Dagens Nyheter – imperialismens milda kritiker eller dess stöttepelare?



Ledarskribenten Erik Helmersson hade 23/5 en signerad ledare med titel ”Krig för fred: Den snälla imperialismen”. Han resonerar utifrån en försåtlig artikel ”Top 10 warning signs of ”liberal imperialism” av Harvardprofessorn Stephen M Walt på det inflytelserika magasinet Foreign Policys hemsida. Där ställer denne den insinuanta frågan ”Är du en liberal imperialist?”

Helmersson skriver ”Walt definierar begreppet som en samling människor som anser att USA ska korrigera allehanda problem i omvärlden, med våld om så behövs. Washington ska således besluta vem som ska styra avlägsna länder som Irak, Libyen och Syrien – men man ska göra det av goda skäl, som spridande av mänskliga rättigheter och demokrati. Inte av onda bevekelsegrunder, som att lägga vantarna på olja och berika amerikanska företag. En liberal imperialist är en stark FN-vän.”
Min kommentar: Samma aggressiva utrikespolitik som nu i strid med FN-stadga, folkrätt och demokrati – men i elegantare förpackning. Tänker osökt på ”Rödluvan och vargen” och på hur Obama väsentligen fortsätter Bush politik för kontroll över alltför självständiga länder, men i snällare förpackning. Helst via ombud – ”unconventional warfare” – krig genom ombud + desinformation -se Libyen och Syrien. Och USA har som så ofta kontroll över ett alltför svagt och osjälvständigt FN

”Liberala imperialister är som snällare, mer ömsinta neokonservativa” skriver Walt och menar att det är kombinationen av liberal välvilja och konservativ cynism som gett upphov till ett antal dåliga amerikanska utrikespolitiska beslut, inte minst interventionerna i Irak och Afghanistan. ”Och visst är det påtagligt hur ofta vänster- och högerhökars intressen har sammanfallit när det handlar om att lägga amerikanska ägg i olika utländska reden.”, menar Helmersson. Min kommentar: Olika sidor av samma mynt – se ovan.

Erik Helmersson har ingen kritik av Walts artikel eller av imperialismen och skriver avslutningsvis ”Sedan kan man diskutera om hållningen bör kallas liberal imperialism eller medmänsklighet.” Kommentar: DN:s ledarskribent kan inte skilja mellan aggressiv imperialism med anfallskrig, tortyr och krig mellan ombud och medmänsklighet. Och han har ingen kritik mot USA:s krig i Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien som han också berör i sin ledare. Han är en värdig medarbetare till DN:s chefsredaktör Peter Wolodarski som i en skrev signerad ledare i DN i början av november att imperialisthövdningen, den misstänkte krigsförbrytaren och för sina falska löften kände presidenten ”Obama var rätt man för USA och världen.”

I USA talar man om imperium och imperialism.
Det finns flera skäl att diskutera begreppet imperialism och USA-imperialism. Detta begrepp kan ge bättre förståelse för USA:s ekonomi och politik. Det är tämligen etablerat om än med olika tolkningar. Vidare används termen då och då av förespråkare av USA:s politik, dock inte officiellt av de högst uppsatta politikerna och ämbetsmännen. Imperialism ger hos många negativa associationer till krig, erövringar och kolonialism, och begreppet används säkert medvetet med försiktighet. I boken ”Manufacturing Consent: The Political Economy of the Mass Media” skriver Herman & Chomsky att förnekande av imperialism är en del av en systematisk propagandastrategi för att hantera opinionen.
Vi ger i detta blogginlägg några exempel på användningen av termen ”imperialism” eller ”empire” i USA. Se även andra blogginlägg om imperialismen här – senast 12/5. Etablissemanget vet vad det handlar om!
Imp Wikipedia 250px-Imperialism_Coverart

Efter attacken på World Trade Center i september 2001 hörs frasen ett amerikanskt imperium både hövligt i akademiska sammanhang och i den vanliga offentliga debatten. 11/11 2000 hölls ett föredrag av Richard Haas, medlem av nationella säkerhetsrådet under president George W Bush, och senare direktör för policy planning i utrikesdepartementet, med titeln ”Imperial America”. Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (”surplus of power”) omvärderar sin roll till imperialistisk makt.

Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter vid John F Kennedy School of Government vid Harvard skrev 2002 i New York Times Magazine att begreppet/ordet imperialismen haft dålig rykte. ”Men imperialismen upphör inte att vara nödvändig bara för att den är politiskt inkorrekt. Imperium under 2000-talet är ett imperium ”lite” (”lätt”), en global hegemoni var utsmyckning är fria marknader, mänskliga rättigheter och demokrati, understött av den mest respektingivande militärmakten som världen någonsin skådat.” ”Faktum är att Amerikas hela krig mot terrorismen är en övning i imperialism.” Det kan komma som en chock för många amerikaner som inte gillar att tänka på sitt land som ett imperium. Men vad annat kan man kalla Amerikas legioner av soldater, agenter och specialstyrkor som förgrenar sig över världen”, menar Ignatieff.
Imperialism imperialism_usa

Max Boot, ledande neokonservativ ideolog och redaktör på Wall Street Journal skriver en månad efter 11 september 2001 att ”..en dos USA-imperialism kan vara bästa svaret på terrorismen.” och ”Det är slående och ingen tillfällighet att USA nu står inför militära operationer i många av de områden där generationer av brittiska kolonialkrigare gick ut i fälttåg.” (American Imperialism? No Need to Run Away From the Label USA Today May 6, 2003; Neither New nor Nefarious: The Liberal Empire Strikes Back Current History, Vol. 102 No. 66 November, 2003).

Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek 2000-2010, och därefter på Time skrev två månader efter intåget i Bagdad att ”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt.” (Newsweek 23/6 2003). New York Times hade 5 januari 2003 en ledare med rubriken ”American Empire: Get Used to It.” (”Amerikanskt imperium. Vänj dig vid det”.) Niall Ferguson, den välkände konservative och inflytelserike professorn menar att USA är ett imperium, och anser att detta är en bra sak (Bellamy Foster 2006).

År 2002 skrev senator Edward Kennedy, yngre broder till den år 1963 mördade presidenten John Kennedy ”Administrationens doktrin är en maning för amerikansk imperialism under 2000-talet, vilket inget annat land bör acceptera” (New York Times 7 oktober), vilket kan upplevas som en insiktsfull kommentar.

Officiellt förnekas att USA är ett imperium. President George W Bush sa under sin presidentvalskampanj år 2000 att “Amerika har aldrig varit ett imperium. Vi har kanske varit den enda stormakten i historien som haft chansen och avböjt.” Förnekande kan vara en primitiv försvarsmekanism, men också en genomtänkt strategi. Att använda termen imperialism och empire som något positivt var närmast omöjligt politiskt under decennier efter andra världskriget, då många kolonier och andra beroende stater gjorde sig fria, ej sällan i befrielsekrig, (och då Sovjetunionen fanns). Under 90-talet försvann termen i stort sett även inom vänstern, trots interventioner av USA i flera länder, vilket kanske kan ses som ett uttryck för en initial framgång för en neoliberal ideologi och ekonomi.

Tankarna var inte nya vid milleniumskiftet. Dick Cheney gav under sitt sista år som förvarsminister 1992 sin undersekreterare Paul Wolfowitz i uppdrag att utarbeta hemliga riktlinjer för Pentagons försvarsplanering, med anknytning till den neokonservativa tankesmedjan Project for the new American century (PNAC) i Washington. Främsta målet var att hindra att en ny rival uppkom, vilket enligt kritiker gjorde denna plan till en mall för permanent USA hegemoni globalt. (Andrew J. Bacevich, American Empire: The Realities and Consequences of U.S. Diplomacy (Cambridge: Harvard University Press, 2002:44). I september år 2000 utkom rapporten ”Rebuilding America’s Defenses” från neokonservativa ”Project for the American Century” som pläderade för att det var nödvändigt för USA att bevara sin starka ställning och bygga baser runtom i världen.

Under senare år verkar termerna imperialism och “empire” inte ha använts offentligt av företrädare för USA:s politiska elit, fastän politiken i stort sett är oförändrad. Dock i februari 2013 hade Time en stort uppslagen artikel med titeln ” Neo-Imperialism and the Arrogance of Ignorance” som fokuserade på Afrika “De flesta amerikaner inser inte i vilken utsträckning US har involverat sig militärt i Afrika”.
Imperialism-bild images
IK 3 imagesCA8V20N2

Ord och handling hänger ändå ihop!
Hand i hand med en viss försiktig användning av begreppt imperialism under detta millenium har det skett en kraftig upprustning av USA militärmakt, både av konventionella vapen och av kärnvapen. Aggressiva krigsinsatser som de i Afghanistan, Irak, Libyen (via NATO) och Syrien (eget ekonomiskt och militärt stöd samt via ombud – unconventional warfare”), oblyg användning av tortyr, Guantanamo, drönarna signalerar en tydligare brutal militär USA-imperialism. Syftet är att slå vakt om, stödja och öka inflytandet av vinsterna för främst USA:s storbolag runtom i världen.USA-imperialismen är inte främst militära äventyr -uppgiften är att försvara, kontrollera och utvidga marknaderna för storbolagen, utan demokratisk insyn. Den svenska uppslutningen i NATO:s krig i Libyen, trupperna i Afghanistan betingas av svenska intressen som imperialistisk stat – med över 1,5 miljoner anställda utomlands.Den som talar för demokrati bör kräva demokratisk kontroll över jordens resurser och produktionsmedel! Bekämpa USA-imperialismen!


i Andra om: , ,, , Sverige, , , , , , , , ,

DN 23/5 Blogginlägg här 12/5 P Wolodarski DN november 2012 Walt i Foreign Policy Assar Lindbech DN Debatt 12/5 2013 Nya Arbetartidningen 20/4 Bilderblogg Time 27/2 2013 Dagens Industri 18/10 DN 15/10