Detta inlägg ”De lever på att vi ständigt bråkar” har publicerats på föreningen Justitia Pax Veritas hemsida – om ”icke-statliga” organisationer i Serbien och Srebrenica. Samma resonemang kan nog tillämpas på de svenska medierna och deras ägare menar Spasoje Marjanovic, som uppmärksammat mig på artikeln. Artikeln är skrivet av filmaren Boris Malagruskis som har en Facebooksida med nära 100 000 följare. Vi har publicerat artiklar om Srebenica 9/7 och 11/7, som mer utförligt skildrar Västs intervention och krigen i Jugoslavien.

De lever på att vi ständigt bråkar.

Civilsamhället i Serbien får miljontals amerikanska dollar för att dagligen försöka övertyga att en s.k. ”konfrontation med det förflutna” skulle bringa Serbien välstånd.
Om hela Serbien föll på knä i morgon, erkände massakern i Srebrenica som folkmord och kollektivt bad om förlåtelse för alla begångna brott, skulle vi då i övermorgon ha rättvisare ekonomiskt system, skulle då grannländerna, som exempelvis Kroatien, tillåta serbiska produkter på marknaden, skulle då alla förstörda serbiska hus i forna Jugoslavien byggas upp igen och skulle de fördrivna serberna tas emot av leende grannar, skulle då den förstörda och utsålda industrin återigen bli vår och producera för export, skulle då politikerna sluta tala om kriget och brotten och i stället börja prata om sitt eget ansvar för fattigdomen, oförmågan att lösa grundläggande problem som medborgarna brottas med samt sin ovilja att förändra systemet till förmån för majoriteten?

Nej, i övermorgon skulle det vara en exakt likadan dag som idag, och inte mycket skulle förändras under de kommande åren. Miljoner dollar investeras i projekt som distraherar oss från essentiella problem och som skapar nya problem. Till exempel, när jag säger att jag sörjer alla offer som föll i kriget i Bosnien och Herzegovina, ser civilsamhället problem i att jag inte säger att jag sörjer de bosniska offren i Srebrenica, eftersom man endast får tala om ”folkmordet i Srebrenica” när 11 juli börjar närma sig.

Man skapar problem där de egentligen inte finns – medkänsla med offren av alla etniciteter och avsky för alla brotten är helt normalt och mänskligt. Poängen är i att selektiviteten skapar osämja och konflikter, eftersom civilsamhällets finansiärer, liksom NATO under 90-talet, Hitlers armé under tidiga 40-talet och österrikiska armén under första världskriget, ser en enighet bland de jugoslaviska folken som sin största mardröm.

Trots att vanliga människor i Serbien, Kroatien, Bosnien och Herzegovina och andra länder i regionen lider av, mer eller mindre, samma problem, orsakade av neoliberala ekonomiska reformer, kommer civilsamhällets stjärnor aldrig att bjuda in 7000 medborgare att protestera mot försäljningen av Telekom [*den statliga teleoperatören i Serbien] och andra statliga företag, mot fattigdomen och den neoliberala doktrinen.

Jelena Milic, Sonja Biserko, Sandra Orlovic, Natasa Kandic och andra NGO-stjärnor (vilka nu har fått stöd av Saša Radulović) upprepar, i ett försök att monopolisera sättet på vilket medborgarna får konfrontera sig med det som hänt oss, mantrat om nödvändigheten att konfrontera det förflutna’: ”Konfrontera det som vi säger er, resten är oviktigt. Om ni råkar nämna det som orsakat händelserna eller lidandet för mindre viktiga människor, då är ni mänsklighetens avskum.” Och dessa mindre viktiga människor är ni. Alla ni arbetare, uppsagda, maktlösa, med minskade inkomster, pensionärer med krympta pensioner, unga och arbetslösa, ert lidande är oviktigt om ni inte är medlemmar i ”Srebrenicas mödrar”.

Ja, det är förfärligt vad de serbiska militärerna har gjort där, kusligt, förbannat, oacceptabelt och inga andra brott kan ursäkta massakern i Srebrenica. Men jag har fått nog av exploateringen av denna och de andra brotten med syfte att skaffa mer pengar till att finansiera i grunden skadliga icke-statliga organisationers arbete. Dessa organisationer lever på att vi ständigt bråkar. För mig är människan antingen god eller ond och, i enlighet med Gandhis filosofi, kan jag säga att jag är serb, kroat eller bosnjak, vad ni än vill – jag hatar verkligen ingen och jag lider inte av nationalistiska känslor.

När vi dör så dör vi inte som serber, kroater eller bosniaker, utan som människor av kött och blod och alla bråk på Facebook och utanför kommer att försvinna i det hav av dumheter som vi slösat vår ovärderliga tid på. Vi måste växa upp någon gång och sluta låta makthavarna påtvinga oss vad som är viktigt, medan de bygger en bättre framtid för sig själva. Framtiden tillhör oss alla, det är hög tid att vi vänder oss till varandra!

intressant.se Srebenica, Jugoslavien, Kroatien, Bosnien, Serbien,Kosovo, USA, politik, EU, imperialism,antikommunism, NATOdemokrati, imperialism,