Jan Myrdal & Martin Wicklin Konsten att misslyckas med en intervju

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen. Senast, 24/4, kom Vad är viktigast idag? Tjernobyl eller Prince

Denna artikel med den fullständiga titeln ”Konsten att misslyckas med en intervju – det kräver ingen ansträngning, men väl övervakare” diskuterar senaste söndagsintervjun, då Jan Myrdal intervjuades av Martin Wicklin, men har reflexioner långt utöver just detta radioprogram.
Jag har tidigare annonserat denna intervju utifrån förhandspresentationen i Radio P1 Söndagsintervjunoch även diskuterar synen på Kampuchea som berördes i söndagsintervjun. Vad hände i Kampuchea?

Jan Myrdal 160424

På söndagsmorgonen den 24 april sände P1 en intervju med Jan Myrdal (snabbt kommenterad av Anders här, med efterföljande inlägg). Diskussionen den 24-25/4 handlade primärt om JM:s ställningstagande till den folkliga kampen i Kampuchea, och Västvärldens fullkomligt hysteriska fördömande av befrielsekampen.

Jag vill ta upp en helt annan aspekt av intervjun. Martin Wicklin brukar – i söndagsintervjuer – köra sina käpphästar med pseudopsykologiska tolkningar av intervjuoffrets uppväxt, och sedan i stelbent deterministisk ordning försöka tvinga på intervjupersonen sin tolkning. Det handlar mest om att barndomen och ungdomen bestämmer mycket, ja, kanske det mesta, av en människas kommande agerande i livet. Man får konstatera att Wicklins framställning är vinklad och snäv. Det räcker nog att hänvisa till efterkrigstidens existensialism för att de wicklinska käpphästarna framstår som murkna, och odugliga.

Varför får Wicklin hålla på med sina program? Jag vet inte, men karlen är totalt harmlös för de makthavande i samhället. Hans envetna psykologiserande kring barndomen m m befriar varje politiker, vare sig höger eller vänster, från ansvar. Så praktiskt det är med de där ”wicklinarna”. Ja, de är verkligen användbara. Kanske kan vi uppgradera propagandainstitutet Forum för levande (läs: död) historia till myndighet och utse någon ”wicklinare” till GD? En god tanke, sa Bill. Ja, just det, sa Bull.

Björn Nilsson (kommentar här 24/4) konstaterar lakoniskt: ”Ingen vidare intervju. Det krävs en mer inläst och kunnig intervjuare för att kunna sparra Myrdal”. Kommentaren fångar i två meningar både Wicklins och programmet dilemma. Wicklin var totalt oduglig som intervjuare. Han tycks aldrig ha mött en politisk människa, JM, förut. En utplattad politisk mittfältare, som Wicklin, mötte en intellektuell gigant – och det hela blev naturligtvis fiasko.
SR Konflikt
JM är säkert inte lätt att intervjua. Hans djupa historiska kunskaper kan dra iväg svaren på både längden och bredden. Artiklarna i hans makalösa serie av Skriftställningar vittnar om det. Men, är det inte just det som behövs i den monopolistiska borgerliga pressen? Var finns de allvarliga diskussionerna, fördjupningarna, och överskridandet av de befintliga partiernas gottköpsbutiker?

Jag skrev inför Tjernobyldagen 26/4 ett inlägg här om hur Sveriges Radio P1 för några dagar sedan avbröt ett program om just Tjernobyl, för att berätta att ett popsnöre avlidit. ”Wicklinarna” tycks vara införstådda med denna flacka hållning. Därför blev mötet mellan Wicklin och JM ett veritabelt fiasko. Jag är ogärna konspiratorisk, då det sällan tillhandahåller bra förklaringar, men kanske var avsikten med att para ihop en intellektuell kvartsfigur som Wicklin med JM just att det skulle blir pannkaka?

Vid ett tillfälle i den s k intervjun blandade sig producenten, eller någon annan grindvakt, i det utsända programmet. Personen tillrättavisade JM, som vore han en skolpojke! Det var intressant att det avslöjades att Wicklin förses med någon slags överrock, övervakare, när programmen skall göras. Finns det mycket av dessa överrockar, eller åsiktskonstaplar, på SR?

i Andra om: , ,intervjuer massmedia Kampuchea
, , , ,,

  1 comment for “Jan Myrdal & Martin Wicklin Konsten att misslyckas med en intervju

  1. Bert Hoflund
    28 april, 2016 at 22:28

    En bedrövlig intervjuare. Bland mycket annat, tyckte jag det var märkligt, att Wicklin så förundrades över att Myrdal läste Freud mm i tolvårsåldern. Jag skrev till W och föreslog att han skulle läsa på om särbegåvade människor. Inget svar förstås.
    Vad gäller grindvakter, så fick jag känslan av att någon av cheferna bestämt att Wicklin för död och pina måste ”sätta åt gubben” på Pol Pot. Cecilia Bodström ägnade sin tv-intervjutid med Myrdal i ”Min sanning” för några år sedan åt samma sak: barndomen och Pol Pot. Dom kunde ju frågat om Kina, Indien, Albanien, Afghanistan, Centralasien, Vietnamrörelsen, Folket i Bild, affischerna, Dickens… Stoff finns ju för flera veckors intervju – men icke – deras horisont sträcker sig inte längre än till Myrdals barndom och Pol Pot.

Comments are closed.