Jag har tillhört dem som varit rätt så kallsinnig inför Emma Greens höjdhoppande. Antagligen har det mest berott på hennes företrädare, Kajsa Bergqvist. Inte så konstigt eftersom Kajsa radade upp framgång efter framgång och Emma Green hade ju inte ens hoppat över två meter. Tills igår.
Att sätta två personliga rekord i höjdhopp, och dessutom göra det i finalen på ett Europamästerskap, är helt unikt, framförallt i höjdhopp. Jag undrar om någon svensk på elitnivå klarat den prestationen tidigare, och jag tror mig veta att det aldrig har hänt. Annars måste jag medge att jag är tämligen ointresserad av friidrott utom just då det gäller EM, OS eller VM. Dessutom råder det just nu brist på fixstjärnor inom svensk friidrott, och sådana behövs om publikintresset ska hålla i sig.
Tidigare har dragplåstren till DN-galan hetat Usain Bolt och Tyson Gay, nu har publiken dessutom fått en ny tjej som efter-
träder Kajsa Bergqvist som publikmagnet i det svenska lägret. Frågan är väl närmast om hon kommer att hänga med över OS i London 2012, det blir tumhållning för det.
i Emma Green, Höjdhopp, Friidrott, DN-galan, Sport, Usain Bolt, Tyson Gay, London 2012, OS dn1 ex123 svd ab123 t
2 svar till “Kallsinnig inför Emma?”
Jag är mycket intresserad av friidrott eftersom löpning, kast, hopp ju är grunden för nästan all annan idrott också. Finns många fina svenska prestationer genom tiderna att minnas, det jag nog sätter högst är Gärderuds OS-guld 1976. Vilken spänning ! Vilken prestation !
Jag var inte född på Gunder Häggs tid, men sakligt sett var han nog den störste av alla, jag tvivlar inte på att han hade slagit nutidens fixstjärnor om han hade haft nutidens snabba banor, löparskor och kunskap om effektiva träningsmetoder.
I årets EM var det bara några få svenskar som kan få godkänt (de som persade samt den skadade – men kämpande – Törnblad). De allra flesta underpresterade så det bara visslade om det.
Emma Green är den enda som förtjänar ett överbetyg, hennes prestation var formidabel. Att i ett stort mästerskap slå personligt rekord inte bara en utan t o m två gånger och dessutom ta Sveriges enda medalj, oförglömligt ! Hon gjorde långt mer än jag någonsin trott henne kapabel om.
Däremot slår hon kanske inte Benke Nilssons säsong 1954 då han i etapper slog europarekordet med 7 cm (2,11 som bäst), dock inte i samma tävling …
Gärderuds OS-guld 1976
Jag var på Stadion åt någon tidning 1976, jag tror att det var DN-galan jag plåtade. Ricky Brush var med och jag och alla andra plåtisar sprang baklänges under Gärderuds segervarv med blombuketten… Livsfarligt arbete det där…