I år inträffar sommarsolståndet sent på eftermiddagen om två veckor idag, det är med andra ord bara två veckor kvar innan det återigen börjar bli mörkare ute. Egentligen är midsommarfirandet en förlängning av det urgamla blotet, ett firande som fått flytta på sig tack vare att arbetsköparna inte vill att det ska inträffa mitt i en arbetsvecka.

Det kan jag möjligen förstå eftersom den aktuella natten antagligen gett upphov till det som vi kommit att kalla ”kopparslagare”, en effekt som många frågar sig varför de utsätter sig för. Själv undrar jag om jag inte ska blota den aktuella kvällen, möjligen tar längtan efter bekvämlighet över, jag vet inte. Men om jag ska blota så vet jag massor av ställen där man utan vidare kan följa förfäderna i spåren.

På ett av dessa ställen hittade jag en fyratusen år gammal krukskärva för ungefär trettio år sedan, idag ångrar jag lite att jag lämnade in den till historiska museet, det hade varit skoj att ha en bit hantverk som de tidigare Haningeborna hade åstadkommit ungefär två tusen år före vår tideräknings början. Möjligen borde jag återvända dit för att blota, ett ställe som var endast några meter från strandkanten år 2000 f.kr

Det handlar inte om en fornlämning, det handlar istället om en märklighet i naturen, något som förr ledde till att man offrade till den tidens gudar. Möjligen borde jag sända en skrivelse till Riksantikvarieämbetet och påtala den exakta platsen för krukskärvan, en nackdel är förstås att fyndplatsen blir känd för allmänheten.

Personligen undrar jag om man kan hävda god tro om jag skulle pilla fram ytterligare en krukskärva, för det finns fler, det vet jag. Antagligen skulle jag kunna det om jag inte hade skrivit om det på hemsidan, det är inte en plats som är känd som offerplats annat är för dem som vet hur sådana ser ut, men problemet är akademiskt eftersom jag aldrig skulle kunna göra det.

Det jag själv kan göra, och även har gjort ett antal gånger, är att bege mig dit tisdagen den 21 och inmundiga sill, potatis, öl och brännvin. Tyvärr så ligger stället långt från närmaste busshållplats, dessutom skulle jag kanske få problem med att övertyga nattbussens förare om att jag behövde åka med till Handen.

Är detta ett underligt ämne för en bloggpost kanske? Inte alls, jag håller på att läsa en tegelsten om den största arkeologiska undersökningen någonsin, i alla fall i Sverige. En bok som jag kommer återkomma till senare i veckan. Det är en märklig känsla att hålla i en skärva som senast vidrördes av en annan människas hand för fyra tusen år sedan, och dessutom en person som var en av de tidigaste Haningeborna, en lätt hisnande känsla faktiskt..

it Andra om: Sommarsolstånd, Historia, Offer, Haninge, Offerplats, Jägarstenålder