Anders Romelsjö på jinge.se

Socialdemokraternas Trovärdighet

[column width=”49%” padding=”2%”]
Hur framtidens Sverige ska se ut är vi säkert många som undrar. Idag på morgonen har jag skrivit om Center-
partiet, ett politiskt parti som med stor sannolikhet är på väg ut ur Sveriges Riksdag. Orsaken till centerns kräftgång i oppositionen beror dels på partiledaren, men mest på bristen på politisk ideologi och en frånvarande idédebatt internt.

Tyvärr gäller samma sak för de flesta partier, om inte alla. Nu berättar Aftonbladet om Göran Perssons konslutuppdrag, hur han rest runt i landet och hållit föredrag som kostar uppdragsgivarna 100 000 kronor per tillfälle. Tidningen tar upp flera exempel varav jag bara citerar ett.

AB: ”Ubåtstillverkaren Kockums uppger stolt att Göran Persson talat på deras seminarium. Men det har han inte. Säger han själv. ”Jag tycker fruktansvärt illa om konsulter. Där är jag beredd att vara generell och onyanserad. De är ett uttryck för att man själv inte kan hantera sin situation.” Orden kommer från Göran Persson själv. Som minister gör han ingen hemlighet av sitt förakt mot pr-konsulter. Tvärtom. Han upprepar det om och om igen. I sitt avskedstal efter mer än tio år som partiledare går han efter valförlusten 2006 till en sista kraftfull attack mot branschen: – Lobbyister arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister.”

Han har uppenbarligen en åsikt som socialdemokratisk partiledare, och en annan då han agerar som konsult åt reklamfirman JKL. Personligen har jag svårt att tro på detta, han kan omöjligen ha bytt uppfattning, den enda möjligheten är att han har tyckt samma sak hela tiden. När nu ”marknaden” är beredd att nyttja hans tjänster så säljer han givetvis dessa, och den direkta orsaken till detta är förstås att det går helt i linje med hans personliga värderingar.

Så långt är det helt okej för mig, men problemet är att han hade dessa värderingar redan som socialdemokratisk partiledare, men han berättade inte det utan talade på det sätt som citeras i tidningen. Det handlar helt enkelt om brist på ideologi, han är inte socialdemokrat och har kanske aldrig varit

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]socialdemokraterna
det. Nu raljerar han själv då han får frågan och svarar journalister att han är en ”social demokrat” i stället för att som sina företrädare säga att han är en demokratisk socialist.

Mona Sahlin upplever säkerligen väljarnas bristande förtroende för socialdemokratin. Skam vore det annars, men det intressanta är givetvis hennes egen ideologiska förankring. Hur ser det ut med den socialdemokratiska ideologin idag? Hurdan är idédebatten inom partiet nu? Det vi som står utanför får veta är att hon kan tänka sig ett regeringssamarbete med Folkpartiet och Centerpartiet. Det verkar väl seriöst? Eller sätter hon i själva verket fingret på det faktum att makten är viktigare än innehållet i politiken?

intressant Andra om: , , , , , , , ab12 ex svd dn t
[/column]

Jinge

,
, , , , , , ,

25 svar till “Socialdemokraternas Trovärdighet”

  1. Man ska nog betrakta socialdemokratin som ett fenomen som INTE BEHÖVER något förtroende för att röstas på, röstandet på socialdemokratin rör andra saker; det påminner om småbarns suktande efter napp eller gosedjur. Gosedjuret behöver inte vara trovärdigt för att ändå vara hett eftertraktat. (s) kan sitta ihop med (v) eller ingå i alliansen eller omfamna extrema högerpartier. Det spelar, hur märkligt det än låter för tänkande människor, faktiskt ingen roll…

  2. Det är demokratins sönderfall vi skådar och det är bara en spegel av resten av samhället. Det blir stress, hafs och slarv för hela slanten när man går i USA:s ledband.

    Göran Persson tycker jag väldigt illa om. Han måste ha en väldigt flexibel syn på socialdemokratisk ideologi?

  4. Egentligen är jag skeptisk mot de flesta politiker som tillhört ett parti sedan ungdomsåren. Jag menar folk förändras och det är egentligen inget konstigt med om vissa politiker som Göran Persson och Mona Sahlin inte är sossar egentligen. Men de borde självfallet sluta representera socialdemokraterna för folk är inte så dumma som de tycks tro. Jag tror det kan vara bra att ta in lite vuxet folk i partiet som haft ett ”normalt” arbetsliv bakom sig och inte arbetat partipolitiskt. Känns mer äkta då än någon som började engagera sig i ett parti som 17-18 åring och sedan fastnat och inte gjort något annat. Hur stark kan drivkraften vara att stå upp för arbetare på riktigt om man aldrig har haft ett riktigt jobb.

  6. Det är, precis som flera andra skrivit tidigare, ett urholkat socialdemokratiskt parti vi ser idag. Det var nog många som hade önskat att partiet och hela arbetsrörelsen skulle få genomgå ett stålbad när de förlorade makten i senaste valet – men så har det definitivt inte blivit. Anledningen till detta är lika enkel som den är skrämmande: människorna som ingår i arbetarrörelsen har inte krävt det – utan har nöjt sig med att önska. Människors måste reagera och agera – det är skillnaden mellan att vara valboskap och i rörelse. En sak är jag säker på, och det är att detta inte är en situation som inte kommer att lösa sig av sig själv. De dåliga representanterna för rörelsen kommer att fortsätta att desillusionera sina medlemmar tills kapitulationen är total.

  7. För att få stopp på detta så finns det bara en sak, att folk kan bestämma rangordningen på sin partivalsedeln själv. De ska kunna helt enkel numrera riksdagskandidaterna själva. Effekten av detta är att ingen valberedning längre kan då placera sådan som Sahlin och Bodström m.fl. på valbar plats utan alla kandidater får lika värde från början.
    Väljarnas syn på dem blir helt avgörande och inte vad ett intern kotteri anser sig ha att tjäna på dem.

    • Alternativt återinföra möjligheten att göra strykningar, gärna i kombination med nuvarande personvalsröstning.

      På ett sätt så har vi faktiskt fått *mindre* att säga till om med det nya personvalssystemet, eftersom det är hopplöst svårt att få upp tillräckligt många personvalda förbi toppnamnen på de stora partiernas listor, särskilt i storstäderna. Senast tog socialdemokraterna 10 mandat i Stockholms län, och moderaterna 17. Eftersom det krävs 8% av partiets röster för att bli invald på personröster så innebär det att det krävs minst 80% fördelpersonvalsröster för att bli av med förstanamnet på socialdemokraternas lista (förutsätter en jämn fördelning av personvalsrösterna), medan de 5 första namnen på moderaternas lista satt fullständigt säkert – det skulle krävts över 100% personvalsröster för att få bort deras toppnamn.

      Det gamla systemet med strykningar hade sällan eller aldrig någon inverkan på riksdagens sammansättning, men det hängde mer ihop med att möjligheten inte var tillräckligt känd än att folk inte var intresserade av att stryka kandidater. Möjligen spelade det också in att första namnet på listorna var skyddade från att bli bortstrukna. Det skyddet borde givetvis tas bort om strykningsmöjligheten skulle återinföras – kryssen och strykningarna skulle vägas mot varandra, och precis som en kandidat kan röstas in om han/hon får +X% röster, så borde en kandidat ogillas om han/hon får -X% röster.

      • Om väljarna kan numrera/gradera sin valsedel själv blir det inte nödvändigt med strykningar, alla som inte får en nummer av väljarna hamnar längst ner. Hej heller några personvalsspärrar finnas, alla har samma möjlighet och ingen gräddfil.

      • Nuvarande personval fungerar inte som du själv visar. CWs förslag om att väljaren ska rangordna valsedeln tror jag blir svår så länge som vi har pappersvalsedlar. Med datorriserat röstande skulle det gå.

        Jag har länge förespråkat absolut personval. Den som får flest personröster tar plats 1 osv. Men det där med att rangordna är inte dumt. Och att kunna stryka någon, enligt din modell, man absolut inte vill ha med vore bra.

        Så en valsedel med kandidaterna uppställda i slumpvis ordning, varje väljare har max 5 kryss och 5 strykningar. Fler kryss eller strykningar räknas som inga alls, dvs som en röst på partiet. Även om rangordningen blir något trubbig på detta sätt skulle det fungera utan någon större förändring av nuvarande valsätt. Men kanske vi skulle behöva datoriserade läsare/räknare.

        Men att väljarna skulle ha något att säga till om vilka som blir valda är väl för mycket att be om. Det prerogativet lär inte partierna vilja släppa. Och det är ju de som bestämmer. Dessutom lär enigheten vara nära 100% i riksdagen i den frågan!

        • Det finns länder där väljarna skriver 1, 2, 3 osv. 1 står för X-tal, 2 för ett annat lägre X-tal och så fallande skala

  8. Så går det när man går knyter näven i byxfickan i 10-12 år och hukar under dom där uppe. Det fanns en del som tyckte att högerkantringen var besvärande på 80-talet men det var ju som vi vet en västanfläkt mot vad som komma skulle när man surrade rodret styrbord dikt efter återkomsten 1994.

    Även om Mona är en katastrof är det orättvist att lägga hela skulden på henne, det hade inte varit där det nu är utan den store rorsmanskonsultens regim. Utifrån får man intrycket att han lämnat ett parti i spillror efter sig fullständigt desorienterat och renons på minsta sunt förnuft.

    Persson gjorde det ena dåliga valet efter det andra med katastrofal fullbordan i senaste riksdagsvalet och €-val.
    Det tog inte mycket mer än en månad efter valet innan S siffror var över 40% och inte sällan upp mot 45% och vid en del tillfällen nosa upp mot 50%. Man kan mycket väl tolka det som att många i det här landet förväntade sig något annat av det stora partiet när Persson väl var avpolletterad. Detta fick ett abrupt slut hösten 2008 när väl Mona formulerade det nya S. Fram till dess kan man fråga sig om inte förhoppningarna på S efter Persson var så stora att de kunnat haft Orbacks mormors systers häst som partiledare.

    Monas invit är lite underlig när det utvecklat sig så att de fd mittenpartierna numer snarast står till höger om M. Hon påstod att hon inte gick med i SAP utan i Olof Palme, kanske dags att hitta nya idoler hon kan ju gå med i Maudan eller Björklund.

    Nån som tror att Persson, Feldt, Eklund et al hade lönats så väl av kapitalisterna här i landet efter sin politikertid om de fört en politik i de mångas intresse, det som en del kallar vänsterpolitik?

  9. Göran Persson tycker jag väldigt illa om. Han måste ha en väldigt flexibel syn på socialdemokratisk ideologi?

    Socialdemokratisk ideologi har väl varit minst sagt… ”flexiblel” de senaste 30 åren?

    • David – är du både blid och döv ? socialdemokraterna har aldrig varit mot privat ägande av företag, ej heller aldrig missunnat någon att bli rik. Det är bara i ditt inre som det ser ut så.

      KAS

  10. Jag undrar om inte hela S-ledningen är ett offer för lobbyister. Jag tror att partiledningen utsatts för en kontinuerlig och effektiv indoktrinering från representanter för näringslivets olika organisationer. Världen styrs av lobbyister i industrins sold. Vem lobbar egentligen för en vanlig Svensson?

    • Det skulle vara facken men de är i de flesta fall helt värdelösa för de går hand i hand med socialdemokraterna.

      • George Harrison var det, har för mig plattan hette All things must pass.

        Idédebatt inom socialdemokratin ? Plägar någon skämta ?

  12. Är det iknte liten konstigt hur högerskribenterna flockas runt jinges sos- eller vänsterbashingblogposter och hur osynliga dem är när Israel eller högern i allmänhet granskas. Antingen anmanar man John Lennons ”Power to the people” eller inte. Det är ingen höger- eller vänsterfråga.

    http://www.youtube.com/watch?v=Wos-dDxpJlQ

  13. Om vi skall vara lite ärliga så är det väl egentligen ingen skillnad på att vara partiledare eller att vara pr-konsult, man pratar för sin produkt och använder retorik som kan vilseleda, ljuga, dupera, förhala osv..
    Till slut handlar det om försäljningsknep och argument..!

    Kolla t.e.x. på Obama, retoriken skiljer sig totalt mot Bush men policys och politik är mer eller mindre likadan, nu ska Obama skicka fler trupper till Afghanistan.. Fredspristagare, jojo!

    Har ni inte redan sett genom politikerna och deras retorik så är det väl hög tid att göra det nu i dessa bråda dagar..

  14. Jag tror inte det handlar om att Göran Persson har bytt åsikt om lobbyister, jag tror att det handlar om Göran Persson perssonligen.

    Han har hela tiden arbetat för sig själv, sin karriär, sin klassresa. För en grabb i ett bruks-/jordbruks-samhälle gick ofta karriären via SSU eller SLU. Många gånger slutade man som ombudsman och/eller kommunalpolitiker.

    I arbetet som politiker var förmodligen lobbyisterna bara ytterligare en grupp som försökte lägga sig i Göran Perssons arbete, försökte bilda opinion för det ena eller det andra. De bara ställde till det för honom, för hans dagordning, i hans arbete för sig själv.
    Idag gör han sig en rejäl hacka som lobbyist.

    Så om man ser det som att hans inställning till lobbyism hela tiden har berott på hur det påverkat hans möjligheter att befordra sin egen karriär så är den väldigt konsekvent.

    En helt annan sak är att socialdemokraterna ”rundar” av blivande politikers framtoning. När en SSU-are är färdig för högre poster är allt som har med ideologi som bortsopat, hen har blivit mer ”pragmatisk”.
    Det är vad en person kan bidra med till partiets framgång som är viktigt. Allt annat är underordnat. Kombinationen Partiet – Persson var därför en lyckad symbios. Persson vann val åt partiet, samtidigt som han nådde så långt man kunde fantisera om när man växte upp i Vingåker. Han blev godsägare i trakten.

    Jag tror Olof Palme var den siste partiledaren i SAP med en klar ideologisk profil. Eftersom partiet helt styrs från toppen, och toppen inte är intresserad av förändring, kommer det inte att bli en förändring.
    Jo kanske om man hamnar under 10% och riskerar att åka ur riksdagen och förlora statsstödet, grunden för ledningens maktposition. Men då kommer de å andra sidan att vara ganska så ointressanta.