Venezuela: Fem kilometer av stöd för de ekonomiska reformerna

Den här aktuella artikel är publicerad 21/8 av Latinamerikakännaren Dick Emanuelsson i Honduras. Flera artiklar av honom har presenterats här. De har ej sällan följts av engagerad diskussion. Han publicerar flitigt på Facebook Dick Emanuelsson på Facebook.
Den här artikeln har publicerats av Svensk-kubanska föreningen.
https://svensk-kubanska.se/venezuela-fem-kilometer-av-stod-for-de-ekonomiska-reformerna/

Det som skulle bli en oppositionens generalstrejk blev i stället en massiv demonstration på mer än fem kilometer till stöd för de ekonomiska reformerna som regeringen Nicolas Maduro införde i måndags. Det handlar om att radera ett antal nollor, införandet av nya sedlar, en mer stabil växelkurs, en ”normalisering” av bensinpriset till en internationell nivå vilket fått grannlandet Colombias maffia att förlora kontroll och sans.
Av högeroppositionens generalstrejk blev det intet. Inte ens arbetsgivarorganisationen Fedecamera, som gick i spetsen för statskuppen mot president Hugo Chavez i april 2002, ställde upp för att ”lockouta” sina anställda, kunde den colombianska dagstidningen El Tiempo konstatera surt i dag vid lunchtid.
Amerikanska CNN:s utsände reporter var också lagom luttrad när hon konstaterade att det faktisk gick att ta ut pengar i den nya valören på alla Bankomater i Caracas. Enligt vicepresidenten hade 92 procent av det venezuelanska banksystemet gått över till det nya systemet utan större förlossningssmärtor.

Och det grämer och oroar Vita Huset och deras underhuggare i Latinamerika, regeringarna styrda av den politiska högern. I Chile vill president Sebastian Piñera (känd för sina korruptionsaffärer) ställa Nicolas Maduro inför den Internationella Brottsdomstolen (CPI) för påstådd korruption och mottagning av mutor av det brasilianska byggföretaget Odebrecht. Argentinas högerpresident Mauricio Macri, också han dränkt i korruption, är inne på samma spår.
Men den ekonomiska nyhetsportalen Blomberg Business, med säte i USA, kommer med nya avslöjanden (de tidigare publicerade portalen i slutet av juli, två veckor innan attentatet mot Maduro) som hävdar att det från Bogota fanns/finns en plan med colombianska och venezuelanska militärer samt civila om att kidnappa Maduro och för att ställa honom inför rätta. Var då? Förmodligen i Bogota där den venezuelanska ”HD:n i exil” sammanträder i en salong i den colombianska Kongressen.
För en vecka sedan avkunnade denna kuppdomstol en dom som beordrar den venezuelanska polisen att arrestera Maduro och fängsla honom, en absurd och rent löjlig dom. Men vem kan använda denna dom som en förevändning för att intervenera Venezuela?

President Macri Argentina

Trump: ”En militär lösning utesluts inte”!
Ett tiotal länder som ingår i den så kallade ”Lima-Gruppen” , från Chile/Argentina i söder till Canada/USA i norr ingår i gruppen. Den består av latinamerikanska högerregeringar som inte erkände valresultatet den 20 maj då Nicolas Maduro återvaldes till president och där den ”civila-moderata” oppositionen deltog. Men Vita Huset och de kuppvänliga elementen i Venezuela förkastade valet och de senare ser bara en militär lösning för att komma till makten. Donald Trump sa ju också i början av året att han inte uteslöt några som helst alternativ för att vänsterregeringen i Caracas byts ut, ”inklusive militära” medel.

En miljon liter venezuelansk bensin smugglas varje dag till Colombia. Det ekonomiska kriget har hittills försökt svälta ut venezuelanerna. I den bifogade videon som vi spelade in under en reportageresa i grannlänet Guajira i Colombia kan du med egna ögon se hur specialbyggda fyrhjulsdrivna fordon passerar i hög hastighet med flaket fullastade med bensinfat som de smugglat på vägar från Venezuela och gränstrakterna in i Colombia. Varje dag smugglas det en miljon (1 000 000) liter venezuelansk bensin som går över gränsen. Nu, i bästa fall, ska denna kriminella verksamhet som regimen i Bogota har sett mellan fingrarna med, vara avslutad genom de nya ekonomiska reformerna i Venezuela, därav det okontrollerade raseri som de korporativa internationella och nationella medierna nu attackerar Venezuela med.
Kommer de att upphöra med att sabotera Venezuelas ekonomi? Knappast. Det visar alla historiska erfarenheter. Medierna kommer att fortsätta att föra sin mediala psykologiska krigföring mot regeringen i Caracas, var så säker. Men dagens massdemonstration till stöd för regeringens reformer, visar att en intervention inte blir en enkel match.

Video: Smugglingen av venezuelansk bensin

  29 comments for “Venezuela: Fem kilometer av stöd för de ekonomiska reformerna

  1. Sven Andersson
    5 september, 2018 at 19:08

    Den tragiska komedin fortsätter, Dick säger att 1 miljon liter bensin per dag smugglas till Colombia! Chockerande eller hur? Kanske inte om man jämför med vad Venezuela producerar per dag, 110 miljoner liter! Och när Dick gjorde sitt reportage för några år sedan var Venezuelas produktion per dag 2-3 går dagens produktion. Smugglingen är därför inte det problem som det påstås vara. Enbart den vanlige venezolanens slöser med den nästan gratis bensinen har varit större än smugglingen. Produktionen å andra sidan är tillbaka på 50-talsnivåer i det land som har världens största kända oljereserv. Varje venezolan bor på toppen av en guldgruva men har knappt mat för dagen. Det är närmast obegripligt att en ekonomi kan misskötas så totalt. Ibland skylls problemen på blockad och ekonomisk krigföring. Men blockaden rör i princip bara en handfull politiker med kredit och finansiella restriktioner och t.ex USA är fortfarande ochocVenezuelas har alltid varit Venezuelas ledandeledande handelspartner.
    Samtidigt presenterat Maduro reformpaket efter reformpaket för att lösa krisen men istället förvärras krisen ständigt.
    Titeln på artikeln är intressant ”Venezuela: Fem kilometer av stöd för de ekonomiska reformerna”. Jag skulle kunna skriva en artikel med titeln ”Santa Marta: Fem kilometer med venezolanska flyktingar som bor på parkbänkar och stränder pga Maduros ekonomiska reformer”. C:a 1 miljon har kommit under kort tid till Colombia. Några försörjer sig på att tillverka väskor och andra souvernirer som de tillverkar genom att vika och fläta venezolanska sedlar som i princip blivit värdelosa pga en inflation som i år beräknas uppgå till 1 miljon % inflation. De venezolaner jag pratar med berättar att Maduro rekryterar folket till val och demonstrationer med hjälp av löften om matransoner. Matransonerna utlovas via ett speciellt Id-kort ” det patriotiska kortet” där man registrerar sin närvaro. Men ofta så utdelas inte ens den ranson som utlovats. Mängder av venezolaner vill emigrera men problemet är att även om de säljer allt vad de äger så gör inflationen att ingenting blir kvar när Bolivares växlas in till utländsk valuta. Eller vad sägs om att sälja hem, bohag och bil och bara ha råd att köpa en bussbiljett på andra sidan gränsen? Dessutom beslagtas ofta de få ägodelarna av den korrumperade venezolanska gränspolisen. Flyktingarna, ofta välutbildade anländer utan vaccinationer och med tappade tänder pga bristsjukdomar. FN har nyligen uppmärksammat krisen och säger att flyktingkrisen närmar sig medelhavsproportioner, EU har nyligen fattat beslut om ett hjälppaket. Maduro erkänner knappt att det existerar en kris och kallar flyktingarna för förrädare och zombies. Tolv länders utrikesministrar Argentina, Brasil, Chile, Colombia, Costa Rica, Méxiko, Panamá, Paraguay, Perú, República Dominicana, Uruguay och Ecuador träffas på måndag och tisdag för att diskutera en situation som mer och mer betraktas som ett säkerhetshot mot de berörda länderna. Enas man om att definiera krisen som ett säkerhetshot kan en militär ”lösning” närma sig.
    I Sverige sover delar av vänstern lugnt och rapporterar om ständiga revolutionära segrar samtidigt som både Ortega i Nicaragua och Maduro i Venezuela sysslar med nyliberala experiment. I Venezuela däremot protesterar alltfler vänsterorganisationer t.ex Marea Socialista och Venezuelas kommunistparti. Att se venezolanska barnfamiljer bo på stranden där jag bor med bara en filt som skydd och samtidigt läsa pompösa revolutionära deklarationer från svensk vänster är närmast kväljande. Jag har ju i många år fått mig itutat från mina gamla partikamrater som kunggjort från sina trygga utkikstorn att ”revolutionen är ingen tèbjudning” eller att vissa massakrar är ”historiskt nödvändiga. Men var går gränsen? Hur länge skall vi acceptera regimer som producerar elände i socialismens namn? Är jag den ende som fortfarande tror på en socialism där folket har makten och lever i ett grönt välfärdsamhälle?

    • Wasan Totland
      6 september, 2018 at 20:55

      ” FN har nyligen uppmärksammat krisen och säger att flyktingkrisen närmar sig medelhavsproportioner, EU har nyligen fattat beslut om ett hjälppaket.” SNØFFT!!!!
      Vet du hvem Soros er? vet du hva sanksjoner er? Ditt land sanksjonerer alle som handler med Venezuela. I tillegg forgår en blokade av mat og medisiner. Du er helt uinformert om Venezuela og har nok en agenda her på forumet. Vi ser den samme persondemoniseringen i ethvert land som USA ønsker å underlegge seg. Blir det så mye bedre med at IMF og pengefondet overtar og ribber detet landet også, tror du? Jeg er ikke så sikker på at alt som kommer fra Wall street pressen virker.

      • Sven Andersson
        7 september, 2018 at 00:31

        Jag ”snöfftar” inte vare sig när syrier flyr i gummibåtar över medelhavet eller miljoner venezolaner flyr svälten i Venezuela men jag mår definitivt dåligt av det och de drabbade ännu mer. Om du hävdar att Soro eller någon judisk-bolsjevikisk-kapitalistisk konspiration ligger bakom krisen så erkänner jag mig slagen (om än inte övertygad). Venezuela kan köpa så mycket mat och medeciner de vill från omvärlden, bara de kan betala för sig. Blockaden rör vissa ledande personer samt vissa finansiella operationer, lite grand som blockaden mot Ryssland. Här har du Venezuelas import och export siffror från det senaste året jag hittar, 2016:

        The top export destinations of Venezuela are the United States ($10.3B), China ($4.9B), India ($4.47B), Switzerland ($2.92B) and Singapore ($1.03B). The top import origins are the United States ($5.06B), China ($2.52B), Brazil ($1.28B), Argentina ($706M) and Colombia ($613M).

        • 7 september, 2018 at 06:46

          Vilken betydelse har den illegala blockaden? Hur ställer sig högeroppositionen till den?

          • Sven Andersson
            7 september, 2018 at 15:57

            Anders, kollade snabbt Capriles t.ex förnekar att det finns en blockad mer än i begränsad omfattning. De åtgärder som USA faktiskt vidtagit t.ex blockad mot några ledande personer i Maduroregeringen samt vissa finansiella operationer skadar USA men gynnar Kina och Ryssland verkar Capriles mena.

            http://www.caraotadigital.net/nacionales/es-falso-que-hay-un-bloqueo-economico-de-ee-uu-hacia-venezuela-advirtio-capril/

            En positiv nyhet är att Colombias nyvalda högerextrema utrikesminister
            Holmes Trujillo varit i USA och träffat ledande personer från Trump-regeringen. Holmes Trujillo tar klart och offentligt avstånd från alla de kretsar runt Trump som drömmer om en invasion. Jag tror han inser vilken katastrof det innebär för Colombia om en invasion sker. Krig är tillräckligt allvarligt men den flyktingkatastrof som följer är minst lika allvarlig. Det räcker med den 1 miljon som redan fyller parker och gator. Och befolkningen i V:s grannländer börjar reagera med xenofobi. Vi har inga ColombiaDemokrater ännu men det kommer säkert om utvecklingen fortsätter!

  2. Trantor
    5 september, 2018 at 21:25

    Tryck pengar och ”reformera”. Det går säkert bra.

  3. arbetarklass
    5 september, 2018 at 21:53

    ”Nästan gratis bensin åt folket” Det var en nyhet som heter duga. Ofta klagas det på USA har låga bensinpriser som gör att folk väljer bilen före andra fortskaffningsmedel och på det viset orsakar stor miljöpåverkan. I Europa är bensinpriset högt just av den anledningen. I Sovjet flödade billig vodka och billiga cigaretter vilket sänkte medelåldern katastrofalt. Det är fortfarande problem med sprit och rökning i Ryssland men nu försöker de åtminstone vända utvecklingen. Tydligt är att socialister kan ”köpa” folkets stöd på samma lumpna sätt som brukspatronerna betalade arbetarna i Sverige för några sekel tillbaka.

    Samhällen byggda på ideal fungerar inte. Utan tvång eller mutor kommer de falla isär. Förklaringen ligger i varje individs medfödda självbevarelsedrift som kommer göra att de alltid tänker på sig själva i första hand. Om dom har möjligheten alltså. Kapten Ynkrygg hade inte möjligheten men försökte ändå. Domen blev dock hård.

    • 5 september, 2018 at 21:59

      Ökad alkoholkonsumtion var ett av uttrycken för chockterapin som så kritiserats av en av männen bakom den, Jeffrey Sachs. Det är visat att snabbheten i omvanligen till kapitalism hade positivt samband med sänkt medellivslängd också, i en artikel i aktade Lancet. Beskrivs närmare här Sovjetunionens fall – förspel och följder

  4. Sven Andersson
    5 september, 2018 at 22:02

    Korrigering: var lite slarvig med matematiken. Venezuela producerar c:a 1,5 miljon fat per dag. Ett fat innehåller c:a 156 liter vilket blir en produktion på 234 miljoner liter per dag! Om Dicks påstående stämmer om att 1 miljon liter per dag smugglas ut till Colombia av högern/maffian/imperialisterna/fascisterna och att detta skulle ha gjort att Venezuelas ekonomi havererar så är det verkligen en sensation! Det innebär att 0,43 % av produktionen i smuggling skulle ha stjälpt Venezuelas ekonomi! Och som sagt när Dick gjorde sitt reportage vid gränsen till Venezuela var produktionen ungefär den dubbla. Och hur smugglas bensin med ”specialbyggda fyrhjulsdrivna fordon passerar i hög hastighet med flaket fullastade med bensinfat som de smugglat på vägar från Venezuela och gränstrakterna in i Colombia”, utan att den revolutionära venezolanska gränspolisen och lika revolutionära militären upptäcker det? Svaret är givetvis att militären som både kontrollerar oljeproduktionen och livsmedelsproduktionen är inblandade i omfattande svarthandel. Och Maduro vågar inte röra vid militären det skulle innebära hans omedelbara fall. Dessutom består hans regering av 44% militärer som omdelbart skulle reagera.

    • 5 september, 2018 at 22:03

      Trots alla brister hos Maduro och andra – inte blir det väl bättre med högerstyre i landet med stöd av USA?

      • Sven Andersson
        5 september, 2018 at 22:50

        Högern som styrde innan Chavez hade likartade problem men långt ifrån den nivå som problemen nått under Maduro. Venezuelas modell oavsett regim har ju varit att man är en rentiär ekonomi, dvs man lever på vad 20 000 oljearbetare pumpar upp ur marken. Problemet har sin grund i vad många kallar den holländska sjukan https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Holländska_sjukan
        Jag räknade precis ut att om Maduro idag pensionerade hela Venezuelas befolkning från nyfödda till gamla så skulle var och en kunna få en pension motsvarande en colombiansk medellön med nuvarande oljepriser. Maten skulle kunna importeras från Colombia och utländska arbetare skulle kunna pumpa oljan. Billig servicepersonal skulle man kunna få med hjälp av gästarbetare. I själva verket är en sådan vansinnig idè inte långt från dagens modell.
        Med en socialistisk modell skulle man vara tvungen att bryta med världsmarknaden utom när det gäller oljeexport och import av varor som man själv inte kan producera och som oljeexporten i princip skulle kunna betala för. All produktion i landet skulle behöva skyddas av höga tullar. I princip gör ju oljeekonomin att lönerna drivs upp till den nivå där ingen produkt blir konkurrenskraftig på en internationell marknad. Alternativt skulle oljepengarna kunna subventionera studier och forskning för en satsning på spetsteknologi.

  5. Sven Andersson
    5 september, 2018 at 22:25

    Arbetarklass, efter flera höjningar av bensinpriset t.ex 2016 så kostade i våras 1 liter bensin 0,01 USD. Den annonserade höjningen innebär en höjning av priset till 0,95 USD. Transporter kommer fortfarande att subventioneras även i fortsättningen. Vilka priser på bensin som tas ut för att producera el har jag ingen aning om. Det är viktigt eftersom mer än hälften av elektricieten produceras genom att bränna olja, andra knappa hälften består av vattenkraft. Även den fattigaste venezolanen har en AC-anläggning i varje rum som de låter vara på dygnet runt eftersom elen också är nästan gratis. Jag på andra sidan gränsen kastade ut min enda AC för ett par år sedan eftersom jag ändå inte hade råd att ha den på.

    • Mats Larsson
      6 september, 2018 at 09:51

      Alltid lika intressant att läsa Sven Anderssons kommentarer om Venezuela.
      I mina ögon är Sven Anderssons kommentarer den just nu mest intressanta informationen
      som går att hitta på internet om Venezuela.

    • arbetarklass
      6 september, 2018 at 18:09

      Människan är inte gjord för samhällen byggda på ideal och därför kommer kommunism aldrig kunna fungera. Gud har för länge sedan stoppat sådana samhällen läs berättelsen om Babels Torn i Gamla Testamentet. Det blir en avgrund mellan dom längst ner och dom högst upp som ska bygga tornet alla ska samlas i. De högst upp måste i så fall styra genom diktat och därmed försvinner friheten. Människan styrs främst av jaget och därför måste politikerna bygga klimatpolitiken på rädsla. ”Katastrofen kommer om vi inte…..” Problemet är bara att lögnen redan är genomskådad men hålls uppe av potentater. Men därmed har jag inte sagt att jag tycker klimatpolitiken är felaktig. Om något är katastrof så verkar det vara klimatpolitiken i Venezuela.

      • 6 september, 2018 at 20:06

        Vi kan väl kämpa mot de värsta orättvisorna och hoten om kärnvapenkrig och klimatkatastrof så att vi bidrar till att homo sapiens överlever i alla fall. Menigsfullt eller hur?

  6. nils
    6 september, 2018 at 11:24

    Kriser, sanktioner och media.
    From Venezuela to McCain, Media and Human Rights Industry on Same Page
    https://venezuelanalysis.com/analysis/14031

  7. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    6 september, 2018 at 13:43

    Sven har rätt. Det venezuelanska kommunistpartiet är mycket kritisk till den venezuelanska regeringen. Varför återger Dick Emanuelsson inte den kritik som framförs av PCV? Är det att vara socialistisk och stödja en borgerlig regering – och ignorera kritiken som kommer från kommunisterna? Det är som att stödja Syriza i Grekland när de tog beslutet om åtstramningar för det grekiska folket.
    http://www.idcommunism.com/2018/07/communist-party-of-venezuela-workers-struggle-for-a-revolutionary-answer-to-crisis.html
    Kommunistpartiet ledare Yhon Lune har av regeringen anklagats för att vara delaktig i kuppen mot Maduru. Kan denna anklagelse vara ett resultat av den skapa kritiken som PCV har fört?

  8. Sven Andersson
    6 september, 2018 at 16:13

    Tack Mats för de uppskattande orden. Jag som många andra försöker förstå och samtidigt undvika att gå på grund när jag kryssar mellan all propaganda både från vänster och höger. Inte helt lätt alltid men jag försöker välja trovärdiga källor blandat med lite vanligt bondförnuft. Jag har också besökt Venezuela men det var ett tag sedan. Däremot har jag alltid träffat mycket venezolaner, tills för 4-5 år sedan var det de välbeställda som lämnade Venezuela sedan kom de fattiga. Så det blir lite puzzel av det hela. Att jag är spansktalande underlättar klart. Rekommenderar dock att man läser mina funderingar lika kritiskt som alla andras, som sagt jag försöker bara förstå….

  9. ervin
    6 september, 2018 at 18:42

    venezuela innan chaves,,,, före det fullständigt demokratiska och internationellt observerade valet av hugo chavez 1998 var venezuela styrt i minst 100 år av diktatorer och våldsfulla despoter som styrdes av och tjänstgjorde endast usa, landet som var extremt rik på naturresurser utnyttjades av dom amerikanska och venezuelanska oligarkerna till den punkt att befolkningen i ett av dom rikaste latinamerikanska länderna förblev fattiga istället för att förbättra levnadsstandarden i enlighet med landets naturliga rikedomar. folket var bokstavligen slavar av washington kontrollerade regimer, största delen var analfabeter .styret från wahsington ansåg det var bortkastade pengar på skolgång i landet, bättre i fickan på miljardärerna i usa, en otrolig uppryckning av skolor och hälsovård till gemene man kvinna och barn dom sista 20 åren är ett under i detta land och det var till usa ilska över förlorad stöld av det venezuelanska folket, förresten varför finns det 5,5 miljoner invandrare från sydamerika i venezuela många från colombia

    • Sven Andersson
      7 september, 2018 at 00:06

      Ervin, det finns mycket som stämmer i din beskrivningen. Enda felet är att den är mellan 5-20 år gammal. Och det är sant mängder av colombianer emigrerade till Venezuela. T.ex Maduros familj på mammans sida är colombianer.

  10. Sven Andersson
    6 september, 2018 at 18:44

    Maduros nya reformer, i vad består de? Är det fråga om en socialistisk välfärdspolitik eller nyliberalism inför galgen? Med denna chockterapi, kan Maduro behålla makten utan att införa en ren militärdiktatur?
    Nedan ett axplock av information från två artiklar på den stora spanskspråkiga vänsterbloggen Rebelion.org. De två artiklarna är http://www.rebelion.org/noticia.php?id=246088&titular=revoluci%F3n-bolivariana-2014-2018:-el-%22largo-viraje%22-
    och
    http://www.rebelion.org/noticia.php?id=245983&titular=incertidumbre-econ%F3mica-y-desesperanza-social-

    Redan 2014, började man med vad man kallade ”särskilda satsningar”, med gradvisa lättnader till förmån för transnationella företag, särskilt när det gäller utvinning av olja och mineraler.

    År 2018 introducerades frizoner t.ex för Loos för Cardón IV-projektet (offshore-gas i Paraguaná, Repsol och Eni. Med Venezuelas oljebolag PDVSA som delägare. Men eftersom PDVSA är i det närmaste bankrutt så har de fått låna ihop aktiekapitalet i de nya samägda företagen.

    Petro, kryptovalutan, skapades med ett förankringssystem i olja och andra naturresurser eftersom ingen litar på den vanliga venezolanska valutan.

    Utländska investeringar gynnas med hjälp av skattelättnader som folket får betala med hjälp av ökad moms som ökar från 12 till 16 procent

    Minimilönen ökas med 35 gånger,en åtgärd som drabbar den privata sektorn, särskilt de företag som är mest personalintensiva. Många företag stängs därför nu.

    Samtidigt införs priskontroll på 25 olika livsmedel, men priserna för bensin och en del tjänster ökar lavinartat.

    Straff för svartväxling elimineras.

    Fem nollor stryks från valutan Bolivar. Men redan efter en vecka efter tillkännagivandet kommer rapporter om fördubblades priser.

    De bankrutta statsfinanserna får nu en lättnad genom att ge ut obligationer kopplade till naturresurserna. Denna form av lånefinansiering innebär att man inte bara i nuläget är fast i en ensidig oljeekonomi utan att man även för framtiden tvingas att fokusera på olja och mineraler.

    År 2017 nådde fattigdom i Venezuela 87 procent av befolkningen mätt på i rena pengar och 51 procent om man räknar om i köpkraft efter olika subventioner.

    Ungefär 64 procent av venezuelanerna förlorade upp till 11 kilo kroppsvikt på bara ett år,och NGOs rapporterar om ökning av malaria, mässling, tuberkulos, difteri och hiv-infektioner.

    Läkarförbundet meddelar 22.000 medlemmar lämnat landet sedan 2014 och kirurger, sjuksköterskor och assistenter strejker sedan i juli förra året på de stora offentliga sjukhusen i Caracas och statliga huvudstäderna i landet.

    Nedgången i BNP (bruttonationalprodukten) är cirka 45 procent på tre år.

    • 6 september, 2018 at 20:07

      Vad bör göras tycker du?

  11. Sven Andersson
    6 september, 2018 at 22:46

    Anders, bra och svår fråga? Som tur är har jag inte ansvaret för konkursboet Venezuela. En av bovarna i dramat är ju oljeberoendet. Men oljan kan kanske också användas som hävstång ungefär som när en heroin-narkoman får metadon under en period medan han får rätsida på sitt liv. Mycket är nerkört och kräver stora investeringar för att väcka till liv. Så jag tror att PDVSA måste privatiseras och utländska oljebolag bjudas in till förhandlingar om ett paket som innebär att produktionskapaciteten åter når de nivår de hade för några år sedan. Med andra ord en tredubbling av produktionen. Paketet bör också kunna ge pengar för investeringar som gör att de mest utsatta får mat och att sjukvård och skola börjar fungera igen. Evo Morales i Bolivia lyckades med något liknande och förhandlade till sig royalties som steg från 18 till 82%.
    Evo Morales genomförde även framgångsrika förhandlingar med landets höger och lyckades häva den kris som hotade att leda till en utbrytning av Santa Cruz-provinsen. Konfrontationspolitiken i Venezuela måste få ett slut, respekten för konstitutionen återupprättas och den valda kongressen måste få tillåtas fungera igen. Kanske behovs en samlingsregering med deltagande av opposition och folkliga organisationer. Ovanstående skulle kunna utgöra stommen i ett kortsiktigt krisprogram för att få landet på fötter samtidigt som hoten mot landets oberoende hävs. På sikt måste man sen utvärdera de misstag som skedde under Chavez/Maduros regeringar. Det är givetvis lättare att tycka om Chavez som hade råd att vara generös men man måste erkänna att systemfelen skapades under hans tid. Jag tror att på medellång sikt så kan en socialdemokratisk modell fungera med välfärdssatsningar. En oljefond typ Norge skulle kunna upprättas som höll tillräckligt hårt i plånboken för att inte skapa nya inflations-spiraler men som betalde av utlandsskulder, satsade på infrastrukturprojekt såsom vägar och alternativ energi. Satsningar skulle också kunna göras på att skapa en produktionssektor inom jordbruk och varuproduktion och som minskade landets importberoende. Denna sektor skulle också skapa arbete och sysselsättning för alla de som idag bor i städer som Caracas med världens högsta mordstatistik (det är 6000 % större risk att bli mördad i Caracas än i Malmö ett normalår). Den produktiva sektorn måste skyddas med hjälp av höga skyddstullar för att kunna överleva. Oljan kommer även i framtiden att driva upp den allmäna lönenivån så tullar kommer att vara nödvändiga om inte billigare produktion t.ex i Colombia skall slå ut den inhemska produktionen. En sådan modell på kort och medellång sikt skulle förvandla venezolanen från parasit till producent för första gången på ett sekel sedan oljan började exploateras.

    • 7 september, 2018 at 06:44

      Tack för synpunkter. Den USA-stödda högern är väl mer konfrontatorisk än i Bolivia och har delvis saboterat ekonomin. Och varför ska PDVSA privatiseras? Det fungerade tydligen acceptabelt då Venezuela hade stora inkomster från oljan och miljoner fördes upp från fattigdom i landet. Oljepriset har sjunkit väldigt mycket sedan dess, om än med uppgång från bottenläget. Andra har skrivit om ”oljevapnet”, att främst USA kunnat pressa ned priserna. Vilken betydelse har ”fracking” som snabbt givit stora mängder olja i USA? Jag kan inte ämnet så bra utan inläsning.

      • Sven Andersson
        7 september, 2018 at 23:01

        Anders, funderar ibland på vilken roll som sättet man kommer till makten på spelar. Varken Chavez eller Castro kom till makten med ett socialistiskt program. Socialismen deklarerades först flera år efter att man säkrat makten. Bägge valdes istället på ett anti-korruptionsprogram. Fidel deklarerade sig som socialist 2 år efter revolution och Chavez först 7 år efter att ha fått makten. I bägge fallen blev reaktionen från f.d. allierade häftig. I Cubas fall ett flera år långt gerillakrig och i Chavez fall en kraftig politisk polarisering. Evo Morales vann val inte genom att dölja var han stod utan genom att representera partiet Movimiento al Socialismo MAS.

        • 8 september, 2018 at 07:10

          Jag kan inte historiken på rak arm, men jag förmodar att Chavez vidtog politiska och ekonomiska ”steg” i socialistisk riktning redan under de första 7 åren.

  12. Sven Andersson
    7 september, 2018 at 12:53

    Anders, PDVSA är kört i botten, anläggningarna nedkörda, metallen på anläggningarna stulen och såld, prospekteringen har upphört, de duktiga arbetarna försvann dels när Chavez avskedade 18 000 efter en strejk och dels nu då många lämnar landet. På bara drygt 3 år har produktionen halverats från nästan 3 miljoner fat per dag till 1,5 miljon. Så när nu oljepriserna fördubblats från 35 till 66 USD per fat så kan inte Venezuela dra nytta av prisökningen. Lägg där till att stor del av dagens produktion används till att betala räntan på de stora lån man tog från bl.a Kina och Ryssland. Och de lånen togs under de goda åren. Numera vill inte ens ryssar och kineser låna pengar till Maduro, det anses för riskabelt.

  13. Sven Andersson
    7 september, 2018 at 13:04

    Desdutom Anders, med fracking kostar det mellan 60 till 90 USD per fat att producera medan man pumpar upp ett fat for 10 USD per fat i Saudi. Med ett oljepris på 66 USD, kanske någon är villig att producera med hjälp av fracking, men inte många. Invasioner är fortfarande mer lönande.

Comments are closed.