Detta är Skriftställning av Jan Myrdal som jag fått möjlighet och förmånen att publicera. Det är inte omöjligt att Du läsare har en avvikande uppfattning. Välkommen att kommentera.
Artikeln.
Efter 2017 års bokmässa i Göteborg och det oartikulerade hojtandet om fascism från det som just nu kallar sig vänster i Sverige som i andra liknande stater blir det nödvändigt skriva tydligt.
Den handfull som i Göteborg marscherade med sköldar och fanor som nordisk motståndsrörelse var politiskt ingen intressant grupp. Den var heller ingen verklig social fara som kriminella och samhällshotande MC-gäng eller verkliga förortsklaner är. Sköldbärarna i Göteborg var realpolitiskt mer betydelselösa än ens Lindholmarna på sin tid.
Att, som i Göteborg, skälla en mindre veckotidning med blandat innehåll som ”Nya tider” fascistisk samtidigt som man vägrar påpeka att exempelvis Dagens Nyheters ledaravdelning och utrikes nyhetsbevakning nu är lika vilseledande och för landet farlig som Aftonbladets var 1941 är intellektuellt och politiskt otillständigt.
Men detta gör det nödvändigt ta upp principfrågor. Fascismen är inte en politisk fras. Än mindre är den ett slags reservoar för allsköns här och nu allmänt peststämplade ideologiska fenomen som homofobi, sexism, rasism och liknande.
Historiskt sett var det Komintern som formulerade dess karaktär klarast, även om organisationen till allas vår olycka inte i praktiken lyckades kunna svara politiskt. Den gav elva månader efter Hitlers ”maktövertagande” en ännu giltig definition av fascismen i teserna från EKKI:s 13 plenum december 1933; en vilken Dimitrov upprepade på Kominterns sjunde kongress 1935:
Georgi Dimitrov från Bulgarien, Kominterns generalsekreterare
”Fascismen är den öppna terroristiska diktaturen från finanskapitalets mest reaktionära, chauvinistiska och imperialistiska element.”
Men redan månaden efter det Mussolini givits makten i Italien med sin ”marsch mot Rom” hade Komintern på sin 4:e kongress den 5 december 1922 diskuterat hur fascismen utvecklar den de besittandes medvetna klasstaktik som en gång i ett tidigare krisläge med röstsedeln gav Napoleon III hans makt:
”De karaktäristiska kännetecknen för den italienska fascismen, den ’klassiska’ fascismen, som för en tid erövrat hela landet, består däri att fascisterna icke blott bilda mindre kontrarevolutionära, till tänderna beväpnade kontrarevolutionära kamporganisationer utan även försöka genom social demagogi skaffa sig en grundval bland massorna, i bondekretsarna, bland småborgarna, till och med i vissa delar av arbetarklassen, varvid de skickligt söker utnyttja alla missräkningarna över den så kallade demokratien.”
Underförstått i Kominterns resonemang var dock att fascismen vore en ”sista” fas av klassherraväldet. Så är det dock bevisligen inte. Terroristiska statsformer har under den pågående rasande internationella och nationella klasskampen gång på gång, för att de härskande skall bevara kärnan i klassherraväldet, slagits om till formaldemokratier när den folkliga kampen blivit så stark att den hotat själva äganderättsgrunden. Jämför med spelet kring avkolonialisering och nykolonialism.
Här gäller det att se såväl storheten i den folkliga kampen som de härskandes sluga splittrande taktik och inse att även om en riktning är skönjbar kan ingen omvandling under närmast överskådligt sekel bli irreversibel. Vill man se detta kan man exempelvis detaljstudera Mexikos historia i olika etapper av
folklig kamp och nederlag från det dess självständighet utropades till nuvarande narkoupplösning av staten. Eller man kan undersöka hur de reformistiska socialstatsreformer som folk här kunde genomdriva när den härskande klassen skrämts av hotet från revolution i Ryssland och Östeuropa sedan, då folk tryggt trodde det de vunnit skulle kunna bestå, dock profitabelt kunde avvecklas när hotet upphörde då Sovjetväldet ruttnade från huvudet och föll samman.
Fast detta kan tyckas ge tröst även åt ett tigerhjärta ty som Galileo sade: ”Eppur si muove”, ”dock rör hon sig.” Det blir på lång sikt nya skeden, i nästa varv kan det lyckas.
Men riktigt sant är detta kanske inte. Gå till läggen och se noga efter. Så här inledde Marx och Engels Manifestet år 1848:
”Historien om alla hittillsvarande samhällen (den skriftligt bevarade historien, preciserade Engels i noten till den tyska upplagan 1890) är historien om klasskamp.
Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motysättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.”
Läs de sista sex orden noga. Ty, patricier och plebejer gick båda under med det romerska imperiet. Sedan tog det tolvhundra år i Europa då feodalismen först utvecklades och sedan gick under innan ekonomi och allmänna livsvillkor återigen nådde upp till det fallna imperiets nivå. Det finns ingen stor bok i himlen där det står skrivet att situationen för proletärer och kapitalister nu är annorlunda än för plebejer och patricier då. Allt beror på hur kampen utvecklas. Plebejerna gick under då de inte förmådde nå medvetenhet.
Men därtill kommer det nya, det som skiljer ut vår epok från det sena imperiets epok.Att vi sedan ett sjuttiotal år faktiskt befinner oss i vad som med kärnvapenutvecklingen kan vara hotet om en katastrof liknande den som drabbat andra arter tidigare. Alltså inte enbart en ”normal” katastrof som Mexikos efter den spanska erövringen och Tysklands i det ”trettioåriga kriget”. Det enda positiva med denna vetskap blir då att vårt individuella många gånger intensiva fredsarbete dessa decennier nog i viss mån kan ha bidragit till vår överlevnad som art. Ännu
intressant.se NMR, Nya Tider, fascism, politik, USA, kapitalism socialism, desinformation media imperialism, Marx DN USA, Bokmässan
66 svar till “Jan Myrdal HÖG TID ATT SKRIVA KLARTEXT -om fascism, NMR, Bokmässan, vänstern och media”
Jag behöver läsa det här inlägget mer noga men tror i ett inledande skede att fascism har lättare att få fäste i ett demokratiskt samhälle delvis byggt på lögner. Tala sanning, du ska alltid tala sanning sade varuhusdirektör Tyko Jonsson till sin son Karl-Bertil som i den borgerliga miljön börjat sin kommunistiska bana genom att smuggla undan postpaket med julklappar som han senare delade ut till fattiga människor.
Förresten, vilka är fascister i samhället nu för tiden?
Kloka ord!
Fascismen och nazismen har sin ursprung imperialismens och det koloniala arvet från västra Europa, men främst från Storbritannien. Båda ideologierna är motsatsen till allt allt vad socialism och kommunism heter.
Från början var det adeln i västra Europa som delade in folk i herrskap, tjänstefolk, bönder och livegna. Och människor som ansågs som barbarer – ociviliserade. Vilket var oftast urbefolkningen och vissa andra människor.
Innan den fascistiska och nazistiska ideologin formades så såg man i USA oftast i småborgerliga företag och affärer skyltar med orden: ”No dogs. No indians, No fenier.” Förr i tiden fanns även småborgare som betalde en god belöning för skalper. De ansåg att urbefolkningen var ett hinder i deras imperialistiska väg.
Socialism och kommunism innebär att man är jämlika – ingen är mer än någon annan.
Jag trodde aldrig att en uttalad socialist negligerar den stora faran som fascismen och nazismen utgör, och går imperialismen och småborgarnas ärende!
Man behöver inte ställa tidningar emot varandra. Även om deras artiklar är mycket lika varandra. Ställer du DN mot GP? Nej, det gör du inte. Du kritiserar DN men du ställer ingen kritik till Nya Tider. Kritiken borde vara till båda – alla – tidningar som är vilseledande. En liberal lokal tidning i sydöstra Sverige hade några artiklar om EU migranter för en tid sedan. Artiklar som kunde jämförelsevis ha varit skriva i Nya Tider.
I vilket syfte försöker du framställa och förminska nazismen och fascismen som ofarliga – och eventuella samarbetspartners i fredsarbetet? Är det inte att gå bourgeoisiens – och småborgarnas – ärende? Och Rysslands ärende?
Den 6 oktober hade International Communist Press en intervju med Ilya Ferberow, general sekreterare för Russian Comminist Wokers Party:
ICP: ”Do you Think capitalism has been successfully restored and atabilized in Russia during the long years of Putin in power? What kind of revolutionary potentialities are there in todays Russia? What will be the dynamics of a new socialist revolution in Russia?”
IF. ”Yes, we believe that the capital system is fully formed in Russia and even moves towards the level of imperialist capitalism.” ”Now at the fore is preservation and strengthening of the existing system of the dictatorship of the bourgeoisie. However, it is difficult to call the curant situation as ’stable’. The ruling elite is under double pressure from its people, it´s working masses, who return to social struggle in various forms, and from other imperialist predators, who do not want to put up with the emergence of a new toothy competitor.
The economic situation in Russia actually entered a state of cirisis. The Life of the workers people is steadily deterioating. Inside the ruling elite there are constant Sharp contradictions. All this inevidtiably leads to the ripening of the objective factors of the revolutionary situation. However, subjetive factors are lagging behind, Bourgeoisie propaganda skillfully cultivates in the minds of people all sortss of bourgeoisie predudice – from national patriotic and military ones, calling for unity before an external threat, to religious obscurantism and manifestations of frantic chauvinism, dividing the workers throug the lines of national and confessional features.
In adition, there is a very real danger of establishment in the country of an open terrorist dictatorship of the most reactionary, most chauvinistic circle of the financial capital, that is to say the establishment of fascism. The authorities have been consistenly following this path in recent years.”
Socialismen accepterar skillnader i inkomst och levnadsstandard.
Jan Myrdal är en motståndare till fascism och nazism sedan 75 år. Diskussionen avser bl.a. vad fascism är och vad som är störst fara för Sverige idag.
Inte visade den här artikeln att Myrdal är motståndare till fascism och nazism. En lamare artikel om fascismen skriven av en sk socialist har jag inte sett! Myrdals intention är: ’De är inte så farliga som vissa inom vänstern påstår att de är. Det går till och med att samarbeta med dom – det har jag visat genom att skriva i Nya Tider.’
Vem är det han lurar egentligen?!?
Om Myrdal är motståndare till fascism är jag en kamel! Och efter en blick i spegeln nu på morgonen så ser jag att jag är en människa – även om jag ser anskrämlig ut!
JM har visat det i andra sammanhang.
”Socialismen accepterar skillnader i inkomst och levnadsstandard. ”
Men inte kommunismen menar du underförstått?
Det är i så fall ett tacksamt klargörande för det är något jag inte uppmärksammat eller ens känt till. För mig har skillnaden mellan begreppen socialism och kommunism varit ytterst oklar. Wikipedia säjer inget särskilt om det heller.
Oklart hur det blir ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är en gammal paroll – som ju är mycket allmänt hållen. Vära ättlingar får förhoppningsvis uppleva det, om människosläktet överlever.
Kerstin
Du konstaterar korrekt att fascism och kommunism i vissa avseenden kan ses som motsatser men nämner endast att fascismen främst kom från Storbritannien. Eftersom även kommunismen kraftigt uppmuntrades från Storbritannien utgör båda dessa motsatser ett sammanhängande par av radikala rörelser som kan spelas ut mot varandra vilket var tanken ända från början. Genom att ta ställning i den motsättningen agerar man precis som det var tänkt och blir nyttig idiot. Genom att vara nyanserad och söka dialog finns möjligheten att man åstadkommer ngt bättre.
Jag tror att Soral och Diedonne i det hårt bekämpade Egalite et Reconciliation i Frankrike kan ses som ett med den tanken besläktat fenomen.
Själva avslutningen på artikeln verkar rumphuggen. Skall den verkligen bara vara: Ännu”
För övrigt är historiska paralleller alltid riskabla att dra,
men alltid lika träffande om och när de slår in.
Världspolitik är ju ibland som vädret för SMHI. Prognoserna blir inte alltid helt korrekta.
Men fredsarbetet är – eller borde vara – högprioriterat.
Idag går vi i Nej till Nato,Göteborg ut på torget och fortsätter vår kamp för fred och därmed välstånd.
Jag håller till stora delar med vad JM skriver, även om jag kanske uttryckt mig annorlunda. Men det är ju en fråga om stil. Liksom JM ser jag inte ”Nya Tider” som en större ”fara” än andra tidskrifter som tycker annorlunda. Liksom JM anser jag att det ropas för mycket om ”fascism” i dessa sammanhang.
Men i övrigt handlar skriftställningen mycket lite om ”NRM, Bokmässan, Vänstern och media”. Om den först nämnda sägs det bara ”Den handfull som i Göteborg marscherade med sköldar och fanor som nordisk motståndsrörelse var politiskt ingen intressant grupp.”
1. Varför skriva ”handfull” när det redan på bilden framgår att detta är en löjlig underskattning. Var de inte 700-1000?
2. Kanske var och är de ingen ”hotande” eller ”betydelsefull” grupp, men självfallet är de intressanta. I synnerhet när de var mer än ”en handfull”.
3. Jag har genom åren, uppmuntrad av JM, skaffat mig en vana att ”gå till läggen”. Och ett par, i mitt tycke, mera relevanta historiska paralleller än de som JM anför, var slagen vid Cable Street i östra London 4 oktober 1936 https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Cable_Street och i Stockton i nordöstra England https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Stockton då brittiska kommunister och antifascister tog strid emot Oswald Mosleys svartskjortor.
Söndagen den 27 sep hade en liknande demonstration stoppats i av ”en mängd kommunister” enligt DN 28.9. 1936.
I samma DN den 26.9 hade Alf Ahlberg, socialdemokrat och antifascist, en stor artikel om den brittiska fascismen. Brittiska kommunistpartiet krävde 17.10 uniformsförbud vilket genomfördes under november samma år. Därefter blev Mosleys fascister en alltmer ”ointressant” grupp.
Tariq Ali talar om den extrema mitten som ett centralt begrepp. Det synes vara en träffande formulering. Dagens extrema politik bedrivs av folk som vill framstå som moderata mittenkrafter. Ser vi emellertid till deras reella aktioner är de allt annat än moderata. Den mest extrema politikern i Europa och den mäktigaste aktören är Tysklands Angela Merkel. Hon har direkt och indirekt stött alla krig i Mellanöstern, hon hade kunnat inlägga veto mot Ukrainakrisens eskalering. Ordet nej ingick inte i hennes vokabulär i förhållande till USA, dvs. innan Donald Trump. I Storbritannien är Tony Blair och David Cameron de prominentaste mittenextremisterna och på detta sätt kan vi fortsätta genom Europa land för land och finna att de mest extrema politikerna sitter vid makten.
Och extrema är de framför allt i den fråga som Jan Myrdal lyfter fram som den akuellaste, nämligen fredsfrågan. De omfattar det amerikanska konfrontationstänkandet och inga risker är för stora för dem för att rätta sig in i ledet och marschera efter denna musik. Vänstern har totalt tappat orienteringen. Det är symptomatiskt för deras belägenhet när den modiga Syrienrapportören Eva Bartlett nyligen tillfrågades vad hon ansåg om vänsterns uppslutning bakom terroristerna, eller som de vill se det ”revolutionen”, ”upproret”, Hon svarade att hon tröttnat på att tänka i dessa termer, de fungerar inte i dagsläget. Vill man lyssna till det syriska folket förstår man rätt fort hur de känner, det var hennes syn.
Som avledande manövrar utnyttjar den extrema mitten två metoder, en positiv för egen räkning en negativ för övriga. Man lyfter fram sin egen ”modernitet” i frågor som inte berör centrala politiska linjedragningar, ”identitetsfrågor”, samtidigt som man demoniserar alla kritiska röster, ofta tämligen marginella om än förargliga. Den nya högern i Europa är en blandad kompott men i fredsfrågor är flera av dem motståndare till interventionskrigen. Detta censureras helt i media. Jan Myrdal har rätt, fredsfrågan är viktigast, lägg de ideologiska skygglapparna åt sidan.
Vad är det som gör miljörelsen till en odlingsplats för naziapologeter?
Myrdals text i jinge.se verkar oavslutad. Kanske är den det. I så fall förklarar det möjligen att den inte täcker vad rubriken utlovar.
Jan Myrdal förminskar betydelsen av den nya nazismens inträde på scenen med och utan förklädnad i slips och kostym. Han gör det till ett antingen eller istället för ett både och: Vi stirrar på den obetydliga och ofarliga nazismen och ignorerar den mycket större faran USA-imperialismen (kolla). Och citerar Dimitrovs klassiska 30-talsdefinition av fascismen: ”Fascismen är den öppna terroristiska diktaturen från finanskapitalets mest reaktionära, chauvinistiska och imperialistiska element.” Dimitrovs definition saknar en mycket viktig dimension av fascismen, som utvecklades till sin ytterlighet av den tyska nazismen, nämligen den industriellt organiserade utrotningen av hela folk liksom andra grupper av ”mindervärdiga” raser, sjuka och oliktänkande, herrefolksteorin praktiserad till sin yttersta konsekvens. En dimension som mycket tydligt framträder hos dagens nynazister och kan spåras även i SDs principprogram.
Det är ingen tillfällighet. Jan Myrdal hyser själv stor förståelse för den bruna avskyn mot mångkultur och invandring av människor med främmande och mindervärdig kultur (och hudfärg). Men det finns inget antingen eller i valet mellan fascism och USA-imperialism som dagens stora hot mot mänsklighetens överlevnad. De hör ihop. Ett samband som redan Dimitrov noterade. Vi ser hur USA systematiskt utnyttjar nazister och rasister av de mest extrema och otäcka kulörer som verktyg i sin globala söndra-och-härska-strategi. Ett samarbete som den USA-dominerade nyhetsförmedlingen i väst gör allt för att dölja, vilket bland annat lett till att de nazistiska strömningarna i Ukraina mörkas och förnekas.
Det finns inget antingen eller. Här gäller både och. Att bekämpa den växande fascismens otäcka plantor innan de växt sig mäktiga är också en kamp mot ”finanskapitalets mest reaktionära, chauvinistiska och imperialistiska element”, det vill säga USA-imperialismen.
Då det gäller titeln var denna bara HÖG TID ATT SKRIVA KLARTEXT. Det var jag som la till det övriga för att ge en aning om vad som behandlades i artikeln.
Har hört att den framstående fascisten Mussolinin inte var rasist.
Framstående????
Det ordet är positivt laddat. Är du beundrare av fascisten Mussolini?
Naturligtvis inte.
Mussolini var inte bara finansierad av Britterna (tom BBC har bekräftat det), Han var eventuellt också släkt med kända delar av den Brittiska oligarkin. Genealogiska arkiv för såna figurer som har en känslig bakgrund har en benägenhet att vara manipulerade.
Schablonmässiga uppfattningar om fascism och historiska skeenden täcker inte in den oligarkiska maktens sammansvärjningar, som är månghundraåriga.
Hela Mussolinis historia är förvanskad. Att de allierade hade bråttom att få honom avrättad har sin förklaring.
”Det finns inget antingen eller. Här gäller både och. ”
Håller helt med. Ett problem skulle det ha varit om kampen emot den öppna nazismen och fascismen, av typ NMR, stod i någon som helst motsättning till kampen emot imperialismen. Men den frågeställningen infinner sig bara om vi ser NMR odyl. som ”anti-imperialistiska” eller åtminstone – som allierad med någon annan, svagare Imperialistmakt – varande emot USA/NATO/EU-imperialismen.
Mycket bra! Vänstern har svikit sina egna. De ägnar sig åt kämpa för identitetspolitiska frågor. Exakt samma typ som frågor som förespråkas av det amerikanska etablissemanget! Hallå? Varningsklocka? Uttrycket ”fascist” slänger de vilt omkring sig, så att det förlorar all mening. Det har begreppet ”Vänster” redan gjort. Jag tror Vänstern har tappat bort sig i skogen för gott.. I alla fall från arbetarnas perspektiv. Ska de göra comback och vara trovärdiga så måste de titta på vad globala kapitalister sysslar med idag och vilka egendor de bedriver. Samt varför.
Även globala kapitalister kan numera vara intellektuellt ideologiskt och politiskt drivna och genom ägandemakt har de stora möjligheter.
https://sv.wikipedia.org/wiki/George_Soros
En politik som byggs ovanpå Jan Myrdals resonemang ifråga om Nya Tider kan aldrig göras begriplig för vanligt folk, ej heller för särskilt många i det avantgarde som brukar vara ett strategiskt erövringsobjekt för dem som räknar sig som leninister. Bland medlemmar och valmanskår i vänsterpartiet och i det sosseparti som ännu idag är en dominerande kraft i svensk politik finns däremot en mängd människor som utan krusiduller ställer sig bakom den antifascistiska rörelsen, som självklart inte befattar sig med företeelser som Nya Tider, som delar kritiken mot DN:s och det svenska etablissemangets farliga NATO-politik och som ogillar såväl den enögda och USA-anpassliga politiken i Ukraina som det militära och industriella samarbetet med Saudi-Arabien. Dessa lämnas i sticket medan några överlevare från KFml försöker skilja vad de anser vara agnar från vad de anser vara vete.
Jag uppfattar att anti-fascisten Jan Myrdal försöker påpeka att små fascistiska rörelser som NMR inte är dagens stora hot mot arbetarklassen, freden eller klimatet.
Har Myrdal skrivit några antifascistiska eller antinazistiska artiklar, där han klart tar avstånd från fascismen och nazismen?
Jag har googlat och har inte kunnat hitta någonting. Så hur kan du då påstå att han är antifascistisk om han inte har tagit avstånd från sådana rörelser? Han till och med nämner i en artikel här på Jinge att tiggare är skräp …
Sverigedemokratiska anhängare känner jag några stycken och betraktar dem som högst vanliga människor frånsett att ingen av dem är akademiker. Fascist känner jag ingen alls vad jag vet. Endast en som jag mött har jag upplevt hade nazistiska sympatier men den personen är död sedan länge. Det var en helt vanlig arbetare med familj som hämtad ur det socialdemokratiska folkhemmet. Men så fort judar kom på tal fick han något hatiskt i blicken. I sin ungdom hade han visst varit Hitlersympatisör under tiden vid andra världskriget. Tror heller inte han skulle backa vid eventuellt slagsmål åtminstone så länge åldern tillät. Jag är tveksam till att sköldmännen kan betraktas som (utmanande) politisk rörelse lika lite som deras motståndare inom den svarta vänstern. Ett valresultat från nazisterna skulle nog bli fullt jämförbart med valresultatet från Kerstins kommunistiska parti.
Jan Myrdal skriver:
”Att, som i Göteborg, skälla en mindre veckotidning med blandat innehåll som ”Nya tider” fascistisk samtidigt som man vägrar påpeka att exempelvis Dagens Nyheters ledaravdelning och utrikes nyhetsbevakning nu är lika vilseledande och för landet farlig som Aftonbladets var 1941 är intellektuellt och politiskt otillständigt.”
Jag har inga sympatier för ”Fria Tider” men jämförelsen mellan Aftonbladet 1941 och Dagens Nyheters ledarsida i nutid och tidningens nyhetsbevakning ger jag Jan Myrdal helt rätt i. – När får vi mod att kalla USA fascistiskt? Att Washington är härskare i verklighetens Mordor. CIA:s agenter – mördare – utplacerade i alla länder för kontroll av vasallerna och för undermineringsarbete i de länder som fortfarande står någotsånär fria. USA agerar slugare och effektivare än Hitlertyskland förmådde. Och det svenska etablissemanget helt förblindade av USA-propagandan.
Ulla Johansson
Detta är den korrekta beskrivningen av USA. Det var någon samhällsfilosof som sade att när nazismen återkommer sker det inte i bruna kostymer. Symboliskt kan man se sprängningen av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki som startskottet för fascismen i amerikansk tappning. Grunden lades under de första femton åren efter kriget. Kennedy och Martin Luther King stretade emot och de fick betala för det. Därefter har det fortsatt. Den nya fascismen har t.o.m. ett namn som man inte alls skäms för att använda: exceptionalismen. Vi är nationen framom alla andra, utsedda att leda.
Exceptionalism. Förstår en normal proletärfetischist vad du pratar om?
Har du förväxlat Nya Tider med Fria Tider?
Den Demokratiska sidan i USA betraktas numera som ”vänster” och kan således stödjas av socialistiskt orienterade rörelser trots de är de främsta förespråkarna för kapitalismen genom sin liberala hållning. Den hållningen finns även sedan länge hos det Republikanska partiet men där försöker nu administrationen rensa ut liberalismen till förmån för konservatismen som har en större utbredning i väljarunderlaget. Vi kan således vänta oss att senatorer inom det Republikanska partiet kommer att bytas ut och en omdaning har till viss del redan skett. Vi lever i en tid där vänster kan bli höger och höger kan bli vänster hur konstigt det än låter men förklaringen kan vara att i oroliga tider söker människor tryggheten i det auktoritära samhället som de förväntar sig ska beskydda dem. Endast borgerligheten söker friheten då de själva har kapacitet att skapa sin egen trygghet.
Demokraterna i USA är ett kapitalistisk högerparti och kan inte stödjas av någon socialist menar jag.
Bernie Sanders?
Ja, denne vänstersocialdmeokrat som är för kapitalismen och inte agerat tydligt mot USA:s krig, fick ingen chans av Demokraternas ledning. Han skulle med stor sannolikhet ha besegrat Trump.
Verkligen?
I vårt land som har en socialistisk tradition hade han säkert vunnit men i USA tvivlar jag därför där är kapitalismen inrotad i amerikanens undermedvetna. Men som vanligt med socialismen får man söka sig till städer, borgerlighet, utbildning och tankeverksamhet om man vill hitta dem som aktivt söker alternativa lösningar. Även den mest fattige amerikan med flera jobb för att klara uppehället kan rösta med Republikanerna även om det inte är regel.
Svar till ”Arbetarklass”. Förlåt förväxling. Skall vara ”Nya Tider”. Även i min kommentar.
Ulla Johansson
Socialister och kommunister såväl som alla andra ideologer bör läsa varandras tidskrifter. Åtminstone i studiesyfte, annars riskerer de bli introverta och på så vis riskera hamna utanför det offentliga samtalet.
Fast när det kommer till nazister så börjar jag tveka. Det skulle i så fall vara för att försöka förstå vad som gör att människor söker sig dit. För övrigt känns det inte intressant mot bakgrunden hur nazismen visat sig för länge sedan. Det här ointresset gäller även dagens svartvänster. Båda har hemsidor men det är inget jag studerat.
Det intressanta om nazismen idag tycker jag är hur den används. Det är full uppståndelse i media men man får aldrig höra vad dom säjer eller veta vad dom vill. Det rör sig om en ytterst marginell grupp människor, så gott som alla unga och medelålders män, men finns där som en jättestor apokalyps som det är meningen att aktivt ta avstånd ifrån. Märkligt hur en sådan liten grupp människor kan ställa till så mycket väsen vilket inte minst märks hos vår vän Kerstin :-)
”Red Herring”, röd strömming som britterna säger. Tjuven som ropar ”ta fast tjuven”. För att avleda uppmärksamheten från de egentliga extremisterna som innehar regeringsmakten. Ta Angela Merkel. För en månad sedan tillfrågades hon vad hon tycker då Assad vinner kriget i Syrien. Efter flera hundra tusen dödade syrier och städer i ruiner som en följd av ett krig som Merkels vänner har anstiftat, sade Merkel att ”hon beklagar att Assad har mer makt än hon skulle önska”. Inte ett ord om syriernas lidanden som hon fortsätter att förlänga genom exportförbud av mediciner. Så vem är den egentliga banérföraren för det militaristiska Tysklands destruktiva traditioner ? Merkel har inte spillt en tår för ryskukrainska civila som hennes bundsförvanter artilleribeskjuter dagligen, de är för henne ”Untermenschen”, liksom grekiska pensionärer och ungdomar vars framtid hon berövat genom sin galna ekonomiska kadaverdisciplin. Maktens extremism är den som gäller, det andra är en show.
Vad är skillnaden på att vara fascist och att vara kommunist som stöder kapitalism om den utövas av rätt stormakter?
Intressant fråga! Jag är kommunist som inte förstår varför vissa socialister – men även kommunister – stödjer en kapitalism som utövas av ’rätt’ stormakt. Rätt underligt blir det också när dessa socialister och personer inte stödde socialismen i Sovjetunionen innan kuppen i början 1990-talet.
Ryssland, ja även USA, är på väg mot fascism. Det är som Ilya Ferberow säger i min kommentar ovan: ”However, there is a very real danger of establishment in the country of an open terrorist dictatorship of the most reactionary, most shauvinistisc circle of finanscial capital, that is to say the establishment of fascism. The authorities have been consistenly following this path in recent years.”
Kerstin Stigsson slår huvudet på spiken. Jag tar på måfå ut en
Jan Myrdals Skriftställning ur bokhyllan (nr 12) och slår upp s. 62:
”1965 reste jag mer än en gång i Sovjetunionen. Det var en
obehaglig resa. Till det mest otrevliga under denna obehagliga
resa var att höra judevitsar till frukost. Aldrig tidigare – inte
ens under det tidiga fyrtiotalet i det bruna Bromma – hade
jag hört så otäcka antisemitiska historier som den gången i
det officiella mångnationella Sovjetunionen”.
Om jag skulle skriva samma sak idag med Sovjetunionen
utbytt mot Ryssland på denna blogg skulle jag omedelbart
skyllas för russofob. Däremot går det utmärkt att byta
Sovjetunionen mot Ukraina (slå upp hur 8dagar beskriver
sin enda resa till Ukraina).
Vidare på s. 131:
”Det är som Engels påpekade inte möjligt för ett sådant
folk [polackerna] att nå frihet innan den befriats från sin
nesliga fångvaktarroll. Polen, Tjeckoslovakien, Estland,
Ungern, Afghanistan, Ukraina [sic]…listan kan göra lång.”
Idag har vi en Svensk-rysk vänskapsförening som utan
att skämmas förvanskar ett av Stalins viktigaste tal
(7 november 1941). Den 9 maj firas Segerdagen vid
La Mano på söder utan att man kan sjunga ”Den Pobedy”
(en sång som större delen av vänstern aldrig hört talas
om; jag vet, jag kollade demonstrationstågen en gång
under 1 maj).
Slutligen, jag har under många resor i Ryssland, Vitryssland
och Ukraina aldrig hört en judevits, och har judiska vänner
i Ryssland som inget hellre vill än återvända till Sovjetunionen.
Jag har bett Oleg Mezjuev att kommentera uppgiften ”Idag har vi en Svensk-rysk vänskapsförening som utan
att skämmas förvanskar ett av Stalins viktigaste tal
(7 november 1941). Den 9 maj firas Segerdagen vid
La Mano på söder utan att man kan sjunga ”Den Pobedy”
(en sång som större delen av vänstern aldrig hört talas
om; jag vet, jag kollade demonstrationstågen en gång
under 1 maj).”
Oleg skriver ”Vad är det rent konkret som skall ha förvanskats vid La Mano? Kan Mats Larsson specificera sig lite mer?
”Den’ Pobedy” är annars en jättekänd sång som sjungs av alla ryssar på segerdagen, där texten går bl.a. ”Det är Segerdagen, inpyrd av krutrök. Det är en fest, med gråa hår vid tinningar, Det är glädjen med tårar i ögonen. Segerdagen! Segerdagen! Segerdagen!”. Ryssar som sjunger den sången brukar inte tänka på vare sig Stalin eller någon annan, utan på alla sina nära och kära som har krigat och vunnit en dyrköpt seger mot nazisterna. (https://www.facebook.com/groups/992799860768472/).
Oleg Mezjuev blandar ihop två olika och orelaterade saker
i min kommentar.
1) Svensk-ryska vänskapsföreningen har förvanskat ett av Stalins viktigaste tal. Det är bara att jämföra den till svenska översatta texten under rubriken ”Stalins tal vid Röda armen [sic] Paraden på Röda torget, 7 november 1941”:
http://www.svensk-ryska.se/2016/10/minnesmote-nu-pa-sondag-611-kl-14.html#more
med originalet:
https://www.youtube.com/watch?v=poOZFKoEx9c
eller utskrivet på engelska:
https://www.marxists.org/reference/archive/stalin/works/1941/11/07.htm
En hel mening 2.09 in i talet har strukits, utan förklaring, i den version som återges på Svensk-ryska vänskapsföreningens hemsida. Intressant nog innehåller just den meningen ”Ukraina”.
2) Jag bara noterade att ingen sjung ”Den Pobedy” vid La Mano den 9 maj i år. Däremot spelades den sovjetiska nationalsången.
Att ”Den Pobedy” skulle vara okänd för ryssar har jag aldrig påstått, den är naturligtvis mycket känd. Vad jag skrev var att när jag frågade musikerna i olika vänsterdemonstrationståg i Stockholm en 1 maj för en 5-6 år sedan om de skulle spela ”Den Pobedy”, så visste de inte vad
jag talade om. Sången var totalt okänd för dem. Den skrevs f ö mer än 20 år efter Stalins död och har ingenting med honom att göra.
Är det någon som vet om Myrdal är kunnig i ryska?
Jag har aldrig läst något av Jan Myrdal som tyder på att
han är kunnig i ryska. Hans inställning till Sovjetunionen, från
positiv till negativ, är lätt att tidsbestämma. I boken ”Turkmenistan”
är första kapitlet skrivet 1960, och då är grundtonen positiv. Resten av boken skrevs 1965 och då har Myrdal svängt, inte om Sovjet-Turkmenistan, utan om Sovjetunionen (läs Moskva).
[…] Jan Myrdal anser att det är HÖG TID ATT SKRIVA KLARTEXT – om fascism, NMR, Bokmässan, väns…: […]
Jag tror att vi bör vara noga med definitionerna. Fascister/nazister används ofta som ett slappt skällsord mot någon/något avskyvärt. USA-imperialismen är både oerhört farlig och avskyvärd. Men den är inte en variant av fascismen. USA-imperialismen är en produkt av den åldrande liberalismen. Vi får inte glömma det fruktansvärda våld och förtryck som utövats och utövas i liberalismens namn.
”Vi får inte glömma det fruktansvärda våld och förtryck som utövats och utövas i liberalismens namn.”
Det kan jag verkligen hålla med om.
Krossa Saddam Husseins Irak!
Krossa Khadaffis Libyen!
Krossa Assads Syrien!
Krossa Putins Ryssland!
Varför?
Den ”arabiska våren” var liberalernas och absolut ingen annans. Socialistkommunister blev endast utnyttjade för genomförandet för att sedan kastas på historiens sophög. Hoppfullhet är ett farligt ord för man vet inte vad som kan dölja sig bakom men hoppet är som bekant det sista som lämnar oss så varför inte utnyttja det?
Kommentarerna behandlar inget av de två allvarliga för att inte säga globala problem som Jan Myrdal tar upp, dvs. först och främst risken att det kapitalistiska samhället inte skulle övergå till en samhällsform – den proletära socialismen – utan att båda klasserna, proletärer lika väl som borgare/kapitalister går under. För det andra risken för att den mänskliga civilisationen och eventuellt hela mänskligheten kan komma att utplånas genom ett kärnvapenkrig.
Å den andra sidan behandlar inte heller Jan Myrdal dessa problem. Vilket annars kunde vara intressant i samband med nazismen som med sin Götterdämmerung var en slags repris på aristokratins ”efter oss syndafloden”.
Dessutom nämner Jan Myrdal inte det största och av allt att döma mest akuta problemet som kan komma att kräva att alla världens stater samarbetar; uppvärmningen.
När det gäller demonstrationerna i Göteborg i samband med den nazistiska paraden vore det för övrigt intressantare att få veta vad Jan Myrdal anser om de anständigas demonstration på Gustav Adolfs torg dagen innan. http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/fullsatt-gustaf-adolfs-torg-stod-upp-mot-nazismen-1.4683418
För mig som övergav stalinismen redan på 70-talet framstår Myrdal och hans argumentation som ett riktigt sänke för en modern demokratiskt progressiv vänster. Att ta Komintern, Stalins lydiga verktyg, som utgångspunkt säger allt.
För mig har både leninism och dess vidareutvecking i stalinismen, med dess elitistiska tänkande och osmakliga personkult mycket gemensamt med facismens totalitära ledarskapstankar. Stalin, Hitler och Mussolini var samma andas barn och Myrdal fortsätter helt uppenbart att tänka i samma mönster. Beklämmande och destruktivt.
Myrdal tar fasta på Kominterns beskrivning av fascism, och menar att den visat sig vara felaktig.
Hitler utsåg tidigt bolsjvismen och Stalin som sin huvudfiende och den absoluta huvuddelen av Hitlers styrkor stred på Östfronten mot Stalin. Huvudorsaken var den ideologiska, politiska skillnaden. Hitler stödde och stöddes av storkapitalet runtom i världen, som Wallenberg i Sverige. Leninismen och Stalin bekämpade kapitalismen och försökte bygga socialismen, samt försöket stödja sig på arbetarklassen och kollektivet. En annan sak var att både Hitler och Stalin blev föremål för alldeles för mycket personkult. Och att demokratin var satt på undantag också i Sovjet är väl tydligt.
Lenin förådde genom sitt intrigerande den ryska revolutionen redan innan den ens börjat, Stalin fullbordade Lenins verk och byggde ett nytt privilegiesamhälle med grund i den gamla tidens teknokrater. Arbetarklassen förnekades demokrati i leninismens elitistiska samhällsbygge och gjordes till den nya elitens lakejer. Stalins repressiva samhälle hade klara fascitoida drag. Både Hitler och Stalin lönnmördade, bedrev skenrättegångar och sände oliktänkande till arbetsläger. Vi kan inte blunda för dessa likheter, som grundas i intolerans, demokratiförakt och elitism
För mig är det fullständigt obegripligt hur någon, som vill kalla sig ”socialist” fortfarande tar sin utgångspunkt hos Lenin och hos vissa även Stalin. De realsocialistiska samhällsbyggen, som skapades med leninism som grund, var samhällen utan förmåga att över tiden bygga goda samhällen. Resultatet såg vi, de föll sönder som korthus utan att särskilt många sörjde. Den kapitalistiska ordningen återställdes mer eller mindre momentant vilket visar på den obefintliga grund, som realsocialismens samhällen byggde på. I världshistorien blev dessa samhällen en kort parentes.
För mig handlar socialism om fördelning och jämlikhet utifrån respekt för människovärde och demokrati. Leninismen och dess realsocialismen skapade inte detta utan var misslyckanden. Det är märkligt att det för många äter så svårt att ta till dig detta. Jag övergav både Lenin och Stalin år 1975 men fortsätter att kalla mig socialist.
Jag kan bara utgå från min egen erfarenhet. Jag är mycket intresserad av det som händer i Nordirland, och har varit det under många år.
Storbritannien har utsatt det irländska folket så många grymheter att t o m Lenin uttryckte i artikeln ’Nationerna och självständigheten’ 1914 att socialisterna skulle förena sig med de borgerliga frihetskamperna och förhindra det engelska förtrycket.
Från det då Nordirland skapades (som var skapad av ingenting av britterna och unionisterna men även av den irländska borgerligheten, varav några var från ett mycket högerparti och har delvis rötter i den nazistiska rörelsen) så upplevde irländarna och den engelska och irländska arbetarklassen ett förtryck från unionister och britter.
För att göra en lång historia kort så hade den brittiska underrättstjänsten från dagen ett till nutid fingrarna i den propaganda som förmedlades ut till världen. De anklagade till och med att de skjutna demonstranterna på ’Bloody Sunday’ var skyldiga till att brittiska fallskärmsjägare mördade dom.
Det har även förekommit tortyr som massmedia negligerade i att rapportera om. Du kanske inte vet att britterna hade interneringsläger – H-Block. Men detta kallades för något annat i massmedia – även massmedia här hemma. Det förekom även Dirty Tricks. Och att människorättsadvokater mördades (Pat Finucane, Rosemary Nelson, och andra människorättsaktivister) som i engelsk och svensk press påstod vara IRA medlemmar.
Så går det till när kapitalistiska företrädare försöker värva sympatier för deras rätt till ett kapitalistiskt förtryck. Allt medan de försöker som Winston Churchill en gång sa: ”Vi ska strypa socialismen och kommunismen vid dess födelse.” Och jag tror att han menade att han och andra kapitalister skulle med alla medel – krig, intervention, propaganda, mord, terrorism, tortyr, mm – för att förhindra socialismen.
Det har framkommit att det har funnits (finns kanske fortfarande) Stay Behind rörelser här i Europa som var finansierade av kapitalismen. Svenska Yle har haft en del reportage om NATO operationer som gick från Finland och långt in i Sovjetunionen.
Varför tror du att svenskarna under 50-60-70-80-talet matades med amerikanska filmer, serier, böcker (mycket av detta var rasismen – t ex John Wayne filmerna om indianerna)? Och oftast var fienden en kommunist.
Och hur många sovjetiska filmer eller socialistiska sovjetiska böcker har du läst? De fanns inte ens att få tag i på biblioteket på 60-70-80-talet (än mindre idag). Enbart propaganda från en antikommunistisk organisation som hette Contra.
Hur mycket lögner om Sovjetunionen har vi svalt idag som kapitalismen förmedlade? Kanske lika mycket som dom lögnerna som den brittiska underrättelsetjänsten förmedlade om vad konflikten i Nordirland handlar om.
Såvitt jag kan se uppfyller signaturen ”Demokratisk socialist” i alla fall den beskrivning av socialister som fick Marx och Engels att kalla sitt manifest för Det kommunistiska partiets manifest i stället.
Fast egentligen var det vad som gällde på 1840-talet. Idag är det nog både enklare och begripligare om han kallar sig antimarxist eller antikommunist i stället.
När det gäller signaturens eventuella krav på innehåll i den demokrati han påstår sig vara anhängare av, är det i alla fall uppenbart att han inte kan se några möjligheter för denna att vara till nytta för att lösa någon av de problem som jag kallar globala i mitt förra inlägg.
Det är dock inte säkert att det innebär att han instämmer i ”Efter oss syndafloden”. Det kan också tänkas att han – liksom medelklassen ofta gör – hoppas på att den fascistiska/nazistiska diktaturen skall befria dem från ansvaret att föröka göra något åt saken.
Hej Fred
För mig är dina kommentarer mycket intressanta därför jag uppfattar de som skrivna på ett språk jag inte förstår. Jämte mig skulle jag behöva ett förklarande lexikon för att få sammanhang och begripa vad du menar. Jag upplever det som du vänder dig till ett litet antal, kommunismens nomenklatura?
Jag står gärna till tjänst med en förklaring i fall du bara berättar vad det är du inte förstår. Marx och Engels uppfattning om ”socialister” för att ta ett exempel som kanske verkar svårsmält, har Engels redogjort för i ett av förorden till Det kommunistiska partiets manifest: ”ändå hade det, den gång det utkom, inte varit riktigt att kalla det ett socialistiskt manifest. Med socialister förstod man 1847 två slags folk. Å ena sidan anhängarna av de olika utopiska systemen, speciellt owenisterna i England och fourieristerna i Frankrike, som båda redan då krympt samman till betydelselösa sekter i utdöende. Å andra sidan en mångfald sociala kvacksalvare, som ville avskaffa de samhälleliga missförhållandena med sina olika universalmedel och allsköns lappning, utan att på minsta sätt röra vid profiten eller kapitalet. I bägge fallen folk, som stod utom arbetarrörelsen och som snarare sökte stöd hos de ”bildade” klasserna. Den del av arbetarna däremot, som, övertygad om otillräckligheten av enbart politiska omvälvningar, fordrade en grundlig omdaning av samhället, kallade sig då kommunistisk. Det var en ännu föga förarbetad, blott instinktiv, stundom rå kommunism, men den var mäktig nog att skapa två system av utopisk kommunism, i Frankrike Cabets ”ikariska” och i Tyskland Weitlings. Socialismen betydde 1847 en bourgeois-rörelse, kommunismen en arbetarrörelse. Socialismen var, åtminstone på kontinenten, salongsmässig, kommunismen var den direkta motsatsen. Och då vi redan på den tiden avgjort var av den uppfattningen, att ”arbetarnas frigörelse måste vara arbetarklassens eget verk”, så kunde vi icke ett ögonblick vara i tvivel om, vilket namn vi skulle välja. Icke heller senare har det fallit oss in att tillbakavisa det.
”Proletärer i alla länder, förena er!” Blott få röster svarade, när vi för nu 42 år sedan slungade ut dessa ord i världen omedelbart före den första Parisrevolutionen, i vilken proletariatet framträdde med egna anspråk. Men den 28 september 1864 förenade sig proletärerna i de flesta västeuropeiska länder till Internationella Arbetarassociationen, ärorik i åminnelse.” Förord till den tyska upplagan 1890 finns på bl.a. https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm#h3
Tack för historielektionen. Inget som rörde kommunismen fanns med i läroplanen när jag läste historia och samhällskunskap på komvux. Inte högre men de första kurserna på gymnasienivå. Allt fokuserades istället på den liberala och borgerliga utvecklingen. Kan i sammanhanget säja det var före 2006 innan det större nyliberala projektet sattes igång av den nybildade Alliansregeringen.
Om jag förstår kommunismens arkitekter rätt så var Ryssland endast tänkt som kommunismens inledande projekt. Själva huvudprojektet var istället Europa och kanske även Amerika?
Hej!
Jag får lov att medge att jag inte hittar mer aktuellt material än några ledartexter och kortare artiklar som tar upp Ryska Revolutionen. Jag hoppas andra som läser kan bidra. Det är ju trots allt 100 års jubileum för revolutionen i år. Det finns ett antal utmärkta artiklar, fast på engelska, på Monthly Review:s sida, till exempel The Great Struggle to Escape Capitalism på https://monthlyreview.org/2017/07/01/the-great-struggle-to-escape-capitalism/
Att Stalin blev föremål för personkult är inte hans fel. Tvärtom var han en svuren fiende till personkulten. Det var andra som drev den personkulten runt honom, bl.a. en viss Nikita Chrusjtjov.
Du överdriver nog. Med sin makt hade Stalin kunnat hejda personkulten.
Hej
Ryssland är så stort och omfattande med flera etniska tillhörigheter och religioner så jag tror det måste ha en auktoritär ledning som samordnare för att kunna hålla det stora landet utom splittringens destruktiva kraft. Det här är en väldigt lång tradition och det är nog den som gör att kommunismens gemensamma sammanhållande kraft fortfarande är väldigt stor i Ryssland. Men Sovjetunionen var inte bara Ryssland, den innefattade också ett större antal stater i Europa som idag är självständiga. Men hur mycket av kommunismens förtroende lever kvar där? Är de kommunistiska partierna ens tillåtna där längre?
Ibland pratar jag med en tjej som migrerat hit från Rumänien och hon är inte tiggare. Skulle uppskatta hennes ålder till 25-30 år. Eftersom jag är intresserad har jag frågat henne om kommunismen men hon reagerar ovetande, typ nåt som har varit före hennes tid. Ointresserad, vet inte eller vill inte tala om det, jag har ingen aning….
Jan Myrdal har uppenbarligen tagit upp något som engagerar många, se övriga kommentarer ovan här. Och det är ju bra. Myrdal uppmärksammar ju i sin text det Georgi Dimitrov sa om fascismen och det denne anti-fascist sa stämmer ju och bör komma till användning även idag:
http://jinge.se/allmant/jan-myrdal-hog-tid-att-skriva-klartext.htm
Historien kring Dimitrov är mycket intressant, han åtalades ju av nazisterna för Riksdagshusbranden i Berlin 1933: https://sv.wikipedia.org/wiki/Georgi_Dimitrov
I övrigt är det väl i texten lite luddigt vad Jan Myrdal menar att det konkret finns att göra åt fascismen. Han menar att nazistgruppen NMR, Nordiska Motståndsrörelsen, är ointressanta och inte utgör en social fara.
Men det är nog uppenbart att åtminstone delar av allmänheten faktiskt betraktar t ex NMR som en social fara. Kanske inte i antal, men ideologiskt. Varför får annars motdemonstrationerna så massiv uppslutning?
NMR utgör en spjutspets på rörelser som de som skapade SD. Den kopplingen missar många. NMR och SD har inte samma offentliga profilering, och Åkesson säger att NMR borde förbjudas, men rörelserna hänger i själva verket fenomenmässigt och historiskt ihop. De vill egentligen bägge ha ett genetiskt baserat apartheidsamhälle om de får råda. Vilket är en klassisk fascistisk/nazistisk ståndpunkt. ”Raserna” finns hos dem som en grundföreställning.
Trots att SD i nuläget bekänner sig till demokratin, delar de i själva verket åsikten med NMR att demokrati ”egentligen” bara kan finnas om alla i landet tillhör samma folkgrupp. Se deras program:
http://partiprogram.se/sverigedemokraterna
NMR aktar sig för att tydligt skriva i sitt program vad de skulle göra om de kom till makten: https://www.nordfront.se/var-vag.smr
Men vid sina offentliga marscher, som den de försökte genomföra 30/9 i Göteborg, är NMR mer tydliga med vad de vill göra med olika personer och grupper. De har burit plakat där de kallat namngivna journalister ”förbrytare”, hållit upp rännsnaror samtidigt som de hållit tal om regeringen osv.
SD ses av många invandrade och även av infödda romer och judar som en ”social fara”, vet jag. Och judar och romer i Sverige ser uppenbarligen NMR som en social fara. Jag talade med Fred Taikon på tidningen É Romani Glinda innan NMR-demonstrationen i Göteborg. Han ansåg att den inte borde tillåtits. Personer med samma efternamn som honom mördades i Auschwitz.
NMR försökte etablera sig i Kärrtorpstrakten. De slog ned en mindre mot-demonstration, eller försökte. Då blev det en motdemonstration på
15 -20 000 deltagare.
De öppet nazistiska grupperna har ju fysiskt drivits tillbaka av grupper som AFA, Antifascistisk Aktion, m fl. Annars hade nazister/fascister idag troligen varit ett vanligare inslag i gatubilden.
De finns en uppenbar folkopinion, med ”Spårvägare mot rasism”, brandmän, vårdspersonal etc som tar avstånd från nazismens människosyn. Se även Harald Ofstads bok ”Föraktet för svaghet – nazismens människosyn och vår egen”. Det är viktigt vi fångar upp det de här grupperna för fram och diskuterar fascism och nazism ideologiskt.
Hitler-Tyskland var ju inte bara fascistiskt, det var också imperialistiskt. Hitler ville återupprätta de tyska kolonier landet förlorat efter första världskriget. Han ville också skapa ett kolonialvälde i Östeuropa inklusive Ryssland/övriga Sovjet. Våra anti-imperialistiska paroller borde ju gälla även den delen av historien.
Vissa hävdar att motdemonstrationen i Göteborg 30/9 var så många som
20 000. Anti-fascism av så omfattande slag – är inte det ett viktigt uttryck för folkets kultur?
Att ställa sådana stora opinionsyttringar i motsättning till fredsarbete (Myrdal nämner ju fredsarbetet som viktigt) och Nej till Nato-arbetet vore fel. Snarare stödjer ju opinionsyttringarna varandra.
Diskussionen om vad som egentligen är sociala hot är viktig – vad är det som Jan Myrdal i sin text kallar socialt hotande ”verkliga förortsklaner”, kan man fråga sig? De flesta verkligt kriminella förortsgäng har ju visat sig vara etniskt blandade, alltså inte klanbaserade.
Klart, slut.
Det har hävdats att Mussolini inte var rasist. Henrik Persson påpekar att historieprofessorn Dick Harrison beskriver hur Mussolinis fascism blev alltmer tydligt rasistisk i samarbetet med Hitler Var Mussoloni antisemit?
Harrison skriver bl.a. ”Den ursprungliga fascismens kärna pekade inte ut specifika folk och raser som mindre värda än andra, men det står klart att sådana idéer lätt vann insteg i rörelsen och successivt införlivades med ideologin.”
”På 1920-talet var Mussolinis explicita rasism främst riktad mot två grupper: dels de ”färgade raser” som enligt honom hotade de vita västerlänningarna, dels slaviska folk på Balkan som borde besegras för att ge plats åt italienare. Antisemitismen var vid denna tid oväsentlig för den italienska regimen. Faktum är att judar ingick i fascistpartiet, där vissa av dem spelade centrala roller. Men detta ändrades. År 1938, när Mussolini hade allierat sig med Hitler, anpassade han lojalt sin judepolitik efter Tysklands. Italienska judar miste sitt medborgarskap och äktenskap mellan judar och icke-judar förbjöds. Judar fick inte längre verka i banker, försäkringsbolag, skolor, armé och flotta.”…
”Kursändringen till **trots stödde Mussolini till en början inte nazisternas Endlösung-politik under andra världskriget. Uppslutningen bakom detta program skedde först på hösten 1943, när Mussolini hade störtats från makten i Rom, fängslats av sina motståndare, befriats av tyskarna och satts att leda en marionettregim i Norditalien.”
Den italienska fascismen liksom nazismen i Tyskland tillägnade sig rasismen som ett verktyg, en härskarteknik som de behövde för att kunna rädda kapitalismen i sina länder undan sociala revolutioner i tider med ekonomisk stagnation. Denna teknik hade inledningsvis utvecklats av England, som vid ockupationen av Irland (1607 Penal Law) berövade de besegrade katolska irländarna medborgar- och människorätt. De enda innevånare på Irland som skyddades av landets lagar var Anglikanerna de engelska bosättarna, soldaterna i the New Model Army, vilka fick förläningar på Irland som sold.
Att beröva en del av befolkningen dess medborgarskap visade sig så pass effektivt att metoden användes för att splittra och krossa upproren mot den brittiska kolonialmakten i kolonin Virginia (tex. Bacons Rebellion1676). Men i Virginia kom den att vidareutvecklas till att främst gälla de afrikanska, svarta kontraktsarbetarna, vilka i stället gjordes till slavar lagstiftningsvägen. Samt med ärftlighetslagar.
Förutom att den brittiska och USAmerikanska modell som kom att kallas Jim Crow, efter att slaveriet formellt gjordes olagligt, har påtagliga likheter med nazism/fascism, finns det dokument som visar att USA var deras föredöme i rasfrågorna. https://mronline.org/2017/10/14/how-american-racism-shaped-nazism/
[…] mest reaktionära, chauvinistiska och imperialistiska element.”” men också skriver annat. Jan Myrdal HÖG TID ATT SKRIVA KLARTEXT -om fascism, NMR, Bokmässan, vänstern och media. Jan Myrdal skriver också ”Underförstått i Kominterns resonemang var dock att fascismen […]
[…] Källa: Jan Myrdal HÖG TID ATT SKRIVA KLARTEXT […]