Israelisk Organstöld


[column width=”49%” padding=”2%”]
Nu visar det sig att Donald Boströms artikel i Aftonbladet om palestiniern Bilal, vars föräldrar anklagade Israel för organstöld, bygger på mer sanning än vad Israels försvarare kommer att tycka om.

AB: ”Bilal obducerades på Abu Kabir, Israels rättsmedicinska institut, som bevisligen har varit i centrum för omfattande organhandel. Chefspatolog där heter Yehuda Hiss, som har erkänt att han egenmäktigt tagit organ i forskningssyfte. Hiss har aldrig åtalats, skrev Nathan Sachar i Dagens Nyheter förra lördagen i ett illa tajmat försvar för läkaren – dagen innan rapporterade nämligen israeliska medier att Hiss och två av

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]

hans kollegor dömts för organstöld till ett skadestånd på motsvarande 2,8 miljoner svenska kronor.”

Mycket talar för att domen mot Yehuda Hiss är svaret på de frågor som de palestinska släktingarna ställde när det gällde det långa operationsärr som Bilal hade, och frågan om varför beväpnade israeliska soldater skulle närvara vid begravningen.

Ridå! – Läs artikeln i Aftonbladet!

intressant Andra om: , , , svd1 dn1 Dagen t
[/column]


13 svar till “Israelisk Organstöld”

  1. Jag hörde studio Ett i eftermiddags. Det var en upplevelse. En kvinnlig journalist som skulle föreställa fredsaktivist lät som om hon var på väg att strypa Boström. Hon förebrådd dessutom hela Sverige för artikeln och hanteringen av den.

    Men jag vek mig av skratt när hon tog i hon och någon annan snubbe så de kiknade, över att Donald Boström eller någon annan kommer på tanke att anklaga den israeliska armén för organstöld.

    Hur så? Om jag får fråga? Vad i all världen får dessa individer att tro att en armé som avrättar barn eller bussar aggressiva hundra på gamla tanter eller prickar på gravida kvinnors magar, på något vis står över ALL MISSTANKE?

    Vad är värre? att avrätta barn och ungdomar utan anledning eller att stjäla deras organ? Och varför skulle israeliska organtjuvar handla med organ som tillhör israeliska och brittiska medborgare men inte palestiniers organ?

    Jag förstår inte att tillsynes normala människor kan leva i en sådan bubbla av vanföreställningar om någon sorts moralisk överlägsenhet över hela mänskligheten, när man bor i ett av världens mest avskydda länder?

    • En kvinnlig journalist som skulle föreställa fredsaktivist lät som om hon var på väg att strypa Boström. Hon förebrådd dessutom hela Sverige för artikeln och hanteringen av den.

      Jag fick ett mail om det men har inte hunnit lyssna, hinner nog inte heller förrän i morgon bitti. En israelisk journalist? Ja, de är ju rätt misskrediterade oavsett om de arbetar för svenska tidningar eller ej…

  2. ”…För några veckor sedan fick vi på kulturredaktionen kontakt med en kvinna i Genève som tillsammans med en advokat förbereder en skrivelse till FN om 15 olagligt obducerade palestinier varav 8 dokumenterat blivit av med organen, så sent som 2008. Hon kan ännu inte offentliggöra sitt material och vill inte ens att vi namnger henne, eftersom familjerna hon företräder är livrädda för israeliska repressalier.
    Två månader efter Aftonbladets publicering föll den första domen. Det kommer fler.”

    Hoppsan!

    Nu började det att svida och klia ordentligt!
    Va faa…**

  3. I Israelisk media rör sig dock indignationen mest om att Hiss får så oerhört bra betalt. Att det även är på hans institut som palestinier ”obduceras” nämns inte i en spaltmikrometer.

    För känsligt ämne?

  4. Kan nämna att jag tipsade Aftonbladet om Hiss samma kväll som deras artikel publicerades. Fick svar från Helin, så det här är något de hållt på ett tag. Antagligen för att vänta ut rättegången. Ann Veeder har däremot gjort bort sig *rejält*. På Newsmill flummade hon om att Hiss skulle som mest varit ”slarvig”. I själva verket var det rent brottslig verksamhet.

  5. Jag hörde Anna Veeder, hon verkade hysterisk. Man kan nog tänka sig att minnas de klart palestinafientliga inlägg hon gjort. Hörde förresten att hon skriver i Stockholms Fria, ett klart skäl att bojkotta den blaskan faktiskt.

  6. Veeders tolkning av verkligheten är inte konsekvent. Flummande är en bra beskrivning. Det vad jag hakade upp mig på under P1 debatten var hur hon ständigt anklagade journalister att inte göra sitt jobb men vad det jobbet bestod i förstog man inte riktigt. Vad gör en journalist enligt Veerder? Är han förundersökningsdommare eller åklagarassitent? Dessutom gled hon in på något slags sidospår som inte tillförde debatten någonting utan bara förbrukade luft och tid.
    Debattmetoden är rätt ofta förekommande i ämnet hos grupper som är lite väl övertygade om sin ofelbarhet.
    – Återgå till samma, ofta konstigt eller felaktigt underbyggda argument.
    – Prata på fort, mycket och så ingen kan bemöta det du har lagt fram eftersom det är så mycket att bemöta så det finns alltid något som blir oemotsagt.
    – Får du ordet igen kör allt från början som en lång reklamjingel- för alltid fastnar något som blir oemotsagt.

    Sedan kan man undra vad medier verkligen säger i Israel då det verkar som att Bodströms artikel verkar tabloidförvanskad.

  7. Och jag skulle vilja se Dilsa Demirbags tvåmetersnäsa!

    Tänk vad snorkig hon var på Debatt på SVT och kallade krav på utredning av de misstankar som tärt på utsatta palestinska familjer för ”galenskaper” och upprepade sin mantra ”bli tagen på allvar” Nu får hon smaka på egen medicin, vem ska ta hemme på allvar hädanefter?

    För örigt, den beskrivning av debatt-teknik som Anna Veeder utövar är exakt densamma som Dilsa och några andra använder. Går de på någon sorts Högskola För Försvar För Brott Mot Mänskligheten?

    Nästa gång hon slänger med håret och putar med munnen och försvarar israeliska brott bör någon blåsa lite luft i ansiktet på henne så att hon förhoppningsvis återvänder till verkligehen och verklighetens krav på ett minimum av sans, moral och etiska värderingar.