Därför talar vi om imperialism


Denna artikel har publicerats på hemsidan för Folket i Bild Kulturfront Därför talar vi om imperialism Jag har dock modifierat texten något. Artikeln har även publicerats i nr 11 av tidningen Folket i Bild Kulturfront – fram till avsnittet ”Dagens imperialism”.

Observera att artikeln har fokus på USA-imperialismen. Kina och Ryssland diskuteras inte i denna artikel.

Framställningen är en utveckling av ett kapitel i boken ”USA som världspolis”.
Skriften 13-247x350
Begreppet imperialism klargör att vi vänder oss mot det system för ekonomisk, politisk och militär kontroll över världens resurser som USA och dess allierade står för och särskilt mot de krig, statskupper och andra former av våld som detta system för världsherravälde ger upphov till. Det är alltså inte mot USA som sådant vi vänder oss. Vi är inte allmänt ”anti-amerikanska”. Många människor i Sverige och andra länder har familjeband och andra starka anknytningar till USA. Själv har jag (Anders Romelsjö) många släktingar, vänner och kolleger i USA där jag bott ett år och ofta besöker. Det finns en hel del positivt i amerikansk kultur (vid sidan av allt skräp som väller över oss) och inom USA pågår djupgående interna strider, såväl mellan samhällsklasser som mellan olika skilda grupper.

Imperiet hyllas
Även förespråkare för USA:s krigspolitik använder begreppet imperialism. Efter terroristattacken i USA den 11 september 2001 hördes frasen ”ett amerikanskt imperium” oftare i USA, vanligen inte nedsättande.
USA omvärderar sin roll till imperiemakt (imperial power), ansåg Richard Haas, medlem av nationella säkerhetsrådet, ordförande i USA:s viktigaste tankesmedja CFR (Council of Foreign Relations) och krönikör i DN.
”Denna nya imperialism skapar begränsad suveränitet där stater äger oberoende i teorin men ej i praktiken”, skrev Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter vid Harvard-universitet, 2002 i New York Times.
”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt” skrev Newsweeks dåvarande inflytelserika chefredaktör Fareed Zakaria (nu knuten till Time och CNN) den 23 juni 2003, två månader efter intåget i Bagdad, upptakten till ockupationen av Irak.
”Neo-imperialism och okunnighetens arrogans” var rubriken på en artikel i februari 2013 i tidskriften Time, som fokuserade på USA:s insatser i Afrika.

Att använda termen imperialism som något positivt var politiskt närmast omöjligt under decennier efter andra världskriget då många kolonier gjorde sig fria. Då USA förde krig mot Vietnam, Laos och Kambodja fram till 1975, studerades USA-imperialismen ingående och den starka svenska solidaritetsrörelsen De Förenade FNL-grupperna (DFFG) lanserade ”Bekämpa USA-imperialismen” som en av sina huvudparoller.
Under 90-talet, då Sovjetunionen upplösts och USA kvarstod som ensam global supermakt, upphörde även vänstern i stort sett att använda begreppet imperialism, trots USA:s interventioner i länder som Nicaragua, Grenada, El Salvador, Honduras och Guatemala – och i Jugoslavien, men under senare år har flera böcker om imperialism utkommit. Vissa förnekar att imperialism finns (Hardt & Negri), andra menar att imperialism finns men att den ändrats ganska mycket sedan Hobsons och Lenins dagar, medan några menar att Lenins inflytelserika hundra år gamla karakteristik håller än idag, i modifierad form.
Imperialism Trade CenterWorld Trade Center, bild från FIB Kulturfront
samtidigt som det rasar samman
Efter andra världskriget fick USA en ny hegemonisk roll som ledare för hela det imperialistiska systemet och som militärmakt med många utländska baser och med dollarn som världsvaluta. Främsta utmanare var Sovjetunionen som ledare för det socialistiska blocket och Kina (vilket jag inte diskuterar här).
USA-ekonomen Harry Magdoff presenterade 1968 aktuella nya kännetecken för den tidens imperialism, bl. a transnationella företag, en ny internationell teknologi, en mer intensiv jakt på råvaror och nya marknader och kraftigt ökad internationalisering av bankverksamhet. Så kallade u-länder, om än formellt självständiga, är främst råvaruleverantörer. Hjälp och lån till u-hjälp framträder som ett nytt medel för kontroll, visade han.

De senaste decennierna har finanskapitalet har globaliserats, men det finns ingen global stat som kan styra det globaliserade finanskapitalet. Ekonomer som Paul Sweezy, Harry Magdoff, Samir Amin och André Gunder Frank visade på 1970-talet att monopolkapitalismen höll på att gå in i ett nytt stadium, kännetecknat av en gradvis men snabb nedmontering av nationella produktionssystem. Produktionen av ett växande antal varor på marknaden kan inte längre definieras som ”Made in Sweden” (eller Sovjetunionen eller USA), utan är ”Made in the world”, eftersom tillverkningen nu är uppbruten i segment, spridda över hela världen.
Samtida imperialism

Vi ser alltmer intensiva motsättningar med den i decennier USA inom Triaden [som består av USA, EU, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland] samt världen i övrigt. En mycket betydelsefull trend är att Kina framträder som USA:s ekonomiska rival, dock utan USA:s krigspolitik och militärbaser och utan USA:s ekonomiska påtryckningar via sanktioner etc. [fast de i FN:s säkerhetsråd stödjer USA:s sanktioner mot Nordkorea].
BRICS 2017BRICS 2017
USA:s politik har medfört ett närmande mellan Kina och Ryssland och lett till att BRICS har bildats, till att dollarns ställnings som världsvaluta hotas och till att Kina nu leder utvecklingen av ett gigantiska ekonomiskt projekt, ”One Belt Road/Den nya sidenvägen”.
BRICS är främst en ekonomisk union som omfattar Ryssland, Indien, Kina, Brasilien och Sydafrika, med totalt över 3,6 miljarder människor, knappt halva mänskligheten. Iran och Indonesien står på tur. BRICS totala BNP motsvarade 2015 16,6 biljoner dollar, något mer än USA:s BNP. Sedan dess har skillnaden ökat pga. den snabbare tillväxten i BRICS, främst i Kina och Indien. PPP (köpkrafts)-justerat BNP för BRICS är dubbelt så hög som USA:s och motsvarar knappt 40 % av världens PPP-justerade BNP.

USA har militärbaser och specialtrupper i över hundra länder men har försvagats på andra områden än det militära. USA har stora handels- och budgetunderskott, växande statsskuld där Kina via innehav av c: a 30 procent av USA:s statsobligationer har ett maktmedel.

Utvecklingen leder mot en multipolär världsordning med två efter flera centra.

Ett USA på nedgång kan starta nya krig, ja stora krig, för att inte försvagas ytterligare i en tid med fredligare utveckling. Faran för stora krig, och för kärnvapenkrig är mycket stor, skriver Bulletin of Atomic Scientists.
Globalisering då – det är väl bra? Ja, ökat ekonomiskt, kulturellt och socialt utbyte under likvärdiga villkor är bra. Men imperialism innebär orättvisa villkor och ojämna maktförhållanden.

Det system som USA inrättade [Bretton Woods-överenskommelsen med dollarn som världsvaluta, guldmyntfoten, världsbanken & internationella valutafonden (IMF), Marshallplanen etc.] har alltså börjat rämna.
Ekonomisk stagnation, finanskris och USA:s försvagade hegemoni möts av USA:s ledare med ökade militära satsningar, nya imperialistiska äventyr och påtryckningar på ”allierade” att investera mer i krigsförberedelser och köpa mer vapen samt med försämrade villkor för det egna landets arbetande befolkning, särskilt för de fattigaste – i förhoppningen att det är vägen att återskapa USA:s storhetstid, ”Make America Great Again”.

… och raserar folkrätten
Den nya tiden har lett till att USA & allierade försöker få till stånd en omprövning av folkrättens (FN-stadgans) principer om samtliga medlemmars suveräna likställdhet och förbud mot angreppskrig. Enligt FN-stadgan är krig och sanktioner som ej godkänts av säkerhetsrådet olagliga. I stället lanseras nya teorier som R2P, imperialistmakternas ”rätt” (right) eller skyldighet (responsibility) att skydda (protect) befolkningar mot verkliga eller påstådda övergrepp mot mänskliga rättigheter, vilket används för att motivera angrepp på andra länder, som Jugoslavien och Libyen. Imperialistmakternas intriger för att avsätta eller mörda presidenter och tillsätta nya regeringar döljs bakom en fasad av lögner och juridiskt falskspel.
Imp Wikipedia 250px-Imperialism_Coverart
Vad är imperialism?
Det finns olika uppfattningar om imperialism. Nedan presenteras en uppdaterad version som bygger på aktuella fakta och på teorier som levt kvar i över hundra år, och som diskuteras i skriften ”USA som världspolis”. I en artikel på hemsidan www.fib.se finns ett längre inledande avsnitt med litteraturlista och där folkrättsfrågor, teorier om och insatser av imperialism diskuteras.
I mitten av 1800-talet var ordet ”imperialism” ett skällsord men började användas alltmer positivt i takt med ökad kolonialisering. I slutet av 1800-talet framträdde USA som kolonialmakt genom erövring av Kuba, Puerto Rico och Filippinerna från Spanien.
I den betydelsefulla boken ”Imperialism – a study” 1902 hävdade den radikale liberale engelske ekonomen Hobson att det centrala i imperialismen var ekonomisk exploatering, och att den avvek mycket från den tidigare kolonialismen. Hobson visade att de brittiska utlandsinvesteringarna ökade kraftigt från 1880-talet, och menade att en imperialistisk utrikespolitik syftade till att trygga dessa. Liknande tankegångar, med betoning av finanskapitalets roll, framfördes i ”Das Finanzkapital” 1910 av Hilferding i Österrike.
Lenins ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium”, som kom ut i Ryssland 1917, var inspirerad av Hobson och Hilferding. Den fick mycket stort inflytande då den ekonomiska utvecklingen syntes bekräfta Lenins analys. Byggt på omfattande analys av ekonomiska data menade Lenin att imperialismen (monopolkapitalismen) är kapitalismens högsta stadium, med fem kännetecken):
1. Koncentrationen av produktion och kapital har skapat monopol som spelar en avgörande roll i ekonomin.
2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit.
3. Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, får mycket stor betydelse.
4. Internationella monopolitiska kapitalförbund delar världen mellan sig.
5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.

Hobson, Lenin och senare författare visade att kontroll över andra länders ekonomi under imperialismen vanligen inte tar formen av kolonier.
Lenin Rothstein 870347805
Dagens imperialism
Efter studier av aktuell litteratur vill vi litet summariskt och kortfattat beskriva dagens imperialism i punktform, med fokus på USA. Koncentrerat i förslagsvis denna mening ”Den ekonomiska utvecklingen med ökad koncentration och ökad kamp om begränsade råvaror och marknader bestämmer en expansiv politik som sätter demokrati, och nationell självständighet åt sidan och medför ökning av både krig och ekonomisk ojämlikhet”.
1. Koncentrationen av ägandet av produktion och kapital, och monopoliseringen, har ökat kraftigt under de senaste 2–3 decennierna. De tio största bankerna och finansinstituten i USA svarar för 50 % av tillgångarna, jämfört med 10 % år 1990. Antalet olika branscher, där de fyra största företagen kontrollerar minst 50 % av värdet på de tillverkade produkterna ökade från 5 % år 1947 till 35 % år 2007 (Bellamy Foster, McChesney & Jonna 2011).
Vitali och medarbetare (2011) fann i en analys av 37 miljoner företag i världen att 147 av dessa kontrollerade 40 % av de samlade tillgångarna. Fyrtionio var banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA.
2. Utlandsinvesteringar har mångdubblats, då tillverkning kan ske till mycket lägre löner i andra länder. Därtill kommer förmånliga skatteregler och fördelar av internfakturering, som ofta medför mycket låg skatt. År 1980 bodde 52 % av industriarbetarna i utvecklingsländer, medan andelen var 83 % år 2010 (Bellamy Foster, McChesney & Jonna 2011)
3. Finanskapitalets ställning har stärkts markant. Vi ser en omfattande avreglering av finans- och valutamarknader internationellt, och en ökning av spekulation, skuldsättning, ekonomiska kriser och av ekonomisk ojämlikhet. Finanssektorn stod för 76 % av de totala tillgångarna i världens 2000 största bolag för några år sedan. Finanskapitalet vinster ökade från 12 % av de totala inhemska företagsvinsterna i USA år 1965, till 21 % år 1985, och till 34 % år 2009. (Bellamy Foster & McChesney 2012). Hand i hand med detta har ojämlikheten ökat. 1989 ägde den rikaste procenten i USA 30 % av tillgångarna i landet medan andelen var 38,5 % år 2016 enligt Survey of Consumer Finances. (https://www.federalreserve.gov/econres/scfindex.htm)
4. Dollarn kvarstår som världshandels- och reservvaluta, men hotas av att Kina, Ryssland och en del andra länder alltmer handlar i egna valutor.
US dollar en 4722653244_070ea3882c_b
5. Kampen om jordens råvaror och naturresurser har hårdnat.
6. Världshandeln har ökat mycket kraftigt. Många utvecklingsländer har låsts fast i skeva utbytesrelationer pga. ofta stagnerande eller sjunkande råvarupriser, vilka skall finansiera importen av dyrare industriprodukter. Handelsavtalen missgynnar fattiga länder.
7. Triaden kan genom kontroll av organ som FN, Världsbanken, IMF och WTO behålla orättvisa avtal och bedriva en aggressiv utrikespolitik. ”Washington consensus”, som avser det nära samarbetet mellan IMF, Världsbanken och USA:s finansdepartement, belägna nära varandra i Washington, reser hinder. Vid behov sätter USA internationella konventioner, demokrati och nationellt självbestämmande åt sidan, ibland med hjälp av NATO. Exempel är krigen mot Jugoslavien, Irak, Libyen, Syrien och Jemen.
8. USA har rustat upp kraftigt, och svarar för nästan 40 % av militärutgifterna i världen, Nato för drygt 52 %, Kina för 13 % och Ryssland för 4 % (SIPRI, https://www.sipri.org/databases/milex, https://www.svt.se/nyheter/utrikes/varlden-okar-sina-forsvarsutgifter-mest-i-usa-och-kina,). Detta göder ett militärindustriellt komplex i USA, världens största vapenexportör.
9. Privatägda nationella och internationella massmedia spelar en central roll för att legitimera en brutal politik, som rättfärdigas med fraser om ”make the world safe for democracy” och efter 2001 ”the war against terrorism” och nu ”mot demonen Putin”. (Koncentrationen av ägandet har ökat också för massmedia. I USA ägde 6 bolag 90 % av mediamarknaden år 2011, jämfört med 50 bolag år 1983.
Putin imagesCAAIMOLN
10. Idag används uttrycket ”over-streching” för att framhålla hur USA bedriver krig utan täckning, vilket ökar statsskulden i USA och i många rika länder. Budgetunderskott och upprustning tvingar fram drakoniska sociala nedskärningar, nu under Trump.
11. Imperialismens ekonomi och politik kan uppenbarligen inte kombineras med tillräckliga insatser för att bemöta klimatförsämringen som vid sidan av risken för kärnvapenkriget troligen är det största hotet mot mänskligheten.
12. Idag syns inga större konflikter inom Triaden eller NATO, men det kan ändras.

13. USA möter ökad konkurrens från BRICS, Kinas och EU och har försvagats globalt. Man kan se en början på övergång från en unipolär till en bipolär värld med imperialistmakten Kina, Ryssland m.fl. i närmare samarbete i BRICS och i ”One Belt Road” samt deras ökade inflytande i Mellanöstern och på andra håll. Möjligen en utveckling mot en multipolär värld längre fram.
14. Faran är stor för fler och större krig till följd av minskning av USA:s dominans kombinerat med ekonomisk försvagning, ökat råvarubehov, en stark militärmakt, upprustning av kärnvapen och kontroll över NATO och internationella organisationer. NATO:s aggressiva politik med kärnvapenbaserade militärbaser runtom Ryssland, hetsen mot Ryssland och Kina, och kongressbeslut som underlättar för presidenten att starta krig talar för detta.
Kärnvapen stad 170901
15. Huvudmotsättningen i världen går mellan å ena sidan USA som ledare för Triaden och majoritetens av världens folk och stater. Kina, BRICS och inte minst Ryssland framträder som utmanare av den unipolära världsordningen, och bekämpas därför av USA-imperialismen. Brännpunkten ligger för närvarande i oljerika Mellanöstern, men kan flyttas.


Bekämpa USA-imp KP stockholm_bekampa_usa_1alignleft
Litteratur
Bellamy Foster, J, McChesney, RW & Jonna, J. 2011. The global reserve army of labor and the new imperialism. Monthly Review 63: 1-31.
Bellamy Foster, J, McChesney, RW. 2012. The endless crisis. New York: Monthly Review Press.
Bellamy Foster J. The new imperialism of globalized monopoly-finance capital: an introduction. Monthly Review. 2015:1-22.
Blum, W. CIA & USA:s verkliga utrikespolitik. Epsilon förlag 1998.
Blum, W. Rogue State. A Guide to the World’s Only Superpower. Zed Books 2006.
Chossudovsky, M. The globalization of poverty and the new world order: Montreal, Global Research 2003..
Fuchs, C. Critical globalization studies: An empirical and theoretical analysis of new imperialism. Science & Society 2010;74: 215-247.
Lenin, VI. Imperialismen som kapitalismens högsta stadium. Stockholm: Bo Cavefors Bokförlag. (Zenitserien 4) 1969.
Magdoff, H. Imperialismens politiska ekonomi. Stockholm: Bo Cavefors Bokförlag 1969. (Zenitserien 5).
Oktoberförlaget. Är Kina ett imperialistiskt land? Stockholm 2017.
Paulsson BA. Krigsmaskinen. Stockholm 2017.
Romelsjö A, Karlström U. USA som världspolis. Uppdaterad version 2016.
Smith J. Imperialism in the twenty-first century. Monthly Review Press 2016.
Smith J. A critique of David Harvey’s analysis of imperialism 2017. https://mronline.org/2017/08/26/a-critique-of-david-harveys-analysis-of-imperialism/
Toussaint, E. & Millet. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press 2010.


53 svar till “Därför talar vi om imperialism”

  1. Det finns bara en enda väg ut ur vansinnet som världens psykopatiska och sociopatiska ledare drivit fram – och det är att vi vanliga människor vaknar och inser att det är VI ALLA som måste se till att BYTA SYSTEM.
    Först ett nytt demokratisystem som bygger på att alla medborgare kan vara delaktig i sitt samhälle, det är ju trots allt våra skattepengar som används till så mycket galet. Hur många svenska skattebetalare skulle ställa upp på att deras skattepengar går till att skicka soldater kors och tvärs i världen…allvarligt talat…inte många. OM vi fick folkomrösta; hur många skulle säga JA till det som politikerna i åratal hållit på att smyga oss in i )i NATO) ??? Jamen det vet vi ju via opinionsundersökningar…det skulle inte ske. Ändå fortsätter de så kallade folkvalda att driva oss in i detta vansinne.
    NÅGON/NÅGRA med stor kraft borde starta FOLKOMRÖSTNINGSPARTIET nu inför valet i september 2018…..garanterat skulle de vinna snabbt. Kanske skulle vara vår enda möjlighet att få slut på den dårskap som det politiska frälset utsätter oss för.

    Därefter måste vi skapa ett nytt ekonomiskt system – som arbetar i harmoni med naturlagarna. Jag kan bara se Kalle Gustafsons TIDFAKTOREKONOMI som erbjuder en enkel och underbar lösning.

    Som det är nu… så verkar allt gå åt pipsvängen. Men kanske är vi människor inte värd något annat -än att det gör det för oss allihopa.

    • Det finns några partier som är för fler folkomröstningar i Sverige, Anna, men de valsamverkar tyvärr inte och har därför inte någon större chans i valet. Ett parti som jag var medgrundare till har röstning över internet, men de har anonymiserat den, vilket gjort den overifierbar, vilket naturligtvis lätt kan leda till motsatsen av demokrati.

      Det parti som jag företräder är ex. för fler folkomröstningar såsom i Schweiz, men vi är även för mer demokrati på fler plan, ex. samtalsdemokratin såsom den beskrivs av Habermas, samt högre krav på evidens och replikrätt i de medier människorna har tillgång till, de medier som i dag ljuger för folket dygnet runt om allt möjligt utan att kritiska röster hörs eller syns.

      Samtidigt är vi inte för intern direktdemokrati som fullständigt gör om grunderna i vårt parti såsom skett med ex. a href=”https://direktdemokraterna.se”>Direktdemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet som alla gått i från sina grundares värderingar om mer demokrati, socialism och mer ekologi, men idag istället verkar springa monopolkapitalets ärenden genom sitt sätt att fungera.

      Det vi behöver är helt enkelt nya bättre partier som har förstånd att valsamverka mot 4%-spärren.

  2. Makis Papadopoulos intervjuas på International Communist Press den 1 juni 2016: ”China and the interstate capitalistiic alliance that participates in, like BRICS and the Shanghai Cooperation Organization, are competing with other imperialist centers such as the USA and EU, for the re-distribution of new markets and territories of economic importance. The initiative ’One Belt, One Road (OBOR) is pointing out the attempt of the free trade zone aiming to unite chine with the rest of Asia, Europé and Africa. The formation of the New Development Bank (NDB) and Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) is an answer to American dominance in the World Bank and IMF.”
    ”The communists need to struggle decisively and methodologically so that the working class does not follow the bourgeois class, not get trapped and not concilliate with one of the competing imperial alliance.”

  3. Utopier kan fungera som långsiktiga mål. Man skall dock inte låta sig förbländas av vackra fraser. Nästa steg är en multipolar värld där folkens rätt till självbestämmande respekteras. Därför talar vi om imperialism att den västliga koloniala dominansen övergått i nykolonialism och fortsatt är en ekonomisk och politisk realitet. Den befinner sig dock på reträtt. Men en sårad best är mycket farlig, vilket vi kunnat erfara under Clinton, Bush, Obama och Trump.
    Och nej, alla katter är inte lika grå. Fråga afrikanerna. Värst är det i de länder som körts över av imperialismen. De har inte bara förlorat sitt självbestämmande, deras kultur har förkvävts såsom i Indonesien.
    Att sätta likhetstecken mellan USA och Kina ser jag som att man tappat orienteringen. ”Who lost China”? Om USA hade fått bestämma skulle Kina vara ett annat Indonesien.

  4. Utopier, Jan? Så du menar att arbetarklassens frågor och krav återigen ska skuffas åt sidan för att socialister ska hålla på en borgarklass mot en annan borgarklass – eller som i det här fallet en imperialistmakt mot en annan? VP skuffade undan arbetarklassen för HBTQ, feminism, etc. Arbetarklassen hamnade långt ner på listan. Det är bara nu som VP tvingas att återigen ta upp arbetarklassfrågor just på grund av att det är val.
    Vi är väl inte några borgare?
    Dom riktiga socialisterna ställer sig på arbetarens sida mot vilken svag eller stark arbetsgivare.
    Proletären gör samma sak- ställer sig på en imperialistmakt mot en annan. Patrik Paulov 23 januari 2015: ”Som vi i Proletären flera gånger framhållit handlar det inte om att Ryssland under Putin representerar någon anti-kapitalistisk eller progressiv strömning i världspolitiken. Däremot är Ryssland en kapitalistisk konkurrent och är ett stort hinder i vägen för USA-imperialismen och dess strävan efter världsherravälde.”
    Paulov har glömt att varje imperialistmakt av alla nationer stävar efter världsherravälde.
    Vår främsta uppgift som socialister – såsom vad hamnfyran gör i Gbg (och inte som Transport gör, ställer sig på ATMTs sida av okända skäl) – är att ställa sig på arbetarklassens sida.
    Vi kan inte bortse från någon arbetarklass umbärande i något land, enbart för att stödja en ’svagare’ imperialistisk part. Det skulle vara som om vi skulle stödja det svaga brittiska kapitalet mot det starka tyska kapitalet.

  5. Vi skall således inte stödja syrierna i deras kamp för att återta kontrollen över sitt land. Varför skulle vi det, det är ju idel kapitalister på alla sidor, eller hur. Låt dem utreda sina mellanhavanden. Vi skall heller inte ge vårt bifall till Moon-Putinplanen som går ut på att bygga energiförsörjning och andra kommunikationer som skulle förena Ryssland, Sydkorea och inlemma även Nordkorea och hjälpa de sistnämnda att bättra på sin ekonomi. Moon och Putin är suspekta kapitalister, strunt i dem. Neocons i USA är lika goda kålsupare.
    Om denne Papadopoulos hade ett större inflytande skulle gänget på CIA le ett brett leende. Han talar som vi önskar och begär inte ens betalt för det, som övriga språkrör vi tvingas betala feta mutor åt.

    • Och var det rätt att stödja norrmännens kamp för att återta kontrollen över sitt land 1941-45?
      (Jag skriver möjligen med viss ironi).

  6. Vill Kerstin Stigsson införa det utopiska sovjetiska drömsystemet i Sverige?
    Här nedan 5 saker sovjetiska människor drömde om att ha.

    https://www.rbth.com/lifestyle/327295-5-things-soviet-people-dreamed
    1. En lägenhet.
    2. En bil
    3. Semesterkuponger. Varje arbetare i Sovjetunionen hade sina 28 dagars semester årligen och alla ville gå till havet. Sovjetiska kurorter och sanatorier hade cirka 850 000 platser årligen – men i ett land med över 120 miljoner människor hade mindre än 10 procent möjlighet att bada i södra solen. De begärda semesterkupongerna distribuerades via fackföreningskontoret. Att gå till havet med din familj på egen bekostnad skulle kosta två till tre månadslöner, vilket var lite för mycket.
    4. Utflykter utomlands.
    5. Sällsynta varor. För vanliga människor var de svåraste varorna att få ”komplicerade” föremål som tv-apparater, dammsugare eller möbelsatser – väntelista på fackföreningen, vänta sedan i månader för att gå till affären och beställa en byrå, eller en kinesisk teservis. Loppmarknader eller tidningsannonser var olagliga som spekulationer.

    • ”Loppmarknader eller tidningsannonser var olagliga som spekulationer.”

      Som affärsverksamhet var det säkert så. För staten skulle ju sköta all produktion och distribution av varor. Det är ju det som är kommunismens kärna. Det gemensamma ägandet alltså. Men slutet av Sovjettiden minns jag själv och försökte snappa upp om hur det dagliga livet kunde vara där. Vid ett tillfälle läste jag att myndigheterna tillät s.k. ”bakluckeloppisar” för försäljning av begagnade bildelar och annat där folk kunde samlas som en liten marknadsplats exempelvis på avskild plats. Jag tror myndigheterna insåg behovet och såg det här som ett ”andningshål” så inte trycket och svart marknad skulle växa sig så stor. Sovjetledningen ändrade också lite på politiken mot slutet och började tala om glasnost och öppenhet.

      • Kommunismens kärna är inte alls att staten sköta all produktion och distribution av varor. Och det behöver inte alls vara kärnan i socialismen.

    • Korp, det är vad jag drömmer idag om i det här kapitalistiska samhället! Och jag tror att många ryssar gör samma sak – i alla fall de över 20 miljoner som lever under fattigdomsgränsen!
      Gammal bil har jag har jag men jag skulle gärna vilja byta ut den mot en lägenhet i ett större samhälle – men jag har inte råd med lägenhet! Jag får bo i mitt lilla, lilla hus (50 kvadratmeter) med renoveringsbehov (som jag inte har råd till).
      Loppmarknader förekom i Sovjetunionen (och jag tror faktiskt inte att det var olagligt, vem skulle kunna kontrollera om en person bytte ut urvuxna barnkläder mot större?). Det var mycket som såldes och byttes (barnkläder, böcker, tavlor, bildelar, etc). Jag var själv på en sådan marknad på 80-talet (köpte en balalajka – hade ett evigt besvär med att få den hem, den fick inte plats i någon väska). Det enda som var förbjudit på loppmarknader var att sälja livsmedel – vilket för övrigt är förbjudit även i Sverige!

  7. Jag läste nu att Polisen i Sverige ska ta hjälp från polismyndigheterna i USA för att få stopp på skjutningarna och gatuavrättningar som nu blivit vardag för oss här i Sverige. Det får mig att tänka USA-imperialismen i nödfall ändå kan vara bra att ha då socialismens omtanke om människan inte riktigt räcker till.

    • ”Ur askan i elden”. Tänk de brutala folkrättsvidriga krigen i Mellanöstern som dödat en miljoner, skadat flera och drivit många miljoner på flykt, varav en hel del till Sverige. Och USA har världens största fängelsepopulation i förhållande till invånarantal.

      • Det sitter klart övervägande svarta i USA:s fängelser liksom det sitter flest människor med invandrarbakgrund i våra fängelser. Många tror på mångkulturens framtid och välsignelser men jag gör inte det. I vart fall inte längre. Tidigare gjorde jag men har på senare år bytt åsikt.

        • För hundra år sedan satt flest människor med arbetarklassbakgrund i våra fängelser, varav de flesta var vita svenskar.
          Även i dag sitter de flesta från arbetarklassbakgrund i våra fängelser. Men många av dom har invandrarbakgrund.
          Hur många av våra skattefifflare, korrupta politiker och direktörer, etc sitter i fängelser? Det är lätt räknat på ena handens fingrar. Varför tror du att dom inte sitter i fängelse? Detta trots att de har stulit förmögenheter från det svenska folket.
          Tänk om media kunde rapportera lika mycket om överklassens brott som arbetarklassens brott!

          • Intressant att staten väljer att utvisa en vit kvinna från Kosovo med två barn och fast arbete när staten i andra fall så gott som alltid väljer att låta våldtäktsmän och andra kriminella från Mellanöstern och Nordafrika få stanna i Sverige. Man kan verkligen undra om socialismen byggs bäst med bidragstagare, kriminella, parallellsamhällen samt människor som aldrig kommer i arbete?

            https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/hoppet-ute-for-utvisningshotad-familj

            • Frågan har ingen relation till din beskrivning. Vi har en regering som för en tämligen borgerlig högerpolitik.
              Du skriver att ”staten i andra fall så gott som alltid väljer att låta våldtäktsmän och andra kriminella från Mellanöstern och Nordafrika få stanna i Sverige. ” Källa?

  8. Det var rätt att stödja norrmännens kamp 1941-45. Men då var det världskrig.
    Ni diskuterar som gamla borgare som stödjer den ena parten mot den andra.
    Enligt ert sätt att se på det finns det enbart två makter i välden. USA-imperialismen (med små förgreningar såsom Saudi Arabien, EU, etc) och Ryssland-Asien imperialismen (BRICS och EEU och med flera andra små länder).
    Men ni glömmer bort att det finns ännu en makt – och det är arbetarklassen och dom fattiga. Vem talar för oss? Vi tillhör ungefär cirka 80 – 90 procent av hela världens befolkning. Det är vi som lider värst i alla krig när imperialister av alla nationer drabbar samman.
    Den socialistiska och kommunistiska rörelsen skapades av arbetarklassen och för arbetarklassen – inte för någon imperialistmakt av alla nationer. Det är arbetarklassens bästa vi ser till.
    Vi är inte imperialister. Vi är inte borgare. Vi är inte nationalister.
    Vi är internationalister. Vi är socialister.
    Vi i arbetarklassen och fattiga i västvärlden har väntat, väntat, väntat för att våra frågor och krav ska sättas främst. Men det har alltid varit något som placerats före, något som varit ’viktigare’ (vad är det som är viktigt med att stödja en imperialistmakt mot den andra?). När ska det bli vår tur att få våra krav sedda? Krig kommer det alltid att vara så länge imperialismen finns. Om fem sex år är det ett annat krig som ’vi’ stödjer mot den ena imperialistmakten mot den andra.

    • Det är bra att skilja mellan olika motsättningar. I moståndsrörelsen i Norge, Danmark, Frankrike, Vietman etc var alla välkomna. Viktigt är förstås hur man värderar läget i världen och risken för krig. Risken för mycket värre krig än Andra Världskriget är stor menar många, däribland jag. Arbetarklassen, kanske 80 % av befolkningen , beroende på definition. Varför kan inte de i princip föra kamp mot monopolkapitalet och även delta i fredsarbetet mot krigshetsare, litet enkelt uttryck.

      • Jovisst, det gör vi. Vi deltar verkligen i kampen mot monopolföretagen och fredsarbetet mot krigshetsare – var det än kommer ifrån (USA, Ryssland, Sverige, EU, EEU, etc!
        Varför är det bra att skilja mellan olika motsättningar? Båda imperialistmakterna strävar efter världsherraväldet.

        • Vi har en betydligt mer krigisk och betydlig starkare grupp USA med EU-länder, Kanada, Japan och Australien etc och en svagare och betydligt mer fredlingt inriktad grupp med Kina & Ryssland i BRICS, ”One Belt Road” etc.

          Före Andra Världskriget sökte Sovjet först allians med Storbritannien och Frankrike mot Tyskland. Då dessa var ointresserade ingick man non-aggressionspakt med Tyskland. Sedan Tyskland anfallit ingick Sovjet allians med imperialistmakterna USA och Storbritannien.

          • Skilj mellan vad stater gör i svåra krigstider och vad enskilda grupper och/eller partier beslutar om.
            Sovjetunionen stödde inte kapitalet och imperialismen i Storbritannien. Visst, de var militärt allierade – inte ideologiskt allierade. Men att stödja kapitalistisk politik eller den nazistiska politiken var det inte någon frågan om. Sovjetunionen stödde på 30-talet och under kriget kommunistiska partier och organisationer – inte imperialistiska organisationer.

              • Så varför har många progressiva kommunistiska partier ute i Europa antagit ståndpunkten att all imperialism – var den än kommer ifrån – är lika dålig som all annan imperialism?
                Italiens Kommunistiska Part, 12 november 2017, International Communist press om ett annat italienskt socialistiskt parti: ”It magnifies Berlinger´s character, more as a personal and political reference, focusing on the less comprimising moments of his political experience. It looks carfully, even with admiration. at China and BRICS experience, considering it as an example of ’class struggle between nations’, with, in our view, reveals a flawed understanding of Leninism.”
                Du måste förklara dig varför progressiva inte kan jämställa USA & Co med Kina, Ryssland & Co. Båda makterna är lika mycket imperialister och strävar efter världsherravälde. Det är inte progressivt – för att inte tala om antiimperialistiskt – att stödja någon imperialistmakt oavsett hur stark eller svag denna är.
                Du är antiimperialistisk när det gäller USA-imperialismen och EU. Men när det gäller Ryssland-Asien, BRICS och EEU är du imperialistisk.

                • Därför att de inte gjort en ”konkret analys av konkreta förhållanden”. Det räcker inte alls med att påpeka att Kina uppfyller en del kriterier för imperialism. USA är mycket mer krigiskt och starkare just nu. Varför försökte Sovjet först få allians med Storbritannien och Frankrike mot Tyskland?

                  Rent strunt att jag skulle vara imperialistisk då jag ser fakta om skillnader mellan imperialiststater. Man kan inte ersätta en basal analys med olika påstående och termer på ett felaktigt sätt.

                  • Giorgos Marnios, ledamot av KKE:s centralkommittés politbyrå, i Riktpunkt den 2015-08-05 (finns på webben):
                    ”Den så kallade ’flerdimensionella’ politik med Ryssland och Kina, med BRICS, genomförs [av den grekiska regeringen med Syriza i spetsen] med tanke på att främja intressen inom monopolkapitalets grupper som vill stärka sina positioner inom energiområdet, inom ramen för den allmänna imperialistiska konkurrensen och som genom denna politik utsätter det grekiska folket för fler faror.”
                    Det är sådana som socialdemokrater och vänsterpartister som stödjer kapitalistiska imperialistiska organisationer. Syrizas systerparti är vänsterpartiet. Så du och Kommunistiska Partiet gör samma sak som Syriza.

                    • Påstående utan belägg??? Googla på greece och brics och du får upp ett flertal sajter som tar upp detta, inklusive BRICS egen. Här är ett par av artiklarna: ”Greece sells countrys largest port to China.” ”Greece can be bridge between EU and Russia – Tsipras”.
                      Viktor Tyulkin, Rysslands Kommunistiska Arbetar Parti, på sajten ’In defence of Communism’ den 19 november 2017: ”Meanwhile Chinese capitalism has been actively playing reactionary role in worldwide – it´s enough to recall the shooting of workers at Chinese oil drilling plants in Zhanaozen, Kazakhstan and the struggle of Greek workers against the plans by Chinese companies to privatize the port of Piraeus. It´s difficult for us to say this but we see that Chinese comarades are likely to repeat the sad fate of CPSU.”
                      För ett par dagar sedan så hörde jag på radion om att Kina planerar att bygga en hamn i Lysekil (tror det var). Om planerna går i lås så har vi en ägare som är som ATMT i Gbgs hamn – d v s kapitalist. Om facket får liknande problem med kineserna som med ATMT – var står du då? På kinesernas sida – eller på fackets sida?

                • Kerstin.
                  Om vi idag, mitt uppe i en pågående krigshets mot Ryssland hävdar att både USA/NATO och Ryssland är samma skit, så går det helt enkelt inte att undvika att den ståndpunkten gynnar krigshetsarnas kampanj.
                  Vem tjänar på det, är en gammal beprövad frågeställning, men fortfarande mycket klargörande. I det här fallet är svaret uppenbart. Bakom krigshetsarna står USA, hela borgerligheten, vapenindustrin, militären och t.om. socialdemokratin.
                  Även om överheten inte planerar att anfalla Ryssland så kan dom blåsa upp hotbilder att användas i andra syften.

                  Sannolikt har överheten mycket begåvade tänkare i sina led. Dom funderar ständigt över hur kapitalismen bäst skall agera för att möta framtida utmaningar. Dom ser antagligen det vänstern inte ser, nämligen hur det pågående teknikskiftet kan påverka möjligheterna till vinst i framtiden.
                  En framtid där en ständigt ökande del av befolkningen är arbetslös och därmed förlorar köpkraft, där vinst i både produktion och annat blir allt svårare och kanske t.om. omöjlig i vissa nästan helt automatiserade branscher och där den rena spekulationsekonomin inte längre räcker till.
                  Dom borde således fundera med stort allvar på hur dom skall kunna kapa åt sig det dom kan i den kontexten och inte minst på hur dom skall hantera den sociala krutdurk som detta skapar.
                  I det läget finns det nog inget som gör en äkta kapitalist så glad som en präktig hotbild. Då kan man få staten att satsa stort på vapenindustrin, där lagen om tillgång och efterfrågan antagligen kan sättas ur spel på ett annat sätt än på den vanliga marknaden och då kompensera för minskade vinster i produktion.
                  Då kan man också skapa ett samhällsklimat där kritiker kan kallas landsförrädare, där tryckfriheten kan begränsas, ”subversiva” organisationer kan förbjudas, antifackliga lagar kan genomföras osv.

                  Jag är rädd för att din inställning riskerar att ställa dig på helt fel sida här och faktiskt göra dig till nyttig duvetvad för dom krafter du egentligen bekämpar.

                  • Ja, Anders Å jag vet vad du menar med ’duvetvad’! :-) Du behöver inte vara blygsam av dig – jag är hårdhudad!
                    Om ett socialistiskt och kommunistiskt parti tar parti för en imperialistisk makt mot en annan imperialistisk makt så hamnar vi ovillkorligen förr eller senare på kollisionskurs med arbetarna av alla nationer. Precis som vad sossarna gjorde när de tog parti för ATMT i Gbg.
                    Du kanske hörde på radion för ett par dagar sedan att kineserna planerar att bygga en hamn i Lysekil (tror det var den orten). Om allt gå i genom och de börjar bygga hamnen. Men facket problem med t ex att kineserna inte vill skriva under olika avtal på arbetsplatsen, eller att de använder arbetare som arbetar under slavliknande villkor – var står du då? På kinesernas sida eller på arbetarnas?
                    Anser du att krigsrisken minskas om vänstern tar parti för en imperialistmakt som har en strävan till ett världsherravälde? Var står vi då när denna imperialistmakt utnyttjar arbetare som slavar, eller skjuter arbetare till döds (som skedde i Kazakhstan)?

                    • Intressant diskussion. Jag läste på annat ställe att 68 kommunisterna kunde hata varandra mera än sin klassfiende. Den här oenigheten tycks inte finnas i samma utsträckning inom högern. Där verkar man vara mer överens.

                    • Kerstin.
                      Självklart kommer jag att ta arbetarnas parti oavsett i vilket land dom kräver sin rätt. Det där var en halmgubbe Kerstin, som du byggde för att insinuera att dom som går emot krigshetsarna skulle ta överhetens parti sådana frågor. Halmgubben i sig indikerar att du börjar bli orolig över isens tjocklek och det borde du verkligen vara.

                      Det vi diskuterar är förhållningssättet till en av dom värsta högerkampanjer vi sett, där syftet kan vara att förbereda krig, men mer sannolikt är att förbereda en kraftig högersväng både i Sverige och i stora delar av västvärlden.
                      Den svängen riskerar att avveckla demokrati, yttrandefrihet och inte minst fackliga rättigheter.
                      Så jag tar mig friheten att returnera insinuationen. Är det inte din egen ståndpunkt som gör att du ovillkorligen förr eller senare hamnar på kollisionskurs med arbetarna av alla nationer?

                    • Anders Åberg,
                      Halmgubbe? Nu får du förklara dig vad det innebär. Det eftersom jag aldrig hört uttrycket förut.
                      Nej, jag är inte på hal is. Och ståndpunkten är min egen. Till min glädje när jag googlade så hade mitt parti och minst tjugo övriga partier i världen ungefär samma åsikt som jag. Se nedan. Kommentaren var så lång att jag ville göra den till en egen. Läs även artikeln på riktpunkt.nu där Papadakis intervju är i sin helhet. Mycket väl värd att läsa.
                      Jag inte fatta hur du kan ta ställning för en imperialistmakt som dödade minst tio arbetare när de protesterade mot de dåliga förhållanden i Kazakhstan 2011.

                      Jag är socialist och kommunist, Anders Åberg. Inte någon socialdemokrat eller vänsterpartist. Jag tror på socialismen och kommunismen.
                      Om jag går i från det jag tror på och börjar tala väl för en borgerlig imperialism så kolliderar jag ofrånkomligt med det jag tror på. Dessutom skulle de utsatta, arbetarklassen och de fattiga, inte ha någon som talade för dom.
                      Man kan inte slänga in handduken när det fortfarande finns en arbetarklass och fattiga som sugs ut av företag som företräder den endera imperialismen. Framtiden vet vi inget om. Det gör ingen. Det jag vet är att imperialismen och kapitalismen fortsätter i samma kraft som de tidigare gjort. Imperialismen har till och med blivit starkare, militärt, ekonomiskt och politiskt – mångdubbelt starkare än de var för låt oss säga då kontrarevolutionen ägde rum i Sovjetunionen.

                    • Arbetarklass,
                      Det är kanske mer för att extremhögern har mer odemokratiska regler. Kanske är det många inom extremhögern som inte vågar HÖJA RÖSTEN!
                      Det har alltid funnits sådana här diskussioner inom vänstern, i a f inom mitt parti. På 80-talet kunde ett helt möte verkligen dra ut på tiden, för att inte tala om årsmöten – minst tre dagar fick vi sätta till! Vi är kanske små men alla säger vad de tycker och tänker.

                    • Kerstin.
                      En halmgubbe är något som inte finns, som man hittar på för att ha något att kritisera.
                      Och jo, du är på hal is, vilket inte minst visas av att du genast byggde en ny halmgubbe, plus att du undvek att ta ställning i sakfrågan.
                      Du vet mycket väl att ingen här stöder några mord på arbetare, så för att inte diskussionen skall urarta är det nog bra om du slutar med sådana insinuationer och nu då t.om. direkta påståenden.

                      Skall vi gå emot högeroffensiven med det sannolika syftet att avskaffa dom demokratiska rättigheter vi kämpat så hårt för att erövra, eller skall vi bara titta på när det händer?
                      Din linje hänvisar oss i bästa fall till åskådarbänken och gör oss i sämsta fall till medlöpare.
                      Jag anser att vi måste gå emot så mycket vi kan och det innebär att man inte deltar i högerns utmålande av Ryssland som ett militärt hot mot Sverige. När man gör det blir man per automatik en nyttig idiot och att fler än du har fel gör det inte rätt. Du har också lyckats hamna på samma kalas som hela överheten och krigsindustrin, så visst, det finns några som delar din ståndpunkt.
                      ”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är.”

                    • Anders Å, har du läst artikeln på Rikpunkt?
                      Där står det tydligt att vi inte tar parti för någon imperialistmakt – varken USA-imperialismen eller Ryssland-Kina imperialismen. Så du kan inte säga att ’säg den du umgås med så ska jag säga vad är’?
                      Nej, jag undvek inte att ta ställning i sakfrågan. Jag ville enbart veta du menade med halmgubbe.
                      Mitt svar på din fråga är att vi ska gå emot högeroffensiven med all kraft var den än kommer ifrån – från sossarna, Wallenberg, USA, EU, och från EEU och BRICS. Vi ska ta ställning för arbetarklassen och de krav de ställer på de företagen och bolagen som representerar dessa imperialistiska organisationer, oavsett om de tillhör USA-imperialismen eller Ryssland-Kina imperialismen. BRICS är ingen socialistisk organisation – det är en kapitalistisk och imperialistisk makt – precis lika imperialistiska som vad USA och EU är.
                      Det är du som kommer att sitta på åskådarbänken när BRICS tar för sig i världen. Du blir en medlöpare till en imperialistmakt. Allt medan du protesterar ganska vilt mot USA-imperialismen.
                      Jag och många andra kommunister protestera mot alla imperialistmakter och kapitalister var dom än sätter sin fot!
                      Jag har lyssnade på Lotten Collins program på ’Godmorgon, välden’ P1, ungefär 1.33 in i programmet. Venezuela fick stora lån av Kina, som i sin tur får förtur på oljan i Venezuela. Kina betalar inte ut lön utan arbetarna – allt enligt Collin (jag vet inte om detta stämmer men jag kan bara referera vad hon nämner) – får en kasse med mat. En facklig representant – enligt Collin är en socialist/revolutionär – visar in Collin till ett bostadsområde där kineserna bor som riktiga amerikaner och får mat och privat läkarvård. Dessutom så nämnde Collin att kineserna hade skrotat alla kollektivavtal.
                      Så när en imperialistmakt- oavsett vem detta är – genom företagen försämrar för arbetarklassen i vilken nation som helst (Venezuela, Ryssland, Sverige, Tyskland, USA etc) så måste vi protestera – och inte vara en medlöpare eller sitta på åskådarplats!
                      Du protesterar mot dödskjutningarna i Kazakhstan, men ändå stödjer du den här imperialistmakten och det av en enda anledning att de är svagare än USA-imperialismen som hetsar till krig. Så du har i praktiken tagit ställning för Ryssland-Kina imperialismen och nu sitter du vid åskådarplats när Ryssland-Kina imperialismen begår övergrepp mot arbetarklassen i världen. Men när USA begår övergreppen så protesterar du.
                      Vi får inte sitta på åskådarplats eller vara medlöpare till någon imperialistmakt – oavsett vem detta är – när denna begår övergrepp mot arbetarklassen och dom fattiga.

                    • Anders Å,
                      Papadakis: ”Idag är USA fortfarande den starkaste kraften i den imperialistiska världen, eftersom styrkan i varje borgarklass är summan av dess militära, ekonomiska och politiska makt. Förändringarna av styrkeförhållanden uppvisat en kontinuitet, vilket man kan i SAs och Euozonens andel av världens BNP och ökningen av Kinas och andra länders andel. Detta är en utveckling som är kopplat till skapandet av nya mellanstatliga allianser och organisationer för de kapitalistiska länderna, så som BRICS alliansen.
                      Det är i detta sammanhang som kommunisterna undersöka utvecklingen i de imperialistiska allianserna, de ojämlika mellanstatliga relationerna, de nuvarnade imperialistiska militära, politiska och ekonomiska beroendena, samt intensifieringen av imperialistiska interventioner, de lokala krigens expansion och risken för ett nytt allmänt imperialistiskt krig.
                      Om inte, så kommer alla förutsägelser vara instabila, eftersom de inte kommer att baseras på sambandet mellan ekonomi och politik. Om inte, så finns det en reell risk för att den kommunistiska rörelsen i slutändan kommer att tjäna en av flera konkurrerande imperialistiska centra istället för att utnyttja de mellanimperialistiska motsättningarna ….”

                    • Anders Åberg, Anders Romelsjö,
                      Det finns en artikel på Clartébloggen som ni bör läsa. Artikeln heter ’Varför skulle krigsfaran vara akut?’ av Dan Israel.
                      Den tar upp mycket det som jag har diskuterat.

                    • Jag har läst artikeln och har skickat in följande första kommentar. Snart följer en kommentar till av mig om Ukraina och Sverige.

                      ”I sin artikel behandlar Dan Israel en synnerligen viktig fråga. Det finns många andra uppgifter än att de internationella kärnfysikernas Science and Security Board flyttat fram sin domedagsklocka till två och en halv minut före midnatt som talar för ökad risk för krig i världen, Europa och Sverige.
                      USA som svarar för c:a 40 % av de totala militärutgifterna i världen och har kraftigt ökat sina militärutgifter. Man lägger ned enorma summor för att utveckla mindre, djupborrande kärnvapen med ökad effekt, säger upp avtalen om medeldistans- och långdistansrobotar med Ryssland, har 700+ militärbaser utomlands, mot färre än fem för Kina &Ryssland. Policy har ändrats med ökad möjlighet att sätta in kärnvapen som första krigsåtgärd och beslut om detta har delegerats till lägre nivåer. Presidenten hotar med att använda kärnvapen. USA levererar enorma mängder vapen till Saudiarabien och Israel, demoniserar Iran. Framgångsrikt har motståndarna Ryssland och Kina demoniserats, och anges i nya säkerhetspolitiska doktrinen som huvudmotståndare i stället för terrorismen tidigare. Det handlar som vanligt i imperialismen om kamp för kontroll över jordens råvaror, resurser och marknader. Ryssland och Kina är kapitalistiska och f.a. Kina har vissa drag av imperialism med stark finanssektor och allt större utlandsinvesteringar. Men dessa två stater satsar i samarbete på utveckling som BRICS, ”One Belt Road” och visar en helt annan respekt för folkrätten än USA och för en betydligt fredligare utrikespolitik. Newsweek har rapporterat att NATO-kommendanten general Dennis Mercier vid ett föredrag 16/11 2017 i Atlantic Council sagt att faren för en stor mellanstatlig konflikt har ökat i takt med att icke västliga makter och främst Ryssland och Kina har påverkat amerikansk maktbalans.
                      Obama fyrdubblade militärutgifterna i Europa mot slutet av sin tid. Nato har förstärkt med trupper och man har anlagt avancerade missilsystem i Rumänien och Polen nära Ryssland. Nato:s krigsövningar ökar i Europa. USA ser strategiskt Kina som den kommande huvudfienden, starkt influerad av Brzezinsks ”The Great Chessboard”. Men vägen dit går via råvarurika och kärnvapentekniskt mer utvecklade Ryssland. Vägen till Sovjet gick för Hitler via krig i främst Väst, och man ka se att USA:s krig i Irak och Syrien är etapper på väg mot Iran.
                      Jag kompletterar med Ukraina och Sverige i en separat kommentar.”

                    • Här kommer andra kommentaren till Dans Israels artikel på Clarté-bloggen.

                      ” För oss i Sverige är utvecklingen i Europa av särskilt intresse. Några ord om bara Ukraina och Sverige som en liten komplettering. Förhållandet kring Östersjön tarvar en särskild analys, vilket jag inte förmår nu. Men det är tydligt att läget har blivit mera spänt sedan ett par år.

                      Läget försämras i Ukraina.
                      Vid en omröstning i Ukrainas parlament Radan 18/1 antogs en lag med röstsiffrorna 280 mot 33 som innebär att Ukraina ges rätt att återta kontrollen över Donetsk och Lugansk med militära medel. (Lag 7163). Enligt den norske Rysslandsexperten Björn Nistad innebär detta att Ukraina i praktiken säger upp Minskavtalet.

                      Redan före jul blev det dessutomklart att USA förser Ukraina med nya starkare vapen. (https://www.reuters.com/article/us-usa-ukraine-arms/u-s-says-it-will-provide-ukraine-with-defensive-aid-idUSKBN1EH00X) Rysslands vice utrikesminister Sergeij Ryabkov tog avstånd från detta och sa att «USA har korsat en linje».

                      Detta innebär ökad risk för konfrontation USA-Ryssland.

                      Sverige har som bekant Värdlandsavtal med Nato, som gör det möjligt för Nato att deponera trupper, militär utrustning och möjligen kärnvapen (om det ens kan kollas) i Sverige där både regering och opposition är synnerligen positiva till den utrikes och militärpolitik politik som förs av USA, Natos överlägsna ledare. Vem tror att Sverige kraftfullt ska stå emot påtryckningar från USA?Separata hemliga ”försvars”-avtal finns med USA & Storbritannien USA:s motståndare demoniseras okritiskt, och stora övningar sker sedan länge i luften, och nu på marken med Nato-länder. Krigsrisken har ökat i Sverige genom 1) Avtalen med Nato & USA som tillåter placering av Nato-militärer i Sverige, ev. med kärnvapen, och krigsanfall från Sverige mot annat land 2) Rysslands bedömning att Sverige ”valt sida”. För Sveriges säkerhet bör Sverige aktivt söka samarbete med Ryssland, menar Pierre Schori (och jag i olika artiklar). Detta skulle kunna bidra till minskad krigsrisk i området då USA skulle kunna bli mer osäker på Sveriges position och Ryssland mindre bekymrad över den. Men detta fordrar en annan regeringspolitik, mer lik den tradionella svenska. Det är nödvändigt för oss fredsvänner att ägna betydligt mer kraft åt fredsrörelsen. Gå med i ”Nej till Natos” aktiviteter! Kom till fredssamtalen i Degerfors 18-20/5! Jag tror att det är lättare att engagera unga i denna fråga än i en del andra – men vet inte.”

                    • Kerstin.
                      Du fortsätter att bortse från den konkreta verkligheten. Det går helt enkelt inte att hamna rätt på det viset.
                      Arbetarklassen ställer inga krav alls idag. Dess organisationer är sönderslagna och förvandlade till en del av kapitalismens administration.
                      Det som händer och det som vi måste förhålla oss till är den pågående krigshetsarkampanjen från västvärldens mest aggressiva och hänsynslösa högerkrafter.
                      Du säger ” vi ska gå emot högeroffensiven med all kraft var den än kommer ifrån”, men du spelar ju med i den genom att strunta i skillnaderna i kraft och aggressivitet mellan väst/NATO och Ryssland.
                      BRICS är inte en aktiv spelare i den här högerkampanjen och inte arbetarklassen heller. Kampanjen är möjlig för att arbetarklassen numera är tandlös och i praktiken oorganiserad, vilket har gett högerkrafterna fritt spelrum. Nu vill dom naturligtvis ta chansen att avveckla dom demokratiska eftergifter dom blev tvungna till efter att Sovjetunionen krossade Nazismen och det troligaste är att det är till precis det den här kampanjen syftar. När en person som kallar sig kommunist inte ens kan samla ihop sina tankar tillräckligt för bekämpa sådant så är nog epitetet kommunist tyvärr inte mycket att ta på allvar.
                      Du har gjort en felaktig analys av den verklighet som utspelar sig mitt framför näsan på dig Kerstin och föga förvånande hamnar du på fel sida om barrikaden.

                    • Anders Romelsjö,
                      Visade Kina respekt för folkrätten när de sköt arbetare i Kazachstan – som endast protesterade mot urusla förhållanden och för högre lön?
                      Inse att BRCS inte är någon samarbetsallians (som proletären uttryckte 2014 i en artikel). BRICS och EEU är imperialistiska organisationer som strävar – precis som alla andra imperialister – efter världsherravälde! Det finns ingen skillnad mellan kapitalister i världen! Rysk och kinesisk imperialism är lika fruktansvärd för arbetarklassen och dom fattiga som USA och EU imperialismen,
                      Och jag vill inte veta av någon censur! Kommentaren är inom alla dina regler. Om du inte har några fler argument så får du kanske fundera på om jag och många andra har rätt.

                    • De som skjuter arbetare gör förstås alltid fel. Det räcker inte alls att bara hävda att rysk och kinesisk imperialism är lika fruktansvärd för arbetarklassen – som fått det klart bättre i dessa länder detta millenium. I dagens värld är USA & Co det stora hotet för krig och för kärnvapenkrig, samt för sedan länge en ekonomisk politik till nackdel för främst fattigare länder. Samarbetet mellan Kina & Ryssland m.fl. utgör en motvikt. Deras utrikespolitik är tydligt fredligare och deras ekonomiska politik är inte lika ”imperialistisk” som den som USA, EU etc för. I dagens värld en motvikt mot aggressivare, krigiska USA-imperialism. Du likställer USA & Co och Kina, Ryssland & Co vilket är fullständigt felaktigt och en typisk trotskistisk ståndpunkt och försvagar kampen mot krigen. Jag citerar ur Olle Josephsons artikel på Clarté-bloggen (http://www.clarte.nu/bloggen/10235-trotskism) ”Vad som i detta sammanhang menas med trotskistisk linje framgår av de två exempel som nämns i texten. Under spanska inbördeskriget avstod trotskister från enighet med den lagligt valda regeringen och borgerliga demokrater mot de fascistiska revoltörerna för att i stället driva klasskamp mot kyrka och borgerlighet. I Frankrike under andra världskriget ville trotskister inte ansluta sig till det samlade motståndet mot de tyska ockupanterna utan manade till kamp mot såväl tysk som allierad imperialism.” Sovjetunionen likställde inte imperialismen i Tyskland, Frankrike och Storbritannien före eller under Andra världskriget.

                      Jag har nu flera gånger i kommentarer framfört denna uppfattning och det vore bra om jag slapp att göra det igen. Däremot kan en penetrerande analys ske. Som kommentar till dig har jag publicerat två omfattande kommentar om min syn på världsläget 22/1 kl. 21.48 och en kommentar någon timme senare. Läs dem gärna igen.

  9. Här är några av krigen som startats, avslutats eller pågår just nu: Afghanistan, Darfurkonflikten (Sudan), Irakkriget, Västsahara, Israel-Libanon konflikten, Georgien, Gazkonflikten, Libyen, Ukraina Syrien, etc (Wikipedia). Wiki nämner inte Ukraina, men jag lägger till den konflikten på min lista.
    Krig kommer det alltid finnas så länge imperialismen finns. Idag är det Syrien. I morgon är det kanske Turkiet som strider mot kurder. Vem ska vi då stödja i kampen mellan de stora imperialistmakterna? Det finns en annan konflikt som ligger på is, och det är Pakistan och Indien – vem ska vi då stödja om konflikten återigen tar fart. Sedan har vi oroligheterna i Spanien (Katalonien) och den Status Que situationen i Nordirland (där båda dom borgerliga partierna inte får till det).
    Det finns så många oroshärdar i hela vår värld där ’vi’ tar ställning mot USA-imperialismen och för Ryssland-Asien imperialismen. Och det kommer att fortsätta så här, år ut och år in . medan Jan Nybonda talar om att vi ska var tålmodiga, eller att vi är utopister. Vad är det som är så utopistiskt med en bra värld för alla utan imperialistiska krig?
    Lösningen till att få slut på alla krig är inte att stödja någon part i den imperialistiska kampen om världsherraväldet!
    Men nu får det räcka. Nu tar vi ställning för oss själva – arbetarklassen och dom fattiga av alla nationer!

  10. Det här är en utomordentlig artikel som alla socialister borde läsa – särskilt Kommunistiska Partiet, och ni båda Andersar Romelsjö och Åberg. Eftersom det bara blir fel när jag länkar någon artikel så får ni själv leta. Gå in på riktpunkt.nu, sök på brics och klicka på artikeln ’Ingen tillit till någon borgerlig regering, någon borgerlig klass eller någon imperialistisk allians.” Skriven i januari 2017.
    Det var i december 2016 som det arrangerades en konferens för Initiativet för Kommunist- och Arbetarpartiers räkning.
    En liten del av texten refererar jag här: ”För kommunister gäller det att vara självständig från alla politiska krafter och att aldrig luras att ta ställning för en folkfientlig makt eller borgerlig stat. Papadakis [förnamn Kostas, hans tal som helhet finns på riktpunkt under samma artikel] kritiserar de partier som gör just detta oavsett om det gäller partier som försöker reformera EU inifrån (exempelvis opportunistiska Vänsterpartiet) eller kommunistiska partier som ser en ökning av motsättningar mellan imperialism som något bra, för att det i motsättningarna uppkommer utrymmen för politiska självständigheter.
    Detta är en illusion, menar Papadakis. Imperialisterna kommer jämt att hamna i motsättningar, vilka till slut mynnar ut i ett omfördelningskrig. Det handlar om imperialistiska grundläggande mekanism och lagar som tvingar fram en sån situation och är alltså inget som vi kan eller bör ta ställning till. Vi kan inte göra oss av med den ena eller den andra imperialisten, eller försvaga den ena på bekostnad av den andra, utan vi vill göra oss av med imperialism som sådan!”
    Papadakis: ”Idag ser vi mellanstatliga unioner bildas bredvid de gamla unionerna, såsom NATO och EU. Unioner existerar i Eurasien, Latinamerika och Asien, som enligt egen utsago, syftar till att ena folken, och det ekonomiska livet på hela kontinenter. Problemet är allvarliga, eftersom det utöver de muterade partier som fortfarande bär den ’kommunistiska titeln’ men som följer socialdemokratins väg, finns kommunistiska partier som försöker och kämpar, men som separerar denna händelse utveckling från sina respektive ekonomiska baser, stödjer utvecklingen och anammar det ideologiska begreppet om den så kallade ’multipolära världen’.”

    • Att inte skilja mellan olika slags imperialism är en typiska trotskistisk linje ”Under spanska inbördeskriget avstod trotskister från enighet med den lagligt valda regeringen och borgerliga demokrater mot de fascistiska revoltörerna för att i stället driva klasskamp mot kyrka och borgerlighet. I Frankrike under andra världskriget ville trotskister inte ansluta sig till det samlade motståndet mot de tyska ockupanterna utan manade till kamp mot såväl tysk som allierad imperialism.” (Olle Josephson, Clarté).
      Den franska motståndsrörelsen samarbetade med de brittiska imperialisterna t.ex. Att i dagens läge likställa USA-imperialismen med kapitalistiska Kina & Ryssland, där f.a. Kina har viss imperialistiska drag är alldeles fel. (Höll föredrag om det igår)

      • Återigen – skilj mellan krig och fredstider, och inbördeskrig!
        Det är en socialdemokratisk och vänsterpolitik att samarbeta med en imperialistisk makt. Fackföreningarna (Lo) har sedan 90-talet allt mer och mer börjat gå hand i hand med företagen i Sverige och EU och övriga världen. Så gör även Socialdemokraterna med sådana som Wallenberg (som vädrar en förmögenhet i krigshetsen). Så vem ska arbetarklassen lita på?
        Inte konstigt att arbetarklassen sviker vänstern när vi inte ser till våra egna intressen – utan en imperialistmakt!
        Det var många kommunister som slogs mot diktatorn Franco och fått sätta livet till – många av dom var irländare!

        Jag lyssnade på ett halvt öra på Lotten Collin när hon rapporterade idag från Venezuela. Hon intervjuade människor som var socialister och kommunister, och som arbetade på oljeriggar för kinesiska arbetsgivare. De nämnde att så dåligt har de aldrig haft det, och att Maduro säljer ut sitt land (naturtillgångarna) till Kina. Men jag uppfattade det kanske fel – och jag Collin litar jag inte på. Jag ska lyssna återigen noggrannare på programmet.