 650 och drygt 1000. Ditt antagande att en militärbas måste ha låt säga 100 eller 1000 man är högst tveksamt. I dagens tekniskt avancerade krigföring kan ett handfull män vid en avancerad drönarstation eller liknande utgöra en betydande militär resurs. Du anför sopstationer, viltstängsel etc som exempel på att antalet militärbaser överskattas. Men varifrån kommer soporna? Och vad ska viltstängslet skydda från? Tror du att alla uppgifter är officiella. Experter diskuterar också frågor som dolda baser, eller militära baser och installationer som bokförs som något annat.
Några uppgifter i repris.
Det finns varierande uppgifter om antalet USA-baser, i vilka länder de ligger och hur många de utlandsstationerade trupperna utgör. Totalt hade USA runt 2007 omkring 400 000 soldater och befäl utomlands varav hälften i uniform samt 80 000 lokalt anställda i över 130 länder och på 737 militärbaser enligt officiella källor. En annan källa anger att USAs totala militär styrka utomlands är cirka 250 000 man (Andersson 2010), vilket stämmer någorlunda med den tidigare uppgiften om cirka 280 000 man i vapen. Ytterligare en källa uppger att det finns totalt över 700 militärbaser i ett sjuttiotal länder, och militär trupp i ungefär lika många länder (Foster et al. 2008). Ojanen et al. (2011) skriver att ”amerikanska soldater finns idag i fler än 150 länder på 100-tals basinstallationer”. The London Times (5-6-2010) rapporterade att amerikanska trupper nu är verksamma i 75 länder, och i Washington Post skrev Karen de Young och Greg Jaffee år 2010 att specialstyrkor från USA opererade i 75 länder, 15 fler än då Obama tillträdde (de Young & Jafee. US ”secret wars” expands globally. Washington Post 4 June 2010; http://www.twf.org/News/Y2010/0604-Secret.html. En annan källa uppger att specialstyrkor verkar i 120 länder. (Nick Turse. Secret war in 120 countries. Asia Times 5 August, 2011; http://www.atimes.com/atimes/south_asia/mh05df01.html).
Enligt en auktoritativ rapport fanns år 2011 697 baser utomlands. (US Department of defense. Bases structure report. Fiscal year 2011 baseline; http://www.acq.osd.mil/ie/download/bsr/bsr2011baseline.pdf). Militärbaser har under senare år tillkommit inte minst i länder som gränsar till Ryssland och Kina och i Mellanöstern (Nuclear and conventional arms pacts stalled. Global Research E-newsletter 2010-01-23; Gagnon B. The sword and the shield: Surround Russia and China with mobile “missile defense” systems. Global Research E-newsletter 2010-02-05).
Professor David Vine redovisar olika exempel på hur kostnaderna för USA:s militärbaser underrapporteras. Bland dessa ingår också kostnader för ”hög frekvens av våld i hemmet, skilsmässa, missbruk, sexuellt missbruk och våld samt självmord.” Han fäste också uppmärksamhet på hemliga militärbaser. (http://www.aljazeera.com/indepth/opinion/2012/12/20121213122226666895.html). Han håller på med en bok om de ”mer än 1000 USA-militärbaser utomlands”.
Det exakta antalet militärbaser m m är i detta sammanhang inte avgörande. Det viktiga är att konstatera att samtliga källor verifierar USA:s totala globala närvaro. Och de är till användning i krigen, som i Afghanistan och Irak. Vilket är syftet med alla dessa baser?
Jag håller helt med dig Anders. Mycket bra att du kommer med saklig information. Helt klart är att NSUN och hans vapendragare försöker trolla bort viktiga fakta. Det finns en uppsjö med litteratur om ämnet. USA väljer av politiska skäl att inte redovisa alla anläggningar. Basernas storlek och bemanning är ju knappast statisk utan varierar utifrån behoven. Catherine Lutz som är något av en expert i ämnet och professor på Brown University menar att det officiellt finns 700 baser. http://en.wikipedia.org/wiki/Catherine_Lutz
För den som vill ha grundläggande kunskap i ämnet rekommenderas läsning av denna bok: http://www.amazon.com/Bases-Empire-Struggle-against-Military/dp/0814752446
Ett stort tack i övrigt för en mycket intressant artikel om kapitalexporten. Det skulle vara intressant att se hur stora vinster de svenska finansoligarkerna gör på kapitalstocken i utlandet och hur stor den är. Sverige är ju ett imperialistiskt land och sedan länge en ockrarstat som suger musten av folken i andra länder. Mycket intressant också uppgiften om att det är det låga priset på varan arbetskraft som den främsta drivkraften för kapitalexport. Finansoligarkerna verkar ju lyckats få tag i arbetskraft (t.ex. i Kambodja) som de betalar under sitt värde (dvs under arbetskraftens reproduktionskostnader). Kvinnorna hade ju inte ens råd att köpa mjölk till barnen som får svälta för att finansoligarkfamiljen Persson skall kunna pressa upp vinsterna. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/deras-situation-liknar-slaveri_7858092.svd
”Begreppet ”globalisering” som introducerades efter Sovjetunionens fall ges olika definitioner. Jag tillhör dem som menar att det främst handlar om imperialism, neoimperialism, vilket inte heller ges utrymme att utveckla denna gång.”
Jag ställer mig frågande till begreppet ”neo-imperialism” och argumenteringen om att det ”främst handlar om imperialism”. Det som behövs är ortodoxi vad gäller de grundläggande verktygen för en kritisk förståelse av världen, inte en massa förment ”förnyelse” som ofta är 1700-tals liberalism i olika tappningar. Imperialismen är ju själva det ekonomiska systemet som vi lever i, själva grunden för vår tillvaro.
Tack för värdefulla synpunkter. (Att inlägget handlade om kapitalexport beror på artikeln i DN Debatt – ett planerat inlägg om Syrien ligger och väntar. På liknande sätt fick jag lägga om publiceringsplanen pga. DN:s artikel om Afghanistan i morse.) Då det gäller basernas antal finns ganska samstämmiga uppgifter i storleksordningen 650-drygt 1000. En fokus på exakta antalet skymmer de viktiga frågorna: Varför finns de? Varför ökar de i antal t.ex. i Afrika och runt Kina och Sovjet?
Utsugningen för att använda en korrekt term kan ta sig enorma proportioner som i det exempel du nämner. Samir Amin skriver om den ”imperialistiska räntan”. Även Lenin var inne på denna fråga för snart 100 år sedan.
Redan för närmare 45 år sedan kom en bok om den svenska imperialismen av Berntsson & Persson. Hög tid för en uppföljare! Rimligen finns uppgifter om uppgivna vinster för svenska bolag, liksom för USA:s. Om storbolagens interndebitering mellan dotterbolag i olika länder för att minska skatterna -åter ett exempel på parasitism- går att få fram vet jag inte.
Globalisering: Anser att kärnan är imperialism, dvs. en ny förskönande omskrivning av detta ord som har negativ värdeladdning för så många och är historiskt belastat. Sedan kan man tala om globalisering inom olika områden. Redan Magnusson (2002) diskutera minst 5 olika tolkningar av/uppfattningar om ”globalisering”.
[…] http://jinge.se/allmant/okande-kapitalexporten-okande-globalisering-och-imperialism.htm […]
[…] 23/5 Blogginlägg här 12/5 P Wolodarski DN november 2012 Walt i Foreign Policy Assar Lindbech DN Debatt 12/5 2013 Nya […]